Med tanke på hur förtjust jag är i djur och hur förtjust jag är i att virka så är det intressant att jag aldrig virkat djur förrän väldigt nyligen. I alla fall inte sen jag var ganska liten, då gjorde jag små hästar och kor med mera i vad som idag hade kallats amigurumiteknik, men det ordet fanns inte i Sverige på den tiden och jag hade inga mönster heller, det var helt fritt skapande.

 

Och saken är att jag inte gillar amigurumiteknik (amigurumi för den som inte vet är väldigt enkelt beskrivet figurer virkade i fasta maskor där olika delar ofta virkas för sig, stoppas och sätts ihop, exempel finns på bild nedan) fast jag tycker att resultatet kan vara helt fantastiskt. Det var ok att göra saker bara bestående av fasta maskor när jag var liten och höll på att lära mig, men numera tycker jag det är tråkigt. Jag vill att virkandet ska vara lite hjärngympa också, så jag virkar hellre komplicerade spetsmönster eller lite udda typer av maskor och liknande. Men 2013 fick jag en liten systerdotter och då kändes det som en bra idé att börja virka gosedjur...och på den vägen är det.

 

Det började med en snuttefilt i form av en anka. Den var ok, för det var bara ankhuvudet som var åt amigurumihållet, själva filten hade en lite annan maskstruktur (dvs roligare att virka..) och dessutom var den ganska liten så den gick fort att göra.

 

Men sen fick systerdottern en igelkott i julklapp. I mönstret skulle den göras i vanligt virk-bomullsgarn, men jag ville dels att den skulle vara mjukare och gosigare, dels att den skulle ha mer taggiga taggar, så jag gjorde huvud och mage i ett mjukt luddigt garn och den taggiga ryggen i ett spretigt effektgarn. Det senare var jättejobbigt att virka i eftersom det var så lurvigt att man inte såg maskorna. men resultatet blev bra tycker jag.

 

Och efter det flippade det ut på riktigt. Sommaren 2014 var jag på en midsommarfest med flamingotema, vilket bara det ju är ganska galet, och inför detta tog jag tillfället i akt att virka en flamingo till systerdottern. Jag hade hittat ett mönster (ett amigurumimönster) på en flamingo tidigare och varit ganska sugen på att göra en sådan för att den såg så knasig ut, men inte blivit färdig till det. Så i samband med flamngomidsommarfesten tog jag tillfället i akt. Enligt originalbeskrivningen skulle den förstås göras i bomullsgarn, men jag ville att den skulle vara dels lite gosigare och dels ganska stor, så jag använde ett tjockare stickgarn istället och dessutom fick den rysch i rumpan i form av ett effektgarn. Det hela blev en ganska imponerande flamingo nästan i naturlig storlek, som gick under arbetsnamnet Floyd (men som systerdottern sedan döpt till något annat).

 

 

Sen hade jag en ganska lång paus i gosedjursvirkandet (det behövde jag efter flamingon Floyd). Ända till nu i somras när ett litet kusinbarn skulle döpas och jag och systrarna bestämde oss för en present i form av en vimpelgirland med små fåglar hängande i. Systrarna sydde vimplar, jag virkade fåglar. Jag utgick från ett mönster, men har modifierat det så mycket att det snarast måste betraktas som enbart inspiration. Och eftersom jag behövde göra många fåglar så skrev jag faktiskt ner mönstret för en gångs skull, vilket jag aldrig gör annars när jag s.a.s. virkar på fri hand. Det finns en hel del individuell variation hos fåglarna (alla är lite olika) men variationen består mest i hur vingar och stjärt ser ut och eventuell tofs på huvudet m.m., grundmönstret är detsamma och jag kommer säkert att återanvända det en del. Och har redan gjort det, för eftersom systerdottern såg och blev förtjust i fåglarna fick jag ju göra ett par stycken till henne också sen.

 

(Ber om ursäkt för den liggande bilden, men på blog.se kan man inte ladda upp bilder som är i stående format. Funkar inte ens om man vänder dem och sparar om dem stående, och det går inte att vända den här. När jag från början lade min blogg på blog.se så gick det, men det var länge sen och nu har det varit så här i ganska många år. Hade flyttat bloggen om det inte vore för att jag är för lat för att göra en ny nån annanstans...)  

 

 

Och nu till jul följde jag upp småfåglarna med en amigurumitolkning av en stjärtmes som kusinbarnet fick i julklapp. Samma grundmönster men i tjockare garn vilket gav större format och mer gosedjurskaraktär.

 

På det hela taget gillar jag mina småfåglar, de blir väldigt söta och jag är ganska stolt över det där mönstret. De är också ganska praktiska: Gör man dem i vanligt tunt bomullsgarn är de små (ungefär samma storlek som en blåmes) och blir söta prydnader, i tjockare garn blir de ett lagom litet gosedjur. Dessutom går de så snabbt att göra att jag dels inte hinner tröttna på att det bara är fasta maskor och dels går det fort att slänga ihop en eller ett par som presenter. Tänkte att jag skulle göra några som julgransprydnader till jul (domherrar kanske?) men det hann jag inte till den här julen.

 

Att jag inte hann berodde mycket på ett annat större virkprojekt: Systerdottern har nu kommit in i åldern där hon gillar hästar och är stor nog för en käpphäst, så till henne virkade jag en sådan i julklapp (ja jag virkade huvudet alltså). Även denna gång i garn som är mjukare och luddigare än virkgarn, och denna gång helt utan mönster så den är helt egen design. Och den tog mycket längre tid än den borde gjort för att garnet vållade mig stora problem! Jag startade med ett garn som jag hittat i en reakorg i en garnaffär i Linköping i somras, men det visade sig snart att det vita garnet inte skulle räcka. Och naturligtvis visar det sig också att nämnda garn inte går att få tag på. det finns inte i några garnaffärer jag besökt (jag har inte kommit till Linköping, men eftersom det låg i reakorgen är ju risken rätt stor att det inte funnits kvar där heller), och det var lika hopplöst att hitta något liknande. Det sprack antingen på färgen (en varm gulvit) eller strukturen. Så veckan före jul sprang jag helt av en slump på ett garn i nästan exakt rätt färg och en liknande men tunnare struktur på Myrorna! Det var lite för tunnt, men det löste sig genom dubbelvirkning med ett vanligt tunnare gulvitt stickgarn, och den enda skillnaden som syns är att Myrorna-garnet är lite mer glansigt än det jag började med. Men det syns nog bara om man vet om det. Hästen blev färdig precis innan jag åkte ner till Skåne för att fira jul, och den kompletternade ridhjälmen jag också gjorde (för man måste ju ha hjälm om man ska rida) blev klar på julafton...

 

  

På det hela taget är det intressant att jag som är en sådan småkrypsfantast hittills bara virkat däggdjur och fåglar. Jag behöver diversifiera mig och börja virka kryp i allmänhet och spindlar i synnerhet!