Jag och Hannah (bild tagen av Elin) jobbar åt Malmö brandkårs orkester på deras julgala. Det ska böjas i tid...

 

 

Idag går flyttlasset tillbaka till fäderneslandet! Hejdå Finland, det har varit trevligt och jag kommer att sakna mycket hos Ekenäs och finska skärgården, men det finns också mycket trevligt att vända tillbaka till. Men först packar vi en flyttlåda till...

 

 

 

 

Varför kan inte saker någon gång gå lätt och smidigt utan att nya oväntade problem dyker upp? Åtminstone när man har sådär riktigt jättemycket som måste göras och väldigt absoluta deadlines (som ett flyttdatum)?

 

Idag hämtade jag Laban på verkstaden, där Laban var för service, byte av en kulled och tätning av avgasröret. Allt enligt plan och Laban hade inga nya fel vilket var skönt. Så allt var väl, tills jag skulle åka hem och konstaterade att man måste hålla ratten i ca 45 graders vinkel för att åka rakt fram! Så jag vände och åkte tillbaka och klagade, och då är det tydligen så att på en VW hänger ratten ihop med styrningen (vilket jag dum som jag är trodde var hela grejen med en ratt - att den hänger ihop med styrningen) såtillvida att om man ändrar nånting som har med styrning att göra (t.ex. byter en kulled) så kan rattställningen ändras. Intressant, och normal hade jag varit glad att få lära mig något nytt om det inte var för att verkstaden ju uppenbart inte tänkt på det här (det kunde de ju gjort och kört en provtur och kollat INNAN jag hämtade bilen). Mekanikern skruvade lite så att det blev lite bättre, men det blev inte bra utan behöver göras ordentligt och han behövde mäta grejer och så vilket han inte kunde göra idag för en annan bil hade ockuperat platsen där man kunde hissa upp bilen och mäta grejer och så, så jag måste komma tillbaka. Eller köra med en väldigt sned ratt och det slipper jag ju gärna. Suck! Jag har ju inte tid att hänga på verkstan! Jag behöver ju vara hemma och flyttpacka!

 

På jobbet, den stund jag hann vara där eftersom det där med att hämta Laban drog ut mycket mer på tiden än det behövt göra för den där rattgrejen, har jag mest ägnat mig åt kopiering och avtackningsfika. Kopiering för att min forskning är inom ett EU-projekt vilket betyder att alla rådata måste arkiveras i pappersform för all evighet sådär men eftersom det här är MIN forskning och mina rådata så vill jag också ha det kvar i pappersform. Alltså måste jag kopiera alla enkätdata jag samlat in, och det är MYCKET att kopiera. Som tur är har vi en bra kopieringsmaskin som klarar att kopiera stora pappershögar på en gång utan alltför mycket mankemang, men ett och annat pappersstopp är naturligtvis ofrånkomligt. Och jag får ofrånkomligen flashbacks till tiden precis innan doktorsavhandlingen slutligen måste lämnas in och jag hade jättemycket att göra och var jättestressad och måste skriva ut artiklar åt folk som skulle läsa och kommentera och allt som hade med utskrifter att göra körde ihop sig totalt (http://krydolph.blogg.se/2009/april/skrivarstrejk-pa-botan.html#comment). Som tur är så är kopiatorn här på Aronia väldigt mycket bättre, men som sagt, några pappersstopp blir det ändå.

 

Och så hade vi finfika med tårta och champagne på eftermiddagen för att tacka av alla oss som jobbar inom EU-projekt som slutar nu till nyår. Vi fick fina muggar med Aronias fina och ofta använda bild av fågelsträck över havet utanför Hangö på, och namnen på våra respektive EU-projekt (och en liten Aronialogga). Tråkigt att lämna stället, men några ska på OIKOS-konferens i Stockholm i februari så dem träffar jag där (för jag tänkte också gå på den konferensen). 

 

 

      

   

I går var jag på sista spelningen med min finska orkester innan jag flyttar härifrån, och idag var jag och red för sista gången. Tråkigt, särskilt att säga hejdå till både musiker, stallfolk och hästar, men som avslutning blev både konserten och dagens ridlektion bra! 

 

Igår firade Finland självständighetsdag och av den anledningen gjorde orkestern en konsert i Pojo (i vår replokal på biblioteket där. medverkade gjorde även garnisonsmusikkåren från Ekenäs, ni vet, de där som är så hemliga och varken syns eller hörs eller går att hitta på internet (varken orkestern eller evenemang de deltar i). Det här är andra gången jag alls sett dem under hela tiden jag bott här, första gången var i våras när musiker därifrån medverkade tillsammans med musiker från min orkester i ett framförande av Schuberts tyska mässa i Pojo kyrka. Men nu var det självständighetsdagen, där min orkester stod för den mer underhållningsbetonade delen av konserten och garnisonsmusikkåren stod för det mer traditionella delen av programmet. Vi spelade en del finsk lite nyare musik, Gabriellas sång, samt en sats ur Vaughn Williams engelska folksångsvit och det gick ganska bra. Garnisonsmusikkåren stod som sagt för det mer traditionella inslaget och spelade med en sångsolist som framförde ett antal finska sånger som jag antar var patriotiska och traditionsenliga i sammanhanget. Avslutningsvis sjöngs nationalsången av alla, så det blev min allra sista musikaliska insats i Finland - finska nationalsången, på både svenska och finska (som tur var fanns texten i programmet, jag kan den faktiskt hyfsat på svenska men förstås inte på finska).

 

 

I dag red jag i Rullarsböle för sista gången, precis som förra gången på Pisang och precis som förra gången gick det ovanligt bra!

 

 

 

 

Lite trist att man slutar här nu när det faktiskt börjar funka så smått med ridningen. Vädret var kyligt med ett tunt snötäcke, och det gillar hästarna så de var pigga och glada och eftersom Pisang är lite trög så blir allt mycket lättare när vädret är bra och idag fick jag honom att gå fram riktigt bra.Vi gjorde mycket övningar i övningstrav och det går också mycket bättre, Pisang har ganska stötig trav och är jättesvår att sitta ner ordentligt i traven på jämfört med de andra hästarna jag ridit här och jag brukar tycka det är jättejobbigt, men den här och förra gången gick det bra. Troligen har det också mycket att göra med att jag får honom att gå fram bättre. Och för en gångs skull gick galoppen också bra till sist, jag har ju jättesvårt att hålla igång galoppen på Pisang, vi börjar galoppera men sen bryter han av till trav igen efter några steg så vi brukar ofta bara lyckas ta oss en halv långsida eller en halv volt sådär utan att det blir några travsteg emellan. Så var det idag också, men sista gången gick det bättre och vi galopperade hela banan runt nästan ett helt varv utan ett enda travsteg och det är väldigt bra för min del (tror att jag kommit på vad jag gör för fel)! Roligt som avslutning.

 

 

   

 

Det är ju ganska sällan den här bloggen handlar om mat, men det händer vid sällsynta tillfällen och detta är ett av dem.

 

Igår hade vi julfest på jobbet, festen var ett knytkalas och jag hade åtagit mig att baka bröd. I ett svagt ögonblick lovade jag att göra vörtbröd eftersom någon tyckte att jag borde göra något svenskt. Det visade sig dock att det inte gick att uppbringa vört i Ekenäs, och för min egen del var det lika bra eftersom jag inte tycker om vörtbröd, och det är ju trist att baka bröd som man inte vill äta själv. Så jag letade runt bland diverse recept efter något annat lite juligare bröd, och hittade dels bröd i stil med vörtbröd där man använt julöl istället för vört, dels ett rödbetsbröd som såg väldigt trevligt ut.

 

Eftersom jag fortfarande inte gillar vörtbröd (jag tycker det är för sött och jag gillar inte russin i matbröd) så blev jag väldigt sugen på att prova rödbetsbrödet, men när jag var i affären och handlade ingredienser såg jag att de hade julöl där så då köpte jag det också och kombinerade sen glatt inspiration från båda typerna av bröd - det blev rödbetsbröd med julöl. Jag provade också (av tidsskäl) att kalljäsa brödet över natten istället för att använda varm degvätska, något jag aldrig gjort förr och jag var absolut smått nervös över hur det skulle gå. Men det fungerade!

 

Innan bakning såg bröden ut så här.

 

Mycket av den fantastiska färgen försvann tyvärr i bakningen, men slutresultatet blev ändå utmärkt. Ett mycket delikat matbröd med ljusröd skorpa och rödfläckigt innanmäte, och det blev väldigt populärt på julfesten. Jag kommer absolut att göra det här fler gånger.

 

Denna lilla skalk var allt som blev över. Notera att den röda färgen försvann helt inne i brödet (de röda fläckarna är de rivna rödbetorna) medan skorpan däremot har en tydligt rödaktig ton, intressant...

 

 

 

 

Även om brödet blev fantastiskt gott om jag får säga det själv så finns ändå visst utrymme för produktutveckling. Jag tyckte inte att man märkte av julölet i smaken, det smakade mest vanligt (men gott!) hembakt bröd. Men jag handlade julölet mer eller mindre på stundens ingivelse i matbutiken och de hade bara ljust sådant, jag tror att man bör använda mörkt julöl istället. Och gör man brödet andra tider på året så vill man förstås inte ha julöl i alls, och då är frågan om man ska nöja sig med vatten eller använda vanligt öl? Jag tyckte att det blev lite i saltaste laget, jag borde förstås ha minskat saltmängden när jag använde öl istället för vatten som degvätska, men det tänkte jag inte på. Det var absolut inte så salt att det störde, men liiite mindre salt hade varit bra. 

 

Det får bli ett nytt brödbak till jul kanske?

 

 

 

 

Rör ut jästen i kallt vatten (eller öl). Blanda i olja, salt och rödbetor. Blanda i mjölet och arbeta ihop degen. Låt jäsa över natten. Baka ut bröden, låt jäsa en halvtimme till, pensla med lite vatten och baka i 175 grader i ca 45 minuter. 

 

Vill man inte kalljäsa brödet så använder man ett halvt paket jäst (som man löser i fingervarm degvätska), jäser degen i en timme, bakar ut bröden och låter dem jäsa 45 minuter till innan man bakar. 

Nu mina vänner har vi nått sista delen i bloggföljetongen Spindelbiblioteket, så här lagom till jul. Eller rättare sagt, följetongen har täckt allt som finns i spindelbiblioteket just nu - men biblioteket kan förstås utökas med tiden (och gör det troligen) och därmed kan det mycket väl komma uppföljare till denna följetong framöver. Men här och nu har vi i och med senaste inlägget om Almqvists Swedish Araneae avhandlat sista boken i Spindelbiblioteket.

Detta besvarar också Pers fråga om hur många böcker som faktiskt finns i mitt spindelbibliotek. Räknar vi varje inlägg här som en bok så blir svaret 22. Fast det stämmer egentligen inte och det faktiska svaret beror lite på hur man räknar. Till att börja med har jag i denna följetong konsekvent behandlat bokverk i flera band i samma inlägg, och jag har även klumpat ihop båda de verk jag har av Roberts (Spiders of Britain and Ireland i två band och Spiders of Northern Europe som är en fältbestämningsbok) i samma inlägg fast dessa faktiskt med all rätt ska räknas som minst två (kanske tre) böcker. Ett av de digitala verken som är med i denna följetong är egentligen också i tre band, men det har avhandlat som en bok både för att det är ett verk i flera band, och för att jag inte har den tryckta versionen och digitalt ligger alltihop i samma fil. Jag har också klumpat ihop sex stycken häften i samma publikationsserie (Natur og Museum, spindelbiblioteket 10).i samma inlägg - till att börja med kan man diskutera om dessa häften alls ska räknas som böcker (och i så fall borde inte kompendiet av Wilander, spindelbiblioteket 16, räknas heller), men om man gör det bör de nog räknas som sex separata sådana och inte en (ett av dem är inte ens av samma författare som de övriga). Och två av böckerna i spindelbiblioteket har jag dubbletter av så om man räknar antalet böcker som tar upp plats i bokhyllan (och på datorn) så omfattar spindelbiblioteket egentligen 35 sådana. Räknar vi bara tryckta böcker, dvs inte räknar in de digitala, så hamnar vi på 30. Tar vi bort de danska häftena och Wilander och enbart räknar faktiska böcker så blir det 23.  

 

Notera också att jag inte har varit narcissistisk nog att ta med min egen doktorsavhandling i denna spindelbiblioteksföljetong. Och nu när jag säger det så har jag faktiskt inte tagit med några doktorsavhandlingar alls, och jag har faktiskt ett par stycken om spindlar. Egentligen borde de ju faktiskt få vara med...Skälet till att de uteblivit är nog att jag helt enkelt inte tänker på doktorsavhandlingar som böcker, och om jag letar information av avhandlingarnas författare (inklusive mig själv...) så går jag oftast till publicerade artiklar i vetenskapliga tidskrifter snarare än avhandlingen. Men framför allt har jag nog inte tänkt på dem eftersom de rent fysiskt inte finns här i Finland (utom min egen), jag lämnade dem i förrådet i Flemingsberg när jag flyttade hit. Men jag kommer ju snart tillbaka dit, så kanske borde jag ta med dem också...? I så fall kommer spindelbiblioteket att återkomma till dem efter nyår.

 

Av böckerna i Spindelbiblioteket är 20 att betrakta som bestämningslitteratur, 16 om vi räknar hela bokverken och inte enskilda band. En del av denna bestämningslitteratur är dock att betrakta som antingen för populärvetenskaplig eller för gammal (i vissa fall historisk) för att vara praktiskt användbar som bestämningslitteratur och fyller sin plats i biblioteket av andra skäl än praktisk nytta.

 

Spindelbiblioteket täcker ganska väl mina behov, men ändå finns förstås utrymme för utökningar (av kunskapsmässiga skäl, nu pratar vi inte om det faktiska lediga utrymmet i bokhyllorna som i mitt fall är negativt). Det finns då förstås vissa riktningar jag allra helst skulle vilja utöka spindelbiblioteket i. Jag skulle gärna vilja att biblioteket innehöll betydligt mer ekologisk litteratur om spindlar, för det är väldigt lite nu - vilket förstås beror på att det helt enkelt inte finns särskilt många böcker specifikt om spindlars ekologi så det blir nog inte mycket sådana utökningar tyvärr. Men det må vara hänt: eftersom spindlars ekologi är mitt eget fält tenderar jag att ändå att gå direkt till källan och främst söka information i form av vetenskapliga artiklar inom det området, medan jag använder böcker framför allt för artbestämning och som informationskällor när jag mest behöver ganska allmän info eller en mer översiktlig referens. 

 

Området fysiologi är därmed ganska väl täckt för min del i spindelbiblioteket just för att jag inte själv håller på med sådant utan mest vill ha tillgång till bra allmän information - och för det syftet räcker de två böcker jag har inom det området (Foelix och Barth, Spindelbiblioteket 4 och 7) långt och i de fall dessa inte räcker till är det ändå dags att leta mer specifika vetenskapliga artiklar i stället. Jag har däremot ett par böcker om spindelsilke på önskelistan för det är en avdelning som i stort sett saknas i spindelbiblioteket: Spiderwebs and Silk: Tracing Evolution from Molecules to genes to Phenotypes av Craig, och/eller Spider Silk: Evolution and 400 Million Years of Spinning, Waiting, Snagging, and Mating av Brunetta & Craig.

 

 

 

 

Vad gäller bestämningslitteratur har jag i princip det som finns som man har nytta av i Sverige, men det finns en bestämningsbok för Nordeuropa med fina foton som jag gärna hade velat ha. Sedan önskar jag att någon hade gett ut ny och bra bestämningslitteratur för familjen Linyphiidae för Sverige eller åtminstone Nordeuropa, för det behövs (önskar att någon skulle ge ut sista bandet av Swedish Araneae)! En ny fotobok i stil med den av Jones (Spindelbiblioteket 3) med utökat innehåll och uppdaterade artnamn vore bra att ha, för Jones är praktisk men lite för inaktuell. En nationalnyckel om spindlar vore förstås trevligt att ha i sitt spindelbibliotek, men det vet man ju inte vad det blir av kommande delar i nationalnyckeln tyvärr (fast arbetet med en spindeldel är påbörjad). Dessutom behövs nog två band i så fall - vi har ju trots allt ca 720 arter i landet och det är många att klämma ihop i en enda bok. Utöver Sverige innehåller biblioteket inte mycket litteratur om arter utanför Nordeuropa, även om det finns en australisk (väldigt översiktlig) bok och en som beskriver spindelfamiljer internationellt. Ibland när jag får konstiga spindelfrågor från folk önskar jag att jag hade litteratur för främst de sydligare delarna av Europa, som tur är finns det ganska gott om bra info på nätet om man vet var man ska leta, men en eller ett par böcker vore bra. Det är dock inte så välbehövligt just nu att det känns särskilt viktigt att investera i, men skulle jag framöver få möjlighet att leta spindlar i andra länder än Sverige/Nordeuropa är det förstås troligt att spindelbiblioteket i ett sådant sammanhang kommer utökas med bestämningslitteratur därifrån (oavsett var).

 

 

Så, spindelbiblioteket tar härmed juluppehåll, eller rättare sagt ett icke tidsbestämt uppehåll, och återkommer om och när (det är mer frågan om när än om...) biblioteket utökas. Eventuellt återkommer spindelbiblioteket redan efter jul om jag bestämmer mig för att denna serie bör avhandla avhandlingar också. 

 

 

 

 

och

 

Almqvist, Swedish Araneae part 2 - families Dictynidae to Salticidae (Linyphiidae excluded), Insect Systematics & Evolution Supplement No. 63 2006

 

 

 

 

Ni som mot förmodan följer spindelbiblioteksföljetongen här på bloggen bör känna igen namnet Almqvist sedan tidigare - både för att det här verket har nämnts tidigare, och för att Almqvist är författare även till en annan bok som avhandlats här på bloggen (se Spindelbiblioteket 18).

 

Swedish Araneae var när den kom ut en efterlängtad bok av mig och säkert alla andra svenska arachnologer med flera spindelintresserade. Det var nämligen den första svenska bestämningslitteratur till spindlar som getts ut på ett halvt sekel sådär, närmare bestämt sen 1945 (senaste nyutgåvan 1970). Och då syftar jag på vetenskaplig litteratur för artbestämning, inte bilderböcker, utan böcker med bestämningsnycklar och teckningar av sådana mikroskopiska karaktärer som ofta behöver studeras för att man ska kunna göra säkra artbestämningar av spindlar. Fram till Swedish Araneae var man som svensk arachnolog till stor del beroende av utländsk, framför allt brittisk, bestämningslitteratur och då framför allt kanske Roberts Spiders of Brtain and Northern Europe. Men denna innehåller (eftersom den täcker ett så stort geografiskt område) bra ett urval av arter, dels saknas en del nordliga arter som finns här men inte i sydligare delar av nordeuropa, dels förekommer en del arter som inte finns här vilket kan vara förvirrande. Roberts måste därmed kompletteras med annan litteratur eller åtminstone en checklista över svenska spindlar.

 

Almqvist är väldigt heltäckande och innehåller förutom familjen Linyphiidae i stort sett alla kända svenska spindelarter. Det är också i mitt tycke en bra bestämningsbok, även om jag i vissa sammanhang föredrar Roberts figurer - fast rent estetiskt är Almqvists teckningar otroligt vackra och det är ett otroligt jobb som ligger bakom alla teckningar av olika karaktärer och spindlar (ca 2700 stycken)! Jag kan heller inte uttala mig om majoriteten av bestämningsnycklarna eftersom jag sällan använder dem, men de jag har använt tycker jag är bra. Den har bra artbeskrivningar, och den har svenska utbredningskartor vilket är bra eftersom den utländska litteraturen som regel bara anger om arten finns i Skandinavien eller inte, om ens det. Med det sagt ska utbredningskartorna inte ses som helt bombsäkra. Anger kartan att arten finns på en plats kan man utgå från att den gör det, men om den inte finns kan det i en del fall även vara så att den kanske finns men inte är rapporterad därifrån. Till exempel kan konstateras att enligt kartorna finns inte ens många av våra allra vanligaste spindelarter med stor utbredning i hela landet (t.ex. korsspindel) i Gävletrakten, och det är förstås inte sant! Så man får tolka kartorna med lite sunt förnuft - finns det ett "hål" i utbredningen där arten saknas i ett landskap men finns i alla andra landskap runtomkring så bör man inte bli förvånad eller tro att man gjort ett superfynd om man skulle hitta den även där (men naturligtvis bör man rapportera den till artportalen). Hittar man däremot en art i Norrland som enligt kartorna har en väldigt sydlig utbredning är det en annan sak, då bör man misstänka att man kanske gjort en felaktig artbestämning. 

 

De här böckerna kan vara lite svåra att använda på amatörnivå för den som inte har hyfsad grundkunskap om spindlar. Den saknar helt färgbilder och i många fall helfigursbilder av djuren, så om man inte har tillräckligt mycket erfarenhet för att klara sig utan färgbilder och helfigursbilder och inte har möjlighet att titta på enskilda karaktärer i förstoring är det inte en enkel bok att använda. Jag brukar därför hellre rekommendera Roberts till amatörer som bara vill kunna titta på en bild och inte är intresserade av att börja titta på mikroskopiska karaktärer, för Roberts innehåller även ett gäng färgplancher, om än bara på ett urval av det urval av arter som finns i boken. 

 

Det ska också påtalas att boken, trots att den specifikt avhandlar svensk spindelfauna, är på engelska. Den säljs för övrigt inte bara i Sverige utan även utomlands, för precis som vi svenskar i många avseenden kan ha nytta av spindellitteratur även för andra delar av Nordeuropa gäller det även omvänt. Även det är tyvärr en sak som kan ställa till det lite för glada amatörer som bara vill ha ett hum om vilka spindlar de ser på promenaden eftersom språket är ganska tekniskt (men samma sak gäller förstås även t.ex. Roberts).  

 

Den stora nackdelen med Swedish Araneae är annars att familjen Linyphiidae, som utgör över 300 av de ca 720 svenska arterna, saknas. Tanken var att det skulle ges ut tre band av Swedish Araneae varav det sista om enbart Linyphiidae - men tyvärr blev det inte så eftersom Sven Almqvist avled 2007 vid 88 års ålder, samma år som Swedish Araneae part 3 var planerad att publiceras. Jättetråkigt, i synnerhet som just Linyphiidae nog är den grupp där behovet av ny svensk artbestämningslitteratur är störst eftersom de är väldigt översiktligt behandlade i mycket av den utländska bestämningslitteraturen, däribland Roberts. Anledningen till det är att Linyphiidae är lite krångliga - familjen innehåller ett väldigt stort antal arter jämfört med andra spindelfamiljer, och många av dem ser ganska lika ut och är väldigt små. Detta innebär att jag för bestämning av dessa fortfarande är hänvisad framför allt till brittisk litteratur, framför allt Roberts Spiders of Great Britain and Ireland och Millidge & Lockets British Spiders som är de böcker i spindelbiblioteket härhemma som bäst täcker upp linyphiderna. Och även om den brittiska litteraturen räcker långt så är tyvärr är inte den brittiska spindelfaunan helt densamma som den svenska, och dessa två böcker börjar dessutom bli lite till åren. Så det vore väldigt önskvärt med ny svensk eller nordeuropeisk bestämningslitteratur till dessa, och man kunde ju önska att någon färdigställde och gav ut del tre av Swedish Araneae! Man undrar ju lite också hur långt arbetet med denna tredje del hade hunnit i och med att det var planerat att ges ut 2007, dvs om det finns material som faktiskt hade kunnat färdigställas utan att man behövde börja ända från början? För i så fall vore det också väldigt synd om sådant material blev liggande, det är så otroligt svårt och mycket jobb att göra sådant här.

 

 

 

 

En tråkig detalj vad gäller Swedish Araneae är formatet. Storleken är praktisk, mindre än folioformat men större än normalt bokformat och nästan kvadratisk, dvs böckerna är breda i förhållande till höjden om man jämför med normalt romanformat. Det är ok, men det ställer till problem eftersom de inte har hårda pärmar utan är häftade och storleken (i synnerhet bredden) gör att pärmarna lätt knäcks och viks vilket gör att de slits fortare. Och alla böcker utan hårda pärmar slits ju ganska snabbt om man använder dem flitigt, det funkar rätt bra med fältbestämningslitteratur i pocketformat tycker jag (i så litet format brukar de hålla ihop rätt länge även om inbundet förstås varar längst) men så här stora tunga böcker är det värre med. Jag har haft många böcker i det här nästan kvadratiska formatet (och ofta större än de här) som kurslitteratur genom åren, och där räcker det oftast bra med häftade versioner eftersom man ofta använder böckerna intensivt under en kortare period så länge kursen varar och efter det betydligt mindre. Men Almqvistböckerna däremot använder jag ju lite då och då hela tiden och betydligt mer flitigt under vissa perioder, och nu när de har 6-7 år sådär på nacken syns det absolut på dem. De är i övrigt tryckta på fint blankt papper och väldigt fina, så det är lite synd att utgivarna inte kostade på sig att binda in dem ordentligt med hårda pärmar (dessutom bleks färgen på omslagen lätt). Nu är ju avsättningen för sådan här litteratur ju inte överdrivet stor, men ändå - för min del hade det absolut varit värt ett lite högre pris att köpa dem inbundna, för jag kommer säkert att behöva köpa nya ex så småningom när de börjar falla sönder på allvar och när den tiden kommer vet man ju inte ens om de faktiskt finns att köpa längre...

 

 

Omslaget på Swedish Araneae part 1 föreställer en Achearanea lunata - så här ser en sådan ut på foto (fast de varierar i färg, alla är inte orange).

 

 

Almqvist får härmed utgöra en åtminstone temporär avslutning för Spindelbiblioteketföljetongen, vi har nämligen i och med Swedish Araneae nått de sista böckerna i spindelbiblioteket, och jag tycker att just dessa utgör en bra avslutning i egenskap av både ett av de senast utgivna och ett av de mest använda verken i mitt spindelbibliotek.

    

    

  

Så kom snön på riktigt, lagom till första advent. Tidigare på kvällen var jag på orkesterrep, det har stormvarnats här (ska bli orkanstyrka i byarna sa någon i orkestern) men det var fortfarande lugnt när jag körde dit. Under repet började det blåsa mer och mer och mot slutet av repet försvann strömmen i salen där vi repar ett par gånger (men den kom snabbt tillbaka som tur var). När jag körde hem blåste det rejält och regnade lite, men ingen snö än och man märkte inte så mycket av vinden när man körde eftersom vägen till största delen går genom skog (det är ju trots allt Finland det här) - jag blev nästan förvånad över hur mycket det faktiskt blåste när jag klev ur bilen hemma. Några timmar efter att jag kommit hem tittade jag ut, och då var det vitt! Skönt att vi slutar repen så tidigt så att man slapp köra i en snöstorm. Och skönt att bilen har vinterdäck.