Efter en lång ridpaus sen jag flyttade tillbaka till Sverige från Finland har jag på Gotland tagit skadan igen och anmält mig till Wisby ridklubb. Och nu efter en termin sådär börjar jag komma igång och komma ikapp mig själv där jag slutade i Finland. Det är roligt! Och jag är väldigt glad att jag fick en förlängning av tjänsten här av den anledningen också, för det hade varit trist att precis ha hunnit komma igång igen innan man blev tvungen att sluta för att jobbet tagit slut...

 

Jag rider i en vuxengrupp med fem andra tjejer, och vår lektion ligger efter barnens på måndagkvällar vilket gör att jag kommer hem väldigt sent då. Samtidigt är det ganska mysigt att vara sist kvar i stallet och fixa när alla andra har gått hem.

 

Eftersom ridskolan inte har så många stora hästar får ett par av oss i gruppen rida ponny. Ofta jag, som är kort nog för det. Så den häst jag nästan alltid rider är en större mörkbrun ponny vid namn Bollen. Bollen är snäll, väldigt duktig, men lite lat. Dvs han kan det mesta om han vill, men vill inte alltid. När han däremot är på piggt humör är han en helt annan häst att rida. Men oftast får man jobba ganska mycket själv för att något ska hända.

 

På den här ridskolan hoppar vi en del, något jag inte gjort sedan jag var liten - så det är lite nervöst, även om hindren är pyttesmå. Största utmaningen är dock att alls lyckas hoppa, och att göra det i galopp, eftersom Bollen (som ska vara en riktigt duktig hopphäst...) gärna tar det väldigt lugnt och dessutom verkar vara den enda av hästarna som INTE naturligt landar i galopp efter ett hinder. Ofta får vi inte till en snygg och korrekt version av en hopplektions hinderövning förrän i sista försöket (men vi brukar faktiskt få till det på sista försöket, man får vara glad för det).

 

Hälften av gångerna rids det dressyr, och där har jag i alla fall upptäckt att öppna-övningarna (öppna = en samlande övning) från Finland sitter i, och efter att ha kämpat med det på Daisi som alltid försökte dra iväg för att få galoppera istället är det ganska enkelt på Bollen. Så där känner jag mig nöjd - hoppning går sådär, men skänkelvikningar, öppna, och andra böjande övningar kan jag i alla fall.

 

 

Bollen (som egentligen heter Gainsborough Rubber Ball).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår, en söndagkväll, drabbads jag av något som inte borde vara problematiskt, men som lätt kan bli det när man bor i en liten hyrd sommarstuga på landet där man inte har jättekoll på stugans teknik. Det gick en propp. Händelseförloppet utspelade sig enligt följande:

 

På kvällen lägger diskmaskinen, som är igång, plötsligt av. Vid kontroll är det inte bara diskmaskinen som inte fungerar, utan även spisen, mikron, kylen,. frysen, tvättmaskinen, torkrtumlaren och den lilla lampan ovanför diskmaskinen. Stugans samlade vitvaruutbud och lite till alltså. Allt annat fungerar. Slutsats: Det verkar ha gått en säkring.

 

En undersökning av stugans proppskåp uppvisar dock bara hela och fungerande proppar. Extra rådfrågning av pappa bekräftar att nej, det har inte gått någon propp här hos mig i alla fall. Då är frågan: Finns det andra proppar någon annanstans? Är det så att delar av min el inte går via stugans eget proppskåp utan mina värdars som jag hyr stugan av?

 

Jag försöker få tag i värdarna upprepade gånger utan att lyckas.

 

Nu börjar paniken komma krypande: Jag kan leva med att diskmaskin, spis med mera inte fungerar i några dagar, men kylen och frysen skulle vara väldigt illa. På måndag ska jag fältjobba ihop med Dennis så jag kan inte komma sent dit, och rider jag efter jobbet så jag kommer hem jättesent på kvällen (mina värdar har gått och lagt sig för längesen när jag kommer hem), och tidigt tisdag morgon åker jag till fastlandet och kommer inte hem förrän på torsdag. Detta måste alltså lösas nu!

 

Börjar precis överväga att knacka på hos grannarna över gatan och fråga om de möjligen har något ledigt frysutrymme som jag kan evakuera mitt frysinnehåll till, när min värd JC ringer!

 

Jag är väldigt lättad tills jag förstår att JC inte är hemma utan jobbar på fastlandet den här veckan. Men det ordnar sig ändå: JC lotsar mig via telefon ner i deras källare för att hitta proppar, och sedan till det magiska proppskåpet utomhus nere vid ladan som innehåller de viktiga säkringarna för huset, inklusive kyl/frys, spis, diskmaskin med mera i min stuga. Det är förstås beckmörkt ute för nu är klockan vid nio-halvtiotiden på kvällen, och här saknas både gatubelysning och utebelysning. Men jag lyckas trots att jag samtidigt måste hantera både telefon och ficklampa, öppna (ett kapitel för sig) skåpet, hitta och byta en trasig propp i skåpet, och stänga det igen. Tillbaka i stugan funkar allt igen - puh!

 

 

På Gotland har mitt spelande tvingats förändras mycket, och tyvärr mycket till det sämre (men inte enbart). Efter att de senaste åren ha spelat bara och enbart kornett i två bra orkestrar, så spelade jag under 2016 mest trumpet, och i två ensembler som inte har den nivå jag är van vid och därmed bjuder på alldeles för lite utmaningar (i den ena har jag rått bot på det genom att byta instrument). Under hösten började jag också spela blockflöjt med ett par kolleger på länsstyrelsen.

 

Ensemblerna:

 

Gotlands blandade blåsare är en amatörblåsorkester. Jag spelade från början trumpet här, men som sagt, utmaningarna är inte tillräckliga varken vad gäller repertoar eller orkesternivå, så i slutet av förra året erbjöd jag mig att försöka spela tuba om jag blev kvar på Gotland efter nyår. Och jag blev ju kvar, så nu spelar jag plötsligt tuba. Tuban fyller två funktioner: Dels saknas det tuba i orkestern, de enda basinstrumenten som fanns när jag började var en elbas och en baritonsax och det går inte igenom tillräckligt i en blåsorkester. Så både jag och dirigenten saknade tuba. Så där kan jag bidra med något som verkligen behövs och som jag själv saknat mycket i orkestern, och för mig blir det en utmaning att lära mig ett nytt instrument. Så nu spelar jag tuba. Jag fick låna en av en person som dirigenten kände, tuban ifråga är en gammal (riktigt gammal) F-tuba som kanske egentligen är mer lämplig för sextettspel. men det är vad som fanns.

 

Tuban är liten för att vara en tuba, vilket är skönt för mig ur logistisk synpunkt (inga problem att få in den i min lilla Golf t.ex.), men för orkestern vore det bättre med något större i djupare tonläge än en liten F-tuba. Men det är bättre än ingen tuba alls, till och med när det är jag som spelar.

 

Personen jag lånade den av sade att det var en esstuba, och jag undrar om han använt den som det? Jag blev därför väldigt förvirrad i början eftersom ingenting lät som det skulle och jag hittade inte rätt ton (dvs vad som hade varit rätt ton om det varit en esstuba...). Eftersom jag är trumpetare är tubamunstycket så stort för mig att jag kan intonera ett helt tonsteg (ibland mer) upp eller ner på samma grepp, och eftersom jag alltså kunde intonera mig till ett ess på naturtonsgrepp som alltså egentligen gav ett F, så förutsatte jag att det var jag som var dålig på att träffa rätt ton snarare än att tuban egentligen var stämd i något annat. Tills jag satte mig och övade med dirigenten för orkestern i onsdags, för när vi var två som spelade ihop gav det sig ganska omgående att den faktiskt inte kunde vara stämd i ess! Och oj vad mycket lättare allt blev när jag kom underfund med det! I torsdags spelade jag mitt första rep på tuba, och med tanke på hur dåligt det gick kvällen före med dirigenten så gick det mycket över min förväntan på repet. Därmed inte sagt att det gick bra, det gjorde det inte, men jag träffade de flesta tonerna i alla fall och jag känner mig hemma med transponeringen (för F-stämmor finns förstås inte). Så nu är det bara att öva...

 

"Pastoratsorkestern" är en liten kyrkoensemble som jag blev tipsad om av en kollega på länsstyrelsen som spelar flöjt där. Det är helt enkelt en liten samling blåsare som fungerar ungefär som en kyrkokör: en liten ensemble ledd av kantorn i en församling som spelar utifrån de musikaliska behoven i den församlingens kyrkor. Jag spelar trumpet här. Det är en märkligt sammansatt ensemble, så kantorn skriver alla arr för det finns inget färdigskrivet som passar. Jag hade hoppats att den här ensemblen skulle ge lite mer musikaliska utmaningar, men så är det tyvärr inte. Men jag stannar, för just nu är det bara här jag spelar trumpet och jag vill ju gärna göra det i något sammanhang....

 

Länsstyrelsens blockflöjtensemble (det är inte ett namn, den har inget namn) kom till för att en kollega till mig visade sig spela blockflöjt. Eftersom vi båda hade spelabstinens (hon hade flyttat ifrån sin blockflöjtsensemble i Stockholm till Gotland) så bestämde vi oss för att spela lite ihop. Som tur var hade mina blockflöjtar fått följa med till Gotland, trots att jag inte spelat på dem alls på många år - men jag ville inte lämna instrument i förrådet i stockholm.  Vi hittade en kollega till som ville vara med, och sedan dess har vi spelat blockflöjt en gång i veckan. Förra terminen satsade vi på jullåtar att spela på länsstyrelsens julfest, i år satsar vi lite högre och har hittills börjat ge oss på ett lite svårare stycke (originalmusik för blockflöjt). Så nu behöver jag öva blockflöjt också...

 

Sammanfattningsvis kan sägas att jag fortfarande saknar något verkligt givande sammanhang att spela trumpet i, men jag har åtminstone aldrig spelat så här många och så här olika instrument parallellt någonsin...

 

(jag ska komplettera det här inlägget med en bild på tuban, måste bra ta en sådan bild först)

I maj flyttade jag alltså till Gotland, till en liten röd sommarstuga i trädgården hos ett franskt par i en liten by som heter Fole, 1,7 km från Visby. Jag bor fortfarande kvar där, bilder finns i ett av de senaste inläggen innan jag började skriva de här ikappbloggningsinläggen, från april 2016 alltså. Och eftersom jag fick min tjänst förlängd så har jag nu också förlängt kontraktet på stugan. Jag bor bra här, och för ett år till känns det inte lönt att börja med arbetet det innebär att hitta något nytt och organisera en ny flytt igen. Hade tjänsten varit mer långvarig hade det varit en annan sak, då hade jag velat kunna flytta hit mer av mina egna saker och mitt bohag från Stockholm, för nu har jag ju tagit med mig väldigt lite. Så pass lite att jag om jag ska vara kvar ett år till kommer att vilja hämta hit lite mer, för en del saker saknar jag. Och kanske hade jag också velat ha ett boende där man slapp bilpendla, för nu är jag så väldigt beroende av min i år 21 år gamla bil. Men samtidigt som jag väldigt gärna hade velat kunna cykla till jobbet så gillar jag ju verkligen att bo på landet.  

 

Stugan är från början en skomakarverkstad som sedan renoverats för att bli sommarstuga för uthyrning. Och eftersom den alltså inte är tänkt att användas för boende året runt, varken ursprungligen (då den var tänkt att man vistades i den bara under arbetstid) eller senare när den blev sommarstuga, så har den vissa brister som permanentbostad. Inga större än att man kan stå ut med dem dock.

 

 

Jobb: Min ursprungliga tjänst här varade till årsskiftet. Efter det fick jag en förlängning, så jag kommer att stanna här hela det här året också.

 

Mitt jobb handlar om att skriva bevarandeplaner för Natura 2000-områden på Gotland. Det innebär att jag var ute mycket i fält förra året för att besöka olika Natura 2000-områden, för man kan ju inte skriva bevarandeplaner för natur man inte sett. Det mesta fältarbetet gjordes under sommaren men även en del under hösten. Tror jag gjorde de sista fältbesöken i november. Resten av tiden skriver jag bevarandeplaner. Ofta behövs också en del detektivarbete för att hitta information om vilka åtgärder som gjorts och vad som hänt i områdena under de år som gått sedan den senaste bevarandeplanen skrevs.

 

Fältjobbet har varit roligt, det har gett mig mycket bättre koll på Gotland och gotländsk natur, som ju är ganska speciell. Jag njuter stort av natur som lövängar, alvar, karsthällmarker och kalkrikkärr! Fantastiskt! Jag har vid det här laget besökt ett avsevärt antal (över 70) av skyddade naturområden på Gotland, men har fortfarande mycket kvar. Här kommer bilder från några (långtifrån alla) av mina arbetsplatser:

 

 

Löväng i Mästerbyänget

 

 

 

Det här året blir intressant - förra året var vi tre personer som jobbade med det här, och vi lyckades då färdigställa planer för över 70 Natura2000-områden. Nu är det över 50 kvar, och i år är det bara jag som jobbar med det - och då sparade vi de "värsta" områdena till i år (de som behöver kollas extra noga, de där man behöver samordna mycket med kolleger som jobbar med andra saker i sammaområde (t.ex. gör nya skötselplaner för naturreservat, för många Natura 2000-områden är naturreservat också) områden som utökats, områden där naturtyperna ändrats eller är felkarterade sedan tidigare, sådana som är väldigt stora och komplexa och därför kommer att ta mycket tid att både fältkartera och skriva, och områden på öar som man behöver hyra in båttaxi eller liknande för att ta sig ut till). Så man kan konstatera att det nog inte finns en chans att jag kommer att hinna med allt detta själv i år...men jag gör så gott jag kan och så mycket jag hinner, helt enkelt.

 

Jag har dessutom även sökt ett annat jobb på samma länsstyrelse, eftersom jag inte förrän i mellandagarna visste om den här tjänsten skulle bli förlängd eller om jag skulle vara arbetslös efter nyår. Om jag skulle få den är mina arbetsuppgifter helt annorlunda det här året. Men den som lever får se. Tills dess så fortsätter jag med mina bevarandeplaner.

Ojoj, bloggpaus ända sen april 2016 har det blivit, eller Gotlandspaus får man kanske kalla det. Och jag lovar inte att det kommer att bli bloggande ofta i fortsättningen heller, men hoppas att jag ska hinna blogga liiite mer. Mycket för min egen skull, för bloggen funkar som en praktisk dagbok där man kan gå tillbaka och kolla när man gjorde vissa saker.

 

Så, ikappbloggning. I maj 2016 flyttade jag alltså till Gotland och började jobba på länsstyrelsen här. Jag kommer att göra separata inlägg om lite olika saker, som kommer att vara sammanfattningar av vad som hänt förra året och uppdateringar om vad som händer nu.

 

 

 

 

Det går framåt med flytten. Nu har jag skrivit på kontrakt för boende på Gotland, den röda stugan i föregående inlägg. Och jag har en kandidat som jag hoppas vill hyra min lägenhet som ska komma och titta i helgen. Jag har fixat med adressändring, en kompis i Stockholm har mycket vänligt erbjudit förrådsplats för allt jag inte har plats att ta med men inte kan eller vill lämna i lägenheten, och en annan kompis har åtagit sig tillfällig vårdnad om musikinstrument som jag inte vill lämna i ett förråd heller. Känns bra. Men det är mycket att göra på kort tid...

Ett problem om man inte redan bor på Gotland men får ett tillfälligt jobb på Gotland där man går på anställningsintervju en månad innnan tjänsten ska tillträdas och får reda på att man fått tjänsten någon dag efter det, är att det blir ganska bråttom att hitta nånstans att bo på Gotland. Och när jag hittat nånstans att bo på Gotland måste jag hitta nån som vill bo i min lägenhet, för dubbla hyror har jag inte direkt råd med (och jag vill ju inte ha lägenheten stående tom heller).

 

Så jag har intensivt letat boende den senaste veckan. Ett alternativ som tidigt utkristalliserade sig är ett som jag var och tittade på i går, och om inget oväntat händer så blir det nog där jag kommer att bo! Stället ifråga är en stuga i Fole, som är en sån där liten by som består av ett par gårdar och några hus längs en väg. Fole ligger ungefär halvvägs mellan Visby och Slite om någon vill leta upp det på kartan.

 

Naturligtvis hade det varit bättre att bo i Visby där jag ska jobba, men att på så här kort varsel hitta boende där över sommaren verkar vara helt ogörligt - i Visby hyrs allt som kan hyras ut veckovis eller dygnsvis över sommaren, ofta till priser i klass med en normal månadshyra. Och under högsäsong och  fr.a. Almedalsveckan till rent hutlösa priser som kan ligga flera gånger över en normal månadshyra. Så att bo i Visby låter sig inte göras. Jag hittade ett trevligt alternativ där, men det var redan uppbokat under högsäsong så jag hade varit tvungen att hitta annat boende under tre-fyra veckor och det hade jag inte haft råd med till de veckohyror som gäller. Så det blir till att pendla, men det här är inte farligt långt bort.

 

Även mitt alternativ har en del nackdelar. En av dem är förstås att jag kommer att behöva bilpendla in till Visby. Ett annat är att eftersom jag är så sent ute (eller rättare sagt länsstyrelsen) är den redan uppbokad två veckor i juli - men jag har blivit erbjuden att få bo i ägarnas husbil under de två veckorna, och det är absolut att föredra framför att behöva flytta allt sitt pick och pack igen (flytta mycket av det får jag ju göra här också, men inte längre än tvärsöver trädgården). Hyran för denna lilla stuga är också lite högre än jag hade önskat, inte så att stället inte är värt det, men det är mycket pengar för mig. Menmen, det kommer att fungera och det är värt mycket att kunna bo på samma ställe hela perioden utan att behöva flytta upprepade gånger för ett så här pass tillfälligt jobb. 

 

 

Här är stugan, den röda på bilden. Den ligger i en jättestor trädgård nära intill ägarna/hyresvärdarnas hus, den vita tegelvillan till höger i bild. På ena sidan av tomten går en liten väg som leder ut på den större vägen mellan Slite och Visby. På övriga tre sidor är det åkrar, och bortom dem skog. Ska bli trevligt att utforska promenad- och cykelvägar här.

 

Just nu går man in genom köksingången, dvs vid trätrappan och träräcket på stugans baksida - något som säkert fungerar utmärkt för sommargäster, men jag får kanske undersöka möjligheterna att använda den egentliga huvudentrén för att slippa komma in i köket med leriga fältkläder och senare vinterkläder, eftersom hängarna för ytterkläder finns i det som egentligen är hallen...

 

Men köksingången har fin utsikt över både trädgården och omgivande landskap.

 

 

Inredningen och utrustningen i stugan är influerad av dels att ägarna/hyresvärdarna är fransmän, dels av att stugan normalt bara hyrs ut som sommarstuga. 

 

Om man går in genom köksdörren ovan kommer man alltså rakt in i köket. Färgskalan generellt i hela stugan går mycket i vitt och ljusgrått trä, vilket hade gett lite skärgårdskänsla om inte inredningen i övrigt dragit i en helt annan riktning med möbler i svart och glas uppblandat med äldre saker. Köket är utrustat med både en vanlig spis i litet format och en rejäl vedspis. Och de har dessutom lyckats klämma in en liten bänkdiskmaskin, sådan lyx är jag ju inte van vid! Nästa rum om man går rakt genom köket är ett litet rum där det bara finns garderober/städskåp (och som synes en slags prydnadsbarnvagn).

 

 

 

 Klart och påskrivet! Idag har jag fått hem anställningsbeviset för ett länsstyrelsejobb på Gotland - och kommer därmed att jobba där till året slut.

 

Jobbet ifråga är ett naturvårdsjobb, handläggning av Natura 2000-områden. Detta kan omfatta både bildande av nya Natura 2000-områden, och revidering och uppdatering av gamla skötselplaner för befintliga Natura 2000-områden. Ska bli roligt!

 

 

...så var jag faktiskt lite rädd att systerdottern skulle bli rädd för denna anskrämliga uggla. Hon har döpt den till "Ugglo" vilket jag tycker är ett mycket passande namn ("Uggly" hade nog varit ännu mer passande...).

 

 

 

 

Kůrka, Řezáč, Macek & Dolanský, Pavouci České republiky, Atlas, utgiven 2015 på Academia.

 

Spindelbiblioteket-serien har ju haft ett lååångt uppehåll nu, vilket helt enkelt berott på att jag hade skrivit om hela mitt spindelbibliotek och det har inte utvidgats ytterligare. Förrän nu. En bekant tipsade om denna nyutkomna tjeckiska spindelbok (tack Stanislav!), och jag valde att skaffa mig den trots att jag inte begriper ett ord (jo, nu vet jag ju faktiskt vad spindlar heter på tjeckiska - pavouci!) eftersom den täcker även svenska arter väl och är något helt otroligt prisvärd.

 

 

 

Det här är en typ av bok jag ofta hör att folk efterlyser: En bildguide i lagom fältformat för spindlar som ska omfatta alla arter i regionen, inte bara ett urval vilket oftast är fallet med bildguider. I detta fall är det en guide till tjeckiska arter, men de flesta av våra svenska arter finns även i Tjeckien och jag tror inte det är många som saknas (fast några stycken gör det åtminstone). Sen finns det förstås med arter som inte finns här uppe i norr, det får man stå ut med. Men det innebär också att boken troligen är väldigt användbar i stora delar av Europa, dvs reser man i Europa är detta en bok som kan vara lämplig att ta med sig till ganska många ställen.

 

Texten kan jag ju inte läsa, men den ser ut att vara vad man kan förvänta sig av en bestämningsbok: En kort sammanfattning om spindlars biologi i allmänhet i början av boken, och sedan beskrivningar av familjer och enskilda arter, med bilder och med både vetenskapliga och tjeckiska namn på alla arter. Och till skillnad från andra böcker av den här typen är den alltså komplett (för den region den avser), det är inte bara ett urval som presenteras och den omfattar även familjen Linyphiidae (vilket ju inte alltid är fallet). Därmed värd att skaffa sig enbart för Linyphiderna tycker jag! Sen är det som vanligt med bildbestämning av spindlar: Många arter går inte att bestämma från bild, men den här boken kommer ändå att vara ett utmärkt komplement till bestämningslitteratur med nycklar och bilder på parningsorgan, och bra för att få en första aning i fält. Lite synd att boken inte även har teckningar på parningsorgan, det hade ju varit perfekt! Fast den är ganska tjock redan om man ska ha med den i fält förstås...

 

Boken är som sagt enormt prisvärd, inte bara för att den är en bra spindelbok värd att betala för utan för att den kostar helt otroligt lite. Man kan köpa den från tjeckiska nätbokhandlare (finns flera) och priset ligger nånstans runt 200 kr, ofta strax under (frakt ej inräknat). Jag köpte den från Entosphinx, ett tjeckiskt företag som säljer entomologimaterial. Om den getts ut här i Sverige eller i annat västeuropeiskt land hade den här boken kostat ett par gånger mer, dvs den är superbillig även inklusive frakt från Tjeckien och hade varit väl värd ett betydligt högre pris. Men för mig känns det bra att inte behöva betala så mycket för en bok jag inte förstår texten i, för det är annars något som kunnat få mig att dra öronen åt mig: Även om en bok med avseende på innehåll och kvalitet är väl värd sitt pris - är den det för just mig om jag inte kan läsa den? För just den här boken är svaret absolut ja! För det här är en bok där man har mycket nytta av enbart bilder av arterna med vetenskapliga namn. Hade man sen kunnat läsa artbeskrivningarna också hade det varit ännu bättre, men lite kan man kanske lista ut...

 

 

 

 

Hushållet har nu begåvats med en ny soffa! Och detta är något av en milstolpe eftersom det är första gången i mitt 40-åriga liv som jag köpt en ny soffa...

 

Men den gamla har nu sist och slutligen fått tacka för sig, tyvärr, för jag har gillat den och det bar lite emot att byta ut den mot en modern standardsoffa med standardutseende. Gammelsoffan var väldigt gammal med en guldfärgad blommig klädsel av en typ som inte ses på några modernare soffor, men den var lite liten (tvåsisig) och framför allt väldigt VÄLDIGT sliten. Jag övertog den i samband med att jag flyttade ur en möblerad etta jag hyrde i andra hand när jag först flyttade till Stockholm för mer än tio år sen där den ingick i möbleringen. Och den var väldigt sliten redan då. Efter det har den inte bara använts av mig utan även ingått i möbleringen när jag i min tur hyrde ut min lägenhet i andra hand till en rad hyresgäster under de nästan tre år jag bodde i Finland. Nu fanns det knappt helt tyg kvar längre på armstöd och stora delar av sitsen, fjädrarna gnällde och det var ett hål i ena dynan som man bara väntade på att en fjäder skulle resa sig ur sådär som det gör på skämtteckningar av slitna soffor...

 

 

Så tack för lång och trogen tjänst, soffan. Kommer att sakna dess charmiga utseende (här har vi en soffa med karaktär!), men den har faktiskt gjort sitt nu...en kompis sade om den "kan du inte ge den till uteliggarna?" men ändrade sig efter en titt på den till "nej, inte ens uteliggarna vill ha den" (på den här bilden ser den ganska bra ut, men det är ganska missvisande).

 

 

 

 

 Så jag har under en tid letat efter en ny soffa, och snubblade en dag över soffan nedan på Mios fyndavdelning. Egentligen hade jag redan dömt ut Mio som för dyrt för mig, jag var egentligen där för att titta och provsitta för att ha något att relatera till när jag letade på Blocket. Sen hittade jag denna högst anonyma soffa, den saknade prislapp och lapp med information, personalen visste inte heller riktigt vad det var för något och den fanns inte i datorsystemet då modellen hade utgått. Så jag fick den billigt och tycker att jag gjort ett fynd!

 

 

 

 

Färgen är något brunare än den ser ut på bilderna (den är ljusbrunbeige, inte grå). Den är betydligt större än min gamla (tresitsig men man kan utan vidare få plats fyra, dvs man slipper klämma ihop sig om det kommer mer än en person och hälsar på), och den är både lång och bred nog för att man ska kunna sova bekvämt i den om man plockar ur ryggdynorna. Mamma har testat detta och gett den med beröm godkänt. Dessutom är klädslen avtagbar vilket betyder att man kan tvätta den och på sikt någon gång i framtiden även skulle kunna sy en ny klädsel om denna blir rejält sliten (något jag ofta önskat att jag kunnat göra med gammelsoffan, men då hade man behövt vara mycket bättre än jag på att sy och dessutom kunna det här med att klä om möbler).  

 

 

 

 

   

 För en tid sedan (i höstas) hörde jag en dag ett förskräckligt brak utifrån hallen. Helt utan förvarning hade min kkädhängare/hatthylla slitit sig loss från väggen och ramlat ner, och dessutom dragit med sig en bräda med krokar på som satt under! Väggen är en väldigt dålig och klen gipsvägg som är hopplös att fästa något i, och även om jag med hjälp av pappa gjort det efter konstens alla regler så hade alltså hela hatthyllan nu rasat ner (fast den hade suttit uppe i över sex år, man får vara glad för det!). Men eftersom vi gjort det så ordentligt blev det rejält stora hål i väggen också. Så under hösten har jag haft ytterkläder, halsdukar, mössor mm lite varstans i lägenheten medan hallen inväntat renovering.

 

Och nu har jag satt igång. Jag har spacklat och målat väggen och jag köpte en Ikea-stolmen-klädhängare på Blocket eftersom en sådan består av två stolpar som spänns mellan tak och golv och som man sedan fäster klädstänger och hyllor mellan, dvs man behöver inte fästa något i väggarna. Däremot visade det sig krångligare än väntat att få dit dem eftersom mitt tak är väldigt ojämnt - just nu sitter de stadigt men den ena stolpen sned och lite för nära väggen vilket gör att det inte går att få dit en hylla som egentligen också ska vara där. Får se om jag kan lyckas lösa detta. Så det är inte färdigt förrän jag lyckats lösa problemet med den sneda stolpen, men för tillfället går det åtminstone att hänga kläder i hallen igen!

 

 

 

 

   

 

I år lät vintern vänta på sig, men den kom och det med besked! Och nu är det ett sånt där vintrigt sagoland häruppe, fantastiskt vackert! Tyvärr kan jag inte som jag brukar bjuda på vackra balkongutsikter, för balkongens fönster är alla helt igenisade och efter ett mycket kortvarigt töväder för någon vecka sen är de också fastfrusna och går inte att öppna. Vilket är jätteilla för det betyder att jag inte kan fylla på mat till fåglarna! Men här är ett foto jag tog genom ett litet hål som jag hade skrapat upp.

 

 

 

Vinterpromenader i snön är fantastiska, här är några bilder från utkanten av Flemingsberg:

 

 

I dag gjorde jag vinterns första försök att åka skidor. Jag har dragit mig lite för detta, för det var länge sen sist och jag vet att mina skidor inte är i något vidare skick. Men idag packade jag in dem i bilen och åkte till det närbelägna friluftsområdet Lida där det finns skidspår att åka i. Det gick sådär. Mina bindningar är så tröga att jag knappt kan knäppa på mig skidorna, det tog jättelåg tid. Och eftersom jag inte hittade vallan (den ligger säkert allra längst ner i någon låda i förrådet...) så hade jag ingen sådan och skidorna var så hala att man nästan kunde ramla omkull från stillastående. Så det blev en mycket kort och försiktig tur. Får nog ta och skaffa lite valla och försöka igen.

 

Ska göra ett skridskoåkningsförsök också, men det är jag verkligen dålig på - jag har egentligen aldrig lärt mig komma överrens med mina långfärdsskridskor. Jag tänker att jag kanske egentligen borde skaffa mig ett par hockeyskridskor (eftersom en del av skälet till att jag inte kommer överrens med långfärdsskridskorna är att jag bara åkte på konståkningsskridskor som barn) för det hade nog varit till hjälp för att komma igång med skridskor där skenorna inte är så långa tror jag...men i Lida hade de förutom skidspår även plogat banor på sjön, så jag blev väldigt skridskosugen. Får ge mig ut i förrådet och gräva fram skridskorna, har jag tur kanske jag hittar vallan också? 

 

Vägarna är överlag ok här trots kylan, men småvägarna som t.ex. den slingriga grusvägen till Lida får man förstås vara försiktig på. När jag skulle åka hem från Lida fick jag stanna där grusvägen från Lida kommer ut på en liten landsväg för at låta en lastbil köra förbi innan jag kunde svänga ut. Det är uppförsbacke ut på vägen, och när jag skulle köra när lastbilen passerat kom jag ingenstans, hjulen gick bara runt. Som tur är hade jag ingen bakom mig så jag kunde rulla bakåt tills hjulen fick fäste. 

 

Nu är snön och det fina vintervädret borta tyvärr, men det hade den fördelen med sig att balkongfönstren går att öppna igen så fåglarna kan få påfyllning av mat.

Hm, har ju redan tidigare funderat på att flytta bloggen härifrån, mest för att det är superirriterande att jag inte kan lägga upp bilder som man vill ha stående även om jag sparat dem stående på datorn. Det här problemet har funnits länge, sedan blogg.se gjorde om sitt system för flera år sen, och aldrig lösts. Och sedan dess har jag tänkt att jag borde flytta på den. Upptäckte när det här hände att jag började tänka på detta problem när jag var ute och fotograferade, att jag måste ta någon bild liggande också även när jag tyckte att stående format lämpade sig bättre för att kunna lägga upp bilden i bloggen om jag skulle vilja. Och så styrd av mitt bloggverktyg vill jag inte vara! Vet inte om fler än jag har det här problemet, men oavsett om det beror på blogg.se eller på att blogg.se inte kommer överrens med min dator/operativsystem/webläsare eller likande, så spelar det ingen roll - jag vill ju kunna använda bloggen under de förutsättningar jag har, och kan jag inte det så är det ett dåligt bloggverktyg för mig. Det finns även en del andra krångligheter, men mycket är också väldigt bra här tycker jag. 

 

Men nu har jag ju faktiskt sen en del år tillbaka ett eget domän, så det vore ju vettigare att ha bloggen där - dessutom skulle det innebära att jag hade sluppit reklam. För det gör man ju inte på en gratistjänst som denna, och det säger jag inget om - det får man stå ut med om man utnyttjar gratistjänster, och jag tycker nog att blogg.se löst det på ett sätt som inte gör reklamen så väldigt störande. Men som sagt, i och med att jag faktiskt har ett eget domän så kan jag ju slippa det. Så jag ska ta och göra en testblogg för att utforska hur bloggverktyget funkar på mitt webhotell (om det går att lägga upp stående bilder t.ex....), och även undersöka hur man gör för att i så fall flytta den här bloggen dit. För det är en förutsättning för att flytta och det som gjort att det dröjt så länge innan jag tagit itu med det - den här bloggen har ju nu faktiskt ganska många år och ganska många inlägg på nacken och alla dessa inlägg och bilder vill jag inte bli av med utan få med mig i en eventuell flytt.