Novemberskärgård

När systern åker till Röda havet åker jag till det grå...

 

 

 

Jag besökte Iniö förra veckan, den nordligaste av örna i Green islands-projektet. Egentligen är Iniö inte en utan flera öar, men man brukar prata om dem som grupp under namnet Iniö. Färgskalan så här i november är ju typiskt väldigt grå, och skärgården är förstås inget undantag, snarare tvärtom tack vare allt hav och klippor. Och tyvärr är det väl också den absolut sämsta tiden att besöka skärgården...om man inte gör det för att träffa och prata med öbor vill säga, för de är mindre upptagna nu än under sommaren (många av de jag träffar i jobbet arbetar med antingen lantbruk eller någon turismverksamhet). Det är i alla fall väldigt lugnt och stilla så här års - för den som vill komma bort från stressen i städerna och uppleva absolut lugn och tystnad kan rekommenderas att man låter bli att hyra stuga i skärgården under sommaren och istället åker hit i november.

 

Nu var ju inte jag här för lugn och tystnad utan för att jobba. Jag var ensam gäst på det enda bed and breakfast här som faktiskt har öppet vintertid och förutom trevliga människor har jag fått klappa många hundar vilket ju alltid är trevligt. Men det var också regnigt, blåsigt, fuktigt och väldigt väldigt grått. Som skånsk november fast längre norrut (=kallare) och på en liten ö ute i havet. Jag tog faktiskt lite bilder, mest för att jag fotograferat så ovanligt lite den här sommaren och hösten (pga vädret), men de går alla i en ganska deprimerande gråskala...

 

Att ta sig till Iniö är ganska tidskrävande, så man åker inte fram och tillbaka hit från Ekenäs bara över dagen. Iniö ligger i bolands skärgård en bit utanför och lite norr om Åbo, det är ungefär 20 mil att köra och resan inkluderar två färjturer om man ska till huvudön - först en med en större färja som går mellan fastlandet och ön Jumo enligt en turlista som man noga måste passa om man inte vill behöva vänta i ett par timmar på nästa (resan tar nästan en timme), och en med en liten vägfärja som går betydligt tätare och bara tar en tio minuter sådär. Själv mellanlandade jag på Jumo för lunch hemma hos det trevliga folket som driver Bergshagens bed and breakfast där, men eftersom de inte håller öppet om vintern bodde jag inte hos dem utan på huvudön. 

 

Det känns som om den här vägfärjan liksom har hamnat liiite fel i världen...

 

 

 

Iniö har bara ca 250 bofasta invånare, utspridda på tio öar som är bebodda året om, och var ända fram till 2009 egen kommun (en väldigt liten kommun). Det finns också ett stort antal mindre öar med enbart sommarbebyggelse, om ens det. Det finns två byar på huvudön, Norrby och Söderby (fantasifullt). Norrbyn är huvudort på ön (liksom för de andra öarna i gruppen) och består av något tiotal hus längs med öns huvudväg.

 

 

Här bodde jag på Bodgården, ett lite större bed and breakfast som är det enda logi som är öppet om vintern. Och då var jag ensam där. Som sagt, vill man ha lugn och ro, tystnad och stillhet ska man besöka skärgården i november (för att inte tala om mörker - Iniö saknar i stort sett gatubelysning, det finns totalt fyra gatlyktor längs huvudvägen i den tätast bebyggda delen av den väldigt långsträckta byn). Och jag är nästan lite förvånad över att ingen lyckats marknadsföra detta än. Bergshagen  på Jumo har visserligen tystnad med i marknadsföringen (tystnad är ju en bristvara i dag, i synnerhet i städerna) - men inte ens de bedriver någon verksamhet under vinterhalvåret. Och för folk i städerna är mörker också en bristvara och det har börjat talas om ljusföroreningar - sådana kan man enkelt komma undan på Iniö! Jag promenerade längs huvudvägen tillbaka till Bodgården från byns prästgård nere i byn en kväll, och trots de fyra glest placerade gatlyktorna var det bitvis så beckmörkt att man bokstavligen inte såg varken handen eller vägen framför sig - som tur är så är huvudvägen asfalterad, så man kunde åtminstone känna att man gick på vägen och inte trampade utanför och var på väg ner i diket. Men nu är det ju som sagt november vilket innebär att det inte bara är väldigt mörkt utan även disigt - hade det varit klart väder hade det nog räckt med lite stjärnor och kanske månljus för att man åtminstone skulle se vägen eftersom det är såpass öppet. Och jag kan tänka mig att det är fantastiskt fint här senare om vintern när det finns snö som lyser upp - speciellt stjärnklara kvällar! 

 

I Norrby ligger Iniös kyrka, som är speciell såtillvida att man har som tradition att gravarna grävs av de anhöriga till den avlidne. Kyrkan ritades för övrigt av en man med det i skärgårdssammanhanget mycket passande namnet af Sillén. 

 

 

 

På iniö bedriver man en annan underlig "tradition" som man som ekolog blir smått upprörd över - man slår hö på fälten för att sedan bara dumpa det i skogen. Jordbruk är inte lönsamt så här ute i skärgården, och den mesta kvarvarande åkermarken används för vallodling. Mycket blir hö och ensilage åt de kor och får som fortfarande finns på ön (lantraskor dessutom, vilket är trevligt), men de är inte många nog att göra gång på allt foder som produceras. Fälten slås ändå för att inte växa igen, dels för att man vill bevara det traditionella öppna kulturlandskapet, dels för att man ska kunna återuppta odlingen i framtiden om intresse finns utan att det ska ta flera år att restaurera igenväxta åkrar. Och det är bra av både natur- och kulturbevarandeskäl att man värnar om det traditionella landskapet och håller det öppet, verkligen jättebra - men det är ju ett otroligt slöseri och inte direkt bra ur miljösynpunkt att bara dumpa allt detta hö som inte används. Någon tanke finns väl att det blir uppätet av vilda djur och därmed gynnar viltet och jakten, och det blir stämmer väl till viss del, men hö som ligger så här möglar förstås och mögligt hö är inte bättre föda för rådjur och vitsvanshjortar än det är för kor och får. Så det mesta äts inte utan ligger bara och ruttnar i skogskanterna lite varstans. Trist, och det ser ju trist ut också.

 

 

 

Och som avslutning efter denna pessimistiska harang lite mer novembergråa bilder. Men det ska tilläggas att Iniö överlag är väldigt fint och väl värt ett besök! Det finns också många människor här som faktiskt är miljö- och naturvårdsintresserade, även om det där intresset tyvärr inte riktigt räcker ända fram i en del avseenden - men bland annat djurägaren med korna och fåren gör en oerhörd naturvårdsnytta, inte bara på själva Iniö utan även på naturskyddsområden på omgivande skär.

 

 

 

 

 

 

Det är jättefina gråtonade bilder - alls inte deprimerande, tycker jag. Färgen som sådan hör definitivt ihop med årstiden och vårt nordiska klimat (och kynne - i viss mån).
Tror du förresten inte, att högarna med höbalar han hysa många smådjur och skänka dem lite skydd och värme under vintern?
Är man svensktalade ute på dessa öar?
Traktorerna verkar ha sett bättre dagar. Är det uttjänta gamla "10 och 20" (tie o tjuge) med järnhjul?

Ja, gråtonade bilder kan absolut vara fint - mina är jag inte så förtjust i ur bildsynpunkt dock.

Jovisst kan höbalarna härbärgera smådjur, men de ruttnar också och näring som kunde tagits tillvara riskerar att via urlakning och höstregn hamna i haven. Det som stannar kvar i marken ger en lokal gödningseffekt som gynnar ett fåtal kvävegynnade ogräsarter i en miljö som annars kunnat utvecklas mot att bli mer lik en slåtteräng - vilket hade gynnat ett mycket större antal arter av både växter och djur än vad höbalarna gör genom att erbjuda skydd.

Ja, de där traktorerna har absolut sett bättre dagar - jag har dock ingen koll på vad det är för traktorer. Det är tyvärr något av ett problem på en del öar här i den finska skärgården att man bara låter diverse skrot och annat större skräp stå, eftersom det är besvärligare att bli av med det än på fastlandet (det måste ju fraktas till fastlandet).

Ja, man är till största delen svensktalande här - historiskt kom de första bofasta hit från Sverige på medeltiden. Man har också en egen svensk Iniödialekt som skiljer sig från finlandssvenskan i övrigt. Men idag blir finskan vanligare och vanligare, och även om de svensktalande fortfarande är i majoritet här är det inte alls med särskilt stor majoritet längre.

Jag googlade lite om gamla traktorer - och det liknar faktiskt en McCormic-Deering 10-20 från 1930/40-talet. Jag minns också, att vår ena granne hade en sådan traktor (med järnhjul fram och bak) någon gång före 1950. (Hu så gammal man är - som kommer ihåg sådant.)
Förstår absolut problematiken kring högarna med hö, men även slåtteränghållning innebär väl, att det "avslåttrade gräset" måste finna en avnämare?

Låter skönt med mörker och största möjliga tystnad.Njut!

Jahaja, där ser man! Bed and breakfast-stället jag bodde på har för övrigt en ägare som samlar på gamla saker, däribland bilar och motorcyklar. Traktorn på bilden fick uppenbarligen inte vara med i samlingen...

Nej, höet ska förstås inte slängas i skogen oavsett varifrån det kommer, och att låta det ligga gör i sig att det inte kan betraktas som en slåtteräng. Tyvärr, för detta hade annars i princip kunnat betraktas som en slåtteräng, om det inte varit för att det är på mark som varit åker för inte så länge sedan och det faktum att man inte tar hand om höet, eftersom många av de här åkrarna egentligen inte sköts på annat sätt än genom slåtter. Dvs man sår ofta inte in några vallväxter eller gödslar - det är ju ganska onödigt om man ändå inte tar till vara höet. Men att slå vegetationen och föra bort den från området är själva grunden i slåtterängshållning, och den bortförsel av näring som det innebär är det som främst gör slåtterängen till denmest artrika naturtyp som finns med fler arter per kvadratmeter än en regnskog.

Ja artjämförelsen med regnskog är väldigt intressant och tankeväckande.
Nu har jag lite glömt bort definitionen på slåtteräng; att man slåttrar och tar bort det avhuggna är ju givet, men hur är det med tamboskapsbetande? (De vilda djuren kan/vill man ju inte stänga ute.)

En slåtteräng sköts genom slåtter, och den gödslas eller markbereds inte alls. Slåtterängar har ibland traditionellt efterbetats, dvs skötts genom en kombination av bete och slåtter. Då slås vegetationen på senvåren, får växa upp igen under sommaren, och sen släpps betesdjur ut på sensommaren. Alternativt sköts den enbart genom slåtter, och slås då ofta både vår och sensommar. Marker som enbart betas är inte slåtterängar - och tyvärr är det i dag många före detta slåtterängar som sköts som naturbetesmarker. Det är förvisso bättre än att låta det växa igen, men inte alls lika bra som om man bibehållt den traditionella skötseln. Även om naturbetesmarker också är en väldigt artrik naturtyp så sjunker artdiversiteten oftast när man övergår från slåtter till enbart bete eftersom slåtterängen har arter som är anpassade till en annan typ av störning. Slåtterängen är ocksp generellt en bättre miljö för många insekter än betesmarken, i synnerhet sådana som är beroende av blomrika marker - och det är något man nog lätt missar i moderna skötselplaner där man oftast mäter skötselns effektiviteten främst eller enbart i artrikedomen av växter.

Åååå ja du borde följt med till Röda havet!

Ja, efter den här sommaren och en väldigt lång grå november hade man behövt lite sol. Fast nu är det vnter och vitt här, vilket åtminstone gör världen lite vackrare än det novembergråa.

Типы Вагонка Киев
Вагонка киев – это высоко-качественная вагонка,
которая проходит строгий контроль качества.
https://eco-les.club/news/tip_vagonka_kiev - вагонка киев без сучка
Работники компании эко лес строго следят за производством вагонки Киев.
Большое значение при производстве вагонки Киев уделяется процессу сушки древесины на производстве.
Вагонка киев
вагонка киев ольха
вагонка для бани
вагонка для сауны
все для сауны
все для бани
вагонка киев сосна
вагонка киев липа
вагонка для бани киев
вагонка с сучком
вагонка киев с сучком
вагонка киев без сучка
вагонка киев ольха без сучка
вагонка киев ольха с сучком
вагонка киев сосна без сучка
вагонка киев сосна с сучком
вагонка киев липа без сучка
вагонка липа с сучком
ЭкоЛес
эко лес
эко-лес
вагонка
вагонка липа
вагонка сосна
вагонка ольха

Не маловажным аспектом является процесс обработки древесины при поступлении на производство.
[url={url}]{keyword}[/url]
Вагонка киев изготавливается из разных пород древесины, таких как вагонка киев ольха которая может быть как, с сучком,
который придает особую изюминку в интерьере помещений многие дизайнеры заказывают именно такую вагонку, так как запах древесины в помещении,
а именно ольхи, придает особый шарм помещению.
https://eco-les.club/news/tip_vagonka_kiev - вагонка липаТакже вагонка киев ольха может изготавливается из отборной древесины без сучков. Второй вариант изготовления вагонки киев из сосны эта вагонка имеет более смолянистую структуру и более выраженный запах сосны.
Вагонка киев сосна, также широко используется дизайнерами как отличное решение дизайна внутри помещений при том что вагонка киев сосна имеет более выраженный запах сосны. Вагонка киев сосна так же может, изготавливается как с сучком, так и из отборной древесины без сучка.
Третий вариант вагонки киев- это вагонка киев липа, которая имеет более мягкую структуру волокон, и очень проста в монтаже на стенах и потолках. Вагонка киев липа нашла свое широкое применение в отделе саун и широко используется в ассортименте все для саун, все для бани.
Наши специалисты компании ЭкоЛес проходят международное обучение по стандартам SETAM, за рубежом покупая любую продукцию в компании Эколес вы будете уверены, что приобрели экологически чистую продукцию, которая отвечает международным стандартам качества и прошла, абсолютна все экологические тесты и экспертизы.
При покупке древесины остерегайтесь не качественной продукции.
https://eco-les.club/news/tip_vagonka_kiev - вагонка киев ольха без сучка
Вагонка – это пиломатериал идеально строганный, который сразу же применяется в декоре помещений как внутри так и снаружи строения.
Она представляет собой не толстую, определенного размера длинны и ширины. Вагонку изготавливают как из дешевых сортов древесины так и с дорогих.
Вагонка киев разделяется на сорта в зависимости от качества дерева и столярных работ.Низшим сортом является сучки на пиломатериале,
их количество и размеры, смолянистые выделение на древесине, наличие коры, присутствие гнили или отверстия от жуков, неровность, вмятины и т.д.
https://eco-les.club/news/vagonka
[url={url}]{keyword}[/url]
[url={url}]{keyword}[/url]
[url={url}]{keyword}[/url]
[url={url}]{keyword}[/url]
[url={url}]{keyword}[/url]
[url={url}]{keyword}[/url]
[url={url}]{keyword}[/url]
Вагонка киев
вагонка киев ольха
вагонка для бани
вагонка для сауны
все для сауны
все для бани
вагонка киев сосна
вагонка киев липа
вагонка для бани киев
вагонка с сучком
вагонка киев с сучком
вагонка киев без сучка
вагонка киев ольха без сучка
вагонка киев ольха с сучком
вагонка киев сосна без сучка
вагонка киев сосна с сучком
вагонка киев липа без сучка
вагонка липа с сучком
ЭкоЛес
эко лес
эко-лес
вагонка
вагонка липа
вагонка сосна
вагонка ольха

https://eco-les.club/news/tip_vagonka_kiev - эко лес
[url={url}]{keyword}[/url]
variant4

Женские швейцарские часы
Женские японские часы
Женские дизайнерские часы
Женские часы разных стран
http://купить-часы.укр/img/m/38-manufacturer_default.jpg