Det är mycket nu. Data som ska sammanställas, en poster som ska tillverkas, repor och två konserter som ska spelas. I går repade vi med Sjövärnskåren inför en konsert på tisdag, bland annat Holsts svit i ess. Det är inte så ofta vi spelar konsertmusik i Sjövärnskåren och den vi spelar är inte alltid så rolig just i trumpetstämmorna så det är trevligt att få spela Holst. Essviten är fin, och det var länge sen jag spelade den.   

Sen jag fick tillbaka althornet från Solna Brass (där det bott medan jag fältjobbat, licat och fältjobbat lite till i Australien) och fram till trettondagskonserten i söndags hade jag förbjudit mig själv att öva på något annat instrument än althorn. Det var ju ett halvår sen jag spelade på det sist, bevars, och repertoaren på konserten (Kaleidoscope!) var av det slag som krävde såväl precision som intonation samt förmåga att matcha vår högljudde förstahornist volymmässigt. Så jag bestämde att all tid jag hade att öva på skulle koncenteras på althornet.

Men nu är trettondagskonserten avklarad och därmed har både farfarsfiolen och trumpeten även de fått komma fram ur sina fodral där de i tysthet tillbringat hela hösten. I dag var det fiolstämmar- och fiolövardag, något som antagligen var avsevärt roligare för mig än för grannarna...för naturligtvis är just det instrument här hemma som det låter värst om (fiolen) även det enda som jag inte kan dämpa med en sordin.

De senaste dagarna har jag övat flitigt inför trettondagskoserten med Solna Brass, en konsert jag inte brukar ta så hårt på i vanliga fall. Repertoaren brukar bestå av väl inrepeterat material från hösten, samt lite julmusik. Men i år har jag ju inte varit med och repat den väl inreperterade höstrepertoaren alls och i denna ingår Kaleidoscope, teststycket från SM. Och Solna spelar den dessutom tydligen lite fortare än inspelningen jag har (vilken går ganska fort), så här gällde det att öva efter att inte ha spelat althorn på att halvår (notera att på trumpet hade detta inte varit något konstigt alls). Jag får väl se hur det går i morron....

Althornet är hemma, efter att ha bott hos Solna Brass i nästan ett halvår. I går hade jag och min hornkollega Lasse stämrep inför Solna Brass trettondagskonsert då bland annat teststycket från SM 2007, Kaleidoscope, ska framföras. Detta stämrep var tämligen välbehövligt för min del eftersom jag inte var i Australien när SM hölls och därför inte varit med och repat Kaleidoscope. Och efter ett ha spelat enbart trumpet i ett halvår har jag legat av mig lite vad gäller horn (Hjälp, det är stämt i Eb! Hjälp, det blir väldigt konstigt om man försöker spela i trumpetregistret! Hjälp, det har ett stort, djupt munstycke som är mycket svårare att spela vassa stackaton med än trumpetens! Hjälp, det har ingen trigger på tredje ventilen!). Så nu ska jag öva horn flitigt.

Är så dålig att den måste få spridas!

Orkestern spelade skalövningar. Vi avslutade varje skala med att hålla ut ackordet, och när det slogs av hängde efterklangen kvar en stund i den stora kyrksalen. Sist spelade vi cess dur skala och avslutade med att hålla ut ett cess-durackord.  När ackordet slogs av hängde efterklangen kvar. Och hängde kvar. Och hängde kvar. Efter ett antal sekunder svävade fortfarande det låga cess:et i luften, och det blev snart uppenbart för alla att detta inte var efterklangen i kyrkan, utan ett flygplan som brummade precis i cess. Då fann sig Johan:
-"Det måste vara en cess-na!"

Nu börjar orkesterreporna efter sommaruppehållet, och efter allt fältjobb är det roligt att få spela igen. En glad överraskning på Sjövärnskårens musikkårs första rep var att vår skiva "Under örlogsflaggan" som vi spelade in i vintras nu är helt färdig. Dessutom låter den riktigt bra. Och då menar jag inte "riktigt bra "som i helt ok, utan jag menar...riktigt riktigt bra!


(Sedan kan man ju irritera sig lite på vissa detaljer i omslaget som man stör sig på när man är född i en reklammakarfamilj. Bristerna i förpackningen speglar dock inte på något sätt innehållet.)

Innehållet på skivan är bara och enbart tidigare oinspelade svensk marscher med marin anknytning, en liten och snäv nisch kan tyckas, men målsättningen med skivan (som är ett beställningsverk från Svenskt marschhistoriskt bibliotek) var nu just faktiskt att dokumentera tidigare odokumenterad svensk marschmusik (som dock inte alls är odokumenterad för att den är dålig!). Marscherna på skivan utgör för tillfället också huvudparten av musikkårens marschrepertoar, och vi tycker det är väldigt roligt att marschera på högvakter, statsbesök med mera till fina gamla marscher som mycket få någonsin har hört ens bland de mest inbitna "marschnördarna". Sedan kan man ju undra vad den musikaliska ledningen i kåren syftade på när de lät  "Efter drabbningen" bli sista spår på skivan...