Sommarvädret här i Ekenäs har hittills varit fantastiskt fint med mycket sol och värme, skönt efter förra årets icke-sommar. Men det finns ju fler som också gillar soliga varma dagar och dit hör tyvärr bromsarna. Som är ett otyg när man fältjobbar på stränder.
Stränderna är dock inget mot stallet! Där var jag igår och där är det förstås mängder av dem...
Gårdagens lektionspålle var Daisi, och hon gillar förstås inte ordet "broms" i någon av dess betydelser vilket hon visade med all önskvärd tydlighet. Daisi var ute när jag kom till stallet, och när jag gick för att hämta in henne kom hon rusande i full fart från andra sidan hagen när jag ropade på henne ("-Jaaa! Ta in mig så jag slipper vara härute med de hemska krypen!"). Så hon fick en halvtimmes respit i stallet, sen var det ju dags att ge sig ut på ridbanan bland bromsarna där...Jag räknade till minst fem arter och den räkningen grundade sig främst på storlek så det fanns säkert fler. Hästarna brydde sig förstås mer om individantalet än artantalet, men det märks tydligt att de gör skillnad på de stora fäbromsarna och de mindre arterna.
Kanske på grund av att hon var så upptagen av bromsarna att hon i kombination med ridningens uppgifter inte hade tid eller fokus över att hitta på bus var Daisi ovanligt medgörlig - vi hade inte en enda större meningsskiljaktighet, för en gångs skull. Men då var lektionen också ganska koncentrationskrävande, med mycket böjande övningar i skritt och trav, små volter och "öppna" (när man böjer hästen från rörelseriktningen samtidigt som den fortfarande går rakt fram, så att den liksom går på tvären). Tyvärr motverkades ju de här gymnastiska övningarna, som är avsedda att få hästen mjuk och avspänd och att jobba i rätt form med kroppen, lite av att Daisi var så irriterad över bromsarna och gick och slängde med huvudet och sparkade efter dem mest hela tiden. Och det kan man ju förstå, bromsar är ju nu ett otyg och inte alls roliga att bli biten av för varken folk eller fä.
Vi red också ovanligt mycket i galopp, vilket förstås var bra eftersom bromsarna inte hänger med så bra då, och galopp uppskattas ju alltid av Daisi i vilket fall. Som vanligt föregrep hon mig ofta så det var inte många galoppfattningar som gjordes på mitt kommando - och när de gjordes på mitt kommando var det oftast inte så mycket fråga om att ge ett kommando som att bara antyda att "det är ok att springa nu". Daisi är 25 år gammal och en stor tung torihäst, men hon verkar tro att hon är ett fullblod på en kapplöpningsbana - är det en annan häst framför så ska hon ikapp (och gärna förbi om man låter henne).
Jag fick med mig en av de stora fäbromsarna i bilen hem, den flög ut när jag klev ur bilen och hade den flugit sin väg då hade jag lämnat den i fred. Men istället följde den med mig in i huset, troligen för att jag luktade häst, så då slutade den som fågelspindelmiddag. Flugor är generellt bra spindelmat, men svenska flugor är som regel alldeles för små för att duga som mat åt vuxna fågelspindlar, men de här stora fäbromsarna har ganska ok portionsstorlek. Jag kanske borde gå en sväng med håven runt stallet nästa gång jag är där, det hade säkert uppskattats av både spindlar och hästar.
