Hästkrafter hit och hästkrafter dit

Eller rättare sagt dit, men inte tillbaka hem...

 

I dag är det sista lördagen innan jag åker ner till Skåne över jul, och därmed var det dags för årets sista ridtur. Jag har ju på grund av bilproblem inte kunnat rida på ett par veckor och det var nätt och jämt det blev ridet den här veckan heller (mer om det snart).

 

Men ridet blev det, och den här gången fick jag stifta en ny bekantskap: Helbek, en stor och stadig estnisk torihäst (stallets största häst). Men precis som de andra pållarna här var han väldigt snäll att ha att göra med, lite trög att rida dock (och hög att komma upp på). Stallet gör sig för övrigt i vinterskrud - och när man tar in hästarna har de rullat sig i snö istället för lera vilket gör ryktningen rejält mycket snabbare och enklare. Jag har också en väldigt bra lektionstid (lördag förmiddag) som innebär att jag får rida ute när det faktiskt är ljust även så här i december. 

 

 

 

Jag har tyvärr ingen bra bild på Helbek för alla blev väldigt suddiga, men här är en på stallet och en liten bit av Helbek i alla fall...

 

 

 

Daisi fick stanna ute i dag, och såg allt ut att tycka det var lite trist att vara kvar ensam i sin hage när kompisarna jobbade...

 

 

 

Unghästarna Pajatso och Fidelio hade i alla fall inte trist utan busade runt i snön och hade jättekul. Så kul att hunden Gandalf försökte få vara med och leka han också, men honom ignorerade pållarna totalt.

 

 

 

 

Busig liten finnhäst i sin rätta miljö (Pajatso)

 

 

 

Och så var det Laban ja...efter ridningen åkte jag till Karis för att julhandla lite, och på hemvägen gick kopplingen sönder! Som tur var befann jag mig fortfarande i Karis, så jag tog mig till parkeringen på stationen, ställde Laban där och tog själv tåget hem. Så jag får väl försöka hitta en verkstad i Karis den här gången för omväxlings skull (kan man inte hitta en mekaniker som är lite klärvoajant eller nåt som kan förutse vad som kommer att gå sönder nästa gång och fixa det i förebyggande syfte, så att jag slipper bli stående i Karistrakten jämt och ständigt?). De fyrbenta hästkrafterna känns för tillfället avsevärt pålitligare än de rullande...men det var ju åtminstone tur att det hände inne i Karis och inte ute på stora vägen.

Nejmen har Laban gått sönder IGEN!? Suck... det är i alla fall väldigt söta hästar!

Ja, igen! Och det är nya grejer varje gång...suck. Ska få hjälp av en kollega att bogsera den till verkstad idag i alla fall. Måste be pappa lära mig hur man växlar genom att dubbeltrampa...men det var liksom inte läge att experimentera sig fram med det när man aldrig provat inne i stan i vinterväglag med en bil som helt saknar koppling.

Ja, pållarna är söta, och klappvänliga. Och det var ju skönt att jag åtminstone hann med en sista ridlektion för terminen innan Laban gick i strejk.

Hästarna ser verkligen ut att trivas!
Men vilken otur med Laban; att köra utan fungerande koppling är ju ingen hit precis. Dubbeltrampning kan fungera hjälpligt sålänge kopplingen inte är helt kass. Då återstår bara att starta motorn med ettans växel redan inlagd - och därefter välja nästa växlingstillfälle via lämplig manövreringskombination av gaspedal och växelspak.
Har Laban förresten fortsatt att tjuvstoppa?

Dubbeltrampning vågade jag mig inte på eftersom jag aldrig provat, men ska be fadern lära mig i jul. Det känns bättre att öva på en fungerande bil först...

Nej, tjuvstoppandet är fixat (ta i trä...). Det var tydligen någon ventilation nånstans som fastnat.

Då får jag hoppas att "fadern" också demonstrerar att mellangasa i kombination med dubbeltrampningen; rena nostalgipåminnelsen för oss lite äldre - som upplevt de osynkade växellådornas tjusning.
(Så bra att Laban slutat tjuvstoppa.)