Med syster Petra som assistent ägnar jag mig nu åt insamlande av tångfauna nere i Skåneland. Jag är något lite besviken på vargspindlarna, som är lite för sällsynta hittills, men annars är det förstås jättetrevligt att få fältjobba här vid skånekusten!

I går tillbringade vi dagen på Österlen och sållade tång på fyra ställen längs kusten från Brantevik till vårhallarna strax norr om Simrishamn. Vädret var strålande så Petra brände benen tills de antog en rödrosa färg, som hon säger sig föredra framför vitt...



Bland annat hittade vi en fin tånghög på stranden strax norr om vårhallarna, badstranden närmast farmor och farfars stuga.



Och som avslutning, en illustration till visan "Björnspindeln sover, björnspindeln sover, i sitt lugna bo" ur boken "barnvisor för arachnologer" som jag hoppas att Petra snart ska ge ut.

Är ju så underbara, även om de inte är lika ljusa härnere som på Gräsö där jag brukar befinna mig vid midsommartid. Minns den fantastiska natten förra året då Anna och jag var ute vid elvatiden och ett mycket märkligt rödorange ljus gjorde att allting glödde som om det var självlysande! Har aldrig sett något liknande varken där eller någon annanstans, trots många kvällspromenader till hamnen i Norrboda i solnedgång. Då hade man velat vara en konstnär och gå ut med ett staffli, eller vara en mycket bättre fotograf än man är för om man målat det ljuset hade ingen hade trott att det verkligen såg ut så på riktigt utan trott att man bara tog sig konstnärliga friheter. 

Hade i alla fall en trevlig krypexkursion runt huset i Blentarp i går vid tio-halvelvatiden då det var mörkt nog för att de lite mer nattaktiva spindlarna skulle titta fram men  ljust nog att kunna se dem ordentligt. Kameran tyckte tyvärr ändå att det var väl mörkt för att fotografera småkryp så det blev inte så bra bilder. Gick och tittade på bålgetingarna som svärmade i stort antal runt stora granen på grannens tomt när de kom hem till sitt bo, och massa skuggspindlar (Nuctenea umbratica) lite varstans på huset. 

Och så är det gladorna, som man ser så ofta här och som är en fågel jag saknar i Stockholmstrakten. Men man behöver inte vara i Skåne länge för att få se dem, redan i bilen på väg till Blentarp såg jag flera stycken och här ute flyger ett par runt ovanför trädgården varje dag under högljudda skrik vilket inte är särskilt populärt bland råkorna som bor i skogen nedanför.

På en av mina fältlokaler på Utö fanns ett svanpar som var väldigt roliga att titta på. Farfar hade gillat att måla den här viken i kvällsljus...och Elin, din älvdans hade gjort sig här! Svanarna hade gärna deltagit (se nedan).

Först presenterar vi lokalen: Stora Sandvik, trolskt och vackert en ljus junikväll. Bilden är tyvärr inte så bra.



Den stora anledningen till att svanparet var så roliga att titta på var att de var så otroligt välkoreograferade! Allt gjordes samtidigt. I efterhand insåg jag att jag förstås borde ha videofilmat dem i stället för att bara ta bilder, men det var så dags -då var minnet i kameran slut. Ni får nöja er med bildsekvensen, de här bilderna är tagna i följd (och på dagtid, men det är samma lokal och samma svanar):

"Vi löpte in i Utö hamn..."

Eller jag rättare sagt. Denna gång blev det fältjobb på egen hand, men det gjorde inget. Utö var fantastiskt fint, och det är ju alltid kul att utforska nya platser som är fina!



Liksom på Ornö skulle jag leta tångvallar och leta kryp i dessa, men på Utö var det MYCKET lättare att både hitta lokaler och att komma åt lokalerna än på Ornö. Så mycket lättare att jag i efterhand inser att det bästa hade varit att strunta i Ornö och ägna mer tid åt Utö, men det är lätt att vara efterklok. Fantastiskt fint var det i alla fall.



Och vill man sitta och titta på hur fint det är så hade en av mina lokaler en perfekt naturlig parkbänk med fantastisk utsikt.



Inne i skogen i naturreservatet på norra delen av ön blommade linneorna för fullt (tyvärr är bilderna tagna på kvällen och ljusa sommarkvällar ställer till det lite för kameran. Det blir inte riktigt bra varken med eller utan blixt).



Det var väldigt gott om dem på sina ställen! Dålig bild, men alla ljusa prickar är linneor.



Linnea står ofta i karakteristiska rader, eftersom växten har långa liggande stjälkar liggande på marken som blomstänglarna växer upp från (de större bladen på stjälkar som står uppåt är blåbär. Liggande stjälkar med bladknippen med lite mellanrum är linnea).



...Men jag var ju ute efter tång, här är en fin tånglokal:



Intill tången på bilden fanns strandkvanneplantor som det var mängder gröna guldbaggar i.





Och trollsländor är ju också fina.



Men jag är ju mest intresserad av spindlar som alla vet. Vargspindlarna var inte helt lätta att få tag i, uppenbarligen trivs de inte ika bra i tångvallar som på strandängar (där jag ju brukar jobba) så det krävdes en del letande för att få fatt i många nog. på vissa ställen gick det inte. Här en Pardosa som spanar ut över vattnet.

Utforskningen av öarna i södra skärgården fortsätter. Denna gång var uppdraget att hitta stränder med tångvallar och samla kryp i dem. Det tog låång tid att ta sig till ornö, färjorna tog ett uppehåll mitt på förmiddagen så att den sista av de tidiga var för tidig för att vi skulle hinna dit från universitetet i rusningstrafik och den första av de sena så sen att vi fick vänta en stund i Dalarö. Dessutom fick färjan elfel och blev väldigt försenad, så vi kom till Ornö lagom till lunch.

På Ornö finns det, liksom på Gräsö, en enda asfalterad väg som slingrar sig längs öns inre. Sedan finns det en mängd mer eller mindre dåliga grusvägar, i de flesta fall mycket mycket dåliga. Statoil tyckte tydligen att vi behövde en rallybil, med uppseendeväckande statoilreklam, för att klara detta...



Och vi kände oss verkligen som rallyförare där vi skumpade på gropiga, steniga små grusvägar, Malin som förare och jag som kartläsare. Vi kom nästan upp i 30 kilometer i timmen på raksträckorna. Och ingen på ön lär ha kunnat missa att vi var där, vi kunde inte gärna lite diskret slinka in och reka på privata vägar med den här bilen. 

Vi ägnade eftermiddagen åt idogt letande efter tång enligt metoden: Kör ner på varenda uslig liten grusväg som leder i riktning mot ostkusten och ser ut att leda till en vik med något annat än klippstränder, fortsätt till fots när vägen inte längre är framkomlig ens med den fantastiska rallybilen eller helt tar slut, konstatera att det finns gott om vass men ingen tång (alternativt är det stränder med privata båtbryggor där nitiska stugägare har städat bort all tång), gå tillbaka till bilen, kör ut på den asfalterade vägen igen. Upprepa från söder till norr. Detta sökande resulterade i en enda tånglokal. Suck. Men den lokalen var åtminstone riktigt bra!



Vi övernattade i en liten stuga med fantastisk inredning i knallgrönt och vitt. Och så liten som stugan var (en f.d. vedbod) så hade den ett förvånansvärt stort antal matplatser. Köksbord med utfällbar extraskiva, stiligt matsalsbord i "salongen" och ett rejält bord med bänkar på verandan. Tre matplatser att välja på i en stuga mindre än min lägenhet! Om ni undrar så intog vi vår middag vid utebordet på verandan och frukosten i köket. Matsalsmöblemanget hann vi inte prova.






Dagen efter fortsatte vi sökandet enligt metoden ovan, problemet var bara att enda sättet att nå ostkusten på de nordligaste delarna av ön var en privat väg...så eftersom det bara fanns två tänkbara lokaler där, eftersom norra delarna av ön överlag verkade sämre än den södra (enligt flygbild) och eftersom bara en av alla de tidigare tänkbara lokalerna vi tittat på gett utdelning gav vi upp och bokade tidigare hemfärd med färjan. När vi rullade ner till färjeläget slängde jag en blick ner på stranden vid sidan om, och vad såg jag? Tång! Inte mycket, men ändå! Vi ställde bilen i färjekön och gav oss i kast med uppgiften att sålla tång och samla in så mycket djur vi hann halvtimmen vi hade på oss tills färjan skulle gå. När tiden för avgång närmade sig lastade Malin det mesta av utrustningen och hopsamlat material medan jag sållade in i det sista. Så Malin fick köra ombord bilen utan mig, som gick ombord till fots med det sista sållprovet kvar i hinken som jag sedan ägnade mig åt att plocka djur ur i bilen under överfarten...Där vi slapp visa våra biljetter (tur och returbiljetter köpta under ditresan), uppenbarligen kände färjepersonalen igen bilen.

Till lunch var vi tillbaka på universitetet och resten av dagen ägnades åt att förbereda utötrippen, som jag skjutit upp till på söndag dels eftersom vädret ska bli dåligt de närmaste dagarna och dels för att vandrarhemmet inte hade plats två nätter i rad före helgen och jag tror inte en natt på utö räcker.

Petra och Johan och Knut har fått tillökning med en liten Lisa. Otroligt söt, och matte och husse ser ut att vara väldigt lyckliga! Krydolfbloggen ser fram mot fler bilder på Önnerupsbloggen? Inget har visserligen hänt på denna blogg på mycket länge, men med en sån här fotomodell kanske Önnerupsfotograferna blir inspirerade?

I dag och i går har jag fältjobbat på Mörkö och provtagit på Himmerfjärdenstränder. Fantastiskt väder, fina omgivningar, vad mer kan man begära...
 
Mörkö: Så här Sverigeidylliska miljöer är det svårt att tro faktiskt existerar på riktigt (det syns inte, men åt baksidan har huset på bilden utsikt över Himmerfjärden, det gula som skymtar är fjolårsvass).

Fältlokal: En liten vik nånstans på Mörkö. Fältjobbet bestod i att samla in småkryp, främst spindlar, växt- och algprover från en rad små stränder vid himmerfjärdskusten för isotopanalys.




"Jobbspindeln" nr 1, en vargspindel i släktet Pardosa med äggkokong.




Malin samlar älggräs (som itne alls är ett gräs), men har vissa problem med att minnas namnet: "Jag ska samla björngräs. Nä, inte björn, vilket djur var det det hette nu igen...". Och ja, det är en strand. Vattnet finns därute i vassen nånstans. För övrigt motsvarar inte Malins klädsel temperaturen alls, själv hade jag shorts och sandaler.




Vi övernattade på Botans forskningsstation Tullbotorp nära Tullgarns slott. Ett helt underbart hus från 1870! På utsidan vill säga, på insidan lämnade stället en del att önska. Möglet frodades i badrummet och råttorna lite överallt (nä, vi såg inga, bara spåren av deras närvaro). Trist att inga pengar finns för att hålla sådant här i skick, tänk vilka avdelningsfester man kunde haft här! Trädgården såg för övrigt ut att vara en, även den ganska eftersatt, slåtteräng. 



När jag och Malin gick husesyn gjorde Malin ett fynd: en död guldbagge. Vid en närmare titt visade den sig vara ett ännu större fynd: en levande (om än nätt och jämnt) marmorerad guldbagge! En skvätt vatten på ett tefat fick baggen att piggna till avsevärt, och efter att ha tillbringat natten inomhus (eftersom väderrapporten hotade med nattfrost trots högsommarvärmen under dagen) provade den sig på en flygtur och fick sedan återinfångas i fönsterkarmen för förflyttning utomhus. Vi var glada över att vår livräddning lyckats, baggen är den största av våra svenska guldbaggar, tämligen sällsynt och lever i en miljö som i sig är hotad: ihåliga gammelekar.




Och så sist ett par snygga skinnbaggar. Jag vet att jag visat vilder på strimlöss förr, men jag kan inte låta bli att ta fler bilder av dem, de är så fina! Rödsvartrandiga på ovansidan och röda med svarta prickar på undersidan.



En annan vacker skinnbagge: riddarskinnbagge, som heter så för att någon tyckte den liknade en riddarsköld.



Här är ett helt gäng som krupit in i en maskrosboll. Ser ganska mysigt ut att sitta inuti en sån.

Naturligtvis måste jag avsluta med en spindelbild dock, en vargspindelgrabb av arten Alopecosa pulverulenta som snällt ställde upp som fotomodell. Han var verkligen snygg, och visste om det...

.

I morgon är det äntligen dags för säsongens första fältjobb. Äntligen eftersom det är lika fantastiskt att få jobba ute vid kusten i det väder som rått den senaste veckan som det är eländigt att jobba ute vid kusten när det är 5 grader och snålblåst. vargspindlarna gillar också det här vädret, så jobbet lär gå bra också.

Fältjobbsperioderna i år blir dock bara några dagar åt gången, inte tre veckor i sträck i en sommarstuga utan kommunikation med omvärlden. Dock nås jag från och med nu lite mer sporadiskt på mail -det kan gå några dar utan tillgång til internet ibland, men mobilen funkar alltid om nån vill få tag på mig.