Trevlig allhelgonahelg, eller halloween, eller vad ni nu vill fira. Själv ska jag spela hela helgen, så spindlarna får fira helg utan mig. Bilden föreställer för övrigt Marianne sedd underifrån.

Mamma frågade mig igår om jag hade kommit ihåg att köpa godis åt eventuella dörrknackande häxor och spöken, men det har jag inte gjort. Får kanske införskaffa mig en dylik försäkring mot oknytt på vägen till eller från något rep. Och kommer inga häxor så är ju lördagsgodis gott ändå...

Brassbands-SM närmar sig med stormsteg, och bandet repar därefter -dvs mycket. Spelprogrammet ser för min del ut så här de närmaste veckorna:

Måndag kväll -brassbandsrep obligtoriskt teststycke
Tisdag kväll -blåsorkesterrep
Onsdag kväll -ledig (egen övning?)
Torsdag kväll -stämrep horn
Fredag kväll -brassbandsrep fritt valt teststycke
Lördag -Allhelgonaspelning med Solna brass på förmiddagen, därefter rep av fritt valt teststycke
Söndag -brassbandsrep, fritt valt teststycke

Måndag kväll -rep obl. teststycke
Tisdag kväll -brassbandsrep (och musikkårsrep, men jag kan ju inte vara på två ställen samtidigt)
Onsdag kväll -ledig (egen övning?)
Torsdag kväll -brassbandsgenrep (halvoffentligt)
Fredag -avresa till Värnamo, rep obl. teststycke på eftermiddagen, tävling obl. teststycke på kvällen.
Lördag -rep fritt valt teststycke på förmiddagen, tävling fritt valt teststycke på eftermiddagen.
Söndag -hemresa.

Måndag kväll -ledig!
Tisdag kväll -konsert med Sjövärnskårens Musikkår

Bloggen har sett likadan ut i över ett år nu, så jag tyckte det var på tiden för lite förändringar. Allt är inte riktigt som jag vill ha det, men det är i alla fall lite annorlunda. Tyck gärna! Är det snyggt? Är den gulgröna textfärgen för skrikig för att det ska vara riktigt lättläst? Har precis upptäckt att jag inte kom ihåg att ändra textfärgen på kommentarerna när jag bytte bakgrundsfärg, så jag ber om ursäkt om de är svårlästa. Ska fixa det.

Jaha, den här gången var det bara Annelie som vågade göra ett försök, och det var ett bra försök! Det fanns många djur att hitta, och Annelie hittade inte mindre än 6 av dem -nästan alla fiskarna, dock ingen av snäckorna (Annelie, du får jobba lite på  sökbilden vad gäller småkryp. Och nej, det fanns ingen svart fisk på bilden, men du menade kanske den stora svartvita?). 

På bilden finns totalt 8 fiskar (röda ringar, 1 vuxen molly och 7 yngel), samt 8 snäckor (gula ringar, i ett par av dem finns två snäckor). Det var inte lätt att upptäcka många av snäckorna och vissa av ynglen, det ska erkännas, och det finns nog en viss risk att även jag har missat någon liten!



Måste också säga att jag själv är mycket imponerad över vilket bra kamouflage den svartvita teckningen hos min största mollyhona ger mot vrakets nederdel. Hon är också den av de vuxna mollisarna som helst uppehåller sig vid vraket.

I dag är det FN-dagen, och med anledning av detta gav LDK (dragontrumpetarkåren, eller dragonmusikkåren som det heter nuförtiden) en FN-konsert på temat fred och frihet tillsammans med Adolf Fredriks flickkör i Slottskyrkan. Det skulle bland annat spelas originalmusik för brassband (bland annat ett större stycke för kör och brassband), så det kunde ju vara ett trevligt sätt att tillbringa en fredagkväll tyckte jag och gick dit. Och det var det. Fin musik i pampig miljö, med en bra orkester och en fantastiskt bra kör (det är inte ofta jag gärna hade velat höra mer av kören på en konsert med en bra blåsorkester närvarande, men så var det här!).

Och nej, det skiner inte ett gudomligt ljus från altaret i slottskyrkan (även om det hade passat bra i sammanhanget), men bilden är tagen med mobilen och den kan inte hantera lampor i lokaler som för övrigt är småmörka. Av samma anledning ser kristallkronorna ut som flygande tefat, men det var definitivt inga utomjordingar närvarande i kyrkan trots att musik av John Williams tog upp en hel del av programmet. Dock inget utomjordingrelaterat, för ovanlighetens skull! Faktiskt skönt att gå på en konsert med mycket Williamsmusik utan att behöva höra vare sig filmmusik från E.T., Star Wars eller för den delen (och i all synnerhet) Indiana Jones.

Det är en viss kontrast mellan Elins och min arbetsplats...framför allt utför Elin sitt arbete på ett till synes glamourösare sätt än jag, och i glamourösare omgivningar. En ytterligare skillnad är kanske frånvaron av spindlar, såväl levande som inlagda i sprit, på Elins jobb och frånvaron av glögg serverad i vinglas på mitt.




Och på tal om spindlar på kontoret utspann sig i dag följande konversation, som jag tyckte var ganska rolig, mellan min nuvarande rumskamrat Jésus (spansk gästforskare) och min f.d. rumskamrat Helena (en annan av doktoranderna på Botan).

Helena till Jésus: -"So, have you seen Kajsa´s spider?" (jag har ju en fågelspindel på jobbet, men hon befinner sig för det mesta nere i sin håla).
Jésus: -"Yes, I have seen it. It is big!"
Helena (lite smått skrytsam): -"Yes, it is big, but when I shared the room with her she had 60 spiders!"
Jésus (föreställer sig 60 fullvuxna fågelspindlar på vårt rum):-"60 spiders! Wow!"

Varpå jag kände mig tvungen att förklara att Helena syftar på ett försök jag gjorde förra hösten. Eftersom vi inte har labutrymmen att göra djurförsök i på växtekologen hade jag 60 vargspindlar på kontoret. Men vargspindlar är väldigt mycket mindre än en fågelspindel...de 60 spindlarnas sammanlagda vikt understeg den enda fågelspindeln Mariannes rejält!  

När jag nu sitter och bloggar i stället för att göra nytta är det kanske tur att det finns nån här hemma som jobbar. Doris bestämde sig för att en blomkruka inte var en tillräckligt bra bostad, så hon håller på att gräva en håla bakom krukan i stället. Hon är inte lika flitig som Kerstin när hon är inne i sina grävarperioder, men Doris gräver på och släpar upp imponerande stora jordklumpar (bilden är dålig för den är tagen genom terrariets plastvägg).

I brist på bättre saker att blogga om kommer mer fiskbilder. På sista tiden har ju kitchakvariet förekommit betydligt mer på bloggen än terroristakvariet, anledningen är främst att det är så svårt att ta bra bilder på terroristerna eftersom de är så kvicka. Men här är några halvbra i alla fall.

Till skillnad från Annelies är mina randiga terrorister inte direkt välkamouflerade i de flesta fall. För den som undrar över alla terroristkommentarerna här hänger de dels ihop med att mina ciklider (framför allt de tvärrandiga blåa) länge kallats terroristfiskar, och om man besöker Annelies blogg se länk i högerkanten) kan man där följa en diskussion om randig teckning hos djur som ägnar sig åt terrorism.



Mina terrorister med sin nästan fluoriscerande blå färg använder sig i stället av en annan beprövad terroristtaktik: Att gömma sig i en grotta. På bråkdelen av en sekund kan alla de närmare 20 fiskarna i akvariet försvinna spårlöst.




Och det är tur det! Det är inte lätt att smälta in i bakgrunden med de här fenorna...Det här är en saulos ciklid (liksom grottfisken ovan), själva urtypen för en terrorist med en oanad förmåga att förstöra. De är oftast snälla mot andra fiskarter, men de har en dokumenterad förmåga att slå sig ihop och samarbeta för att rå på större fiskar som muckar gräl. Det vill alltså till att det råder terrorbalans i akvariet om saulosisarna är i majoritet, även när de är minst i storlek. Detta bevisas av ett fall när jag i min enfald trodde att en fullvuxen och aggressiv kampfisk skulle kunna samsas med ett tiotal mycket mycket små saulosiyngel. Den kampfisken fick ordentligt med stryk. 



På denna bild kan man se att fiskarna gör själ för beteckningen terrorister. Terroristfiskar har en fantastisk förmåga att sabotera och förstöra akvarieinredningen, det fungerar inte att ha växter i akvariet, alla stenar måste noga placeras så att de inte kan rulla (gärna silikonas fast i varandra) eftersom fiskarna underminerar dem om de kan, och allt det är möjligt att tugga sönder kommer de att tugga sönder. Det afrikanska namet på den här typen av afrikanska ciklider är "M´buna" som betyder något i stil med "stenbrytare". I mitt akvarium finns inte så mycket de kan förstöra, men de vita fläckarna på bakgrunden är ställen där fiskarna tuggat bort det yttre lagret husfix så att frigoliten bakom tittar fram! Lite cement är väl inget problem att tugga sig igenom om man är en stenbrytare?



En röd zebra (orange) och en saulos ciklid (blåsvartrandig). Jag har inga belägg än för om röda zebror också är terrorister eftersom de enda jag någonsin tagit på bar gärning är de tvärrandiga saulosisarna, dessutom sker den mesta terrorismen nattetid (naturligtvis). Men zebracikliderna finns också i en blåsvartrandig färgvariant, därav namnet zebra. De är alltså förklädda randiga terrorister (och det finns även fläckiga zebror)!




Chipokaecikliderna är också blåsvartrandiga, fast på längden i stället för på tvären. Ett intressant fotografiskt fenomen är att fenorna på dem ser ljusgula ut i verkligheten men blir blå på bild (fast man ser lite gult längst ut på stjärtfenans kant). Jag tycker hittills inte att de verkar vara lika stora terrorister som de tvärrandiga, men om man läser på har arten ganska dåligt rykte så jag förutsätter att de är precis lika odrägliga.

Nu har jag roat mig med kameran framför akvariet igen, så här kommer lite bilder på vad mollisarna har för sig.

Lite repetition sedan förra generationen: Mollygenetik är enkel. Kombinationen svart + gul molly ger tvåfärgad svart-gul avkomma. Det råder alltså ingen tvekan om vem som är pappa till det gulsvarta ynglet till vänster och alla hans/hennes likadant tecknade syskon. Mamma är lite svårt att veta eftersom jag har två gula Mollyhonor, men någon av dem är det. Jag vet fortfarande inte varför alla yngel har svart bakkropp och gul framkropp. Hade det blivit tvärtom om pappan varit gul och mamman svart? Jag vet inte, och inget test låter sig göras eftersom jag inte har någon gul hanne så det får anstå.


Men så här i avsnitt två av elementär mollygenetik blir det lite svårare. Vad händer om man korsar:

En vit molly med svarta prickar...





(Bara så att ni vet...den här fisken är det jättesvårt att få en bra bild av. Det är som att försöka fotografera en reflex med blixt och få en skarp bild...och blixt måste tyvärr till i akvariet.) 


I vilket fall blir naturligtvis resultatet: Prickiga yngel med mindre svart i teckningen (färre prickar) än vad den prickiga mamman har.


 

Och nästa avsnitt i serien mollygenetik kanske kommer att handla om kombinationen gult och vitt? I alla fall om man frågar den vita mollyhannen som här försöker imponera på en av de gula honorna med hela sin segelfenade reflexglittrande prakt. Men hon ser ju inte så värst imponerad ut direkt så det är nog för tidigt i att spekulera om nästa avsnitt än...

Något spindligt att roa sig med en kulen höstkväll för er som inte är lyckliga nog att ha egna kryp därhemma:

http://www.onemotion.com/flash/spider/

(Prova att flytta musen, dra spindeln i benen (nä fy, elakt!) eller klicka framför huvudet på den (farligt!). Prova att klicka med musen flera gånger på samma ställe (inte på spindeln). Notera också att man kan ändra inställningar i den pyttelilla menyn till höger.)

Den  kom fram. Den brukar göra det och den låg naturligtvis på ett fullständigt logiskt ställe där jag redan hade letat...Men nu kan jag äntligen kolla vad jag gör när Jocke har 30-årsfest såatt jag inte dubbelbokar mig. Jag upptäckte också att Arne fyller 77 på fredag-så jag hittade kalendern precis i tid för att hinna skicka ett kort! Så bra att jag hittade den!




Och vad har spindlarna gjort under tiden? Hjälpte de till att leta? Nej naturligtvis inte. Kerstin har ätit en syrsa (det låter inte så imponerande, men en måltid är en ganska tidskrävande process för en spindel).



Doris har varit ännu flitigare. Förutom att äta en syrsa har hon även grävt undan jord ur krukan hon bor i så att utrymmet därinne blivit större och mer i hennes smak (jämför förra bilden på Doris i krukan -nu lutar det neråt därinne).

Min lilla bruna kalender med en spindel på är spårlöst försvunnen och jag är handikappad utan den. Visserligen har jag ganska bra minne och vet för det mesta vad jag ska göra utan att titta i den, men risken finns ju att jag missar något och det är irriterande. Dessutom finns ju massa annan mer eller mindre viktig information i den också, som datum för kurser, tider för spelningar, telefonnummer, adresser, organisationsnummer, portkoder som sällan används, med mera med mera...Var är den nånstans?

Hmm...ska jag kanske ringa Elin? Det hjälpte ju när Petras mobil försvann, men tyvärr kan man ju inte ringa till min kalender. Hoppas den dyker upp snart.

Hösten måste väl ändå vara den tid på året då skillnaden är störst mellan bra och dåliga dagar vädermässigt? Dåliga dagar är riktigt eländiga, riktigt bra dagar är fantastiska. I förrgår var det fint (nästan lika fint som i dag), soligt och ganska varmt. Elin och jag gick en promenad genom centrala Malmö som vi avslutade med glass (utomhus) och bara njöt.

I går var det å andra sidan regnigt, blåsigt, mulet, råkallt, och hela världen var grå och tråkig. Riktigt grå och tråkig! Som tur var befann jag mig ju i föräldrarnas hus där jag kunde passa på att spela på min nya trumpet utan sordin. Jag har fortfarande inte "spelat in" mig riktigt på den, så det är fortfarande lite svårare att spela på den än på min gamla trumpet, men klangmässigt är det ändå stor skillnad!




När jag kom hem i dag är det åtminstone här i Stockholm ännu bättre väder än i Malmö i förrgår. Himlen är sådär klarblå som den inte verkar vara någon annan tid på året än i oktober, helt utan tillstymmelse till moln, solen strålar och träden runt huset sprakar av färg. Fantastiskt! Och de som planerat planteringarna på gården i huset där jag bor måste verkligen ha tänkt på att gården ska vara fin även på hösten, den är nog finare nu är någon annan tid på året (och den är fin andra tider på året också!), full av färgsprakande träd -se bilderna. 



Men någon får allt mycket att göra med att kratta löv...


Och vad har spindlarna haft för sig medan jag var borta? Ja inte mycket vad det verkar. Doris flyttade in i krukan hon fått att bo i precis innan jag åkte och verkar fortfarande trivas i den. Hon satt där när jag kom hem, men kom sen ut och tiggde mat.



Kerstin ser ut som om hon kan ha ett grävarprojekt på gång, men ännu har hon inte börjat jobba.