Tattoo
Undrar om jag får fler besök på bloggen om jag skriver "tattoo" som rubrik? Av folk som inte är militärmusikintresserade i första hand och alltså blir djupt besvikna över bilder på blåsmusiker istället för tatueringar? För ett problem med ordet tattoo är ju att det lätt blir en sammanblandning där...
USA-resan blev i alla fall mycket lyckad och trevlig, både för min del, för orkesterns del, och (tror jag) för arrangörernas del (dvs de var nöjda med oss). Men man trodde knappt att det skulle bli av förrän vi satt på planet, mycket krångel in i det sista...men vi kom iväg till Norfolk, Virginia, som var en trevlig liten stad med en enorm flottbas. Vi gjorde totalt åtta tattooföreställningar där vi dels gjorde vårt eget fig, dels medverkade i massbandet i inledning och final. Vi gjorde också en paradspelning i stan samt spelade utanför tattooarenan innan kvällsföreställningen på lördagen vi skulle gjort en sådan spelning på fredagen också men då blev den inställd pga ett rejält ösregn).
Arenan.
Backstage inne på arenan.
Hemvärnets musikkår Södertörn inne på arenan.
Massbandet inne på arenan. HvMK Södertörn i mitten.
Tattoot var väldigt militärt och väldigt patriotiskt till karaktären, med tema Vietnamkriget (olika teman varje år, i år var det tydligen 50 år sen Vietnamkriget). Av den anledningen fanns det gamla helikoptrar från vietnamkriget överallt, det samarbetades med en förening för Virginias vietnamhelikopterpilotveteraner (oj vilket långt ord det blev...)...
Helikoptrar inne...
...och helikoptrar ute. Helikoptrar överallt.
Men vi hade som sagt trevligt, fick mersmak och har fått inbjudningar till fler liknande evenemang, så siktet är nu inställt på tattoot i Bremen i januari nästa år.
Figget blev bra, men eftersom vi lade till hela Reginamarsch och strök Washington Post, och alltså gjorde en helt ny del i figget för första gången på sista repet (faktum är att vi mer eller mindre hittade på figget till Regina under sista repet) innan vi åkte och dessutom hade många vikarier, så satt allt inte på plats förrän i USA. Men som tur var fungerade det allra bäst när det verkligen gällde i slutet på tattooveckan! För egen del kunde min insats vara bättre, men jag är på det stora hela rätt nöjd.
Figrep utanför arenan i Norfolk.
Däremot hade jag vissa utrustningsproblem! För det första är min mössa otroligt ful. Mössan till vår uniform är ju liksom i byggsats: En stomme med skärm som man fäster ett utbytbart kapell ovanpå (vi har ju vit mössa om sommaren och blå om vintern), ett par knappar som sys fast på stommen, en snodd som ska fästas i knapparna, ett band runt mössan (som ska sys till), och ett mössmärke som sys fast på bandet, och en ring som sätts inuti kapellet för att mössan ska spännas ut. Den där ringen har jag inte i rätt storlek för mössan, jag har fått en alldeles för stor så den har jag lagt omlott och tejpat ihop för att alls få i den, och den är gammal och dålig och bucklig så min mössa håller inte formen alls. Dessutom tror jag att kapellet inte passar riktigt bra trots att det är rätt storlek (dvs samma storlek som stommen). Suck.
Vad värre är var att första dan i uniform på tattoot så går blixtlåseet i mina byxor sönder! Här har jag provkört uniformen på två högvakter och en musikalkonsert, men de går naturligtvis sönder precis när man befinner sig på ett stort tattoo utomlands! Jag sydde helt sonika ihop gylfen och upptäckte då att jag faktiskt kunde få på och av mig byxorna ändå (vilket var tur, för det var mycket av- och-på med uniformen i USA så det hade varit rätt opraktiskt om jag behövt sprätta upp och sy ihop den igen varje gång)...så nu tänker jag att jag kanske borde be om en storlek mindre när jag lyckas ta mig till förrådet på Berga för att byta byxor till ett par som förhoppningsvis är hela, för det är ju faktiskt inte meningen att mans ka kunna ta på och av byxorna utan att knäppa upp gylfen. Jag har fortfarande inte lyckats skaffa nya byxor och om jag inte lyckas göra det idag eller imorgon kommer jag att få ha de trasiga även på våra nästa två spelningar.
Vi tillbringade större delen av dagarna på arenan, vi bodde inte i själva Norfolk utan på ett hotell i Virginia Beach så vi åkte därifrån till Norfolk ganska tidigt på mornarna och kom tillbaka ganska sent om kvällarna, som sedan ägnades åt trevligt umgänge med amerikanska marinkårens orkester som bodde på samma hotell. Oftast hade vi en stund ledigt mitt på eftermiddagarna mellan föreställningar och rep. Den tiden ägnade vi åt att utforska Norfolks centrum med bl.a. en fin strandpromenad med ett enormt gammal slagskepp, Wisconsin, som byggdes under andra världskriget (numera museifartyg). En av dagarna åkte vi till flottbasens köpcenter (vi missade tyvärr den guidade turen på själva flottbasen eftersom den ägde rum dan innan vi dit). Men man inser liksom hur enormt stor den där flottbasen är när det är lönt att ha ett eget köpcentrum bara för militärer! Dessutom var det öppet även för icke-amerikanska militärer (dit räknas även hemvärnssoldater, uppenbarligen), antagligen eftersom NATOs högkvarter också finns i Norfolk?
Virginia Beach, stranden bakom hotellet. Tyvärr hann vi inte bada (dessutom var det rätt kallt i vattnet).
Slagverksförbrödring. HvMK Södertörns slagverkare lär ut...slagverksgrejer till slagverkarna i US Quantico Marine Corps Band (de vi delade hotell med).
Slagskeppet USS Wisconsin. Stoooor båt.
Shoppingfynd man kan göra i Norfolk (bara $10 för två stycken).
Jag hade hoppats att hinna leta lite spindlar också förstås, men det hanns inte alls med och man såg mycket lite kryp omkring sig, inte ens i rabatterna i parken nära havet eller på stranden bakom hotellet och liknande. Synd. Fast en vargspindel kom promenerande backstage inne på arenan en dag, men det var det enda..
Jag försökte varna för riskerna med att plocka upp spindlar av okänd art i främmande länder, men för döva öron. Och vi vet ju riskerna vid närkontakt med amerikanska spindlar, eller...?
Däremot fick vi se en väldigt fin klassisk USA-fågel utanför arenan - en cardinal (har ingen bild, men googla den gärna! Den är knallröd och jättevacker!).
Innan vi åkte hem samlades vi på mitt och Astrids rum för att gemensamt göra slut på den Ben & Jerrysglass (rummen hade pentry med kyl och frysfack) som ett antal orkestermedlemmar ackumulerat under veckan och som inte hunnit ätas upp pga allmän tidsbrist. Tror vi kom upp i sådär fem sorter...
Jag har tyvärr jättedåliga bilder, men det finns massor med väldigt bra på orkesterns facebooksida: https://www.facebook.com/groups/440630916000142/
Kommentarer
Trackback
