Om man skriver en blogg ska man tydligen sträva efter att ha många läsare - det anses ibland lite löjligt och rentav narcissistiskt att blogga trivialiteter bara för sin egen skull. Det är lite intressant att detta resonemang aldrig någonsin tillämpats på företeelsen att skriva dagbok, är det inte? Skillnaden ligger förstås i att en dagbok förutsätts hållas hemlig för alla utom författaren, medan en blogg kan läsas av vem som helst vilket tolkas som att författaren därmed faktiskt också vill bli läst. Och det är för mig, och för många andra tror jag, också en viktig skillnad på så sätt att blotta möjligheten att någon kan tänkas vilja läsa det man skriver har stor betydelse för  motivationen att skriva. Jag skulle aldrig klara av att skriva dagbok lika länge som den här bloggen funnits (jag skulle inte klara av det en bråkdel av den tid den här bloggen har funnits), även om jag inte skrev varje dag utan bara ungefär så ofta som jag bloggar. 

 

I mitt fall bloggar jag dels för min egen skull och dels för att jag vill ha ett sätt att sprida information om mina göranden och låtanden till familj och annat folk som jag sällan träffar och som eventuellt kan vara intresserade av vad jag har för mig, på ett sätt som är enkelt för både mig och den eventuella läsaren. Och med det syftet är bloggen visst lite narcissistisk, på så sätt att den handlar om mig, vad jag har för mig och saker jag tycker är intressanta. Det innebär också att den handlar främst om små händelser nära mig, inte om stora aktuella händelser. Jag undviker aktivt att blogga om stora händelser, politiska händelser och liknande, inte för att de på något sätt är ointressanta utan för att det finns så många som skriver om sådant redan och som kan och gör det mycket bättre än jag. Med den enorma informationsmängd som finns på internet redan tycker jag att jag kan bli vid min läst i detta avseende - när jag bloggar om något större blir det därmed om sådant som ligger nära min värld, om natur och forskning. Och även då undviker jag att blogga om t.ex. miljöproblem, global uppvärmning, svensk naturvårdspolitik med mera. Det är helt enkelt för deprimerande. Jag hade antagligen ändå gjort det i mycket större utsträckning om jag itne jobbat med det jag gör - men nu är sådana saker något jag måste förhålla mig till i mitt jobb, där det alltid finns med i bakgrunden i allt man gör om man är en ekolog som jobbar med frågeställningar som rör miljö- och naturvård (eller om man överhuvudtaget är ekolog...). Så därför vill jag inte gärna skriva långa blogginlägg om det på min fritid också. Och återigen finns det redan massor av information därute för den som vill sätta sig in i sådant. Vill man däremot ha koll på om min bil fungerar, få udda information och se bilder på spindlar, eller veta hur det gick på Pojo blåsorkesters konsert förra helgen - då är det här man ska läsa ;-). Större ambitioner har jag inte.

 

Men vad jag tänkte komma till var att det här inte alls är en flitigt läst blogg. Jag borde vara deprimerad över det låga antalet besökare den har, och om man ska döma efter kommentarerna på bloggen är det i stort sett bara Per som har en flitig närvaro på bloggen. Tittar man på antalet besökare är de dock betydligt fler än Per, om än inte jättemånga, och för mig är de tillräckligt många. Det låga antalet skyller jag dels på att det kanske inte är jättelätt att hitta den här bloggen, dels på att den inte direkt är särskilt intressant om man inte känner mig, och sist men inte minst på att den behandlar en rad väldigt spridda ämnen. Det vore intressant att se om den haft fler besökare om den varit t.ex. en renodlad spindelblogg och bara handlat om det, och som den forskarnörd jag är är jag sugen på att testa att göra en sådan blogg och se vad som händer. Och i så fall koppla den till min mer seriösa och forskninga/spindelinriktade hemsida där det i nuläget inte finns någon länk hit (men det finns en härifrån till hemsidan) eftersom jag tycker att den här bloggen ligger alltför långt ifrån hemsidans betydligt mer seriösa inriktning. Men jag tycker att jag inte riktigt är flitig nog vad gäller att uppdatera den här bloggen för att våga mig på att försöka hålla igång en till...

 

Med det sagt har jag ju varit väldigt dålig på att blogga på sistone, så jag ska försöka bli lite bättre åtminstone tillfälligt. Och jag tänkte att jag skulle blogga lite härnäst om vad jag faktiskt gör på jobbet, för jag kan konstatera att mitt jobb faktiskt fått väldigt lite utrymme här.