Djurlivet på balkongen

Djurlivet på balkongen härhemma kan framför allt beskrivas som högljutt. De mest tystlåtna är hinkhumlorna som surrar in och ut, men sen har balkongen också blivit lekplats för några skatungar och både lek- och matplats för ett gäng talgoxar.
 
Talgoxarnas föräldrar flög i skytteltrafik här tidigare i somras när ungarna var små, eftersom det fanns mat kvar från i vintras i min fågelmatare och i år var det svårt för mesarna att hitta tillräckligt med mat ute. Normalt kläcks deras ägg lagom tills insekterna börjar bli riktigt aktiva på våren/försommaren och då brukar de i stort sett överge fågelfröna och talgbollarna eftersom insekter är bättre att mata ungar med, men i år stämde nog inte den där tidspassningen så bra och det verkar ha varit ett fasligt flygande till fågelmatarna lite varstans. Så jag fortsatte förstås att mata på balkongen, och som resultat lärde sig talgoxarnas ungar sen när de var flygga av föräldrarna att det finns mat på balkongen. Så de är där ofta, och när de inte är på balkongen är de ofta i rönnen som står precis utanför eller någon annanstans i närheten. Idag har jag köpt ny mat åt dem - för som tur är säljer man fågelmat året om i finska livsmedelsbutiker, inte bara på vintern. Men det är ett fasligt tjattrande på balkongen tidigt på mornarna!  
 
 

Kommentarer
Postat av: Kajsa

Och sen jag handlade ny fågelmat har Familjen Talgoxe på balkongen fått sällskap av Familjen Pilfink. Tydligen dög inte den gamla maten åt dem.

2013-07-17 @ 13:06:54
Postat av: Anonym

Bedårande bild av den lilla talgoxen. (Och vilka väldigt fina Finlandsbilder du hade i förra inslaget!) Här i Lund har vi slutat mata fåglarna (för säsongen), men i Skogen (Hemmestorp) ser vi till, att det finns solrosfrön i mataren året om. Och de går sannerligen åt! Men det är bara till glädje; även för oss människor.

2013-07-19 @ 13:58:10
Postat av: Kajsa

Här äts det väldigt mycket, och som sagt, i år behövdes det eftersom tajmingen inte var som den borde med mesarna och de insekter de brukar mata sina ungar med. Det var många desperata fågelföräldrar då...

2013-07-20 @ 17:31:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0