Filmarachnologi

Det har ju skrivits dåligt på bloggen på sistone, ber om ursäkt för detta! För att kompensera får ni nu en hel uppsats om inget mindre än spindlar på filmduken. Inget mindre bokstavligt talat, för spindlar på filmduken är nu sällan små. För mina åttbenta vänner är ju ganska vanliga i en viss typ av filmer, och det är förstås ett ämne som förr eller senare måste avhandlas på en blogg som denna.

 

Jag hör, som så många andra, till de som kan sitta och reta mig ganska mycket på fel och ologiskheter i filmer. Och som den biolog jag är retar jag mig förstås fruktansvärt mycket på småsaker som har med djur att göra. Jag har t.ex. i alla tider retat mig på den traditionella Ivanhoe-filmen som visas vid nyår varje år för att man ansträngt sig så mycket med kläder och miljöer i filmen, men sedan använder hästar av en typ som inte existerade på medeltiden (och som varit olämpliga för att bära riddare i rustning). När det faktiskt fortfarande finns hästraser som hade sett rätt ut i sammanhanget. Det måste för övrigt vara väldigt jobbigt att vara historiker och titta på film? Å andra sidan misstänker jag att filmmakare anstränger sig mer för att få historiska detaljer korrekta än de gör med djurs biologi?

 

För som biolog hittar man förstås fler saker att reta sig på vad gäller djur än vad man kanske gjort annars. Naturligtvis hänger det också ihop lite med ens egen expertis - jag lägger förstås huvudsakligen märke till saker som rör småkryp, för andra är det annorlunda. Kolla t.ex. på klippet nedan och se om ni ser något anmärkningsvärt - svaret kommer nedan.

 

 

 

 

Det här är ur den andra av Pirates of the Caribbean-filmerna, en film som jag såg på bio (sällsynt vad gäller mig) med ekologkollegan M, som jobbar med fåglar. Om du inte såg något konstigt, titta på klippet igen och titta extra noga på kråkan/korpen som landar på kistan. När vi sitter på bion och ser detta viskar M till mig: "den är ringmärkt!". Något inte ens jag hann uppfatta den där första gången, för man har verkligen inte lång stund på sig att se det och man måste nog ha lite sökblick för ringar på fågelben för att uppfatta det...men M ser det direkt. Och när jag vet om det ser jag det också jättetydligt.

 

Men jag kollar förstås noga på småkryp istället, i synnerhet spindlar, men det är förstås alltid smått deprimerande med småkryp i filmer för en krypekolog. Framför allt för att de alltid är så livsfarliga! Snacka om att förstärka fördomar...Sen är det ju förstås så att skådespelardjuren man använder i filmerna ( i de fall där man använt riktiga kryp och inte påhittade datoranimerade) naturligtvis alltid egentligen är helt ofarliga. Vilket är förståeligt, för naturligtvis kan man inte använda djur som är farliga på riktigt i en filminspelning! Och i många fall är förstås djuren i handlingen så superfarliga att någon verklig motsvarighet inte ens existerar (allt detta gäller förstås även ormar, men dem lämnar jag därhän). Men även om det blir lite löjligt när folk faller ner och dör en plågsam död efter ett bett från en totalt harmlös Brachypelma smithi (giftig som ett bi ungefär) så kan jag ändå jag acceptera användningen av ofarliga spindlar som den enda möjliga tekniska lösningen. MEN det hade nu kunnat vara lite roligt att se folk vara livrädda för en harmlös och ickeaggressiv fågelspindel som inte är giftigare än ett bi, eller en vandrande pinne som inte kan bitas alls ens om den skulle vilja (jämför t.ex. filmen "black sheep" om genmodifierade mördarfår) om det inte varit just för att det handlar om en redan så missförstådd djurgrupp. När det gäller kryp, liksom djur som t.ex. hajar och ormar, är det inte så roligt helt enkelt för att man vet att folk faktiskt ÄR livrädda för sådana djur på riktigt också, och att detta bara förstärker alla fördomarna.

 

I klippet nedan syns småkryp i massor i den andra av Indiana Jones-filmerna. Här är gott om syrsor och kackerlackor av samma slag som jag matar mina spindlar med (helt ofarliga), stora enkelfotingar som jag inte känner till men som man nog kan anta är ganska ofarliga, och framför allt de stora bleka krypen som hjältinnan först får syn på i sin hand och som sens syns överallt. Den arten heter Extatosoma tiaratum och det är en vandrande pinne - en av de absolut mest harmlösa djurgrupper som tänkas kan (på svenska heter den spökskräcka, ett namn som ju inte heller stämmer så värst bra med verkligheten). Och i verkligheten bor naturligtvis inget av dessa djur i grottor under jord, spökskräckor äter eucalyptusblad och ser ut som de gör för att imitera vissna blad...de gungar till och med med kroppen för att se ut som om löven vajar i vinden. Gulligt.

 

 

 

 

Spindlar är förstås generellt alltid livsfarliga på film, men en spindelroll i en film som jag finner mycket speciell är fågelspindeln i "Ensam hemma". I denna 80-talsklassiker försvarar sig huvudpersonen mot inbrottstjuvar bl.a. genom att skrämma dem med sin storebrors fågelspindel - och det är nog den enda gång jag sett en fågelspindel i en film som bara får vara en fågelspindel och INTE framställs som farligare än den faktiskt är. Boven blir jätterädd, men han är ju dum - spindeln ifråga kan ju uppenbart utan fara hanteras av ett barn.

 

 

 

 

Det här är dock undantaget som bekräftar regeln - spindlar är annars alltid livsfarliga på film. Ett klassiskt exempel på detta är Archnophobia (Imse vimse spindel), där det härjar livsfarliga spindlar (som i verkligheten förstås är helt ofarliga). Jag kan stå ut med att filmen handlar om en påhittad spindelart som är mycket giftigare än någon existerande, det är trots allt en påhittad historia och det är detta handlingen bygger på. Mycket värre är dock de många felaktigheterna vad gäller spindlars biologi - som är MYCKET svårare för mig att överse med. Speciellt i en film som verkligen handlar specifikt om spindlar, där kunde man ju ansträngt sig lite mer att verkligen göra det trovärdigt kan man tycka.

 

 

 

 

Jag retar mig enormt här på sådant som t.ex. hur spindlarnas livshistoria beskrivs och det faktum att fågelspindlarna i filmen gör hjulnät. Det senare ter sig för en arachnolog fullständigt idiotiskt och ungefär lika sannolikt som om en noshörning klättrat i träd med apor. Men om någon hittat på en ny variant på noshörning för en film hade man aldrig låtit den bete sig som en apa, för det inser alla och envar att det inte är trovärdigt. Däggdjur skiljer man på - en noshörning beter sig inte som en apa och tvärtom, spindlar däremot dras alla över en kam.

 

Ett annat exempel på det och ett exempel som också för oss in i de verkligen påhittade datoranimerade krypens filmvärld är Shelob (Honmonstret) i Sagan om konungens återkomst, sista delen av Härskarringen-trilogin. Problemet med datoranimerade kryp är förstås att de ofta inte är bra nog animerade för att verka trovärdiga, särskilt i äldre filmer och B-skräckfilmer (se mer om detta nedan). Men med modern teknik går det bättre och animatörerna här visste vad de gjorde - Shelob rör sig väldigt bra och vissa rörelser är sådana att jag känner igen mina fågelspindlar i henne.

 

 

 

 

Och däri ligger felet - Shelob är ingen fågelspindel, hon är inte byggd som en fågelspindel och att se henne röra sig som en är återigen som att se en noshörning bete sig som en apa (eller tvärtom i det här fallet). Eller snarare beter hon sig än som en noshörning, än som en tiger, än som något helt annat, för här har man blandat och gett ganska bra - det finns inslag av såväl fågelspindel, aktivt jagande spindel - och hund? Det hon inte beter sig så mycket som är en klotspindel, och det är något ditåt hon ser ut som. Riktiga klotspindlar sätter normalt sällan fötterna på marken och har svårt att ta sig fram på slätt underlag - jag satte en gång en redback (australisk svart änka, som är just en klotspindel) på en trädgårdsgång när jag var i Australien och den kunde knappt gå rakt fram utan att ramla omkull.

 

Fel - tyvärr ser det inte så fel ut på en bild, men om det varit en film hade ni förstått precis vad jag menar.

 

 

 

Rätt.

 

 

 

Det här är kanske något som inte så många lägger märke till, men jag gör det och retar mig på att man när man väljer en viss kroppsbyggnad för en datoranimerad spindel inte väljer att animera rörelserna efter ett verkligt djur som ser ut just så. Anatomin är för övrigt också till vissa delar felaktig - mundelarna är fel, hon är slemmig och hon har en gadd! Spindlar har ingen gadd, men denna finns redan i boken så det är uppenbarligen något Tolkien själv fått om bakfoten och som man därför accepterat när man gjorde filmen. Jaja, nu är ju detta en uppenbart påhittad spindel, och kanske har spindlar utvecklat gadd i Middle Earth? Liksom stämband - för hon ger ljud ifrån sig också, och det är väldigt vanligt att småkryp i skräckfilmer gör det. Vilket även det förstör det hela totalt för mig. De enda ljud spindlar kan göra i verkligheten är att trumma eller stridulera - de har ingen röst.

 

 

Andra spindlar med röst är de i Harry Potter och hemligheternas kammare. Förutom det är de här spindlarna bra gjorda, de påminner mycket om vargspindlar eller någon liknande aktivt jagande spindel i både rörelser och utseende (men varför är bakkroppen segmenterad?).

 

 

 

 

Dessa datoranimerade jättespindlar är intressanta av en annan anledning också. I fallen ovan är de självklart stora helt enkelt för att de beskrevs så redan i böckerna filmerna bygger på, men jättespindlar (och andra jättekryp) är ju inte en ovanlig företeelse i filmer (det dröjer ett tag i trailern nedan innan de stora spindlarna dyker upp, men när de gör det, ojoj). 

 

 

 

 

Och det är intressant om man ser till vilka spindlar folk upplever som läskigast i verkligheten, något man tycker att filmmakare borde göra. Jag har pratat med jättemånga som tycker att de läskigaste spindlarna är de som är hyfsat stora med svenska mått mätt, men inte jättestora. Och med jättestora menar jag nu storleksklassen fågelspindel, inte storleksklassen Shelob eller Aragog. Det finns uppenbart inte ett linjärt förhållande mellan läskighet och storlek vad gäller spindlar, jag skulle gissa på att en kurva snarare skulle vara puckelformad - spindlar blir mer och mer läskiga ju större de är upp till en viss storlek som ligger nånstans runt större husspindel-kärrspindelstorlek, kanske lite mer, och blir de större än så blir de mindre läskiga igen. En fågelspindel är såpass stor att den inte riktigt upplevs som ett småkryp längre och är därför mindre skrämmande än en husspindel. Långa ben bidrar också till högre skrämselfaktor, och även det bidrar till att göra de ganska kompakt byggda fågelspindlarna mindre läskiga än (ja just det) husspindlar. Ändå är det nästan alltid just fågelspindlar man använder i de fall man faktiskt använder riktiga spindlar i skräckfilmer...

 

Läskigaste spindeln?

 

 

Så de som gjorde Arachnophobia tänkte helt rätt när de valde att inte göra spindlar stora som hus utan istället använde framför allt en spindelart som inte är så mycket större än en husspindel (ja just det), plus några fågelspindlar. En viktig faktor vad gällde valet av spindlarna som används i Arachnophobia var dock inte utseendet, utan att det är en social spindelart. I filmen var det viktigare att ha många spindlar än att ha riktigt stora spindlar, och om man ska göra film där många spindlar anfaller i samlad tropp och använder riktiga djur får man genast problem eftersom riktiga spindlar är betydligt mer intresserade av att anfalla och äta varandra än av att anfalla och äta människor. Så arten som användes är en social spindelart (Delena cancerides, en huntsman - vilket var den största sociala spindelart man fick tag i) som i naturen lever många tillsammans vilket innebar att man kunde göra scener med massor av dem i utan att vara rädd för något större svinn som följd av kannibalism. Jag har sett en huntsman i Australien som var väldigt lik den här arten, men jag är inte säker på om det verkligen var D. cancerides eller bara något väldigt likt. Och jag har bara en jättedålig bild för det var på natten och beckmörkt.

 

 

 

Men det vanligaste vad gäller spindlar i film är ändå den linjära modellen - större spindel = mer skrämmande, och därför finns det ytterst få spindlar i husspindelstorlek på film (Arachnophobia är den enda jag kommer på). Och de flesta är inte i fågelspindelstorlek heller - ens när de faktiskt är fågelspindlar.

 

 

 

 

På den gamla goda tiden i filmer som den ovan (Tarantula, 1955), var det åtminstone tillräckligt high tech att förstora upp en normal spindel till gigantisk storlek, eller försöka göra någon hyfsat verklighetstrogen jättespindel (som i The kingdom of the spiders från 1975, lite längre ovan). Men med modernare teknik verkar filmmakarna inte kunna hålla fingrarna i styr alls, det räcker inte att göra spindlar som är verklighetstrogna i allt utom storlek utan man känner sig tydligen ofta tvungen att förbättra verkligheten också (istället för att bli mer noggranna med verklighetstrogenheten (finns det ett sådant ord?). Detta trots att folk ju redan tycker att spindlar är läskiga, och då vore det ju logiskt när man gör datoranimerade spindlar att göra dem så verklighetstrogna det bara går? Nej, tydligen inte. Istället ändrar man på anatomin och lägger till kroppsdelar - gadd, extra mundelar...vilket åtminstone för mig genast får dem att bli snarast löjliga. Men nu är jag förstås extra känslig och gemene man, vem han nu är, vet förstås inte ens hur en spindel ser ut i förstoring och kommer därför att låta sig luras av Shelobs dubbla käkar och getinggadd? Eller? Nånstans misstänker jag att allt som gör dem mindre lika en ritkig spindel snarast kommer att göra dem mindre läskiga. även om det sker på nån slags undermedveten nivå och man itne riktigt vet varför de inte ser riktigt riktiga ut?

 

Shelob i Sagan om konungens återkomst har fyra käkar. Är inte verklighetens två käkar (se nedan, bilden är på Kerstins tänder. Som är ca en cm långa) läskiga nog som de är om spindeln ifråga är så stor som Shelob?

 

 

 

Så här gör man heller aldrig med större djur - hajar, krokodiler och ormar i skräckfilmer ser ut som hajar, krokodiler och ormar, så gott man nu har kunnat (bortsett från storleken...) och man har uppenbart ansträngt sig för att göra dem så verklighetstrogna som möjligt. Men spindlar behöver modiferas? Och det gäller inte bara spindlar utan även andra kryp. Jättekryp i nyare filmer ser ofta inte kloka ut, kryp i gamla filmer kan vara mer korrekta (men då är animationerna/specialeffekterna ändå för dåliga för att det ska fungera).

 

Eller vad sägs om de insektslika jättekrypen i Starship troopers? Man har absolut tittat på riktiga insekter och det kunde ha funkat, men de är bara lite för...fel. På för många sätt. Man får också sällan se dem på nära håll och stillasittande (förutom "hjärnkrypet" i slutet) och det är tur - de håller inte för närmare granskning. Men man har uppenbart plockat detaljer från riktiga djur.

 

 

 

 

Men man kunde ju gjort det bättre. När man kunde använt något sånt här - kolla, den har ju till och med spikklubbor på knäna! Har krypen i Starship Troopers det? Nä minsann!

 

 

Eller en sandjägare, med gigantiska, sågtandade käkar (tyvärr dålig bild, den äter på något så käkarna syns inte ordentligt - men bildgoogla gärna på Cicindela och kolla efter bra bilder tagna framifrån)?

 

 

 

Och det finns massor av kryp som verkligen ser fantastiskt märkliga ut i förstoring, och många rovdjur som ser verkligen elaka ut - märkligt att man inte utnyttjar det mer. Nog för att man gör sina försök, Alien-filmernas monster är t.ex. uppenbart inspirerat av trollsländelarvers utskjutbara käkar - dock inte mer än bara just inspirerat.

 

Ok, slut på insektssvamlet, tillbaka till spindlarna! Som avslutning en film som är bra på det viset att man åtminstone försökt göra sina spindlar verklighetstrogna, även om man sen inte lyckats så bra - spindelskräckisen nummer ett, Eight legged freaks (notera särskrivningen i titeln...).

 

 

 

 

Animationerna här är usla, men det syns att man faktiskt har läst på och försökt att göra både spindlarnas utseende och beteenden överensstämmande med verkligheten så långt det är möjligt, med hänsyn till den naturligtvis väldigt overkliga handlingen (vilken kräver jättestora spindlar som jagar folk, men annars hade det ju inte varit en spindelskräckfilm...). Och här handlar det om en rad olika spindelarter, som man uppenbart har försökt att göra skillnad på i beteende och rörelser även om det förekommer en hel del fel. Hoppspindlar hoppar jättelångt och är väldigt visuella jägare, vargspindlar springer fort, nätspindlar gör nät (om än fel nät...), fågelspindlar...demolerar husvagnar (ja jag hade inte blivit förvånad om mina gjort det, om de varit så stora - de gillar att förstöra saker), och falldörrsspindlar ser man aldrig. Helt logiskt. Det här är, bara för ambitionerna, min favoritspindelfilm (bortsett från att även dessa spindlar har stämband...). Men som sagt, animationerna är tyvärr ganska usla och det är nog inte en slump att min favoritscen är en där spindlarna inte syns i bild. Jag hittade tyvärr inget klipp med den, men det är scenen med falldörrsspindlarna på strutsfarmen. Det är värt att se hela filmen enbart för den scenen!

 

En sådan spindel som den som slutstriden  i filmen görs upp med (hon heter Consuela, bara det), höll jag för övrigt i handen senast i somras utan att bli biten trots att spindeln ifråga var stor nog (om än inte på långa vägar så stor som den i filmen) att kunna bitas om den velat. Och ni vet väl hur man bäst distraherar spindlar som blivit jättestora efter att ha ätit giftiga syrsor? Jo, spruta bara lite parfym på dem, det slår totalt ut deras kemoreceptorer. Jovisst! 

 

Spindelfilmkväll, någon?

  

En mycket intressant bloggning som jag ber att få återkomma till, när jag hunnit läsa lite noggrannare.

Jag förstår din frustration över dessa fiktiva scenerier med "riktiga" djur - med egenskaper och beteenden som har så lite med naturverkligheten att göra. Annat är det kanske med motsvarande ur den tekniska världen; artefakter kan ju skapas och bete sig i stort sett hursomhelst. Då är det, när man "dummar" sig mot vedertagna naturlagar, som jag stänger av.

Ja, jag med. Som sagt, det är ju på ett sätt trovärdigare att framställa en spindel som superfarlig om man datortekniskt skapat en variant som inte finns i verkligheten än om man använder en som finns på riktigt och är välkänd som helt ofarlig. Men som i sagan om ringen-fallet - även om den förutsätts vara en art som har åtskilliga egenskaper som skiljer sig från alla existerande spindlar så måste den fortfarande bete sig på ett sätt som är logiskt utifrån dess förutsättningar, sett ur ett biologiskt/ekologiskt perspektiv. Ser den ut som en nätvävare ska den inte rusa omring som en vargspindel, och absolut inte försöka sticka folk med rumpan som en geting.

Det är också intressant vad man kan acceptera och i vilka sammanhang. Jag köper rätt mycket om det är en förutsättning för handlingen och uppenbart klassas som ett etablerat faktum i berättelsens påhittade verklighet - då kan jag svälja väldigt stora omöjligheter, däremot sväljer jag inte de små som man inte gör sig besväret att bortförklara. Jag kan därmed acceptera att spindlarna i Arachnophobia är mycket giftgare än någon spindelart som nånsin existerat, men jag köper däremot inte att en spindel med fågelspindelutseende (eftersom den "spelas" av en fågelspindel...) gör hjulnät, eller att filmspindlar ger ljud ifrån sig. Och detsamma gäller teknik i film - jag kan t.ex. acceptera att man i en science fiction-film kan göra tidsresor eller teleportera sig, men därmemot inte att man t.ex. hör när något exploderar i rymden...