Mars = vårmånad? Nä, inte i Finland!

Tidigare i veckan som varit har man kunnat tro att det började bli vår även här i Finland, talgoxarna har börjat sjunga och alen har börjat blomma. Det hade också börjat töa så smått - inte så att man ser någon märkbar skillnad på snömängderna, men ändå - tills det plötsligt kom en köldknäpp natten till lördagen. Det var tio grader kallt i lördags morse (inne på den inglasade balkongen, utanför var det väl säkert ytterligare ett par grader kallare) och senare på eftermiddagen kom ett rejält snöväder.

 

Stallkatt.

 

 

 

Jag hann lagom rida på förmiddagen, då var det fortfarande klart och fint och soligt (om än kallt), innan molnen drog in och det började snöa. Ridningen var dock trevlig. Vi hade en vikarierande ridlärare eftersom vår ordinarie var sjuk, och hon hade som mål att köra hårt med oss vilket var bra för det innebar att det inte var några problem att hålla värmen på hästryggen trots kylan. Kallt att fixa med häst och remtyg innan lektionsstarten, men väl igång blev både vi och hästarna snabbt varma! Särskilt som jag red Pisang, där man får jobba lite mer än på Daisi för att han verkligen ska gå fram ordentligt, vilket den här ridläraren ställde stora krav på (på Daisi får man också jobba, men av andra anledningar). Men det går allt bättre (och det är ju tur att det inte går sämre, men marginalen neråt är ju förvisso inte så stor). Efter töandet tidigare i veckan och sen blixtkyla på det var dock de mer upptrampade vägarna på ridbanan ganska isiga, så vi red mycket innanför spåret, övade på volter i olika storlekar och gjorde skänkelvikningar innanför långsidorna, för att undvika att rida på fyrkantsspåret där det var halast så mycket som möjligt. Men eftersom man alltid rider ute på den här ridskolan (som saknar ridhus) så har hästarna som tur är broddade skor, så ingen halkade. 

 

Fast det är nog egentligen snödjupet snarare än halkan som är det största problemet med fyrkantspåret. Stigen som trampats upp där är så djupt nersänkt vid det här laget (första snön kom ju i november här, och sen har det bara kommit mer och mer vintern igenom) att det blir lite jobbigt att gå där för de stora hästarna, särskilt de största och ganska kraftigt byggda torihästarna, som nästan får sätta fötterna rakt framför varandra för att få plats. Så i synnerhet vi som rider stor häst (för den som inte vet vad som menas med en stor häst så är det alla hästar som är över ponnygränsen, dvs 147 cm, i mankhöjd) försöker rida vid sidan om spåret så mycket det bara går. Vilket inte alltid är det lättaste eftersom hästarna gärna följer invanda vägar och tycker det är liten galet att springa parallellt med spåret innanför det istället för på det... 

 

 

Kompisarna Helbek och Pisang (Torihästar).

 

.

 

 

Idag var vädret klart och fint igen, men det är väldigt uppenbart vinter och inte vår. Snöovädret i går begravde Laban helt och hållet i en rejäl snödriva (snödjupet på motorhuven var närmare en meter), och det var tur att jag kom ihåg vart jag hade parkerat så att jag säkert kunde gräva fram rätt bil ur de många vagt bilformade drivorna på parkeringen för att kunna ta mig till kvällens orkesterrep...

Som kanske framgått tidigare är jag långt ifrån någon expert på hästar - och ännu mindre bekant med hästridandets värld. Du säger: "övade volter" - och då blir jag verkligen konfys; hur tusan gör man detta med en häst - och på isiga ridspår dessutom?

Du får säka åt kung Bore, att det räcker nu!

Skulle stå: säga - inte säka.

Ja vi slog inte kullerbyttor om du trodde det...det hade sett nåt ut!

Nä, med volter menas bara att man rider runt i en cirkel. Bra gymnastik för hästen, som måste böja på kroppen (till skillnad från om man bara rider rakt fram längs fyrkantsspåret, som är det fyrkantiga spåret som går runt ridbanan längs med staketet, eller väggen om man rider i ridhus). Och bra övning i kontroll för ryttaren, som måste se till att volten blir så stor eller liten som man vill och helt rund (för hästen håller inte direkt koll på vad som är en perfekt cirkel).

Ja det kan räcka nu. Men idag snöar det igen...

Antar då att det är viktigt att rida både medurs och moturs under sådant cirkulerande - för att få symmetri i hästens kroppsvridning. Eller vilken cirkeldiameter pratar vi om?
(Kommer att tänka på gamla tiders häst-(eller ox-)dragna vandringar; där gick häst och förare i cirkel åt samma håll timme ut och timme in!)

Japp, man rider alltid i både vänster- och höger varv under en lektion eller ett ridträningspass. I princip gör man alla övningar man gör åt båda hållen. Sen har hästar precis som vi oftast lättare att göra olika rörelser åt ena än andra hållet (motsvarande höger- och vänsterhänta), så vissa kan behöva lite mer träning åt ena än andra hållet. Men det är inget man behöver bekymra sig om på den nivå jag rider...

Cirkeldiametern kan variera enormt, den beror till att börja med på hur mycket plats man har. Största storleken avgörs förstås av hur stor ridbanan är, vilket innebär att den största volt man kan göra om man rider på en ridbana av standardstorlek är strax under 20 m i diameter. Det minsta man kan göra är kanske några meter, men då beror det förstås jättemycket på hur stor och hur vig hästen är (det är ju liksom lite skillnad här om man rider på lilla shetlandsponnyn Liina som är under en meter hög, eller på torihästen Pisang som är lika hög som jag är lång...), och sist men inte minst på farten.

Hästar kan förstås också snurra på stället, men det gör man bara i galopp och då kallas det piruett. Och det är definitivt väldigt mycket överkurs på den nivå jag rider, det är också tveksamt om ens någon av hästarna är så välutbildade - troligen är det överkurs för dem också. Nog för att alla hästar är fullt kapabla att snurra på stället, men att göra det kontrollerat på kommando med ryttare på ryggen är något helt annat än att snurra när man leker med kompisarna i hagen...

Ja, trist att gå runt runt så där, för både häst och förare. Och det blev säkert en ojämn belastning med påföljande slitage på kroppen. Dock är inte att traska i en cirkel automatiskt lika med böjning. Är cirkeln stor nog måste inte hästen böja kroppen särskilt mycket bara för att den går i en cirkel. Rider man ska hästens kropp vara så böjd att den följer cirkelbågen, från nacke till svans, men hästen kan absolut gå i en cirkel utan att böja så mycket på sig.