Som ridläraren hotat med förra gången hamnade jag på Liquer på gårdagens ridlektion, "för att jag skulle få rida en häst med motor" (som omväxling till Pisang). Och det blev rentav lite för mycket av den varan, vilket ledde till en ofrivillig avsittning...men det är ju tur att man passar på att ramla av när man för en gångs skull sitter på en liten New Forestponny istället för en stor torihäst.  

 

Liquer och jag ägnade ju en stor del av den förra lektionen när jag red honom åt att reda ut vem av oss som bestämmer, den här gången krävdes det inte lika mycket tid till det även om han förstås försökte med sina knep. Och det började redan i boxen: Småbus hela tiden, favoriten är att knuffa upp boxdörren hela tiden vilket är ett problem eftersom den har en jättetrög hasp och är svår att haspa inifrån boxen. Och vi pratar inte om att försynt putta upp den, utan om att sätta pannan mot den och sedan kasta upp huvudet så att dörren slängs upp med en smäll, med fara för den som eventuellt befinner sig i stallgången utanför. Sen kan man krångla lite med hovkratsningen och försöka rycka åt sig fötterna, men det funkar inte på mig, inte med en liten New Forest i alla fall. Sen är Liquer mitt i alltihop en stor kelgris som älskar att bli kliad och klappad, och det är ju trevligt. Ända tills man slutar klappa, för då blir han sur och nafsas. Och då kan man ju inte fortsätta för sådana beteenden vill man ju inte uppmuntra så att han lär sig att han får som han vill genom att nafsa, men blir man arg och säger ifrån blir han ännu surare. Suck...och så krånglade han förstås igen med tränsningen genom att sätta nosen i vädret (det gjorde han sist också) men det knepet funkar ju bara om ryttaren är för kort för att nå upp ändå, och det är inte jag (nu längre, men oj vilka problem jag hade när jag var liten med hästar större än Liquer som gjorde så här mot mig!). 

 

Men trots ständigt testande av gränser från Liquers sida både i stallet och på ridbanan gick det rätt bra och betydligt bättre än sist jag red honom, ända tills vi började göra övningar i att öka farten på diagonaler över ridbanan...Det var fint och klart höstväder i lördags efter en lång period av trist grått väder vilket gjorde hästarna pigga och glada, och detta i kombination med en häst som i sig är pigg och framåt och övningar som går ut på att få hästarna att gå ordentligt framåt och göra tydliga fartökningar ledde till en VÄLDIGT pigg och framåt Liquer som inte riktigt kunde hålla sig i skinnet utan började göra små ivriga skutt när vi kom in på de där diagonalerna. Så länge han nöjde sig med att ta ett språng rakt framåt gick det bra, men sista gången gjorde han ett kast i sidled och då tappade åkte jag i backen. Vänligt nog valde han åtminstone den delen av ridbanan där det inte fanns några vattenpölar och det får man ju vara tacksam för! Men ingen fara skedd, och efter denna incident slutade Liquer att skutta (om ryttaren åker av måste man ju stå still och vänta på att hon ska klättra upp igen, och det är ju inget kul om man är pigg och glad och vill springa) men det var fortfarande ingen brist på fart när man bad om den. Sista delen av lektionen gick han fint i form, något Liquer har ganska lätt för (för det är knappast min förtjänst), och det är något jag inte är bortskämd med! På det hela taget var det en bra och trevlig lektion, trots avramlingen. Men nån gång ska man göra det, och det är ju som sagt bra att passa på när man sitter på en liten häst och en tid på året när ridbanan är mjuk och inte hårdfrusen.

 

Ridläraren kommenterade efteråt att med det här vädret var det bara att vänta att någon skulle åka av någon av ponnierna, de blir så väldigt pigga och glada...