Konstaterade häromdan att denna blogg fyller sex år i år (närmare bestämt i augusti). Otroligt! Och egentligen är den äldre än så, för den startade faktiskt redan något år före men flyttades sedan av internätlogistiska skäl över till sin nuvarande hemvist. I vilket fall har det flutit många ord under broarna sen dess, och det kan bara konstateras att det blir väldigt mycket text av det om man skriver bara lite grand en eller ett par dagar i veckan (och då räknar vi inte de julkalendrar som förekommit, där i synnerhet en innehöll ganska långa avsnitt...). Det är så att man tänker att om man skrivit lika mycket och lika ofta om ett och samma ämne istället så hade det räckt för en bok eller två! Så därför tänker jag skriva lite om att skriva. Mest kanske för att få en paus från att skriva allt det som jag borde skriva istället för att skriva blogginlägg...

 

För det är en stor skillnad att skriva på bloggen jämfört med att skriva sånt jag skriver på jobbet, och det är också därför det blir så mycket skrivet här - jag tänker att om jag svamlar av mig ordentligt här på bloggen så kan jag vara mer återhållsam och skriva ordentligt vetenskapligt på jobbet? Kanske. För jag har ju en tendens att svamla iväg och producera onödigt stora mängder text, och det är inte helt av godo när man skriver vetenskapligt där det ställs stora krav på stringens. Ofta börjar jag med att skriva allt jag vill skriva och sen får jag sålla bort hälften sådär.. och det är ju rätt mycket jobb i onödan kan man tycka. Eller som min handledare på doktorandprojektet uttryckte det: "Du borde skriva reviewartiklar!". Önskar att han sagt det på ett tidigare stadium för då hade jag kanske kunnat göra en sådan att ha med i min avhandling, det hade varit rätt trevligt tycker jag. För den som undrar är en reviewartikel en vetenskaplig artikel som inte beskriver en enskild vetenskaplig studie utan istället jämför och diskuterar andra vetenskapliga studier, med syftet att genom jämförelse kunna dra nya slutsatser, samtidigt som en sådan artikel kan ge en bra överblick över vad som gjorts inom ett visst forskningsområde. En reviewartikel upplevs ofta som lite "pratigare" än en klassisk rapport av en studie.

 

Men som sagt, på bloggen är det tillåtet att svamla på hejvilt, och textmängderna här hade fyllt en bok eller ett par vid det här laget. Om man tänker lite på det kan man tycka att det ju kanske vore mer produktivt att faktiskt  lägga den tiden jag lagt på bloggen på text för en bok istället, som man åtminstone i teorin hade kunnat publicera "på riktigt". Men nu är det ju inte samma sak alls. En bok innebär väldigt annorlunda utmaningar, inte minst för att den förväntas behandla ett och samma ämne eller historia genomgående, och jag tror att jag hade tröttnat på att skriva enbart om samma sak i sex år (eller? Nog för att ämnena här på bloggen inte är sååå väldigt många ändå...men de är av en så blandad karaktär att det hade varit svårt att hantera den variationen i en bok oavsett om vi pratar om fack- eller skönlitteratur). Till det kommer att en bok är något som har ett slutdatum, oavsett om det finns en faktisk deadline eller inte så bör den ju bli färdig någon gång annars är det inte mycket mening med den - till skillnad från en blogg som per definition är ständigt pågående. Och om det funnits skuggan av en tanke att publicera textmängderna utanför bloggen så hade det dessutom ställt mycket större språkliga och författarmässiga krav, och därmed krävt mer arbete, mer eftertanke och mer tid. Vitsen med bloggen är ju till stor del just att jag inte har några som helst ambitioner med den (det finns ju andra som faktiskt har författarmässiga ambitioner med sina bloggar, men så icke jag) utöver att skriva hyfsat ofta utan alltför långa pauser - och denna brist på ambition har just syftet att jag ska kunna skriva ofta utan att tröttna eller känna ett behov av att prestera något.

 

Och att bloggen är så fri från krav på författarmässig prestation eller ämnesmässig konsekvens beror förstås på att jag har nog av det på jobbet, så om jag ställt sådana krav på mig själv på bloggen också hade den nog inte överlevt i fem och ett halvt år. En forskare måste ju vara en författare av vetenskaplig litteratur, det ingår liksom i jobbeskrivningen, så det blir en del skrivande - även för min del, trots att jag publikationsmässigt inte åstadkommit något alls de senaste åren (eftersom jag inte haft några resultat att publicera förrän nu i slutet av projektet jag jobbar med). För tillfälletskriver jag på en del av en vetenskaplig artikel, två-tre olika versioner av två forskningsmedelsansökningar (de ska ju visserligen inte publiceras, men kraven på språk, research och vetenskaplig stringens liksom sättet att skriva på är desamma som i en vetenskaplig artikel), en populärvetenskaplig text för green islands-projektet, och en populärvetenskaplig text om spindlar för svenska entomologiska föreningens hemsida (det senare är helt ideellt arbete, men ändå). Till det kommer en väldigt kort populärvetenskaplig text för lokaltidningen i Ekenäs, där Aronia har en kolumn som vi turas om att skriva. I april är det min tur, och då ska det handla om båtturism och miljö.

 

Skriva populärvetenskapligt är roligt och jag önskar att jag kunde göra det mer och faktiskt skriva saker som blir publicerade utanför Green Islands i större utsträckning. Och inte bara för att jag tycker det är roligt, utan också för att jag tycker att det är viktigt att aktuell forskning når utanför den akademiska världen. Jag gick en doktorandkurs i populärvetenskapligt skrivande i Stockholm, och så här i efterhand önskar jag att den kursen ställt högre krav på prestation i publikationsavseende - inte bara på att vi skulle skriva och utvärdera texter vilket var vad vi gjorde, utan även på att vi verkligen skulle försöka få något publicerat. Nog för att vi uppmuntrades att göra det, och nog för att man inte kan kräva att vi faktiskt skulle lyckas få något publicerat under kursens gång, men man skulle kanske kunnat kräva att vi producerat ett färdigt manus som var redo att skickas någonstans - då hade det varit mycket troligare att man faktiskt gjort det också. För när man är mitt i en forskarutbildning med krav på sig att producera en doktorsavhandling innehållande åtminstone fyra vetenskapliga artiklar så har man varken tid eller motivation att skriva någonting utöver vad man absolut måste, varpå allting utöver det har en tendens att hamna i den digitala motsvarigheten till en skrivbordslåda där det sedan göms och glöms. I en av mina digitala skrivbordslådor (en som aldrig öppnas) ligger fortfarande en ganska bra artikel om spindlar och marina subsidier, som kunde varit värd att färdigställa och skicka in då det begav sig men som nu aldrig kommer att se dagens ljus i tryckt form eftersom den vid det här laget (egentligen redan vid tiden för min disputation) passerat bäst före-datum. För forskning har ju ofta ett bäst före-datum. Ämnet hade fortfarande kunnat vara intressant att publicera populärvetenskapligt eftersom det såvitt jag vet aldrig gjorts, men då hade den där artikeln behövt skrivas om i sådan omfattning att den snarast vore att betrakta som ett helt nytt manus.

 

Hittills har jag en enda populärvetenskaplig artikel i publikationslistan, och den är jag inte huvudförfattare på. Och det var väldigt länge sen nu. På jobbet uppmuntras vi att publicera populärvetenskapligt, men eftersom de vetenskapliga publikationerna alltid kommer i första hand för en forskare så blir det inte så ofta folk har tid till populärvetenskapliga saker också. Jag hoppas att jag lyckas få till någonting på ekosystemtjänstresultaten, för i och med att det är så tillämpad forskning kan det nog göra sig i populärvetenskaplig form. Men precis som alla andra ligger fokus i första hand på vetenskapliga publikationer.

 

Så, nu har jag nog svamlat av mig för den här gången. Då kanske jag kan skriva lite på den där texten om spindlar till entomologiska föreningen (som det är deadline för nästa vecka) där det till skillnad från bloggen finns en gräns för hur mycket man får svamla...