Hyllning till hyllor
Eftersom mamma ville ha bilder kommer här några på två äntligen avslutade hyllprojekt.
Hyllor är något väldigt bra, och med tanke på att lägenheten på Terapivägen har vissa brister vad gäller förvaringsmöjligheter kan de aldrig bli förmånga. Nu jag äntligen fått upp ett par konsolhyllor i rummet och ett par i köket. Rummets hyllor har betsats i en guldgul nyans och de i köket har målats röda. Så här blev resultatet.
Rummet (ja, det kommer att stå saker på understa hyllan också, men de ligger fortfarande i en flyttlåda...).
Köket (pappa, notera att diskbänken avslöjar att jag varit duktig och använt vattenpass).
Och som en bonus en bild från den med ljung och kål höstpyntade balkongen.
Apropå ljung kan även nämnas att ljungsnaps nu kompletterat johannesörten i Dr. Mellbrands kryddsnapsutbud, be Elin om rekommendation. Till denna användes dock förstås vilda, obesprutade och ogödslade nyskördade ljungblommor från Flemingsbergsskogen (närproducerat alltså), inte "trädgårdsljung".
Globen gånger två?
Min balkong har utsikt inåt stan, och bland annat ser man Globen därifrån. Så en kväll i september när jag klev ut på balkongen trodde jag mig först se dubbelt, inte en utan två Globar vid horisonten! Tyvärr hade den ena Globen förflyttat sig uppåt och till höger när jag hunnit få fatt i kameran, dessutom är bilden nedan tyvärr dålig och suddig...men notera ändå de två mycket likartade ljusa kloten i fjärran. 
Från början befann sig alltså den högra Globen i bilden ovan också ända nere vid horisonten, precis bredvid den vänstra Globen. De två Globarnas form och storlek var då också väldigt mycket mer enhetlig, när man insåg att man inte såg dubbelt fick man fråga sig vilken av dem som faktiskt var den äkta Globen. Men på bilden ovan inser man ju att det måste vara den vänstra eftersom Globen mig veterligt inte kan flyga.
Likheten blev mindre efterhand som månen steg, solen sjönk, och den förra färgades vackert guldgul av den senare. Men nog hade Globen också klätt i den färgen? Denna syn hade, om man fortfarande spelat i Bleckhornen, även kunnat inspirera till en ny text till den gamla Bleckhornshiten "Silvermåne över bergen" - "Guldmåne över Globen".
Vargspindeljakt på Björnö
Helgens väder har varit helt fantastiskt -varmt, strålande sol och klarblå himmel. Detta grämde mig svårligen där jag hela lördagen satt inomhus en kyrka. I vanliga fall är det ju roligt att spela, men att spela in en adventsskiva i en kyrka så mörk att man behöver notställslampor mitt på dan kändes inte alls som ett bra sätt att tillbringa gårdagen.
Som tur var höll det fina vädret i sig i dag också, vilket jag utnyttjade till att åka ut till Björnö naturreservat för att försöka fånga ett av den svenska naturens mest aggressiva rovdjur på bild. Nä, inte björn, men vargspindlar i släktet Pardosa. Syftet var att få lite nya bilder med den nya kameran på mina försöksspindlar nr 1 i skärgårdsmiljö som jag kan använda till mitt föredrag på forskardagarna om ett par veckor. Björnö är en liten skogbevuxen ö med mycket barrskog och klippiga stränder. Här och där finns dock även fina sandstränder -inte helt vanligt i skärgården- och naturligtvis små fickor med strandängsvegetation här och där mellan klipporna.
En bit av Björnös kust.
Jag var ju nu inte där för att leta spindlar inne i skogen, men jag hittade detta eleganta nät, som är ett skolboksexempel på ett mattnät. Och eftersom just den här arten mattvävarspindel (Linyphia triangularis) dessutom är en utantillspindel på faunistikkursen jag undervisar på varje sommar kunde jag förstås inte låta bli att ta några bilder på detta skolboksexempel till min stående spindelföreläsning (som ständigt byggs ut med nya, bättre och mer pedagogiska bilder). Det här nätet visar mycket mycket tydligt hur ett mattnät är konstruerat ur funktionssynpunkt. 
Underst finns en tät matta av nät, över denna ett glesare virrvarr av trådar. Dessa fungerar som en slags snubbeltrådar för flygande insekter, som flyger in i dem och ramlar ner på mattan där spindeln väntar. Eller rättare sagt, spindeln väntar inte på mattan utan hänger uppochner under den.
Men det var ju vargspindlar jag var ute efter, även om jag även tog lite bilder på alger (som ju också hör till försöksorganismerna i mitt doktorandprojekt). Trots att det är såpass sent på säsongen nu kryllade det av Pardosa runt fötterna (och på fötterna!) på stränderna. 
men det fanns annat att titta på också. Det var till exempel också gott om blodröda ängstrollsländor.
Och flugor. Tyvärr såg jag inga fjädermygg -jag hade jättegärna velat ha några bra bilder på dem!
Och strandkamomillen blommar fortfarande.
Jag hade ju hoppats att det fina vädret skulle locka fram spindlarna i massor och så långt hade jag absolut rätt. Dock var vädret faktiskt lite för bra -de solälskande Pardosa blev hyperaktiva i värmen och det var väldigt svårt att få bra bilder eftersom de inte satt still en sekund. Men några hyfsade bilder blev det ändå, om än inte så fantastiska som jag hoppats på. Här är några.
Inte riktigt adult Pardosahanne.
Den här verkar beundra de fina bubblorna...
En annan anledning till att det är svårt att fotografera Pardosa (förutom att de inte sitter still) är att de är så välkamouflerade att det ofta är svårt för kameran att fokusera på dem. 
Denna spindel bidrog med en bra illustration till temat för min avhandling -vargspindlar som länk mellan hav och land. Tyvärr itne en helt skarp bild, men den här har väldigt snyggt placerat sig med prick fyra ben på land och fyra på vattnet (ja, den står på vattenytan, även om detta tyvärr inte framgår alldeles tydligt. Snäckan i framkanten är en bit under vattenytan). 
Men vem sa att vargspindlar bara springer på marken (eller vattnet)? De kan faktiskt klättra också, men om man ska klättra på branta klippor behöver man förstås en säkerhetslina. Som tur är har ju spindlar inbyggd sådan.
Vissa ägnade sig åt mer avancerade klättring, just den här spindeln gjorde väldigt akrobatiska övningar på ett strå av något halvgräs. 
Kolla bara -utan att hålla i mig! 
Yippie! Äntligen uppe på toppen! Hallå där! Titta på mig!
Nu ska man bara ner igen...försiktigt, försiktigt...
Och så avslutar jag med vad jag själv tycker är dagens bästa vargspindelbild. Vem kan motstå de här mörka ögonen?
Och det var det hela. Björnö var fint, ett besök kan rekommenderas.
Den fesna duschen
När jag flyttade in i lägenheten på Terapivägen var det därför lite trist att finna att lägenhetens dusch var tämligen fesen. Om än inte förvånande eftersom lägenheten är på åttonde våningen i ett hus som ligger uppe på en backe. Det dåliga trycket i en dusch beror förstås främst på vattentrycket i rören, och det kan man inte göra mycket åt. Men kan man göra någonting alls för att förbättra situationen? Ja!
Efter en lång tids studier i ämnet har jag utarbetat en hypotes som säger att en viss väldigt billig typ av duschmunstycke ger bättre tryck än andra mer exklusiva sorter (och med mer exklusiva menar jag i stort sett alla andra märken och modeller på marknaden). Alla känner nog till typen: De där ganska små duschmunstyckena i vit plast som är lite kantiga i formen och inte vidgar sig särskilt mycket utåt själva munstycket. De där som ofta återfinns i offentliga duschutrymmen såsom badhus, sporthallar, campingplatser och vandrarhem.
Hemma har många i stället lite mer exklusiva och definitivt mer dekorativa varianter på duschmunstycken. De är större, ibland vita, ibland kromglänsande, ibland både och. De vidgar sig kraftigt utåt själva munstycket. Vissa består av flera delar som kan skruvas och vridas på för att reglera tryck, spridningen av strålen med mera. Personligen anser jag att dessa exklusiva duschmunstycken förvisso kan fungera bra när man redan har bra tryck i kranen (ett förhållande under vilket den billiga typens vattenstrålar faktiskt kan bli så hårda att de gör ordentligt ont) men att de inte alls kommer till sin rätt under förhållanden med lägre vattentryck.
Denna hypotes har jag redan från min första fesna dusch på Terapivägen tänkt testa genom att byta ut det befintliga munstycket i lägenheten mot ett av den billiga typen, men det blev inte av förrän häromdan då det befintliga munstycket plötsligt gick sönder och jag tvingades införskaffa ett nytt.
Det gamla munstycket var förvisso inte av särskilt lyxigt slag, det var ganska enkelt och utan möjligheter till olika inställningar, men det var ändå större och vidgade sig mycket mer utåt än den där billigaste varianten. Jag tror att ytan på området där vattenstrålarna kommer ut är ungefär dubbelt så stor hos det gamla munstycket men antalet hål ungefär detsamma hos båda (nu skulle man säkert kunna räkna på tryck och sådant här, men det har jag inte gjort). Jag inhandlade i alla fall ett nytt munstycke av den billiga varianten i syfte att dels testa hypotesen, men framför allt för att jag naturligtvis tror på min egen hypotes och verkligen ville ha en mindre fesen dusch. Situationen var dock en ypperlig testsituation eftersom den möjliggjorde en jämförelse mellan två olika munstycken under förhållanden som i övrigt är exakt desamma (samma kran, samma duschslang, samma badrum i samma lägenhet).
Och resultatet blev...mycket positivt! Skillnaden är märkbar och trycket i duschen är nu helt ok även enligt min ganska kräsna standard.
Hypotesen kan väl kanske inte anses fullt ut bevisad än, men den stöds definitivt av detta test. Så har ni problem med fesna duschar och har ett duschmunstycke av annan typ än den billigaste, lilla kantiga vita varianten, testa gärna att byta till ett sådant. Och meddela gärna mig resultatet.
Dagens pyssel -facebook IRL
Är du trött på att umgås via datorn?
Känner du att en digital facebook inte ger tillräckligt utlopp för din kreativitet?
Hyser du en stark längtan efter att få omdesigna facebook så att allt blir precis som just du vill ha det?
Gör din egen analoga ansiktsbok!
Gör så här:
Skaffa dig en stor och tjock anteckningsbok. Du kan själv välja nivån här -en snygg, inbunden bok eller ett kollegieblock spelar ingen roll. Du måste också ha en väl fungerande penna ständigt tillhands, för både dig själv och vänner som vill skriva i din bok.
Skriv "Ansiktsbok" på omslaget, samt ditt namn. Och sätt dit ett foto, gärna i en plastficka så att du kan byta ut det då och då.
I ansiktsboken kan du nu skriva upp små meddelanden om din tillfälliga status. Tänk på att alla sådana meddelanden måste börja med ditt namn -att alltid tala om sig själv i tredje person är en av grundreglerna i en ansiktsbok. Glöm heller inte att lämna tomrader under så att dina vänner kan kommentera din status. Ha även en "gilla"-kolumn där dina vänner kan skriva sitt namn.
Be folk bli dina vänner och skriva sina namn på en lista i boken. De får gärna ge dig ett foto som du kan klistra in i boken också. Låt bara folk som står på vänlistan titta i din ansiktsbok.
Så fort du träffar en person som står på din vänlista måste du genast visa vännen din bok, i synnerhet sidan med din status på.
Skriv upp i boken när du kommenterat något i någon annans bok. Skriv upp i boken om du blivit vän med en ny person. Skriv upp precis allt du gör som är relaterat till någon annans ansiktsbok. Skriv alltid om dig själv i tredje person: N.N. har kommenterat O.O.s status".
Gör en sida med personlig information, som när du fyller år, civilstånd, religion, politiska åsikter med mera. Glöm inte att påminna alla dina vänner när du fyller år! Glöm heller inte att gratulera dina vänner på deras födelsedagar via ansiktsboken. Lämna en gratulation som kommentar till vännens status, och rita gärna också en bild av en present i vännens bok.
Ha gärna några fotosidor i boken, eller rentav ett extra fotoalbum vid sidan av om du har mycket bilder. Glöm inte att lämna plats för kommentarer under bilderna. Och glöm inte "gilla"-kolumnen.
Vill du lämna mer personliga meddelanden till någon av dina vänner, skriv det på en sida, riv ut sidan och överlämna den direkt till din vän. Ha gärna själv en plastficka, stort kuvert eller liknande till hands med påskriften "inkorg" som dina vänner kan lägga personliga meddelanden till dig i.
Hitta på fåniga tester, gör dem själv och anslå resultaten i din ansiktsbok. Visa dem för dina vänner och uppmana dem att göra samma test.
Ska du ha fest, glöm lyxiga inbjudningskort och använd din ansiktsbok i stället. Gör en "grupp" för festen på en speciell sida där du kan skriva upp information om festen och där inbjudna vänner kan skriva upp på listor om de kommer eller inte, samt förstås lämna kommentarer. Du kan även göra grupper för andra typer av evenemang eller bara som en sorts klubb för folk med likartade åsikter.
Spela gärna små rollspel med hjälp av ansiktsboken. Gör upp regler och bjud in dina vänner, du kan t.ex. låtsas att du är en bonde i bondgårdsstaden (är inte begreppet "Farmville" förresten i sig en självmotsägelse?), eller en maffiaboss. Skriv upp när du har mutat en polis, vunnit lantbrukspriser eller hittat en övergiven kossa (och glöm för allt i världen inte att visa alla dina vänner dessa sidor). Rita en karta i boken över din bondgårdsstad. Eller hitta på något helt eget.
Om du är en pysslig person ger den analoga ansiktsboken dig möjlighet att kombinera facebook med scrapbooking (vet du inte vad det är, googla), dvs du kan pynta din facebook både ut- och invändigt ochdärmed göra den till något som inte bara är ett sätt att umgås utan även ett konstverk under ständig utveckling.
Det finns naturligtvis mycket mycket mer att göra med en ansiktsbok, bara fantasin sätter gränserna. Och om det känns jobbigt att bära omkring på ansiktsboken jämt, varför inte göra en ansiktsbok av t.ex. dörren till ditt rum på jobbet, eller din anslagstavla om du saknar egen dörr? Ange t.ex. din status genom att sätta en post-it-lapp bredvid din namnskylt på dörren. Glöm inte se till att det finns en penna och post-it-lappar till hands så att dina vänner kan kommentera.
Lycka till med din ansiktsbok!
Två orkestrar, två spelningar...
Båda helgens spelningar var av typen "underhållning under något jippo på gator och torg", och denna typ av spelningar är oftast en ganska enkel historia att få ihop rent praktiskt jämfört med t.ex. större konserter. Det som ska spelas är som regel musik av typen marscher och/eller lättare underhållningsmusik, och man använder därmed antingen repertoar som redan är väl inövad eller som man inte behöver lägga jättemycket reptid på. Det är också en typ av spelning där det ofta inte gör lika mycket om det skulle vara lite folk borta i orkestern som om spelningen vore t.ex. en större konsert inomhus eller en högvaktsspelning. Dessa två orkestrar har däremot väldigt olika inställning till detta.
Spelning 1- Solnadagen med Solna Brass
Solna Brass gjorde två korta spelningar (en halvtimme vardera, fast den andra visade sig bli ännu kortare) på Solnadagen i lördags, den ena på torget utanför Solna köpcenter, den andra inne på köpcentret. Repertoaren skulle vara lättare underhållningsmusik, men Solna Brass är ett brassband som tar det de gör på stort allvar och deras syn på "lättare underhållningsmusik" känns ibland som om den omfattar all musik som inte skulle kunna användas som teststycke i elitklassen på brassbands-SM. Programmet uppvisade därmed väldigt tvära kast - Bellmanvisor, opera (ouvertyren till Nebudkadnessar), pop (ABBA), musikal (Lloyd Webber), marsch (the Liberty Bell), ragtime (Joplin) samt originalmusik för brassband av det inte fullt så tunga slaget (dvs inte teststycken).
Och i Solna är det heller aldrig tal om att spela med annat än full sättning. Jag är van vid att spelningar av den här typen dels kan klaras av även om det finns vissa luckor i besättningen, dels att de ofta ska klaras av med minimal utrustning, dvs folk tar sina egna instrument och annan personlig utrustning och man försöker se till att klara sig med såpass lite slagverk att det kan gå in i någons bil. Detta gäller i hög grad Sjövärnskårens Musikkår (se nedan), men absolut inte Solna Brass. Besättningen för dessa två småspelningar innebar förutom ett helt brassband med full besättning i alla sektioner även en slagverkssektion omfattande fyra konsertpukor och klockspel förutom det vanliga trumsettet, bastrumman och diverse småinstrument som jag i många fall inte ens vet vad de heter (men den här gången var i alla fall inte gonggongen med, det är den annars ofta). Det krävdes ett par turer med en lånad skåpbil för att frakta allt slagverk, samt notställ, sordiner, standar och allt annat som behövdes (det hade krävts två turer bara för pukorna, för de hade inte gått in i bilen samtidigt ens om inget annat skulle med). Det här är den enda orkester jag spelat i som släpar med sig fyra konsertpukor för två halvtimmes spelningar med "lättare underhållningsmusik" för förbipasserande på ett torg och i ett köpcenter...
Allt detta ställdes alltså först upp på torget, för att efter spelningen där flyttas in i köpcentret, pukor och allt. Det tog nästan hela den halvtimmen vi hade på oss mellan de två spelningarna att flytta allt och ställa upp det igen. Men spelningarna uppskattades väldigt, inklusive operaouvertyren till Nebudkadnessar som kanske inte borde betraktas som "lättare underhållningsmusik". Men allt går ned med ett så fint esskornettsolo som vår esskornettist Andreas presterade i Frihetsköravsnittet av ouvertyren. Överlag gick allt bra, och vädret var dessutom strålande.
Spelning 2 - Skeppsholmsdagen med Sjövärnskårens musikkår
Sjövärnskåren spelade i söndags på Skeppsholsmdagen, en spelning vi har varje år och som innebär att vi går runt skeppsholmen och stannar och spelar ett eller ett par stycken på utvalda ställen. Eftersom kåren är en mycket utpräglad militärmusikkår spelas som regel inget annat än marscher på alla spelningar där man spelar gående och stående utan notställ, detta eftersom vi har väldigt ont om klämrepertoar (dvs musik på noter i litet nog format att spela på notklämma) förutom just marscher (som vi har väldigt gott om). Det pratas ofta om att underhållningsrepertoaren borde byggas ut så att vi hade något annat än marscher att spela, men det händer aldrig. Marschrepertoaren består dock till stor del av marscher av marint slag, vilket ju är mycket passande på Skeppsholmsdagen. Vi hade förvisso en förfrågan från arrangören om att spela något av Bellman vid Vegamonumentet, en begäran som dock avslogs av musikkårens engagemangsansvariga utan större samvetsbetänkligheter (i detta fallet betalar inte arrangören något gage, så vi känner inte att vi måste låta oss detaljstyras så mycket av dem). Och Vegamonumentet brukar inte föräras någon speciell inramning, denna gång kanske det har att göra med att man nyligen lyckats passera genom nordostpassagen igen, men varför det skulle kräva just Bellman förstår jag inte. De fick marschen "Ytattacken" i stället.
Nu hade vi just denna gång ändå inte kunnat spela annat än marscher av en annan anledning: Annan repertoar än marscher kräver ofta en dirigent, och vi hade ingen sådan. Sjövärnskåren är till skillnad från Solna en musikkår som gör vad de kan med det de har vad gäller folk, dvs spelar även om vi inte har full sättning om det på något vis går att göra det. Och tur är väl det, för anars hade vi fått lägga ner. På Skeppsholmsdagen drabbades vi av ett problem som blivit vanligt i Solna på sista tiden: många av musikerna är anställda i dragontrumpetarkåren, och om vi har en spelning när de arbetar är det därför en väldigt stor andel av musikkåren som är borta samtidigt. Däribland vår dirigent, och denna gång även vår stavförare. Samt många andra viktiga musiker. Detta krävde en del problemlösning av både större och mindre problem för att vi skulle klara spelningen.
Ledningsproblemet (ingen stavförare/dirigent) löstes med att vår virveltrumslagare gav kommandon när det behöves samt talade om vad som skulle spelas och i vilken ordning, medan Christer, vår fixare nummer ett som själv inte spelar, gick före musikkåren och visade vägen runt Skeppsholmen. Dirigent klarade vi oss utan genom att bara spela marscher. Detta innebar dock en ganska jobbig spelning för vissa sektioner, som trumpet/kornettsektionen där vi bara var två stycken, och flöjtsektionen som bara var en. Magnus och jag var de enda två trumpetarna (vi saknade helt kornettister) och att bara vara två trumpetare på en marschspelning är jobbigt även för de bästa musiker. I normala fall spelar samma person förstastämma på allt, en annan andrastämma på allt, och så vidare, men Mats och jag är också de enda rena amatörerna i trumpet/kornettsektionen (resten är hel- eller halvproffs) och varken han eller jag kände att vi skulle orka spela förstastämmor hela spelningen igenom och göra det bra. Så vi gick igenom styckena, delade upp förstastämmorna mellan oss och sabbade på det viset hela upplägget i de fint iordningsställda marschmapparna vår notmarsk har fixat.
Vår träblåssektion hade ett annat (i-lands)problem: Väderleksrapporten hade utlovat regn och mörka moln vid horisonten visade att den inte lovade osant. Regnet hängde i luften, alla klarinettisterna valde plastklarinetter och flöjtisten borde även hon valt plast. Men hon var ensam, och träpiccolan hörs mer (men tål inte vatten). Det här problemet var som tur var lätt att lösa: Flöjtisten spelade träpiccola och Christer (som gick med och visade vägen) fick ta plastpiccolan så att hon kunde byta om det blev regn. Vilket det faktiskt inte blev förrän mycket senare på eftermiddagen efter spelningen, trots de mörka mörka molnen som tornade upp sig vid horisonten.
Naturligtvis hade vi också ett smärre uppställningsproblem: en person för mycket eller tre för lite för att gå på fyra täter. Och vår tillfälligt adjungerade orkesterledare kunde inte lösa det på ett riktigt bra sätt, och beslutade därför att vi skulle gå på fem täter med hela mittenkolonnen tom förutom lyran längst fram. En lösning som fungerade bra, även om det ibland är trångt på skeppsholmen så det blev snarare fyra och en halv kolonn än fem -lyraisten gick ganska inklämd i främsta ledet. Mot slutet av spelningen tvingades vi dock återgå till normala fyra täter efter en smärre olycka utanför moderna museet, när en en eufonist snubblade och ramlade på en ojämn vägsträcka och tvingades avbryta. Hon slog knät ordentligt, men det var nog ingen större skada skedd (som tur är har vi en läkare i kåren som inte var bland de många frånvarande denna dag) och förhoppningsvis klarade sig eufoniet med en buckla.
Det är förvisso lätt hänt att snubbla, marschvägen på Skeppsholmens dag går inte alltid samma väg, men alltid över en rad olika underlag av varierande grad av ojämnhet: Gammal sliten asfalt full av sprickor och hål, kullersten av både det platta och det runda slaget, grus, gräs, träkajer med trasiga träramper...och på många ställen är det väldigt trångt och förekommer hinder (på ett par ställen kan man inte ens kan gå i musikkårformering utan måste gå på en lång rad). Nåja, spelningen genomfördes i alla fall och arrangören verkade nöjd trots den bristande numerären.
Mycket spelande!
Rep tisdag, torsdag och fredag, spelning på Solnadagen med Solna brass på lördag (Solna centrum) och spelning på Skeppsholmsdagen med Sjövärnskårens musikkår på söndag (Skeppsholmen, 13.00).
Och oj, undrar var finskorna håller hus? Sjövärnskårsuniformen har jag koll på efter tattoot i Stockholm somras, men Solna brass har inte haft någon spelning sen jag flyttade så "solna brass-uniformen", dvs svart klänning med tillbehör, får jag nog leta en stund innan jag får ihop. Jag använder ju verkligen bara den typen av kläder när jag spelar...
Att synas i höstmörkret
Höstmörkret är ju inte riktigt än här, men snart. Och då är det ju bra om man syns i trafiken när man som jag är cyklist eller fotgängare. För det ändamålet hittade jag denna reflex häromdan, är den inte fin så säg?
Det är alltså en spindel (förstås! vad annars?), vilket förvisso kanske inte är alldeles lätt att se på bilden ovan...och ganska ovanlig i stilen dessutom!
När man hittar accessoarer med spindlar på är de som regel väldigt grabbiga och tuffa, men den här är ju söt! Det är väldigt ovanligt!
Och inte nog med det, det är inte heller som brukligt är en stiliserad spindel i största allmänhet, utan en typisk korsspindel i såväl teckning som kroppsbyggnad
Fler Mellbrandare i förskingringen
