Påsken i Ekenäs har bjudit på strålande väder, något som får många vallfärda till Ramsholmen. Ekenäs är nämligen så lyckligt lottad som stad att ha ett naturreservat inne i stan bara fem minuter från centrum, vilket förstås gör reservatet till ett populärt ströv- och motionsområde (särskilt på våren när det täcks av vårblommor). Ramsholmenområdet består av lundskog och har förekommit här på bloggen tidigare. 

 

Som så många andra Ekenäsbor gick jag en promenad på Ramsholmen igår, ett spontant beslut med anledning av det fina vädret. När jag passerade fågelmatningsstationen som kommunen har i området stannade jag förstås till, trots att jag eftersom besöket var oplanerat tyvärr saknade såväl kikare som kamera. Och det var extra synd att jag inte fått med mig något sådant eftersom en stor hackspett var på plats. Den hängde uppochner och hade varit lätt att avfärda som en vanlig större hackspett, men den var lite väl stor och jag tyckte mig ana att den hade mer vitt på ryggen. Och jag drog mig till minnes att kommunekologen i Raseborg berättat att det dyker upp vitryggig hackspett på Ramsholmen om vintrarna (det är mycket hackspettar på Ramsholmen överhuvudtaget, det är gott om stora gamla lövträd och död ved där). Så när hackspetten så småningom flög upp på ett träd tog jag en bild, som blev väldigt dålig eftersom spetten var högt högt uppe och jag bara hade mobiltelefonen att fotografera med. Men jag hoppades att bilden skulle räcka för att jag skulle kunna zooma in tillräckligt för att se om det verkligen var en vitrygg. Och visst var det en vitrygg!

 

 

 

 

 

För den som inte är fågelintresserad så är en skådad vitryggig hackspett värd att nämna eftersom det är frågan om en väldigt sällsynt art. I Sverige är den akut utrotningshotad, i Finland något vanligare (inte vanlig, men den har ökat här de senare åren och gått från akut hotad till starkt hotad). Hoten mot arten består av brist på lämpligt habitat - vitryggig hackspett kräver stora sammanhängande skogsområden med mycket oädla lövträd och mycket död ved, en miljö som i sig är hotad och ytterst sällsynt i det moderna skogsbruket. Populationerna av vitryggig hackspett har därför minskat kraftigt i både Sverige och Finland under senare delen av 1900-talet som följd av det moderna skogsbruket, men medan den svenska populationen i stort sett kraschade helt var Finland lite bättre på att sätta in åtgärder i tid och skydda lämpliga habitat. Den finska populationen hjälptes dessutom i ett kritiskt skede upp genom invandring från Ryssland, men om inte habitatet finns så hjälper det förstås inte hur många individer som invandrar! I Sverige är t.ex. invandring möjlig både från Finland/Ryssland och från Norge, som har en population på närmare ett par tusen häckande par - att jämföra med Sverige där det finns färre än tio reproducerande par. I Finland är antalet idag en bit över 150 häckande par, betydligt fler än i Sverige, men absolut inte en vanlig fågel och det kändes väldigt speciellt att få se den i princip inne i stan. Och där finns fler än en också, för jag hörde åtminstone två stycken som trummade.

 

Ska ta mig en ny promenad på Ramsholmen med systemkameran snart, och se om jag kan få se den igen och få till en något bättre bild.