Murphys lag...
Kommer att tänka på ett talesätt - betydligt äldre än Murphys lag, men med snarlik innebörd: "när det regnar välling, har den fattige ingen sked".
Och beträffande dina eventuella egna tester hemma vid köksbordet (upprepad tappning av macka med pålägg) kan jag berätta, att det finns utrustning (fallprovningsmaskiner t ex för mobiltelefontester) som alltid (till 100%) åstadkommer att en pryl landar på samma sätt; bara att välja om det skall vara påläggssida eller rättsida. Men finns det förresten någon rätt sida för en macka med pålägg (om pålägget inte är av marmeladtyp)? Det kan väl kvitta om den torra ostsidan eller mackans andra sida träffar golvet först?
Ja, jag har hört det ordstävet också :)
Ja, är pålägget torrt spelar det förstås inte lika stor roll hur man tappar sin macka (och jag har faktiskt inte så stor erfarenhet på området som man kanske kunde tro - ta i trä), lite beroende på vart man befinner sig. För även hårdost är ju som regel lite fuktigare än brödet, så om det inte är på ett nyskurat golv man tappar mackan utan t.ex. ute i skogen så är ju risken att det fastnar diverse skräp. Jag utmanar dock inte ödet utan har oftast dubbelmackor i matsäcken - och dem kan man ju tappa hur som helst utan att det gör något.
Och på tal om mobiltelefoner så utmanar jag inte ödet där heller mer än nödvändigt utan väljer gärna sådana modeller som är lite extra tåliga ;)
Det där med dubbelmacka är smart på många sätt; man kan då också ha flera sorters pålägg - utan att bli beskylld för att "tvesula". :)
Ja, det är ju praktiskt på det viset också. Förutsatt att man nu själv har dåligt samvete för den sakens skull - för jag är oftast ensam ute i skogen, och då är det ju ändå ingen annan som ser hur många pålägg man har. Fast mitt verkliga skäl är nog egentligen att dubbelmackor kräver mindre emballage vid packning av matsäck än enkelmackor. Mindre skräp att ta vara på.
Vad gäller tvesovling, vad anser du för övrigt att begreppet innebär? För vissa kombinationer är ju så etablerade att de liksom bara måste vara ihop, ägg och kaviar t.ex. Och vad gäller för grönsaker i kombination med andra pålägg? Är ett par gurkskivor på osten att betrakta som tvesovling eller är det bara "pyntegrönt" som liksom inte räknas?
"ensam ute i skogen" säger du? Man brukar ju säga, att skogen har öron - men jag ger mig tusan på, att den har ögon också! :)
Tvesovling respektive tvesulning; måhända är de inte riktigt synonyma begrepp? Dubbelt av sovel (kött eller fisk i huvudsak) är ju mer begränsat än två sulor (lager) - vilka som helst. Tvesulning syftar egentligen (för mig) på den gamla vanan att förse (spika på) en sliten trätoffla med en sula av uttjänt toffelovanläder. Det fanns ju så kallad toffelnubb för det ändamålet. Om toffeln blivit väldigt snedsliten, blev det ju nödvändigt, att spika på dubbla lager ovanlär (tvesula) där undersidan var som mest nersliten. Så för att återvända till smörgåsfallet; smör eller flott räknades inte in, men att ovanpå ha både ost och korv samtidigt var definitivt att tvesula. Så även om gurkskivor och liknande knappast ingick i dåtidens lantliga föreställningsvärld om möjliga pålägg, vore nog ost och gurka att anse som tvesulning (om än inte tvesovling?).
Det finns nog åtskilliga ögon i skogen, däremot är de flesta nog inte av det slaget att de ser anklagande på en om man råkar ha tvesulat eller tvesovlat. Möjligtvis kräver de att man delar med sig ;)
Ja jag tolkade liksom tvesuling som tvesovling i och med att det gällde mackor. Men annars kan jag nog hålla med - ost och korv samtidigt är definitivt tvesovling, ost och gurka mer tveksamt men det kanske däremot gäller som tvesulning?