Som forskare i ekologi har man ju en ständigt osäker jobbsituation. Synd, för det är många bra forskare som lägger av på grund av det, och man undrar liksom hur forskarvärlden sett ut om man haft ett system som gynnade de bästa och mest nyfikna forskarnördarna snarare än de som är mest effektiva vad gäller att skriva ansökningar (det är ju kanske inte exakt samma egenskaper som krävs för att få forskningsanslag som för att göra bra forskning...). Och om de forskarna man har inte behövt lägga så otroligt mycket tid och energi på att skriva ansökningar utan kunnat ägna sig åt att göra det de är utbildad för, dvs göra forskning.

 

I alla fall, jag skriver jättemycket forskningsmedelsansökningar nu. Har en ansökan nyligen inskickad till WWF och en på gång till naturvårdsverket, båda för liknande postdocprojekt vid slu på 6 respektive 12 månader. Och ett som ännu bara befinner sig på funderingsstadiet som jag inte vet om det kan bli något av, för det är i så fall frågan om ett jätteprojekt och vi (jag och mina eventuella samarbetspartners) har inte ens på allvar börja fundera på vad det skulle handla om och det känns lite tveksamt till om något vi kan hitta på kan gå hem hos MISTRA i vilket fall. Man vet ju inte innan man försökt, men det är mycket jobb att lägga på något där chanserna är små att det blir något av projektet (men det kan man ju inte låta hindra sig, för så är det alltid). Och fler ansökningar är på gång så fort lämpliga utlysningar kommer.

 

Och så letar jag förstås utlysta tjänster, men de är ju väldigt ytterst få.Jag hittade en nyligen som jag verkligen är i valet och kvalet om jag ska söka: en FoAsstjänst (assistant professor) i Santa Cruz, USA. Det är en tenure track position (alltså med förutsättningar att på sikt bli mer permanent), och det gör mig tveksam - för även om jag gärna hade provat på att jobba vid ett amerikanskt universitet så känns en tenure track där lite för stort. Jag känner ju just nu att jag snarare vill flytta hemåt än längre bort, i alla fall för en långtidstjänst och om jag ska fortsätta jobba utomlands vore det trevligt att göra det på närmare håll än USA...men som forskarvärlden ser ut är det ju strategiskt rätt att söka allt man kan söka, och så får man bekymra sig över alla nackdelar med en flytt till USA om det skulle bli aktuellt vilket väl inte är troligt (men oj vad jobbigt det skulle vara! För en kort postdoc kan man ju liksom låta bli att flytta på riktigt och bo lite i kappsäck i sex månader eller ett år - men minst fyra?). Men problemet är ju att om jag skulle söka den här tjänsten och mot all förmodan få den - skulle jag då verkligen kunna tacka nej för att jag inte vill bosätta mig på andra sidan världen, i minst fyra år? Om alternativet är arbetslöshet eller en korttids postdoctjänst i Sverige? Och om jag tackar ja med ambitionen att stanna där tills jag hittar något härhemma, hur länge skulle jag då bli kvar? Vet ju andra som varit i den här situationen och liksom fastnat utomlands under lång tid bara för att det är så ont om jobb här. Hm...svåra frågor.