Och apropå flugor i förra inlägget - ser de tråkiga ut? Gråsvarta insekter med färglösa vingar? Nädå, inte alls, kolla på de fantastiska bilderna i den här artikeln från Lunds universitet!

Hela den vetenskapliga artikeln:
Stable structural color patterns displayed on transparent insect wings

Populärvetenskaplig sammanfattning:
Wasps-and-flies-have-hidden-rainbows-in-their-wings/

Nu är det inte frågan om husflugor här, men bananflugor som det bland annat handlar om är ju inte direkt kända för sin färgprakt de heller - men visst har man sett de här regnbågsfärgerna skymta ibland på olika insekter, även om man sällan får en ordentlig titt på färgerna eller teckningarna. Jag har ju redan tidigare här på bloggen utgjutit mig över all den färgprakt vi inte uppfattar i småkrypens värld - då apropå människans oförmåga att se ultravioletta våglängder och vilka svårigheter denna trots allt ganska lilla skillnad mellan oss och många djur innebär vad gäller att tolka det vi ser i naturen. Och apropå våglängder tyckte jag det var väldigt intressant att de helt saknade röda våglängder, en färg många insekter (och spindlar) inte ser. Och i så fall är det ju inte konstigt om rött saknas, för om färgerna fyller en funktion i kommunikationen mellan individer så är det ju meningslöst att använda våglängder som inte kan uppfattas. Ungefär som om vi skulle använda ultraviolett på trafikskyltar.

Måste försöka fotografera vingförsedda kryp mot mörk bakgrund i sommar...!

Och bara för att jag bloggade om krypbristen vintertid i går, såg jag i dag årets första fluga. Det är visserligen minusgrader ute, men det var soligt och fint väder i förmiddags och flugan är troligen en av de som övervintrar i mina vädringsfönster. Med solen som stod rakt på österfönstret blev det varmt nog för den att ta årets första flygtur mellan fönstren. Hoppas att den hade vett att krypa tillbaka in när solen försvann.


(flugan på bilden är en annan än den som var ute och flög idag) 

Så här års kan man lätt drabbas av krypabstinens, det var ju länge sen alla småkryp gick till vintervila och ett bra tag kvar tills de kommer fram igen. Själv tycker jag att detta märks väldigt på bloggen och bloggandet...och därför får man gripa efter minsta halmstrå. I dag fick jag i uppdrag att skriva en väderrapport för förra sommaren till Svensk dagfjärilsövervakning, och det känns smått märkligt att tänka på och skriva om djur som fjärilar så här mitt i vintern (konstigt nog känns det inte lika märkligt med spindlar som med t.ex. fjärilar, trots att de inte heller är aktiva om vintern. Kanske för att fjärilarna är så beroende av varmt och soligt väder även när det faktiskt är sommar). Men det ger ju tillfälle att visa några somriga fjärilsbilder på bloggen i alla fall! 

Hedblåvingar

 


Bastardsvärmare (egentligen inte en dagfjäril, men brukar räknas till dem i dagfjärilsinventeringar)




Rutig buskmätare (inte heller någon dagfjäril ens i inventeringssammanhang, men den fick vara med ändå)

Ja har man inget annat att blogga om får man väl blogga om att man inte har något att blogga om?

För tillfället har jag väldigt fullt upp med undervisning, Solna Brass kommande konsert (med tubatema) i februari, ansökningar både hit och dit som ska skrivas, och en väderrapport till svenska dagfjärilsprojektet som också ska skrivas. Och så var det de där fem marscherna samt ett annat stycke som ska kunnas utantill till Sjövärnskårens musikkårs fig också ja...

...råder just nu. Jag gör mycket och har mycket att göra, men inget att blogga om.  

Terminen är igång med allt vad det innebär. Jag lärarvickar, för tillfället i gymnasiematte. Orkestrarna har dragit igång och en del kommer att hända där framöver. Sjövärnskårens musikkår borde vid det här laget vara hemvärnskår men pappersarbetet har väl dragit ut på tiden för vi medlemmar har fortfarande inte fått några papper (men jag tror att vi ska föreställa vara en hemvärnskår nu?). Kåren har inga spelningar den närmaste tiden (det brukar vara väldigt tomt under vintern) och satsar istället på att repa in figget (jaja, vi borde ju kunna det, men det ska bli bättre och det ska spelas utantill) och har sen ett par högvakter i april. Solna Brass går ut hårt med en konsert med tubatema i februari, då förhoppningsvis det tilltänkta fritt valda teststycket inför höstens SM ska testköras också. Så det repas mycket på det stycket nu...

Annars skriver jag på nya ansökningar, om forskningsmedel och för utlysta tjänster. Och det är ungefär vad jag gör.  

Jo, och så var jag på bio häromdan, med Anna. Inte mycket att blogga om kan tyckas, men med tanke på hur otroligt sällan jag går på bio är det en stor händelse. Vi såg Winter´s bone, som var väldigt bra! Ett extra skäl att se den för min del var att den utspelar sig i Missouri, dit jag söker forskningsmedel för att åka på postdoc. Tyvärr tror jag inte att denna film gav någon särskilt bra eller utförlig bild av staten Missouri - kan tilläggas att jag söker pengar för att åka till ett universitet, och förhoppningsvis på detta sätt kan undvika narkotikatillverkande och banjospelande hillbillies (vilka det, om man ska tro på vad man ser i filmen, kryllar av uppe i the Ozarks)...

...åker julen ut. Varen härmed varnade, det gäller även julkalendern! Så om ni inte läst den och vill göra det, passa på för efter tjugondagen försvinner den.

Kerstin har efter att länge ha tagit det ganska lugnt startat schaktningsarbetet inför ett nytt tunnelprojekt, eller vad det nu kan tänkas bli. Vilket innebär att jag har att se fram emot en tid när jag får gräva upp hennes vattenskål varje dag och så småningom även gräva fram hennes övriga inredningsdetaljer. Och även om jag inte är helt överrens med henne vad gäller terrarieinredning (där Kerstin är en stor anhängare av stilen "nyplöjd åker") är hon ju så söt när hon kommer promenerande med en jordklump i munnen (och sedan slätar ut jorden ordentligt så att ytan blir jämn och fin) att allt är henne förlåtet...

 

Ojoj vad länge sen det var som jag bloggade ordentligt! Jag har ju lagt bloggkrutet på julkalendern under hela december fram till julafton, och sen har jag liksom haft jullov från bloggandet fram till nu. Även det behövs ibland. Men en blogg mår ju inte bra av att ligga i träda, så nu är det dags igen. Den främsta anledningen till blogguppehållet är dock bristen på tid - för det är mycket man vill hinna med och många man vil hinna träffa när man är nere i Skåneland en lite längre period utan att jobba, och jag har ju ändå långt ifrån hunnit med allt jag velat göra. Men det jag hunnit med är jag mycket nöjd med. 

Efter att ha anlänt till Skåne med ett bara en timme försenat X2000 (det är ju ingenting!) inleddes julen som sig bör med det traditionsenliga lilla julaftonsfirandet i Blentarp, som i år firades hos föräldrarna. Men innan dess måste förstås det mesta av julstöket klaras av, såsom pepparkaks- och lussekattsbak, granklädning, julpyntande, julmatlagning, klappinslagning och julrimmande med mera. 


Julgran anno 2010




Donnan i sedvanlig julstass.




I år var vi smått oroliga för att den enda mer långväga gästen, Petra, skulle kunna ta sig till julfirandet eftersom julen var ovanligt vit och det blåste ordentligt - med följden att stora delar av dagen ägnades åt avlyssning av radiorapporter som rapporterade obefintlig framkomst på Österlen med annat än bandvagn...Men Petra bor ju som tur är inte på Österlen, så hon kom fram (däremot kom hon inte riktigt hela vägen hem igen, men det avskräckte henne som tur var inte från att komma tillbaka även på julafton). Och på tal om trafikproblem har en stor del av julen också ägnats åt att följa turerna runt Elin och Lars resa till tropikerna - de verkar ha lite otur med den naturen i norr så fort de åker söderut, är det inte vulkanutbrott så är det snökaos. Till sist kom de fram, vilket är mer än man kan säga om deras bagage...  


Mycket snö, även i Skåne!

 


När väl gästerna var på plats firades lilla julafton som traditionen bjuder, bortsett från att vi hoppade över dansandet kring granen till Bosse Larsson och Bröderna Lindkvist (vad är detta? Det får väl ändå inte bli en vana?) eftersom vi var så få i år. Pepparkakorna och julskinkan prövades dock som vanligt och befanns goda som vanligt (inklusive Petras gluten- och laktosfria kakor, fast tyvärr visade det sig att inte var riktigt tillräckligt glutenfria ändå...), liksom årets julsnaps kryddad med älggräs, och gamleken innehöll som vanligt många fina klappar - bland annat blev jag lycklig ägare till badankan Harry med inbyggd blinkande belysning.


Mamma och Björn lägger upp strategin inför gamleken.




Och så även syster och bror Mellbrand, mycket elegant dresscodade.

 


Syskonsämjan varade förstås inte så länge när väl gamandet kom igång..."nä du bror, den där tar JAG!"




Gamarna Petra och Eva visar upp sina fynd. Notera att den svarta klappen Eva har gömd bakom koppen och glaset på bilden ovan nu hamnat hos Petra, i sann gamanda.




Ett av Petras fynd blev en traktorformad pepparkaksform - lämplig för tillverkande av bakverk som tack till den traktorförsedda grannen i Önnerup, som på julafton fick dra upp hennes bil från åkern...




Eva beundrar den blinkande badankan Harry (tyvärr syns inte blinkandet på bild).




Julaftonsfirandet avlöpte enligt tradition med julbord och klappöppnande, och var som vanligt trevligt. Och fina klappar var det också, tack alla! 


Julfin mamma.


  

Efter jul togs det lugnt i Blentarp några dagar, tills en biologkollega som är entomolog ringde och berättade att hon skulle prata om småkryp i radio nästa dag och gärna ville ha hjälp av en arachnolog, och eftersom jag var nere i Skåne kunde jag kanske...? Så därför blev det ett mycket hastigt och oförberett inhopp i radio, vilket jag ju redan bloggat om. 

Mellandagarna avslutades med en väldigt social och trevlig dag i Malmö. Först träffade jag "de fyras gäng" från biologutbildningen för den sedvanliga julfikan - en av de fyra saknades visserligen på fikat med anledning av nyanländ bebis, men vi andra hälsade på henne och bebisen efter fikandet (jättegott Erika!) och bebisen var verkligen jättesöt! På grund av det hastigt improviserade besöket blev jag dock alldeles för sen till Brandkåren, där jag lovat möta Petra på eftermiddagen för att fotografera brandkårens orkestermedlemmar, med följden att den enda som blev fotograferad var Petra. Efter lite blåsmusik- och tattoosnack samt engelsk korrekturläsning på Brandkåren åkte Petra och jag först och åt indisk middag, och sedan till kusinerna Mellbrand för en kusinlig spelkväll som var mycket trevlig. Jag insåg också att jag inte varit i huset på Viderupsgatan sen farmors begravning som var över fem år sen...skandal! Hoppas verkligen att det inte dröjer lika länge till nästa gång!

Dan efter firades nyår, även det i Blentarp med föräldrar och syster, och även nyår blev en spelkväll. Vi började med att testa ett nytt ordförklaringsspel som snart dömdes ut och byttes ut mot ett frågespel, där frågorna snart befanns vara för dåliga och för gamla. Varpå vi lånade frågekorten från trivial pursuit och fortsatte med en kombination av spelplanen och reglerna från det första frågespelet och frågor från TP...

"Näää, vad är det här för dåliga frågor?"

  


Gott nytt år!




Senaste åren har jag och föräldrarna i mellandagarna gjort en havsörnsexkursion till Sövdesjön, som är ett utmärkt ställe att se havsörn om vintern. Tyvärr blev det inte av i år på grund av det tråkiga gråtrista och blåsiga vädret de få dagar föräldrarna var lediga. Men efter nyår tittade solen äntligen fram och det blev riktigt fint, klart vinterväder, men då var det så dags och vi nöjde oss med en promenad runt Blentarp för att bland annat beskåda Annelies och Mattias hus som är under konstruktion. Vi fick därmed inte heller se någon gladflock på flera hundra fåglar som förra året i Snogeholm, men en glada här och där fanns det som vanligt i byn i alla fall. Jag gillar att vakna till glad(a)rop om mornarna (det gillar dock inte nymfparakiterna)! 




Jag nöjde mig förstås inte med en promenad i byn - en skogpromenad måste man ju ha också, även om det var lite svårframkomligt på sina ställen på småstigarna (nä, den nedan är ingen småstig, men den blir längre fram)...men fint!

 


Det var hela julrapporten, nu är jag nog ikapp...Idag åkte jag hem till Flemingsberg, tåget var bara sådär 40 minuter försenat vilket ju är imponerande i sammanhanget. Väl hemma har jag konstaterat att alla djur mår bra och alla krukväxter har överlevt, utom ingefäran vilket stör mig lite - jag var ganska nöjd med att ha fått upp en sådan planta och den var inte ens en av de växter jag trodde kunde riskera att stryka med under min bortavaro. Så det blir till att plantera en ny, men det tog en hisklig tid innan ett skott kom upp förra gången och då var det ändå på sommaren när det var ljust och varmt.

Sen har Ingalill av någon outgrundlig anledning (mycket som mina fågelspindlar har för sig är mer eller mindre outgrundligt) lyckats gräva upp en av växterna hon har i terrariet, en Kalanchoe (påminner lite om en aloe fast med mycket hårdare blad som är mörkgröna med ljusa, upphöjda prickar), och vända den upp och ner. Så när jag kom hem stod den med bladspetsarna i jorden och roten i luften. Märkligt. 


Nu ska jag avsluta detta väldigt långa inlägg med årets första hitta djuret (och vi går ut med en enkel variant) - varsågoda, hitta djuret!