Det svenska Artprojektet vid Artdatabanken/SLU syftar till att sammanställa och öka svensk artkunskap, bl.a. genom att ge ut praktbokverket Nationalnyckeln - som är något av den mest prisvärda artbestämningslitteratur som finns på marknaden, och som har som mål att göra djurgrupper tillgängliga där bestämningslitteratur tidigare saknades, var föråldrad eller bara väldigt svår att få tag i och använda (bl.a. tillverkar man nya användbara bestämningsnycklar för grupper där det idag är dåligt med sådant, något som i mitt tycke varit en av de stora förtjänsterna med artprojektet).

Men Nationalnyckeln har nu drabbats av den svenska miljöpolitiken (eller rättare sagt bristen på densamma): Man tycker att Artprojektet är för dyrt och bokverket har inte hållt den beräknade utgivningstakten. Detta är inte så konstigt med tanke på att projektet bl.a. lett till upptäckten av ett antal nya arter, något som förstås påverkar utgivningen eftersom de nya arterna måste beskrivas först. Man är (från regeringshåll) missnöjd med försäljningen helt enkelt, men då kan man också fråga sig vad man förväntat sig? Bestämningslitteratur för småkryp, mossor och liknande kan inte förutsättas bli kioskvältare. Detta är litteratur för de specialintresserade, för skolor och universitet - och för alla som vill lära sig mer om svensk fauna och flora. Och det senare tycker jag är rätt viktigt.

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/sveriges_lantbruksuniversitet__slu/pressrelease/view/haart-slag-mot-svenska-artsprojektet-772850 

Jag hade varit överlycklig om jag fått en av nationalnycklarna om småkryp i födelsedagspresent när jag var liten, men när jag var liten fanns inte något sånt här. Jag fick vid ett tillfälle en bilderbok för barn om sådana småkryp som inte var insekter. Den innehöll sådär ett par arter vardera av spindlar, mångfotingar, snäckor, sniglar, krabbor, sjögurkor, sjöstjärnor, daggmaskar, havsborstmaskar och andra ryggradslösa icke-insekter - väldigt många djurgrupper inklämda på ett fåtal sidor med ett minimum av fakta. Jag har kvar den boken, den är en av de mest sönderlästa barnböckerna jag har. Om jag istället fått Nationalnyckeln om mångfotingar när jag var liten hade jag kanske nu varit något av en expert på sådana istället för spindlar? Jag hade åtminstone kunnat mycket om dem långt långt innan jag gick min första faunistikkurs. Jag har förstås väldigt mycket sett fram emot framtida Nationalnycklar om spindeldjur, men i nuläget är det väldigt troligt att det aldrig blir några sådana:  

Vad man vill nu är alltså att ha kvar Artprojektet, men att kunskap ska spridas digitalt istället, dock förstår jag inte utifrån pressmeddelandet ovan vad man egentligen menar med detta. En digital Nationalnyckel hade trots allt haft vissa förtjänster - tillgänglig och lättanvänd information, som dessutom till skillnad från pappersversionen lättare kunnat uppdateras vid behov (men inget slår en riktig bok när man sitter och artbestämmer!). Men att tillgängliggöra information kostar pengar oavsett i vilken form, och en digital Nationalnyckel hade fortfarande krävt figurer, illustrationer, bestämningsnycklar, faktatexter med mera, samt gärna uppdateringar - och jag tror ju inte att det blivit så mycket billigare, om alls. Men nu ska det inte bli några Nationalnycklar, medan däremot artprojektet i sig ska finnas kvar - så menar man att man vill ha återgå till det gamla där artkunskapen som produceras, även om den finns tillgänglig digitalt, ändå främst kommer att vara tillgänglig för fackfolket och inte allmänheten längre? För man måste hålla i minnet att det är stor skillnad på lättillgänglig information i betydelsen att den är lätt att hitta, och i betydelsen att den är lätt att tillgodogöra sig utan ett antal högskolepoäng i biologi.

Bedrövligt är vad det är, och visar så tydligt hur den svenska miljöpolitiken blir allt sämre. Artprojektet är unikt i sitt slag i världen, men i en tid där medvetenheten ökar och miljöfrågor tar allt större plats, och åtminstone den ekologiska forskningen till allt större del aktivt arbetar på att samverka och synas mer utanför universiteten. så väljer Sverige kortsiktiga besparingar framför att fortsätta stötta ett projekt där huvudsyftet varit att göra kunskap om svenska arter tillgänglig för alla, såväl forskare som nyfikna barn (och det är liksom inte det enda i miljö- och naturväg de drar ner på, långt därifrån). Det blir att återgå till att intressera sig enbart för ryggradsdjur, kärlväxter, dagfjärilar och möjligen trollsländor gott folk - det är tydligen även i fortsättningen de grupper man får nöja sig med att studera om man inte besitter specialistkunskaper (och förstås de grupper det redan getts ut Nationalnycklar för).