Dagens ridlektion.

 

Jag och Daisi, en stadig torihäst i sina bästa år (=25), rider "öppna" (hästen går framåt men böjd bort från färdriktningen) i skritt längs en långsida.

 

Ridläraren: "Fortsätt hålla henne ställd, och så kan du fatta galopp på nästa långsida!".

 

Jag hör: "Jag ska fortsätta hålla henne ställd, dvs fortsätta likadant som jag gör nu, och sedan fatta galopp på nästa långsida!".

 

Daisi (som har mycket selektiv hörsel) hör: "Galopp!!!".

 

Daisi försöker öka tempot ("Tjoho! Galopp! Vad håller du på med däruppe, hon SA ju galopp!").

Jag försöker göra en halvhalt ("Hördu, LYSSNA PÅ MIG! Inte än! Vi ska minsann fortsätta i SKRITT en LITEN stund till!".

 

Daisi försöker dra iväg. Jag försöker bromsa.

 

Ridläraren: "Du måste bromsa mera!".

Jag: "Jag FÖRSÖKER!".

Daisi: "Galopp!!! Hon SA GALOPP!!!" (den selektiva hörseln sållar med 100% effektivitet bort ord som "bromsa").

 

Daisi fortsätter försöka öka tempot och försöker samtidigt gena bort mot nästa långsida, något som underlättas av att det åt det hållet hon går böjd.

Jag fortsätter försöka hålla tillbaka henne, samtidigt ha kvar böjningen och fortsätta rakt fram (inte gena). Nyckelordet här är "försöker" - för ingen av oss lyckas fullt ut med våra respektive ambitioner...

 

Daisi slänger irriterat med huvudet (GALOPP! HON SA FAKTISKT GALOPP!! JAG HÖRDE ATT HON SA GALOPP!!!) och snubblar som ett resultat av allt detta klöddande över sina egna fötter.

Jag trillar lite framåt och tappar en stigbygel.

 

Vi är vid det laget nästan framme vid kortsidan (dvs kortsidan innan nästa långsida där vi skulle fatta galopp...). Under det ögonblick jag är i obalans tar Daisi tillfället i akt och sätter av i galopp...

 

Ridläraren (som missat incidenten med stigbygeln och bara uppfattat att vi börjat galoppera redan vid kortsidan och uppenbarligen tycker att det är ok): "Håll igång galoppen!".

 

Daisi: "Yessss! Äntligen GALOPP!!!"

Jag håller igång galoppen, utan ena stigbygeln. Det är MYCKET enklare än att bromsa.

 

När vi kommer tillbaka till samma långsida där vi red "öppna" gör vi om det hela igen. I skritt igen, fast jag får inte Daisi att sakta av till skritt förrän vi redan är en bit in på långsidan. Och nu VET Daisi att det kommer en galopp efter öppnan, och börjar försöka öka farten redan mitt på långsidan. Upprepa från början lektionen ut (fast jag tappade bara stigbygeln en gång). 

 

Jag kommer att ha träningsvärk i armarna i morgon...

 

 

 

            "Hon SA faktiskt GALOPP!".