Parapsykologisk forskning?
Då och då dyker det ju upp artiklar om parapsykologi och "forskningsresultat" därinom. Men det är ett ämnesområde, som jag definitivt inte har särskilt mycket till övers för - om man framhärdar i att kalla det - t ex tankeöverföring i telepatiform - seriös forskning.
Nä, och det är det väl inte många naturvetare som har...man kan ju däremot ställa frågorna, undersöka dem och analysera resultaten på ett vetenskapligt sätt. Men i brist på någon form av klara bevis trots många års så kallad forskning är frågan om man på vad som faktiskt är ett statligt universitet ska befatta sig med ett ämne som av en mycket stor andel av världens forskare betraktas som en pseudovetenskap. Vad blir det härnäst, astrologi?
En regnig dag som denna har jag kommit att tänka på två saker som faktiskt är vetenskap; men som av mindre noggräknade personer skulle kunna hänföras till pseudovetenskap av typen telepati och astroligi. Exemplen är hämtade ur neurokognitionsvetenskapen respektive geologin; Theory of Mind och Milankovitch-cyklerna.
Theory of Mind; En persons förmåga att bilda sig en uppfattning om vad som försiggår i en annan närvarande persons "sinne"/hjärna (tankegångar och handlingsplanering). Mellersta prefrontala cortex är central i denna förmåga. "Fenomenen" förutsätter dock, att personerna kan observera varandra (dock utan att tala); d v s absolut inte befinna sig på "telepatiska" avstånd.
Milankovitch; Denne geolog beskrev ett samspel mellan främst två himlakroppar - nämligen solen och jorden - som via 3 olika cyklers samverkan kommer att leda till en ny istid på norra halvklotet om c:a 50 000 år. Det är fråga om jorbanans exentricitet runt solen (cykeltid 100 000 år), jordaxelns varierande lutning mot solen (cykeltid 41 000 år) och jordaxelns precession (cykeltid 23 000 år). Inberäknat är också det faktum, att jordens landmassa på latituden 65 grader nord är väldigt stor och att insolationen om vis pass 50 000 år alltså enligt ovan ligger på ett minimum.
Ja, det kan ju alltid diskuteras vad som är pseudovetenskap och riktig vetenskap - det ändras ju också mycket beroende på var forskningsfronterna för tillfället befinner sig inom andra vetenskapsområden. Dina två exempel tycker jag också tillhör egentlig vetenskap, förutsatt att man använder vetenskaplig metodik och analys (som alltid). Men det man inte kan studera av praktiska/tekniska/kunskapsmässiga skäl är ju inte bara omöjligt att vetenskapligt bevisa utan ofta även omöjligt att motbevisa, och därför kan viss "kunskap" hinna etableras ordentligt innan man säkert kan avfärda den. Till den grad att det kan krävas ett rejält paradigmskifte för att gå vidare.
För inte så länge sen framstod säkert parapsykologi som lika vettigt att forska i som det mesta relaterat till hjärnans funktion och kapacitet. Man kan ju också jämföra med den helt legitima och på den tiden trovärdiga forskningen i kraniologi i rasbiologiska sammanhang...
Det är ju för övrigt ett inte föraktligt antal människor i världen som anser att all evolutionär biologi (inkluderande även flera grenar av geologisk vetenskap) är pseudovetenskap, även om dessa människor mig veterligen inte använder ordet pseudovetenskap.
Och som ett roligt exempel på det där med paradigmskiften och vad som är vetenskapligt accepterat kan nämnas en doktorsdisputation jag var på i Lund, där opponenten (en amerikan) använde ett ghruppselektionistiskt argument. Varpå större delen av publiken, bestående till stor del av Lundaekologer, hörbart drog efter andan. Hade det varit ett seminarium eller en föreläsning istället för just en disputation, dvs ett tillfälle där diskussionen sker mellan respondent och opponent och publiken inte har möjlighet att blanda sig i förrän vid en eventuell frågestund i slutet, hade den där amerikanen absolut ställts till svars omgående, det var många av forskana i bänkarna som verkligen svårt att sitta still och vara tysta. Det fanns en tid när gruppselektion var ok, men att prata gruppselektion nu på en biologisk forskningsinstitution är något av en ekologisk motsvarighet till att svära i kyrkan.
Ditt exempel från disputationen i Lund var ju smått häpnadsväckande!
Jag har ett annant exempel från geologin; där tidiga forskningsresultat och hypoteser förkastades som nonsens (starkt ifrågasattes) p g a avsaknaden av tillräcklig dåtida kunskap. Den tyske forskaren Wegener som i början av 1900-talet kom fram till, att jordens kontinenter för 200 miljoner år sedan var samlade i jättekontinenten Pangea - t ex med Australien ihopkopplat med Antarktis och Skandinavien (Baltica-platten) med ett subtropiskt läge strax norr om ekvatorn. Wegener förstod detta genom sina fossilstudier, studier av befintlig flora och fauna samt studier av kontinentgränsers topografi - bland annat. Allt föll på, att ingen vid den tiden kunde förklara var all den ofantliga kraft - som i så fall flyttat kontinenterna till deras nuvarande lägen - hade kommit ifrån. Det var först under århundradets senare delar, som den moderna plattektoniken kunde förklara dessa fenomen - då Wegener fick sin välförtjänta upprättelse.
Ja, den disputationen var intressant...det drog verkligen ett sus genom lokalen.
Har också hört Pangeaexemplet, och det är ju långt ifrån det enda i den vägen i vetenskapen - det är ju smått riskabelt att teoretiskt vara så långt före sin tid att metodik och teknik inte räcker till för att med säkerhet befästa teorierna och man därmed riskerar att ifrågasättas.
Darwin är ju också ett utmärkt exempel - nu föll hans teori om det naturliga urvalet faktiskt i god jord från den vetenskapliga sidan när den väl publicerades, men det dröjde ju väldigt länge innan Darwin faktiskt blev färdig att publicera den. Och det mycket för att han var så noga med att inte publicera förrän han hade en genomarbetad teori som var väldigt väl underbyggd, eftersom han räknade med att den skulle ifrågasättas (något som hände en släkting (farbror?) till Darwin som hade samma tankegångar, men som på sin tid blev rejält sågad). När Darwin väl publicerade Om arternas uppkomst kände han sig fortfarande egentligen inte helt redo, men gjorde det ändå eftersom de där tankarna vid det laget låg i tiden och Wallace var i färd med att publicera sin version av evolutionslära. Och Darwin ville förstås inte bli slagen på mållinjen efter att ha jobbat på sin teori i 20 år. Kanske var det tur att det blev en sådan slutspurt, för frågan är ju annars om han nånsin känt sig redo? Och om vi i så fall hade byggt vår evolutionslära på Wallaces teorier istället och om det i så fall gjort någon skillnad?
Jag kan inte så mycket om hur Wallaces teorier skiljer sig från Darwins. Jag har fått för mig, att Darwins evolutionssyn var väldigt bred och "generell" artomfattandemässigt, medan Wallace var snävare - mer specialiserad - i sitt arbete.
Ja, Darwins var lite bredare, men deras ideer och tankar var väldigt lika (och de var förstås inte helt oberoende av varandra heller) och det kan nog förklaras med det faktum att Darwin hade jobbat på sin teori så mycket längre, i hela 20 år sådär...och han jobbade just mycket på att bygga teorin ordentligt från grunden och hämtade argument från alla möjliga håll - inte bara biologi utan även geologisk, agrologisk och inte minst ekonomisk teori (vilket förvisso även Wallace var inspirerad av). Man ska också hålla i minnet att tiden som sagt var mogen för en evolutionsteori när "on the origin of species" publicerades - hade inte Darwin eller Wallace publicerat en sådan teori hade nog någon annan gjort det ganska snart, det var ett naturligt nästa steg framåt i den biologiska vetenskapen som den såg ut då.
