...och imorgon är det en dag det med.

 

Det är något galet när man tittar på blogginlägget från igår och är helt övertygad om att man skrev det idag. Kan bero på att jag verkligen gjort precis exakt samma saker idag som igår (och i söndags), dvs jobbat. Bara jobbat, och med samma saker. Till sent på kvällarna (jaja, jag skrev faktiskt det där blogginlägget igår vid elvatiden på kvällen när jag bestämde att det faktiskt var dags att sluta jobba). Och därmed har jag inte gjort alla saker jag behöver göra som inte är jobb: Diska, städa, slänga sopor, mata spindlar, handla, öva trumpet (konsert på söndag), få iväg bilen till verkstan...För tyvärr är det lite besvärligare (i vissa fall omöjligt) eller tar emot mer att göra dessa saker klockan elva på kvällen än att blogga klockan elva på kvällen, så därför bloggar jag även ikväll medan soporna fortfarande behöver slängas, disken behöver diskas, kylen behöver fyllas, bilen behöver åka till verkstan och trumpeten behöver spelas. Och imorgon kommer jag säkert att jobba lika mycket och röra ihop dagarna ännu mer. Jag har dåligt samvete för att jag fortfarande inte sett till att hitta litteratur åt de där uppsatsstudenterna (det var andra jobbsaker som hade högre prioritet) - men det är ju helt normalt att forskare laddar ner vetenskaplig litteratur om nätterna, det har vetenskapligt bevisats (och nämnts tidigare här på bloggen). Men jag hade faktiskt tänkt att jag skulle försöka undvika att varje arbetsdag blir en elva-tolvtimmarsdag och just nu lyckas jag verkligen väldigt dåligt med det (dagens förhoppningsvis sista jobbmail gick precis iväg, 23.20).