De senaste fem dagarna har jag varit på turné med romele Musikkår till Schutzenfest i Hannover i Tyskland. Förutom Hannover har vi spelat i Lutzen, Bergen och Soltau, totalt sex spelningar varav tre marschdito. Det blev en trevlig resa och det lät ovanligt bra om Romele musikkår!

Vädret var fint, lite mulet ibland men varmt. Vi gjorde en konsert nere i centrum på gågatorna som nog var RMKs bästa spelning någonsin. Bilden är från samlingen före konserten, titta på de fina ballongvälkomsttexten som caféet vi spelade utanför hade satt upp! Tyvärr har jag inga konsert- eller marschbilder för jag hade aldrig kameran (mobilen) med då. Men det finns andra som tagit så förhoppningsvis får jag tag i lite sådana bilder.

Morgonen då den stora paraden genom Hannover skulle äga rum vaknade man passande nog till blåsorkestermusik och denna utsikt från hotellfönstret! 

Tisdagkvällen handlade mycket om marschmusik. Sjövärnskårens musikkår hade marschkonsert i vår replokal Norrmalmskyrkan, en hel konsert med bara och enbart militärmarscher. Och för några dar sen fick jag också reda på att ordföranden för min "exmusikkår" i Skåne, Romele Musikkår, skulle upp till Stockholm nu, så jag föreslog att han skulle komma och lyssna.

Jag ska ner och vicka i Romele i sommar när kåren ska på Tysklandsturné, så jag och Richard åt middag före konserten och avhandlade viktiga ämnen som hur många trumpetare, tubaister och trombonister som behöver lånas in för att RMK ska klara den två timmar långa marschspelningen i Hannover.

Konserten gick bra, och åtminstone Richard var imponerad. Publiken var tyvärr inte särdeles stor, men det är väl inte så märkligt för en konsert med enbart marschmusik, en vanlig tisdagskväll i en kyrka och utan nämnvärd marknadsföring (vi har ju inte pengar till sånt, men Elin hade gjort fina affischer i alla fall). Och publik eller ej så köpte nog dirigenten lite reptid på konsertstyckena till trombonkonserten i mitten av maj genom att låta kåren spela lite marsch. Vi har inte gjort det så mycket på sistone nämligen och i Sjövärnskåren brukar det klagas högljutt om det går för mycket tid (och för mycket konsertrepertoar) mellan marscherna. Sen finns det ju dem bland oss som faktiskt tycker konsertrepertoar också är kul, åtminstone jag. Och fanfarerna i Södermans Jungfrun av Orleans, som vi ska spela på konserten i maj, är ju i klass med vilken militärmarsch som helst.

"Så, nu kan ni gå och kolla om tänderna sitter kvar" 

löd dirigentens avskedsord till bandet efter Solna Brass rep i går.

Då hade vi (äntligen) fått ut noterna på det som blir huvudnumret på vår konsert med symfoniskt tema söndagen efter påsk, Webers första symfoni, samt förutom denna repat en ouvertyr av Weber, Vaughan-Williams tubakonsert , och spelat igenom den andra symfonin vi ska spela (Fletchers An Epic Symphony). Det var ett väldigt intensivt men också väldigt effektivt rep (=väldigt bra rep). Och då hade vi i hornsektionen, flitiga som vi är, dessutom haft en timmes stämrep på Weberstyckena (symfonin och ouvertyren) innan den ordinarie repetionen började. Och för min del behövs det! Bram Gay, som sägs ska vara en mästare på transkription av klassisk musik från symfoniorkester till brassband och diverse annat, har lagt mycket snabba saker i althornstämmorna som spelas av fiol i originalet. Och vi är inte de enda som har det jobbigt, Bram hade skickat en hälsning och bett esskornettisten om ursäkt för att han skrivit en omöjlig esskornettstämma. Men det är fin musik, och kan nog bli en väldigt fin konsert (och det väldigt svåra esskornettsolot är jättefint).