Vilket är något de studenter som väljer mig som handledare till sina projekt bittert får erfara, något som tidigare avhandlats här på bloggen. Men det var inte allmänna språkpolisiära åtgärder jag tänkte avhandla nu, utan jag tänkte klaga och kverulera lite över fenomenet namn på organismer och hur de skrivs. Dvs ofta fel.

 

På senare tid ser jag bedrövande ofta att folk i forum- och facebookgruppsammanhang inte bara skriver vetenskapliga artnamn fel, utan även svenska, något jag finner synnerligen märkligt.

 

Vetenskapliga artnamn blir förstås ofta fel, och det kan jag ha överseende med när det handlar om folk som inte är biologer och inte är särskilt naturintresserade. Men i de fall man är naturintresserad (vilket man nog kan förmodas vara om man är medlem i t.ex. en facebookgrupp för småkryp) tycker jag nog att det minsta man kan göra är att lära sig hur man skriver vetenskapliga namn korrekt. Detsamma gäller i sammanhang där många organismer inte har svenska namn, så att folk som är intresserade av dem blir så illa tvungna att använda vetenskapliga namn även om de egentligen inte är särskilt intresserade av varken natur eller biologi - t.ex. i akvarie- eller terrariedjurssammanhang.

 

Vetenskapliga artnamn är tvådelade och består av ett släktnamn som skrivs med stor bokstav, följt av ett artepitet som skrivs med liten bokstav. Hela namnet skrivs kursivt. Det senare fuskas det mycket med i internetsammanhang, och det kan jag ha överseende med (och på facebook kan man inte skriva kursivt i kommentarerna så där måste man ha överseende). Betydligt värre och något man ofta ser att det fuskas med är i vilka sammanhang man använder förkortningar av släktnamnet, dvs skriver artnamnet som G. rosea istället för att skriva ut Grammostola rosea. Det är helt ok att använda sådana förkortningar, men det är superviktigt att inte göra det så att det finns minsta risk för missuppfattning. Generellt gäller att första gången man använder ett artnamn i en text skriver man alltid ut det, därefter kan man förkorta det om man vill. Ett värre fel man ser ibland är att man går steget längre och plockar bort släktnamnet helt (skriver Grammostola rosea bara som rosea), och det kan möjligen vara förståeligt att man gör så i en chat- eller forumsdiskussion där man redan etablerat vilken art det gäller, men det är inte korrekt och risken är att någon tror att det är så det ska vara. Problemet med detta är att artepitetet rosea inte på något vis är unikt för arten Grammostola rosea. För vetenskapliga namn gäller nämligen att släktnamnet är unikt för släktet och det tvådelade artnamnet är unikt för arten, men artepitetet är inte unikt annat än inom släktet. Det finns bara ett släkte som heter Grammostola, använder jag det namnet syftar jag på hela släktet med alla arter som ingår. Artnamnet är tvådelat och består av släktnamn + arteptitet, t.ex. Grammostola rosea, och det är unikt för arten, men det måste bestå av båda orden för att vara unikt - artepitetet i sig är inte unikt alls. Det kan finnas hur många arter som helst som har artepitetet rosea, så länge de inte tillhör samma släkte (för om de skulle tillhöra samma släkte hade ju inte artnamnet varit unikt). Om jag bara använder ordet rosea som artnamn kan jag därmed precis lika gärna syfta på t.ex. en stockros (Alcea rosea) eller en hudsjukdom (Pityriasis rosea) som på fågelspindeln Grammostola rosea...och även om det ibland kan ge sig av sammanhanget vad man menar är det långtifrån alltid så.

 

 Ett annat fel som är att skriva båda namnen i ett vetenskapligt namn med stor bokstav, och jag tycker att detta är något man börjar se alltmer ofta. Det är minst lika vanligt som att råka skriva båda namnen med liten bokstav. Det senare kan dock tolkas som vanligt slarv (i synnerhet när det handlar om ett internetsammanhang där man kanske inte tycker att man behöver vara så noga), men i det förra fallet däremot (båda orden i namnet med stor bokstav) - där har man ju ändå ansträngt sig lite. Så varför anstränger man sig inte att skriva rätt då?

 

Detsamma gäller svenska artnamn, som man också alltmer ofta ser skrivna med stor bokstav - dvs de behandlas som egennamn, vilket inte är korrekt. Detta gäller ännu inte vanliga djur som husdjur, men man ser det ofta för t.ex. småkryp och till och med fåglar - "jag såg ett par Sångsvanar och en Större Hackspett". Samtidigt är det ingen som skulle få för sig att använda stor bokstav för djur som t.ex. Ko eller Katt - där är det liksom självklart att namnet inte ska behandlas som ett egennamn. Så varför kan man inte vara konsekvent och göra likadant med koltrast, kvittenguldmal och korsspindel? Suck. Jag ser som sagt ofta det här i internetsammanhang, men har ännu inte sett det i större utsträckning hos studenterna på biologiutbildningarna - det kan delvis bero på att jag inte undervisar så mycket för närvarande, eller så beror det helt enkelt på att biologistuderande medvetet anstränger sig mer för att verkligen skriva artnamn korrekt. Men ju vanligare det här fenomenet blir utanför universiteten, desto mer kommer det förstås också att sprida sig dit och jag misstänker att det här blir ett vanligt fel att rätta i framtida studentuppsatser och rapporter, åtminstone på grundnivå?

 

Det där med stora bokstäver är något jag undrar om det har smugit sig in från engelskan, där man åtminstone i rubriker är frikostigare än i svenskan med att använda stor bokstav även inuti meningar för att understryka ord som är extra viktiga. Men även där ska man inte göra det annat än i rubriker, och engelska artnamn i löpande text ska fortfarande skrivas med liten bokstav. Eller är detta helt enkelt något man hämtat från vetenskapen? Om vetenskapliga artnamn skrivs med stor bokstav, borde det inte gälla svenska artnamn också? Det kan diskuteras om det kanske borde vara så och om språket kan komma att utvecklas i den riktningen, men det kan bara konstateras att det faktiskt inte är korrekt att skriva så här och nu.

 

Och det som irriterar mig med dessa stora bokstäver i sammanhang där de inte hör hemma är återigen just det att det inte görs för att den som skriver är slarvig, utan tvärtom kräver en liten extra ansträngning. Man måste faktiskt ha fattat ett beslut att använda stor bokstav i just det här ordet, hur hastigt och ogenomtänkt det beslutet än var. Och om man ska anstränga sig lite extra, varför då anstränga sig för att göra fel? När det i det här fallet är enklare att göra rätt? Jag skulle ibland vilja kunna konstruera ett datavirus för spridning till utvalda personer som slängde upp en pop-up-ruta med texten "är du verkligen HELT säker på att det här ordet ska skrivas med stor bokstav?" så fort shift-tangenten trycks ner vid annat tillfälle än i början av en ny mening...

 

Som jag ser det är detta lite som särskrivningar - det är ett ofog som faktiskt är väldigt lätt att undvika. Om man är det minsta osäker på om ett ord ska särskrivas eller inte - skriv ihop, på svenska är det större chans att det blir rätt än fel. Och om man är det minsta osäker på om ett ord ska ha stor bokstav eller inte - skriv liten om det inte är i början av en mening. För personligen tycker jag att det är MYCKET mer irriterande med en stor bokstav på fel ställe än med en utelämnad stor bokstav där det borde varit en. Personligen har jag mer överseende med att man av misstag skriver finland istället för Finland än med att man fullt medvetet skriver Kvadratspindel istället för kvadratspindel! 

 

Så, nu har jag nog gnällt färdigt för den här gången...