Det har ju varit lite hästar här på bloggen på sistone, men ridningen fortgår förstås varje vecka oavsett om det hamnar på bloggen eller inte. Förra veckan gjorde jag något som jag verkligen inte gjort sen jag var 10-11 år och red på ridskolan i Ystad: Red ponny (har ridit islandshästar efter det, men de är ju per definition inte ponnies)!

 

Jag har ju ridit här i nästan ett år nu, och hittills bara ridit stora torihästar och torikorsningar, vanligtvis hästar lika höga som jag är lång och ganska stora och stöddiga. Men förra lördagen i stallet när jag kollade dagens lista fann jag att min lektionshäst för dagen var New Forest-ponnyn Liquer (nej, det är inte jag som stavat fel, han heter så). Liquer är en större ponny som klarar att bära en kortare vuxen som jag, men det kändes absolut märkligt efter ett år på storhästarna att plötsligt hamna på en så pass liten pålle.

 

Liquer satte ribban för dagen tidigt: När jag skulle tränsa tog han till ett klassikerbus jag ofta träffade på hos hästarna på Ystad ridskola, att köra upp huvudet i vädret så att man inte ska nå att tränsa. Men det hade han inget för - när jag var liten och red i Ystad orsakade detta stora problem även med hästar av mindre storlek, men även om jag inte är jättelång nu är jag i alla fall lång nog att klara att tränsa en New Forestponny även om han sätter nosen i vädret! På ridbanan visade det sig snart att Liquer i likhet med Daisi testade gränser ordentligt, fast han gjorde tvärtom jämfört med henne: Daisi gillar att dra iväg åt fel håll, vägra stanna när man vill och försöka rycka åt sig tyglarna, medan Liquer istället stannade och stod som fastfrusen så fort man försökte öka farten från en slö skritt. Och det var också anledningen till att ridläraren satte mig på honom, hon tyckte att jag behövde öva på att bli mer bestämd och Liquer är väldigt envis...så vi bråkade en stor del av lektionen (Liquer och jag, inte ridläraren och jag) men i senare delen så travade han när jag ville varje gång och vi kunde göra övergångar skritt trav utan krångel. En av lektionens övningar var att rygga, men det var däremot inga problem, faktum är att det var lättare att få Liquer att gå bakåt än framåt... 

 

I dag var jag dock tillbaka på ryggen på en av mina gamla bekanta torisar som jag oftast rider, Pisang. Pisang är väldigt snäll och gör vad man ber honom om utan krångel, men han är däremot lite lat och svår att få att jobba och gå fram ordenligt. Så jag får jobba jättemycket för att Pisang ska jobba alls - som vanligt slutade lektionen med att jag är genomsvettig medan Pisang är helt torr och inte det minsta andfådd. Men det gick ändå hyfsat bra kändes det som, och vid ett tillfälle fick vi beröm för en riktigt fin och rask trav. Irriterande var dock att varje gång ridläraren ropade "bra!" åt mig när vi galopperade så saktade Pisang av till slängtrav...men sista galoppen blev i alla fall bra.