Vaddå säger ni nu - tjära, är det något speciellt finskt?

Jo, åtminstone när man har den i glassdisken och på godishyllan skulle jag vilja påstå...

När jag en dag handlade schampo i närbutiken konstaterade jag att de hade flera märken tjärschampo. Detta var lite märkligt, men jag har även i Sverige sett tjära i schampo - ska tydligen vara bra mot mjäll? Men då har det varit sådär lite nästan medicinskt, och jag har aldrig sett det på t.ex. konsum eller hemköp. Och flera olika sorter! Fanns naturligtvis även balsam.

Lite märkligt. Har finnar mycket mjäll, eller bara en stark förkärlek för tjärdoft? (basturelaterat?)

Efter det har jag hittat flera andra produkter som innehåller tjära, och lutar nu åt det senare. Särskilt sedan jag hittade halspastillerna (flera sorter) och glassen (!) med tjärsmak i affären. Jag har inte provat och känner ingen särskild lust att göra det, men är samtidigt smått nyfiken. Kanske jag provar glassen nån gång om jag hittar smaken i ett kulglasstånd, så jag slipper köpa ett helt paket. 

http://www.pingviini.fi/se/produkter/losglass/wanhan_ajan_tjara

 

Mjöd är något jag alltid trott var en alkoholhaltig dryck gjord på jäst honung som dracks under vikingatiden, men i Finland är det inte alls så. Mjöd syftar här oftast på en helt annan dryck som snarast påminner om läsk, och som dricks som alkoholfri festdryck i största allmänhet och framför allt förknippas med Valborg. Hade jag inte vetat vad det var hade jag trott att det var vanlig läsk, men det här är alltså något man gör själv hemma till festliga tillfällen (men kan köpa i affären också, även om det man hittar där har tämligen dåligt rykte - det ska vara hemgjort).

Drycken ifråga heter sima på finska, och att kalla det mjöd på svenska är troligen något slags dålig översättning som är smått förvirrande. "Sima" behöver inte innehålla honung (men kan göra det) och är i princip en alkoholfri, mousserande, söt fruktig dryck som smakar lite som pommac. Typiska ingredienser är farinsocker, jäst och citron även om det verkar kunna vara lite allt möjligt i vad gäller frukter och sockersorter. Förr i tiden var det här tydligen ett alternativ till svagdricka, nu är det som sagt en valborgstradition (helst i kombination med munkar). 

Jag kan glädja mina matmiffon till systrar (för den icke insatte syftar begreppet "matmiffo" på en person som behöver speciell hänsyn vad gäller mat, vare sig det är av medicinska skäl eller eget val. Ett matmiffo kan man därmed vara om man t.ex. är vegetarian, vegan, allergiker, gluten- eller laktosintolerant, med mera med mera) med att Finland är mycket bättre än Sverige på det här med matmiffoalternativ, både vad gäller att ha alternativ, och märkningar.

I synnerhet verkar det vara så vad gäller mjölk, där de laktosfria och låglaktosalternativen (ja, det finns två grader alltså) tillsammans nästan är fler än de vanliga. Och de förekommer i stor mängd i butikerna, inte som ett fåtal förpackningar som står lite undanskymt för sig själv. När man till detta lägger att det finns flera olika mjölkmärken och att dessa (liksom hemma) kommer i olika fetthalter (även de laktosfria alternativen) blir mjölkdisken ett område som tar lite tid att navigera sig i för den till Finland nyanlände som inte sedan tidigare är förtrogen med utbudet. Dessutom är inte de varianter som finns riktigt desamma som i Sverige - det som heter lättmjölk här motsvarar den svenska mellanmjölken, något som motsvarar lättmjölk finns inte men det finns en enprocentig mjölk ("ettans mjölk") och en helt fettfri. Mjölk med högre fetthalt än mellanmjölk är ganska sällsynt och går under namnet "helmjölk" (vet inte om detta motsvarar vår standardmjölk eller inte).

Detsamma gäller i princip alla mjölkprodukter, av alla slag. man är också duktig på att skriva ut om varor är gluten- och/eler laktosfria, till den grad att det nästan går lite överstyr ibland och varor som inte borde behöva märkas märks. jag såg till exempel en köttbit som var märkt som laktos-och glutenfri. Visst kan man lyckas stoppa de mest märkliga saker i mat som inte borde innehålla tillsatser, men en köttbit som inte är varken tillagad, marinerad, eller på annat sätt tillredd borde väl inte behöva en sådan märkning kan man tycka. Jag har hittills inte hittat några märkta laktosfria bananer eller glutenfri ost, men inget verkar omöjligt.

För övrigt har finska Arla väldigt snygga kokamouflagemönstrade mjölkförpackningar.