Tvärminne - fortsättning
Ja det labbet hade man ju velat se!
Men vad menar du med elektrofysiologiska signaler? Pratar vi om "elektricitet" (typ elfält) som kan registreras utan fysisk kontaktering, eller ansluter han någon typ av elektrod direkt till vad som motsvarar en synnerv - och registrerar signalimpulseringen?
Vi pratar det senare - han stoppar en elektrod i ögat, utsätter ögat för snabba ljusblixtar och mäter nervimpulsen.
Han hade också en intressant anekdot om hur de en gång tappade ett öga i storleksordningen 2 mm på golvet i labbet och letade efter det i tre timmar - och som tur var hittade de det, för det visade sig vara ett av de bästa ögon de nånsin jobbat med och de fick massor av data från det. Det här är ju inte direkt det sterila, ljusa, rena, väl upplysta välstädade labbet, utan ser mer ut som ett källar- eller garageutrymme med grejor precis överallt (och att städa det är nog snarast omöjligt).
Kul gubbe!
Din rumsbeskrivningen (bl a "grejor precis överallt") av detta labb tycker jag mycket väl också stämmer överens med utseendet av förbluffande många professorstjänsterum. (Det finns tack och lov undantag!) :)
Ooooh ja, och inte bara professorernas! Men som yngre forskare är ju jobbsituationen så osäker att man tvingas byta jobb ofta och därmed tvingas röja och städa bland det man har på kontoret, vilket förstås inte blir av tillnärmelsevis så ofta om alls om man sitter på samma ställe (forskare är ju också för det mesta konstant överarbetade så det är förståeligt att sådant som ordning på skrivbordet får stå tillbaka för studenter och forskning). Fast själv tycker jag att det är charmigt med sådana tjänsterum!
Problemet är väl (förutom tidsbrist) att ett kontor är byggt för att fungera som enbart kontor, inte som både kontor, lab, fältförråd och förvaringsutrymme för prover och insamlat material samtidigt - men för en forskare får det ofta fylla alla dessa funktioner. Och inom forskning är det mer eller mindre regel att ALDRIG göra sig av med sådant som fältprotokoll, prover och annan dokumentation från studier man gjort. Dessutom ska allt helst finnas på papper (även om det numera slarvas mer och mer med det) eftersom det är säkrare ur förvaringssynpunkt än digitala medier. Det är självklart vad gäller sådant som direkt rör forskningsresultat (fältprotokoll, provanalyser, m.m.), men sen tillkommer ju massor av undervisningsmaterial, forskningsmedelsansökningar, och inte minst litteratur. Bara man tittar på vilka mängder vetenskapliga artiklar man själv plöjer igenom varje år så pratar vi hyllmeter på bara ett par år om man skulle skriva ut allt...och om man suttit på samma ställe i tiotals år så blir det MYCKET papper! Jag förstås absolut att det ackumuleras och att man som sagt inte har tid att gå igenom och slänga gammalt material särskilt ofta. Men det är charmigt tycker jag!
Personen i inlägget hade dock ett ganska välstädat kontor tack vare en översvämning några år tidigare (forskningsstationen ligger på en ö och precis vid vattnet) då han tvingades utrymma kontoret helt. Som tur var klarade sig elektrofysiologilabbet precis bredvid, för det hade nog inte varit möjligt att plocka ner och bygga upp den apparaturen igen precis likadant...
Jag kan absolut köpa, att det finns en viss charm med sådana rum - och får väl erkänna att mitt eget "lab" är ganska belamrat. Annars tänker jag mest på säkerhetsaspekten :) - det vill till att hyllkonsoller och dylikt sitter väl förankrade i väggarna, annars kan det gå illa, det har jag sett exempel på.
Ja, helt klart! Och om man ska lära av exemplet ovan ska man heller inte förvara icke vattentålig utriustning eller papper på golvet om man har sitt kontor nära strandkanten på en forskningsstation på en skärgårdsö...
För övrigt är alla rum jag vistas i mer än en kortare stund väldigt snart ganska belamrade, nästan per definition. ;)