Nästa studieorganism?
Efter att ha jobbat med spindlar på stränder i fyra år tänkte jag mig lite omväxling. Inte för att det är något fel på spindlar, eller stränder, men det är ju trevligt att vidga vyerna lite. Eller i det här fallet, återkoppla till ett gammalt intresse: kryp i gammelekar.
I dag har jag pratat länge med en biologkollega på SLU som jag förhoppningsvis (om vi får pengar till projektet) ska göra ett postdocprojekt hos om klokrypare i hålträd. Vi konstaterade väldigt snart att vi båda vet väldigt lite om dessa klokrypare. Vilket på ett sätt är positivt, för vi konstaterade också att Thomas ändå är Sveriges största auktoritet på klokrypare i träd, och eftersom han vet så lite betyder det att det finns desto mer att ta reda på. Så mycket att det är svårt att begränsa sig - vi ägnade större delen av samtalet åt att bolla idéer och när vi slutat var vi inte ett dugg närmare ett konkret projektförslag, snarare tvärtom. Men det känns i alla fall som om vi har sparkat igång projekt klokrypare, nu ska vi söka anslag och så får vi se vad det blir av det. Intressanta kryp är det i alla fall, och intressanta frågeställningar att jobba med går det att hitta hur många som helst eftersom ingen gjort något alls med dem förut.
Klokrypare är inte spindlar, men väl spindeldjur. De har också många egenskaper gemensamma med spindlar: Aggressiva rovdjur, generalister som jagar med gift, tar stora byten i förhållande till sin (minimala) storlek och äter även artfränder. Det enda de inte gör är att väva nät (de kan spinna silke, men använder det inte till fångstnät).
Men framför allt är de oemotståndligt häftiga djur med sina långa kloförsedda palper som de viftar framför sig med när de går. Hade de varit större hade nog många tyckt att de var läskiga, men som det är förtas alla tendenser till läskighet av att de sällan är mer än ett par mm långa.
I dag har jag pratat länge med en biologkollega på SLU som jag förhoppningsvis (om vi får pengar till projektet) ska göra ett postdocprojekt hos om klokrypare i hålträd. Vi konstaterade väldigt snart att vi båda vet väldigt lite om dessa klokrypare. Vilket på ett sätt är positivt, för vi konstaterade också att Thomas ändå är Sveriges största auktoritet på klokrypare i träd, och eftersom han vet så lite betyder det att det finns desto mer att ta reda på. Så mycket att det är svårt att begränsa sig - vi ägnade större delen av samtalet åt att bolla idéer och när vi slutat var vi inte ett dugg närmare ett konkret projektförslag, snarare tvärtom. Men det känns i alla fall som om vi har sparkat igång projekt klokrypare, nu ska vi söka anslag och så får vi se vad det blir av det. Intressanta kryp är det i alla fall, och intressanta frågeställningar att jobba med går det att hitta hur många som helst eftersom ingen gjort något alls med dem förut.
Klokrypare är inte spindlar, men väl spindeldjur. De har också många egenskaper gemensamma med spindlar: Aggressiva rovdjur, generalister som jagar med gift, tar stora byten i förhållande till sin (minimala) storlek och äter även artfränder. Det enda de inte gör är att väva nät (de kan spinna silke, men använder det inte till fångstnät).
Men framför allt är de oemotståndligt häftiga djur med sina långa kloförsedda palper som de viftar framför sig med när de går. Hade de varit större hade nog många tyckt att de var läskiga, men som det är förtas alla tendenser till läskighet av att de sällan är mer än ett par mm långa.
Who´s who in the navy blue?
I går gjorde vi sista tattooföreställningen, den gick bättre än den första (i alla fall för min del), och det är ju bra när saker och ting går bättre och bättre snarare än tvärtom.
Intressant att notera på detta helsvenska tattoo var uniformsmodet. Uppenbarligen är det blått som gäller för svenska orkestrar på denna nivå, och inget annat. Ber om ursäkt för dåliga bilder, de är tagna med mobilen.
Vi i Sjövärnskårens musikkår har självklart marinblått, vi är ju en marin kår. Enda alternativet hade varit helvitt, men det har ju marinens musikkår så det får inte vi också ha. Vi stack dock ut genom att vara de enda med damasker och de enda utan plymer eller tofsar på huvudet. Enkelt och stilrent.
Fredrik ville dock gärna piffa upp uniformen med en rutig hatt. Detta förslag gick inte igenom.
Fler varianter på marinblått sågs i Svea Livgardes fältpiparkår och Svea Livgardes musketerarkår (bilden).
Medan dragontrumpetarkåren och dragonernas drilltropp (musikkåren i ridstövlar, drilltroppen i lågskor) stack ut något med sin ljusare blå nyans på uniformerna. Hästarna hade de dock lämnat hemma, så man kan undra vad poängen var med att ha ridstövlar ändå? Det är bara att inse, påsiga ridbyxor i äldre stil med höga ridstövlar gör sig mycket bättre till häst än till fots.
Faktum är att till och med säckpipebandet följde det blå temat med kiltar i grönblårutigt. Säckpipebandet deltog dock bara i finalen och därmed såg jag dem aldrig i full uniform utom när vi alla var inne på arenan, och då kunde jag förstås inte ta bilder. Finalen i sig var ganska ambitiös, med ett gemensamt fig/program bestående av Semper Fidelis, Pirates of the Caribbean, Luftwaffe march/Aces High (ur filmen Battle of Britain), ett par säckpipestycken, Highland cathedral, Arméns stora tapto, Segnale Solenne och Gardeskamrater. Jag tycker dock, med tanke på alla blå uniformer, att inmarschen Semper fidelis kanske borde bytts ut mot Who´s who in the navy blue?
Alla flashiga uniformer åsido får tattoot som helhet nog betraktas som en succé, föreställningen i lördags var slutsåld och det var inte många platser tomma på läktarna i går heller. Till detta kommer det ganska stora antal människor som hängde utanför grindarna och sedan vällde in efter säckpipebandet när de gjorde entré under finalen -vi hade definitivt kunnat sälja fler biljetter än vi hade platser på läktarna. Även vädret hade vi tur med -det kom ett par regnstänk i går men det var inte många droppar, och det var varmt i alla fall. Förutsatt att det finns folk som kan och vill arrangera det hela har Stockholm military Tattoo nog förutsättningar att inte bara upprepas fler gånger utan dessutom bli större och utökas med några utländska deltagare också.
Intressant att notera på detta helsvenska tattoo var uniformsmodet. Uppenbarligen är det blått som gäller för svenska orkestrar på denna nivå, och inget annat. Ber om ursäkt för dåliga bilder, de är tagna med mobilen.
Vi i Sjövärnskårens musikkår har självklart marinblått, vi är ju en marin kår. Enda alternativet hade varit helvitt, men det har ju marinens musikkår så det får inte vi också ha. Vi stack dock ut genom att vara de enda med damasker och de enda utan plymer eller tofsar på huvudet. Enkelt och stilrent.
Fredrik ville dock gärna piffa upp uniformen med en rutig hatt. Detta förslag gick inte igenom.
Fler varianter på marinblått sågs i Svea Livgardes fältpiparkår och Svea Livgardes musketerarkår (bilden).
Och i Arméns musikpluton, vars fig uppvisade en förbluffande brist på marscher.
Medan dragontrumpetarkåren och dragonernas drilltropp (musikkåren i ridstövlar, drilltroppen i lågskor) stack ut något med sin ljusare blå nyans på uniformerna. Hästarna hade de dock lämnat hemma, så man kan undra vad poängen var med att ha ridstövlar ändå? Det är bara att inse, påsiga ridbyxor i äldre stil med höga ridstövlar gör sig mycket bättre till häst än till fots.
Faktum är att till och med säckpipebandet följde det blå temat med kiltar i grönblårutigt. Säckpipebandet deltog dock bara i finalen och därmed såg jag dem aldrig i full uniform utom när vi alla var inne på arenan, och då kunde jag förstås inte ta bilder. Finalen i sig var ganska ambitiös, med ett gemensamt fig/program bestående av Semper Fidelis, Pirates of the Caribbean, Luftwaffe march/Aces High (ur filmen Battle of Britain), ett par säckpipestycken, Highland cathedral, Arméns stora tapto, Segnale Solenne och Gardeskamrater. Jag tycker dock, med tanke på alla blå uniformer, att inmarschen Semper fidelis kanske borde bytts ut mot Who´s who in the navy blue?
Alla flashiga uniformer åsido får tattoot som helhet nog betraktas som en succé, föreställningen i lördags var slutsåld och det var inte många platser tomma på läktarna i går heller. Till detta kommer det ganska stora antal människor som hängde utanför grindarna och sedan vällde in efter säckpipebandet när de gjorde entré under finalen -vi hade definitivt kunnat sälja fler biljetter än vi hade platser på läktarna. Även vädret hade vi tur med -det kom ett par regnstänk i går men det var inte många droppar, och det var varmt i alla fall. Förutsatt att det finns folk som kan och vill arrangera det hela har Stockholm military Tattoo nog förutsättningar att inte bara upprepas fler gånger utan dessutom bli större och utökas med några utländska deltagare också.
Ekologiskt klotter
Sett på växthuset på Stensoffa forskningsstation.
Mera tattoo...
En föreställning avklarad, en kvar. Smått irriterande var den polishelikopter som valde att hovra över Östermalm under i stort sett hela föreställningen i går(undrar om de tittade på tattoot där uppifrån?) - trist för publiken som betalat pengar för att lyssna på musiken. hoppas att de kan hålla sig borta i dag. Orkesterledningen försökte ringa polisen men kom inte fram...
Rolf och Mats tar det lugnt inför föreställningen. I bakgrunden syns vår lyra, som nyligen begåvats med en prydnad i form av ett sjövärnskt ankare.
I övrigt avlöpte det hela bra, trots en del problem med rättningen (på grund av bland annat överdriven steglängd i nerförsbacke) i finalen där vi, dragontrumpetarkåren och arméns musikpluton gjorde något slags gemensamt fig. Slow march i nerförsbacke till "Pirates of the caribbean" visade sig vara ett riksfyllt moment...men det gick väl hyfsat i alla fall även om leden inte var helt raka. Vårt eget fig gick bättre även om det inre av de två långa leden vi hamnar på i konsertuppställningen också var ganska slingrigt. Förhoppningsvis går det bättre i dag.
Rolf och Mats tar det lugnt inför föreställningen. I bakgrunden syns vår lyra, som nyligen begåvats med en prydnad i form av ett sjövärnskt ankare.
I övrigt avlöpte det hela bra, trots en del problem med rättningen (på grund av bland annat överdriven steglängd i nerförsbacke) i finalen där vi, dragontrumpetarkåren och arméns musikpluton gjorde något slags gemensamt fig. Slow march i nerförsbacke till "Pirates of the caribbean" visade sig vara ett riksfyllt moment...men det gick väl hyfsat i alla fall även om leden inte var helt raka. Vårt eget fig gick bättre även om det inre av de två långa leden vi hamnar på i konsertuppställningen också var ganska slingrigt. Förhoppningsvis går det bättre i dag.
Säkrast att öva på honnören när man har orkesterledningen bakom ryggen (dirigent, ställföreträdande ordförande och stavförare).
Tattoo!
Så var det dags, i dag är det stockholm military tattoo. Kockan två är det rep av finalen där alla medverkande orkestrar traditionsenligt spelar tillsammans (och på just detta tattoo har vi även ett litet litet nästan-fig tillsammans) och så föreställning i kväll. Vårt eget fig ska förhoppningsvis sitta efter i går...för egen del är jag lite tveksam, men som tur är har min trumpetarkollega Joakim som går bredvid betydligt bättre koll än jag.
I går eftermiddag sprack de mulna skyarna upp och strålande sommarväder infann sig, inte så fruktansvärt varmt, men soligt och fint (och det är rätt skönt att det inte är trettio grader när man ska gå i mörkblå ylleuniform). Vädret verkar dessutom hålla i sig, åtminstone i dag ska det vara fint och regnfritt, skönt. Och dagens föreställning är faktiskt slutsåld! Morgondagen finns det biljetter kvar till och förhoppningsvis är vädret lika fint då också.
Jag har inga orkesterbilder att bjuda på så i stället får ni en bivarg, nåt ska det ju va. Bivargen är en stekel som lever på sandig mark. De vuxna bivargarna äter pollen och nektar, men de utfodrar däremot sina larver med honungsbin, därav namnet. Skiljs enkelt från en geting på det vita ansiktet.
I går eftermiddag sprack de mulna skyarna upp och strålande sommarväder infann sig, inte så fruktansvärt varmt, men soligt och fint (och det är rätt skönt att det inte är trettio grader när man ska gå i mörkblå ylleuniform). Vädret verkar dessutom hålla i sig, åtminstone i dag ska det vara fint och regnfritt, skönt. Och dagens föreställning är faktiskt slutsåld! Morgondagen finns det biljetter kvar till och förhoppningsvis är vädret lika fint då också.
Jag har inga orkesterbilder att bjuda på så i stället får ni en bivarg, nåt ska det ju va. Bivargen är en stekel som lever på sandig mark. De vuxna bivargarna äter pollen och nektar, men de utfodrar däremot sina larver med honungsbin, därav namnet. Skiljs enkelt från en geting på det vita ansiktet.
Tebaks himma igen!
Eter en intensiv spindeltemadag i Skåne med många spindlar, flitiga studenter och besök från media (håll utkik i sydsvenskan, gott folk!) är jag nu tillbaka hemma i Flemingsberg igen. I kväll ska det repas figurativ marsch på armémuseum med Sjövärnskårens musikkår inför helgens tattoo som äger rum där. Inför kvällens rep fick vi en utrustningslista av vår eminente engagemangsansvarige:
Detta ska ni ta med er!
Bra skor
Ett glatt humör
Instrument
Regnkläder
Följande noter; Svenska arméns tapto, Pirates of the Caribbean, Highland Cathedral, Semper Fidelis, Luftwaffe march, Kameraden auf see, Allt under himmelens fäste, Muistoja Pohjolasta
Klädsel: Civil
Undrar om utrustningen står i prioritetsordning?
I vilket fall måste jag få tag i någon eftersom jag inte har en enda not - jag var ju frånvarnde från sista repet på vårterminen på grund av en viss disputation...nåja, resten har jag i alla fall. Regnkläder tror jag att jag struntar i eftersom både svenska och norska väderleksrapporterna säger att det bara ska bli molnigt, inget regn.
Skånefågeln framför andra: röd glada.
Detta ska ni ta med er!
Bra skor
Ett glatt humör
Instrument
Regnkläder
Följande noter; Svenska arméns tapto, Pirates of the Caribbean, Highland Cathedral, Semper Fidelis, Luftwaffe march, Kameraden auf see, Allt under himmelens fäste, Muistoja Pohjolasta
Klädsel: Civil
Undrar om utrustningen står i prioritetsordning?
I vilket fall måste jag få tag i någon eftersom jag inte har en enda not - jag var ju frånvarnde från sista repet på vårterminen på grund av en viss disputation...nåja, resten har jag i alla fall. Regnkläder tror jag att jag struntar i eftersom både svenska och norska väderleksrapporterna säger att det bara ska bli molnigt, inget regn.
Skånefågeln framför andra: röd glada.
Livet i oreganorabatten
Nu är jag i Skåne för mitt årliga besök på Lunds universitet för att lära ut viktig spindelartkunskap till studenterna där. Tills det är dags i nästa vecka roar jag mig med att leka med den nya kameran hemma hos föräldrarna i Blentarp. Särskilt intressant för tillfället är att studera livet i oreganobuskaget utanför växthuset.
I oreganon bor bland annat en stor rovspindel som gjort barnkammare åt sina många ungar av hela blomställningen på en oreganplanta. Däruppe sitter hon och vaktar, med utsikt över hela trädgården.
Fler än mamma rovspindel tyckte att oreganon var ett trevligt ställe för en barnkammare, här finns även mamma lockespindel. Hon har dock byggt sin barnkammare en bit ner på plantan i stället för högst upp i toppen som rovspindeln. Ville hon kanske inte ha en rosa barnkammare?
De flesta besöker dock oreganon av helt andra skäl - mat! Flitiga gäster i oreganorestaurangen är:
Blomflugorna
Humlorna
Och fjärilarna
I oreganon bor bland annat en stor rovspindel som gjort barnkammare åt sina många ungar av hela blomställningen på en oreganplanta. Däruppe sitter hon och vaktar, med utsikt över hela trädgården.
Fler än mamma rovspindel tyckte att oreganon var ett trevligt ställe för en barnkammare, här finns även mamma lockespindel. Hon har dock byggt sin barnkammare en bit ner på plantan i stället för högst upp i toppen som rovspindeln. Ville hon kanske inte ha en rosa barnkammare?
De flesta besöker dock oreganon av helt andra skäl - mat! Flitiga gäster i oreganorestaurangen är:
Blomflugorna
Humlorna
Och fjärilarna
Balkonggäst
För tillfället har en liten liten blomkrabbspindel flyttat in i blombuketten jag satt på balkongen, och där bosatt sig i en tistelblomma. Väldigt söt, men svår att få skarpa bilder på ens med den nya kameran eftersom den är så väääldigt liten.
Gömmaren
I dag var vädret äntligen fint nog för den efterlängtade turen för att utforska det närbelägna naturreservatet och badsjön Gömmaren. Gömmaren är en liten liten näringsfattig sjö med klippstränder. Badtemperaturen var väldigt lagom och jag upptäckte att jag blev smått förvånad över detta -jag har liksom vant mig av med sjöbad de senaste åren då jag mest badat i havet (där det oftast är kallare).
Gömmaren
Vit näckros (fanns även gula)
Gömmaren igen.
Om ni tittar på bilden ovan ser ni att det sticker ut en liten udde som är öppen och skoglös. Den blev jag genast nyfiken på eftersom det ser ut att vara myrvegetation på den. Så jag var tvungen att gå och undersöka, och jovisst, det stack ut en liten mosse kantad av pors i sjön. Jag hade inte riktigt tid att ge mig ut på någon av vandringslederna i området, det ska jag göra nästa gång, men jag ägnade någon timme åt att utforska mossen, eller snarare utforska nya kameran för första gången i fält.
På en mosse finns massa vitmossa, det är liksom definitionen på en mosse. Och det är alltså den gulgrönröda mossan på bilden som är vitmossa, inte det man har i adventsljusstakarna på jularna (det är renlav). Som synes är vitmossa faktiskt inte särskilt vit, men den bleknar när man torkar den, därav namnet.
Om man tittade lite närmare ner i vitmossan (t.ex. efter vargspindlar) så hittade man (förutom vargspindlar) massor av rundsileshår! Notera hur välkamouflerade de är mot vitmossan.
Sileshåren var tacksamma att fotografera, de glittrade så fint i solen!
Hela plantan. Översta bladet i mitten har som synes fångat ett litet kryp, det här är ju en av de få svenska köttätande växterna.
Tuvull
Ängsull
Fyrfläckig trollslända (Libellula quadrimaculata), som heter så för att den har två svarta fläckar på varje vinge i stället för en.
En trollslända som försöker gömma sig? Går inget vidare när man inte kan fälla ihop vingarna.
Kärrtrollslända (Leucorrhinia albifrons)
Vackra ögon!
Flaskstarr, en av de ytterst få starrarter jag faktiskt kan!
En av de många starrarter jag inte kan.
Blomfluga (Syrphus? Megasyrphus?)
Det kryllade förstås av vargspindlar också, en del Pirata men mest Pardosor (förstås), som dock vägrade sitta still i solskenet ens de två sekunder som krävs för att man ska kunna ställa in skärpan och få en bild. Här är i alla fall en Pardosa sphagnicola på vitmossa, Sphagnum (som den fått sitt artnamn efter eftersom arten trivs just på myrar).
Väl hemma kan man numera hänga sina badkläder på tork på balkongen! Lyx!
Gardiner
Nu är gardintyger införskaffade och gardiner sydda till alla fönstren. I glada färger.
Rummet
Köket
Regnbågen!
Det kan verka som om jag inte gör annat än fotograferar natur- och väderfenomen från balkongen, men så är faktiskt inte fallet. Men jag måste få visa denna fantstiska regnbåge som syntes över Flemingsberg i går. En hel regnbåge, dvs båda ändarna i marken, inte från ett moln och ner som oftast är fallet. Tyärrr kunde jag inte få med precis hela den enormt stora regnbågen på en och samma bild. Dessutom hade den en sekundärbåge (en liten, svagare regnbåge med omvända färger ovanför den starka bågen). Jättevackert!
Balkongen!
Nu har jag äntligen fått flyttat alla böcker från balkongen till bokhyllorna, med resultatet att man nu faktiskt kan sitta ute på balkongen! Jippi!
Och böckerna är där de ska vara vilket även det är skönt. Dessutom ser stället väldigt mycket mer möblerat ut när de är på plats. Kerstin och Marianne har också fått flytta in i sina terrarier.
Något jag måste fixa snart är gardiner...solen står rakt in här på mornarna så man vaknar fyra. En filt får fungera som nödlösning, men vackert är det inte. Och den stänger faktiskt inte ute solen bra nog heller.
Och så ännu en dramatisk solnedgång från balkongen.
På bloggen intet nytt?
Inget har hänt på bloggen på länge nu, vilket dels berott på att jag haft för mycket att göra, dels på att jag sen jag flyttade in i min nya lägenhet i söndags inte haft tillgång till internet. Men nu så!
Vad har då hänt? Jo, lägenhetsaffären gick i lås och efter många om och men och klödd hit och dit så befinner jag mig nu i Huddinge. I fredags skrev jag på alla papper och i söndags flyttade jag in, med föräldrarnas eminenta hjälp med såväl flyttbilskörning och flyttlådsbärning som fixande i lägenheten. Allt blev försenat pga att den förra lägenhetsinnehavaren inte lyckades flytta ut fort nog, men annars gick allt utan mankemang bortsett från för fiskarna-de flesta terroristerna, närmare bestämt alla saulosicikliderna och några av de andra, dog i flytten!
Fjärde generationens Saulos ciklid hemma hos mig.
Jag vet inte varförfiskarna dog, jag har flyttat terrorister från Skåne till Stockholm och elritsor från Jämtland till Skåne enligt samma metodik utan problem. Och alla andra fiskar och andra akvariedjur (en groda och ett antal snäckor) har klarat sig. Tragiskt är det i alla fall, just saulosicikliderna var några av de allra första fiskar jag skaffade, det första paret köptes för ett presentkort som jag fick tillsammans med mitt lilla 70-litersakvarium. De som dog nu var tredje eller fjärde generationen sen dess, och den äldsta, Zarqawi, var fem-sex år gammal. Men inget ont som inte har något gott med sig -i stället för att behöva husera 15 bråkiga terrorister i ett litet litet akvarium i väntan på att storakvariet ska sättas upp (jag ska laga lite bakgrund innan jag sätter igång det) behöver nu bara fyra stycken av dem plus en mal samsas. Får se sen om jag ska skaffa nya saulosisar eller nöja mig med att utöka antalet något av de två ciklidarter jag har kvar? Det blir nog så till en början i alla fall.
Även om den tyvärr är terroistfriare än jag hade önskat är dock lägenheten fin, men än återstår mycket fixande innan det blir ordning och reda ens med mina mått mätt. Men allt jag inte klarar själv, som att sätta ihop stora möbler och borra i betongväggarna, är åtminstone klart med föräldrarnas hjälp.
Pappa beundrar sitt verk: ett styck lampa på plats.
Mamma skruvar i glödlamporna. Belysningen fixad!
Men mycket är kvar som sagt. Jag har lådor överallt, jag har ingen typ av förvaring i garderoben så alla kläder är i resväskor och sopsäckar, fiskarna bor fortfarande provisoriskt, cykeln står i hallen (jag kan inte sätta upp lilla akvariet förrän jag fått ut cykeln, som ska vara i förrådet eftersom cykelförrådet som hör till huset tydligen inte är särskilt säkert, men i förrådet står ett stort gammalt torkskåp som måste bort först. Och jag kan inte sätta upp stora akvariet förrän jag lagat bakgrunden som terroristerna tuggat sönder, och lagning av akvarieinredning står för tillfället ganska långt ner på prioriteringslistan). Spindlarna bor i små burkar, förutom Marianne som är den enda som fått flytta in i sitt terrarium. De brukar ju bo i bokhyllan, men bokhyllan kan inte komma på plats förrän jag fått spacklat och målat väggen där bokhyllorna ska stå. Det är det projekt jag jobbar på just nu, sen kommer både spindlar och böcker (som för tillfället fyller hela balkongen) på plats. Och därmed kan jag också utnyttja balkongen! Vilket ju är trevligt i det rådande fantastiska vädret.
Solnedgång sedd från balkongen.
Balkongutsikten på dagtid.
Nyoljade bokhyllor.
Spacklad vägg.
Duschdraperistång och duschdraperi på plats i badrummet, efter många om och men eftersom det tog ett tag att hitta en stång som inte behövde skruvas (badrumsväggarna är helkaklade så jag ville inte skruva).
Marianne, som faktiskt (till skillnad från Doris) inte har fått en kal fläck på rumpan trots att hon protesterade mot att bli infångad på klassiskt Brachypelmamanér: Brännhåren flög i massor. Otrolig skillnad på att fånga spindlar i släktet Brachypelma och i släktet Grammostola...
Nu tror jag att Marianne sitter och muttrar för sig själv över alla oförskämdheter hon fått utstå de senaste dagarna: Infångad, stoppad i en liten burk, tvingad att åka i en skakig bil, och nu när hon äntligen är tillbaka i sitt terrarium får hon stå ut med att jag springer omkring och gör en massa saker runtom -hon som är van att sitta i lugn och ro på Botan ensam eller med mig sittande still vid skrivbordet. Men hon har åtminsotne fått flytta in i sitt terrarium, de övriga spindlarna bor fortfarande i små burkar.
Huddinge verkar för övrigt vara ett ställe som verkar lovande ur spindelsynpunkt. I lägenheten i Tensta fanns inga spindlar förutom de jag själv släpat in, men här möttes man redan första dan av ett flertal Steatoda bipunctata, bland annat den här honan med ungar i en fönsterkarm. Trevligt!
Steatoda bipunctata
Och inte nog med att det finns spindlar i lägenheten, vid första besöket i den lokala mataffären (som är stor nog att gå vilse i) möttes jag av detta bland lösgodiset! Inte mitt favoritgodis smakmässigt kanske, men de gick ju ändå inte att motstå!
En annan detalj det börjar bli hög prioritering på nu är gardiner: Solen står rakt in på morgnarna och den här tiden på året blir det ju morgon väldigt tidigt...för tillfället hänger en filt över det ena fönstret men man vaknar ändå klockan fyra.
Sovalkoven
Det var nog allt jag har att rapportera för tillfället, fixandet fortskrider och rapporter kommer efterhand här på bloggen.
