Och med det menar jag inte en sammankomst för tatuerare, nej, utan Stockholm Military Tattoo på Armémuseum i i sommar:

http://www.stockholmmilitarytattoo.se/

Nu kan jag uppdatera med några bilder från marindagarna på en liten men naggande god Sjövärnskårens Musikkår spelandes marina marscher på Skeppsbron den 23:e maj (se förra inlägget).

Eftersom det regnade större delen av dagen fick vi spela i ett märkligt ökenkamouflagemönstrat uppblåsbart tält som kanske inte direkt matchade det marina temat så bra, men vi höll oss torra i alla fall. Förutom stavförar-Sven som fick stå utanför i regnet.

På sista tiden har det ju varit lite dåligt med bloggandet, och det som har varit har handlat väldigt mycket om en viss doktorsavhandling...i dag blir det dock en liten paus från det. I dag spelade Sjövärnskårens musikkår för 4:e sjöstridsflottiljen på marindagar i Stockholm. Det var en väldigt trevlig spelning trots att vi hade lite otur med vädret.

Utsikt från HMS Visborg (ovan), till höger syns en korvett, precis till vänster ligger en ubåt men den kom inte med på bild tyvärr.

Här kan man se en liten film om marindagarna, tyvärr är intervjun gjord innan dagens spelning så vi finns inte med annat än indirekt omnämnda som "musikkåren" i uppräkningen av lördagens program. Mikael som berättar är för övrigt en före detta medlem i musikkåren.

http://www.youtube.com/profile?v=flNzI7ciHDE&user=SwedishArmedForces

Dagens första uppgift var att hitta till samlingsplatsen -Skeppsbron, "vid de stora grå båtarna", och vi hade fått besked om att vi skulle få samlas och lägga saker ombord på den största båten. Enkelt, inte kan man missa en samling stora gråa fartyg förtöjda nära varandra? Nädå, men jag konstaterade när jag kom till skeppsbron från kungsträdgården att flottan faktiskt är väldigt bra på det där med kamouflage -det var fantastiskt hur dåligt ett antal väldigt stora grå fartyg (det största över 90 m långt och 2,5 ton tungt) syns i grått och mulet väder med lätt regn. Men eftersom jag visste vad jag letade efter fick jag snart syn på dem. När jag var lite mer än halvvägs till Slussen mötte jag en av klarinettisterna som stod och såg sig omkring. Hon frågade mig var vi skulle samlas och jag svarade att jag inte visste exakt vilken båt, men att det nog var en bra början att gå mot de gråa båtarna så skulle vi nog hitta fler sjövärnskårister. "Vilka gråa båtar?" sade klarinettisten. "Dem såg jag inte!".

I normala fall är det i Sjövärnskårens musikkår väldigt enkelt när man kommer till en spelning och inte vet exakt var samlingsplatsen är - det är bara att hålla utkik efter andra musikkårsmedlemmar i marinblå uniform med vita mössor, de brukar synas även i stora folksamlingar. Men just denna dag, med flera stora fartyg och en ubåt på skeppsbron, kryllade det av militärer och poliser i marinblå uniformer överallt, och det kändes ganska märkligt att musikkåren för en gångs skull faktiskt smälte in i mängden klädmässigt.


Stödfartyget (f.d. minfartyget) HMS Visborg. Sjövärnskårens musikkår har tydligen en gång i tiden (på den tiden kåren hette marinens musikår) rest med Visborg och spelat - kan vi få fler sådana uppdrag tack!




Dagens uppdrag var att spela marina marscher på Skeppsbron utanför klockan elva och klockan ett. Tyvärr regnade det, men vi fick ett litet tält som skydd (det beiga som skymtar i vänsterkanten i bilden ovan) och eftersom kåren för dagen var ganska liten (alla våra LDK-anställda medlemmar saknades, vilket i just denna musikkår gör ganska stor skillnad) kunde alla, inte bara träblåset, spela torrskodda. Fast vår stavförare Sven fick stå i regnet han. 

Efter första konserten fick vi en väldigt god lunch ombord på båten, och av både matens kvalitet och menyn på anslagstavlan ("tisdag -nässelinbakad lax") att döma verkar flottans kosthållning ombord skilja sig avsevärt från det som serveras i försvarets matsalar i land. Jag hade allvarliga funderingar på att fråga skeppskockarna om de gör catering också, och om det i så fall skulle vara möjligt att gå upp i Brunnsviken med Visborg och lägga till bakom botaniska institutionen lagom till en viss disputationsfest den 5 juni. Men tyvärr ska Visborg till Polen nästa vecka, och jag misstänker att den dessutom är lite för stor för Brunnsviken...lägger den sig på tvären borde man nästan kunna gå torrskodd över till Hagaparken?


Storleksjämförelse: Visborg till vänster, ubåt förtöjd vid Visborg i mitten och aktern på en korvett (den som syns genom fönstret på Visborg på bilden överst i inlägget) ovan till höger. Ubåten var faktiskt ganska stor den med...



Andra spelningen efter lunch gick, kanske tack vare den goda maten, bättre än den första trots att vi i den för dagen helt skånska (om än bara två man starka) trumpetsektionen fick jobba hårt. Tyvärr har jag inga bilder på musikkåren eftersom jag var för upptagen med att spela, därför blev det bara bilder på gråa båtar...

Elin efterlyste bild på avhandlingen, här hänger den på Botans spikbräda (i mitten, med blått vatten och en brun spindel):



Doktorsavhandlingen hänger väldigt nära min licentiatavhandling (längst till höger i jämnhöjd med doktorsavhandlingen), så det blir ett litet spindeltema i mitten av den annars väldigt botaniska brädan.




Och helt apropå ingenting måste jag också visa en bild på den enorma häggen precis utanför botan som är väldigt stor för att vara hägg (jämför med gammeleken strax bakom till höger) och blommar för fullt. Det gör för övrigt alla de andra, dock inte fullt så stora, häggarna i omgivningarna också och det är ganska gott om dem. Tillsammans med de nyutslagna ekarna och blommande körsbärsträd är det just nu väldigt vårligt här, syrenerna blommar inte än här, men väldigt snart slår de också ut.

Här kommer den: Ja, det var förstås en spindel, dock inte en lockespindel utan en vargspindel. En välkamouflerad Pardosa lugubris (eller något närbesläktat med P. lugubris):


Samma spindel igen:

I dag har det varit en lång och smått jäktig men överlag trevlig dag.

Dagen började egentligen redan i går, med att jag stod och skrev ut inbjudningskort till disputationsfesten för att kunna stoppa dem i avhandlingarna jag delade ut till folket på avdelningen i dag. Detta ägde rum i går natt, eller extremt tidigt i morse, eftersom jag kom hem från skåne i går eftermiddag och sedan tillbringade kvällen på brassbandsrep. 

Dagen inleddes sedan med nästintill panik!  Avhandlingarna som tryckeriet skulle ha levererat i går fanns inte på mitt rum. Det i sig var inte märkligt, jag hade bett leverantören (som dessutom ringde mig i går medan han befann sig på Botan så det borde vara smått omöjligt att glömma instruktionerna!) att om han inte kunde lämna dem på mitt rum skulle han lämna avhandlingarna hos min handledare, eller hos någon annan på växtekologen om Peter inte var där. Samt att både Peter och övriga på växtekologen finns i korridoren till vänster om trappan, inte höger där jag har mitt rum. Men Peter hade inte sett till några avhandlingar och det hade ingen av de andra på avdelningen för heller. Efter ett samtal med tryckeriet fick jag bekräftat att de visst levererats -till ett rum nära mitt. Något som visar på detta tryckeris eminenta förmåga att ta instruktioner.

Detta innebar att jag efter att ha jagat avhandlingarna hos alla på växtekologen fick fråga runt bland alla växtfysiologerna också, men till sist kom de i alla fall till rätta. Det mesta av tiden före förmiddagsfikat gick alltså till detektivarbete för att hitta 180 försvunna avhandlingar (=4 kartonger) men jag hann också besöka husets enda bra skärmaskin nere i källaren och skära till mina inbjudningskort och börja stoppa dem i avhandlingarna, samt prata med vår vaktmästare Hasse om spikning och lokallån för disputationsfesten. Och så började Peter fråga om den elektroniska spikningen så att jag blev tvungen att oroa mig lite för det verkligen var avklarat (det är den spikningen som numera är obligatorisk) eftersom både han och jag trodde att i dag var den dag då avhandlingen måste vara spikad. Men jag bestämde mig föratt skjuta upp detta problem till eftermiddagen eftersom jag inte kunde göra något åt det för tillfället utan i stället ägna mig åt de nödvändiga förberedelserna för den analoga spikningen.

På förmiddagsfikat uppskattades de blådekorerade kakorna väldigt, men eftersom det inte är så många på avdelningen för tillfället (fältsäsong...) gick de inte på långa vägar åt. Troligen har växtekologen kakor till hela nästa veckas fikor också, men det är ju inte fel. Efter fikat besökte jag Hasse igen, denna gång med en avhandling förra gången jag pratade med honom hade jag itne hittat dem än), som han borrade hål i åt mig. Det är lite för jobbigt att slå en återanvänd grov spik genom en avhandling och in i en ekbräda, så de förborras. Jag fick även en spik som Hasse rätade ut åt mig (avhandlingar spikas med speciella gamla fina spikar som återanvänds om och om igen) men fick däremot ingen hammare, för den hade Gustav som skulle spika samma dag redan lagt beslag på. Så då var jag tvungen att leta rätt på Gustav och ta ifrån honom hammaren eftersom jag skulle spika före honom. Detta eftersom vi växtekologer hade ett seminarum på eftermiddagen och jag tänkte hinna spika före det. Sedan ägnade jag resten av förmiddagen åt att skriva i avhandlingar, stoppa inbjudningskort i dem och dela ut dem på avdelningen.

På fredagar har vi en lunchtradition på växtekologen, då går vi doktorander ut och äter ihop. Naturligtvis kan man äta lunch ute andra dagar också och naturligtvis är det inte alla som kan eller vill följa med varje fredag, men det är alltid några som gör det och det är alltid trevligt. I dag var vädret strålande så vi kunde sitta utomhus.

När vi kom tillbaka närmade sig klockan ett, dvs spikdags. Vi tidigarelade det hela ytterligare lite eftersom eftermiddagens seminarium också skulle börja ett. Så jag spikade tio i, med den traditionsenliga guldhammaren (se förra inlägget). Det blev en snabbt avklarad spikning, men avhandlingen fick en mycket fin plats mitt på brädan nära min licavhandling. Sedan sprang jag upp till Gustavs rum, överlämnade hammaren, och tillbaka ner för att hinna till seminariet. Det hölls av Ulf Swensson och var intressant, trots att det var både systematiskt och botaniskt. Handlade om väldigt storskalig spridning.

Efter detta ägnade jag mig åt att stoppa fler inbjudningar i avhandlingar, stoppa dem i kuvert och leta och skriva adresser till diverse folk som kommer att få en avhandling i brevlådan nästa vecka (utom opponenten som bor i USA). Troligen på tisdag för jag tror inte de hann ner i posten snabbt nog för att hinna med dagens sista hämtning. Och så redde jag ut den elektroniska spikningen, där det som jag misstänkte visade sig att jag redan klarat av alla mina plikter för ett par veckor sen och Peter alltså bara skrämde upp mig också eftersom han inte hade koll själv, och eftersom han är min handledare tror jag att han har rätt och att om han är orolig borde kanske jag också vara det. Men så var inte fallet den här gången. Nu är det i alla fall spikat och klart och de flesta avhandlingar som måste lämnas eller skickas till någon är lämnade och skickade.

I dag har jag spikat avhandlingen! Den obligatoriska elektroniska spikningen gjordes förvisso redan för ett par veckor sen, men det är förstås bara den traditionella analoga (ej längre obligatoriska) varianten som känns intressant att uppmärksamma. För övrigt lyckades jag spika upp avhandlingen ganska nära min licentiatavhandling som hänger där sen tidigare, så nu finns det en hel liten spindelsektion på Botans spikbräda.

 



Det sägs för övrigt att traditionen att spika avhandlingar härrör från när Luther spikade sina teser i Wittenberg på 1500-talet.  

I dag har jag fått bekräftat från tryckeriet att de faktiskt begripit att de skulle börja trycka i fredags (inte självklart), så nu vet jag att jag kommer att ha tryckta ex av avhandlingen väntande på mig när jag kommer tillbaka till Stockholm och måste spika! Skönt...äntligen är avhandlingen i hamn!

Här kommer årets första "Hitta djuret!". Vi börjar med en väldigt enkel, hur är det med sökbilden?