Utskärgården blommar!
De här öarna låg inte långt från en större ö vid namn Jussarö, och jag tyckte också det var intressant att få se var just Jussarö låg eftersom det är där Ekenäs närmaste väderstation finns som rapporterar in data som ligger till grund för alla väderleksrapporter - och jag har tidigare konstaterat att väderrapporterna för Ekenäs ofta avviker en del från observerade temperaturer. Sommartemperaturerna är ofta i underkant i rapporterna jämfört med verkligheten och vintertemperaturerna i överkant, dvs Ekenäs är ofta varmare på sommaren och kallare på vintern än vad rapporterna förutspår. Vilket är vad man kan förvänta sig om väderstationen ligger på en ö en bra bit längre ut i skärgården.
Jussarö fyr. Som inte ligger på själva Jussarö som synes, utan på ett litet skär (Jussarö är betydligt större än så här...).
På Jussarö finns en kustbevakningsstation, och tidigare var det gruvbrytning också där (järn). Man bröt inte bara järn under själva Jussarö, utan schaktade sig långt ner i tunnlar under havet så på flera av de mindre öarna i närheten finns det gamla gruvschakt kvar som leder ner i tunnlar som går under havet till Jussarö (fast de är vattenfyllda idag tydligen, så man kan inte promenera mellan öarna under vattnet även om man skulle vilja). Havet är sådär 40 m djupt på sina ställen härute i ytterskärgården, så det är rejält djupa gruvschakt!
Jussarö i bakgrunden, den större ön med tornen på (det ena tornet är det gamla hisschaktet ner i gruvan, ett är troligen något militärt för militären har också hållit till här (och så finns det ett tredje torn som ser ut som ett flygledartorn som är kustbevakningens och som inte syns på bilden).
Det var inte mycket fjärilar ute och flög, och det var dåligt med spindlar också eftersom många sådana har ett generationsskifte nu. På första ön såg vi inga fjärilar alls och inte många spindlar (förutom ett jättestort gäng av vad jag tror är Xerolycosa nemoralis, men det får en korrekt artbestämning utvisa senare). På andra ön flög älggräspärlemorfjäril (se tidigare inlägg från Kajsas för bild på en sådan) och kålfjäril.
På första ön vi besökte blev Marianne smått orolig för sina apollofjärilar - förra sommaren var ju dålig även för fjärilar, och den kärleksört (som är fjärilens värdväxt) som fanns på ön var det inte mycket larvskador på. Och inte heller på andra ön hade vi någon tur. Men intressant nog fanns det jättemycket Larinioides cornutus på den andra ön, trots att arten nästan totalt saknades på första och tredje ön (bortsett från en del trasiga gamla nätrester) - tydligen var de redan inne i sitt generationsskifte där. Väldigt intressant att det kan skilja så mycket i aktivitetsperiod för samma art mellan öar som ligger så väldigt nära varandra som de här!
Och som vanligt kan man roa sig med att studera färgvariationen och dess ofta väldigt lyckade matchning med växten spindeln bor i hos L. cornutus. Här en ljusbrun nyans som man inte ser så väldigt ofta.
Men trots fjärilsbristen (och till viss del spindelbristen) på de två första öarna njöt både Marianne och jag storligen ändå eftersom blomsterprakten på öarna var något helt enastående även för att vara i skärgården (och det vill inte säga lite). Jag tycker nog att man ser lite samma tendenser till ovanligt riklig blomning hos många växter på fastlandet också här, och misstänker att blomningen var dålig förra året eftersom sommaren var så dålig då, och att många växter höll igen då och blommar desto mer i år istället. Vissa arter har jag aldrig sett blomma i sådan mängd på en gång! Som sagt, blomsterprakten var helt enastående, och i synnerhet strandvänderot har jag aldrig sett så mycket av i blom förr. Gräslöken var på väg att blomma ut, men den fanns också i väldigt stora mängder och så även strandveronika och en del annat.
Varenda markplätt mellan klipporna är en blomsteräng! Nog för att jag sett skärgården i blom förr och det är alltid fantastiskt, men inte i den här omfattningen.
På bilden ovan syns främst strandvänderot och gräslök, och man kan konstatera att skärgården är väldigt rik på nyttoväxter! Förutom gräslöken som det på sina ställen fanns formliga hav av...
...och strandvänderoten (medicinskt mer känd under sitt vetenskapliga namn Valeriana) som jag som sagt aldrig sett så mycket av på en gång ...
...fanns här även t.ex. gott om älggräs (som innehåller salicylsyra, dvs den aktiva substansen i värktabletter som magnecyl)...
Massormassor av Valeriana och älggräs, rena apoteket det här...
...och på en av öarna fanns massor av vejde, som man använde till växtfärgning förr i tiden för att få blå nyanser, något som annars är omöjligt att få till med färgväxter - gult, grönt, brunt och rosa och violetta nyanser är ganska enkelt att få från växter, lavar och svampar, men blått är det svårt att hitta färgämnen för i naturen. På våra breddgrader är det vejde som gäller. Det fanns förstås fler nyttoväxter också på öarna, t.ex. lingon och blåbär i de skogigare partierna på en av öarna, hjortron, styvmorsvioler och en del annat. Men jag tror att jag lämnar nyttoväxttemat nu.
Vejden var dock redan utblommad, det fanns bara fröställningar kvar. Men när den blommar är blommorna gula. inte blåa som man kanske skulle kunna tro - undrar om de första som försökte färga med den trodde att tyget/garnet skulle bli gult?
Men är man besviken på att vejden var utblommad så saknades ändå inte gula blommor, det var väldigt gott om gullris!
Och skulle man vara besviken på att vejde inte är en blå blomma så fanns det förstås sådana också. Det blir lite svenska färger när gullriset blommar ihop med veronikor - den större av de blå blommorna nedan är strandveronika.
På en av öarna hade det röjts en, troligen på uppdrag av Forststyrelsen, på ytor som börjat växa igen. De nyröjda ytorna var täckta av styvmorsvioler. Om något år kommer de säkert att se ut mer som blomsterängarna ovan.
Annat som blommade var kråkvicker...
...och kråkklöver.
På vår sista ö fick vi äntligen se det vi var där för - apollofjäril! Först en ståtlig hanne, sen en till. Det bekräftade också varför vi inte såg några på de första öarna - de här var alldeles nya fräscha hannar (hannarna flyger före honorna) så vi var helt enkelt tidigt ute, de har bara hunnit börja flyga på en av öarna än.
Och den är ju en så otroligt vacker fjäril!
Som om inte alla förväntningar uppfyllts i och med det fick vi dessutom en fin bonus i form av flera individer av videfuks. Ett trevligt och oväntat fynd.
Vi fick fånga den för att säkert artbestämma, men här sitter den intet ont anande och mumsar på valeriana. Undrar om kryp blir sömniga av den också? Njaej, troligen saknas sådana egenskaper hos nektarn...
Liknar nässelfjäril men har flikiga vingkanter, är större, har starkare orange färg, och det mörka bandet på bakvingens nederkant är brett och ganska diffust. Videfuks!
dagens lunchrum, med havsutsikt.
Kommentarer
Trackback
