Jag har för mig att jag någon gång i höstas eller till och med i somras eller så utlovade att jag faktiskt någon gång skulle ta och skriva om min forskning i mitt postdoktorsprrojekt här på bloggen, men det har liksom inte blivit av. Men eftersom detta är projektets sista år så får det väl anses vara hög tid att göra det nu. Sagt och gjort!
Så, jag är ju alltså postdoktorsforskare (postdoc) på forskningsinstitutet Aronia i Finland, där det heter att jag jobbar med att kartlägga ekosystemtjänster inom ett EU-projekt vid namn Green Islands. GI som jag kommer att förkorta det till hädanefter handlar om miljöfrågor i skärgården i stort, och består av en lead partner som är skärgårdsstiftelsen i Sverige, Aronia i Finland som står för den vetenskapliga delen av projektet, och ett par miljörganisationer i Estland. Och så naturligtvis de elva skärgårdsöar som deltar i projektet - sex i Sverige, fyra i Finland och en i Estland.
Det där med att "kartlägga ekosystemtjänster" är ju en ganska luddig formulering, något jag tycker är bra, för det innebär att jag kunnat utforma min forskning och välja mina forskningsfrågor ganska fritt inom ramarna för denna luddiga formulering och GI-projektet som helhet. Bara begreppet "ekosystemtjänst" är i sig väldigt stort och vittomfattande, och för den som inte vet vad det är tänkte jag börja med det - för jag har faktiskt inte direkt skrivit så mycket om ekosystemtjänster i sig här på bloggen heller. Ekosystemtjänst är de naturliga processer som producerar sådana resurser och tjänster som vi människor utnyttjar. Ett lättförståeligt exempel är t.ex. fotosyntes, som är den naturliga process som alstrar det syre vi andas, eller produktion av timmer i skogen. Detta är ekosystemtjänster som producerar resurser vi kan använda direkt, mer komplexa typer av ekosystemtjänster är t.ex. vatten- och näringscykler, pollinering och sjukdoms- och skadeorganismreglering (som ofta ligger till grund för produktionen av resurser som matvaror, timmer, syre med mera). Det här gör fältet ekosystemtjänster till något enormt stort och för många känns det lite flummigt - det är det egentligen inte, men det är ett enormt vittomfattande begrepp just för att det verkligen ska kunna täcka upp alla de väldigt olika tjänster som vi utnyttjar. Begreppet är ganska nytt och det återstår fortfarande att se hur det fungerar att arbeta med i praktiken i t.ex. natur - och miljöskyddssammanhang. Anledningen till att det alls uppstått var att det blir allt mer nödvändigt att kunna motivera nyttan av naturskydd ur ett praktiskt och ekonomiskt perspektiv för beslutsfattare och ekonomiska organisationer - för detta hamnar ofta alldeles för långt ner i prioritetsordningen. Inget i detta är förstås något nytt egentligen, det som är nytt är att man fokuserar på bevarandet av processer, och att det finns en tydlig koppling mellan bevarandevärden och ekonomiska och kulturella värden. Om man arbetar med bevarandebiologi eller naturvård är det som framför allt skiljer ekosystemtjänsterna som enhet för bevarandearbete från de mer traditionella (som t.ex. biodiversitet eller biotoper) att ekosystemtjänstbegreppet fokuserar på processer, inte enskilda arter, artrikedom eller naturtyper, och att människans utnyttjande av naturresurser finns inbyggt i själva definitionen av begreppet.
En betad strandäng står för ett stort antal olika ekosystemtjänster. Det mest uppenbara är förstås att den producerar djurfoder för tamdjur, men till det kommer en mängd annat. Strandängen fungerar som skyddszon för näringsavrinning från inlandet vilket minskar näringsbelastningen på Östersjön, framför allt på de känsliga grunda vikar som ofta finns direkt utanför strandängarna och som bl.a.är viktiga lekområden och "barnkammare" för fisk. Den hjälper till att reglera vattenflöden och vattennivåer, och filterar och renar vatten. Om strandängen betas av köttdjur, vilket ofta är fallet (får eller kor), innebär den en både natur- och klimatvänlig köttproduktion (naturligtvis beroende på hur djuren sköts under de delar av året när de inte går ute). Att strandängen betas innebär hög artrikedom av växter, vilket i sin tur gynnar pollinatörer och organismer som är viktiga för sjukdoms- och skadedjursbekämpning på närliggande odlade fält. Den gynnar även fågel och vilt, och är därmed viktig både för jakt och för t.ex. fågelskådning. Och artrikedomen är, även om den inte i sig är en ekosystemtjänst väl värd att bevara sådana här marktyper för: En välskött strandäng har fler arter per ytenhet än en regnskog, vilket annars är vad man brukar se som praktexempel på hög artrikedom. Strandängen är också viktig av kulturbevarandeskäl, vilket tillsammans med dess stora estetiska värden också gynnar turistnäringarna i skärgården (vilka idag är de främsta inkomstkällorna i skärgården, och livsviktiga för att folk alls ska kunna bo här. Turismen är därmed direkt nödvändig för att det ska finnas någon som sköter det praktiska naturvårdsarbetet här). Och det här är en löjligt lång bildtext som nu äntligen är slut.
Det där med att fokusera på processer innebär att det för en ekolog är viktigt att hålla tungan rätt i mun när man pratar ekosystemtjänster med både t.ex. beslutsfattare och naturvänner. Det är lätt hänt att ekosystemtjänstbegreppet vid första anblicken framstår som väldigt krasst nyttobetonat, och verkar som om man lätt kan missa naturvärden som saknar egentlig ekonomisk nytta när man använder ekosystemtjänster som bevarandeenhet. Ett bra exempel är artrikedom - om vi fokuserar på att bevara processer, riskerar vi inte då att mista arter som inte är direkt viktiga för de processer vi är intresserade av? Om flera arter fyller en likartad funktion i ekosystemet, behöver vi då verkligen dem alla? Men jo - det gör vi, och jo, artrikedom är precis lika fundamental i bevarandet av ekosystemtjänster som i andra bevarandesammanhang! När vi pratar om diversitet syftar vi oftast på artrikedom, men det finns många slags diversitet och mer artrika system tenderar att vara mer diversa även vad gäller processer - och ett ekosystem med fler olika typer av processer underhåller förstås också fler olika ekosystemtjänster. Se bara på strandängen ovan: På en konventionell betesmark som är gödslad, har insådda foderväxter och ofta är dikad, är de flesta av de tjänster som nämns ovan antingen helt frånvarande eller fungerar mycket sämre (med produktionen av djurfoder som det enda undantaget eftersom det är en process vi då aktivt ser till att maximera). Och om diversiteten av tjänster inte är skäl nog, så tillkommer också att bevarandet av genetisk variation på alla nivåer är viktigt även för bevarandet av ekosystemtjänster. Naturen är ju inte statisk och för att ekosystemtjänsterna ska kunna behållas även i framtiden krävs att det finns utrymme för evolutionära processer, för vilka den genetiska variationen utgör råmaterialet.
Behövs det verkligen flera olika Pardosaarter på en och samma strand för att ekosystemtjänsterna ska fungera? Behövs det någon Pardosa alls? På bilden Pardosa prativaga, som tillsammans med ett flertal andra Pardosaarter är vanlig på Östersjöstränder.
Det här att människan finns inbegripen i definitionen av begreppet ekosystemtjänst är viktigt just i den där dialogen med beslutsfattare osv, eftersom folk ofta har en tendens att tro att "natur" inte inbegriper oss människor och att naturskydd därför går ut på att ställa oss själva utanför naturen. Människor har ofta en syn på naturen i samma anda som allemansrättens "inte störa-inte förstöra"-princip, och förvisso kan naturskydd innebära just det - men tyvärr leder det synsättet också till att naturskydd av många ses som att resurser (mark, skog, fiskbestånd, med mera) tas ifrån oss. Naturskyddad mark är outnyttjad mark, och outnyttjad mark är onyttig mark...Det här är väldigt synd eftersom naturskydd innebär att man bevarar naturliga processer som vi faktiskt utnyttjar, och som ofta blir väldigt dyra att ersätta om de slutar fungera. Det skulle vara väldigt önskvärt att man i politiska sammanhang kunde se naturskyddsområden inte i första hand som obrukbar mark som är värdelös för allt utom rekreation och friluftsliv (vilket i sig är en ekosystemtjänst), utan som mark som avsatts för upprätthållandet av ekonomiskt värdefulla processer.
Det här har studerats en del i samband med pollinering, en naturlig process som vi är beroende av för många av våra odlade grödor. Men pollinatörerna minskar idag eftersom det saknas habitat för pollinatörer i det moderna jordbrukslandskapet,och deras frånvaro är i dag en kostsam realitet för många av världens jordbrukare. En ekosystemtjänst som tidigare var gratis kan för den enskilda markägaren i dag kosta stora summor. Och även om man kan ersätta de naturliga pollinatörerna med tambin om man är beredd att betala för det, och därmed lösa problemet vad gäller kvantitet av pollinatörer, så blir tyvärr också tjänstens kvalitet sämre när pollineringen görs med enbart tambin jämfört med när den sköts av en divers grupp inhemska pollinatörer. Här kan alltså skyddsområden nära odlade grödor som gynnar de här djuren (både vad gäller antal och mångfald) vara av stor och direkt ekonomisk nytta. Och samma habitat som gynnar pollinatörerna producerar ofta även för en rad andra ekosystemtjänster - man får mycket på köpet.
Vilda pollinatörer (silversmygare och vildbi) i en naturbetesmark på Gotland.
Sist och slutligen finns i ekosystemtjänstbegreppet även sådant som kulturella och estetiska värden, något som är det första många tänker på när man pratar om naturvärden. Det här är ett område som lätt kan varka väldigt flummigt - visst, naturen är vacker, men är det skäl nog att bevara t.ex. Ojnareskogen hellre än att utvinna kalk där? Men den ekonomiska nyttan av de kulturella och estetiska värdena ska inte underskattas, och hur flummiga de än kan verka så är dessa värden ofta ganska lätt påvisbara. De återspeglas t.ex. i sådant som fastighetspriser (jämför priserna för sommarhus i våra skärgårdar med de i produktionsgranskog), i turismens ekonomiska omsättning i olika områden (skärgården är återigen ett ypperligt exempel), och i antalet besökare till olika naturområden.
Jurmo by på ön Jurmo i Åbolands skärgård. Här finns enbart tre bofasta familjer, som alla lever helt eller till stor del på turismen under sommarmånaderna.
Ett par av de fyrbenta naturvårdarna på Jurmo, som jobbar med att bevara de fantastiska ljunghedarna där.
Tyvärr är de fyrbenta naturvårdarna här lite för få för att effektivt kunna beta hela ön - så här har ett gäng tvåbenta naturvårdare fått rycka in för att restaurera igenväxt ljunghed nära ett fågelskyddsområde. För när betet upphör förvandlas snabbt en otroligt artrik ljunghed (som upprätthåller en stor mängd olika ekosystemtjänster) till ett otroligt artfattig, totalt ogenomträngligt enbuskage som inte är till någon större glädje för varken folk eller fä (och i synnerhet inte för de mängder av arter som får stryka på foten).
Grunden i GI-projektets ekosystemtjänstdel, det jag blev anställd för, är att göra en kartering av ekosystemtjänster på öarna i projektet. Det kan ju enkelt tolkas som att åka dit, titta på naturtyper och naturresurser och räkna hur många olika ekosystemtjänster som finns på varje ö. Men det skulle bli ganska tråkigt - som ekolog är man ofta ganska väl medveten om vilka typer av processer och resurser som är kopplade till olika ekosystem, och många av dem finns på alla eller de flesta öarna i projektet. Jag har ju en vetenskaplig ambition med det här som går utöver EU-projektet, och att då bara prestera resultat i stil med antal ekosystemtjänster per ö tycker jag inte är tillräckligt vetenskapligt intressant. Så jag är mer intresserad av interaktionen mellan människor på öarna och de ekosystemtjänster de använder. Vilka ekosystemtjänster utnyttjas av de som bor och besöker öarna? I vilken utsträckning underhåller man aktivt de tjänsterna för att de ska fortsätta fungera? Varför, vad är motivationen? Finns det ekosystemtjänster som man aktivt underhåller men inte använder, och i så fall varför? Återstår att se om och i vilken utsträckning jag kan besvara stora frågor som dessa, men det börjar ramla in resultat nu och en del av dem verkar bli ganska intressanta!
Bara att resa till öarna och se sig om kring säger ofta ganska mycket om vilka ekosystemtjänster som används och vilka som underhålls. Fältet på bilden är en ogödslad, dikad hövall - den producerar främst foder till fåren som också finns här, men även pollinering och en del andra ekosystemtjänster.
Rent praktiskt så är mina metoder i GI-projetet väldigt annorlunda mot att samla spindlar och preparera isotopprover. På ett sätt är jag nu närmare den ekologiska inriktning som jag ursprungligen tog examen i - naturvård och bevarandebiologi - och jag måste också vara en mer allmän ekolog eftersom jag jobbar med en rad olika naturtyper och naturvårds och miljöfrågor. Mitt fältarbete består i att besöka öarna i projektet där jag dels pratar med folk, dels tittar runt på vad som finns av olika naturtyper och hur de sköts, för att bilda mig en uppfattning om vilka ekosystemtjänster som alls finns tillgängliga och hur de används och sköts. Jag använder också kartanalyser för att titta på hur mycket som finns av olika naturtyper som producerar vissa typer av ekosystemtjänster. Detta har lett till att jag blivit tvungen att stifta bekantskap med GIS (geografiska informationssystem), kartbehandlingsprogram som är viktiga verktyg för många biologer som arbetar med naturvård. Jag har snuddat vid detta under min studietid, men jag försökte mig på en distanskurs och det var på den gamla onda tiden när internet i Blentarp var medelst telefonmodem - så jag gav upp den kursen. Men GIS är nyttigt att kunna, så jag är glad att få anledning att lära mig det även om det tyvärr innebär att jag istället för att lära mig det på en kurs sitter och lär mig genom trial and error i programmet ArcGIS vilket tar tid som jag egentligen inte har. Men att behärska ArcGIS någorlunda är en färdighet jag kan ha nytta av, så det är värt besväret, och vi har en bra GIS-avdelning på högskolan där man kan be om råd när man kör fast. Just nu är nog största problemet att enskilda kartlager i de finska kartorna bara har namn och information på finska...
Mina främsta forskningsmetoder är dock socio-ekologiska, vilket är ett fint vetenskapligt sätt att säga att jag pratar med folk och ställer frågor relaterade till ekologi och naturvård. Närmare bestämt har jag en lång radda intervjufrågor om markanvändning och aktiviteter på öarna som jag drabbar öborna i GI-projektet med. Helst besöker jag dem ute på öarna där de bor, men en del av intervjuerna gör jag över telefon för ibland går det helt enkelt inte ihop logistiskt. Det är trevligt att vara ute och träffa folk, däremot är jag inte förtjust i arbetet det innebär att leta rätt på de jag vill prata med, hitta telefonnummer och etablera kontakt. Men när man väl är ute är det oftast väldigt trevligt. I de här intervjuerna fokuserar jag på bofasta öbor, främst markägare och andra "stakeholders". Jag skulle gärna vilja ha med sommarboende och turister också, men det blir helt enkelt alldeles för stort och tidskrävande. Sommargästerna är för svåra att snoka rätt på om man inte är beredd att göra det genom att knacka dörr och hoppas att folk är hemma i sin sommarstuga och har både tid och lust med en halvtimmeslång intervju där och då - det är helt enkelt inte tidseffektivt nog sett till den troligen hyfsat magra utdelningen. Jag hade gärna gjort en mindre, skriftlig enkät istället för den här gruppen, men även det blir svårt eftersom man inte kan skicka ut den per post till de flesta sommarstugor. Däremot har jag haft turen att få handleda en examensarbetare som nyligen blivit färdig och som gjort en enkätundersökning om båtturism, vilket innebär att jag har täckt upp den gruppen i alla fall. Den undersökningen utgör också ett ganska vittgående forskningsamarbete - förutom examensarbetaren är även en annan forskare från Aronia och två i Sverige inblandade. Vi kommer förhoppningsvis att få till ett möte för att gemensamt analysera och skriva ihop
resultaten nu i februari för att sedan kunna publicera, vilket innebör att detta blir de första resultaten som kommer ut av ekosystemjänstdelen av GI (på sätt och vis finns de redan publicerade, i form av examensarbetarens kandidatuppsats).
Många färjor och många öar blir det...
Förutom den faktiska ekosystemtjänstforskningen så gör jag en del andra saker också både inom och utanför GI-projektet. Till att börja med undervisar jag. Det står inte i min arbetsbeskrivning att jag ska göra det, men det har liksom blivit så i alla fall. Dels undervisar jag ju fortfarande på Lunds universitets fältfaunistikkurs varje sommar, dels undervisar jag lite om ekosystemtjänster här i Finland. Jag håller också som bäst på med ett försök att få en examensarbetare för det där spindelprojektet i Hangö som jag skrivit om tidigare på bloggen. Vilket också är något jag gör som ligger utanför GI, oavsett om det är jag eller en examensarbetare som gör själva spindelsamlandet. Och på tal om Lunds universitet så skriver jag lite åt svensk dagfjärilsövervakning också, i deras årsrapport. Sen gör jag lite saker som bäst kan beskrivas som PR - GI innebär förutom öborna också en del kontakt med folk utanför projektet och utanför den akademiska världen, och det har blivit en hel del möten och seminarier både ute på öarna och i andra sammanhang där jag gjort presentationer och liknande om ekosystemtjänster. Nästa tillfälle är i april då jag och en kollega här ska göra en presentation av båtturismresultaten på ett seminarium på Aronia. Längre fram är jag inbjuden att prata på ett möte om landskapsekologi i Sverige. Och så har vi förstås projektmöten och seminarier inom GI eftersom man ju måste jobba lite på att hålla kontakt och ha koll på vad alla gör inom ett projekt som omfattar flera organisationer i tre länder.
Enkätundersökning pågår i en gästhamn på Ösel i Estland.
Båtturisterna visade sig ha en överlag mer positiv syn på Östersjöns vattenkvalitet än vad jag och examensarbetaren hade trott. Detta trots att vattnet i t.ex. den här hamnen innehöll stora mängder av sådana grönalger som gynnas av övergödning:..
