Efter en tid med grått och trist väder sprack det i dag på eftermiddagen upp och blev kallt, klart, soligt och jättefint. Och för första gången på ännu längre inföll fantastiskt fint väder en lördag så att man kunde ge sig ut i det! Men solen står förtfarande lågt redan halv tre, så det var nätt och jämt man hann med en timmes promenad innan det skymde.



Och då blev det ändå inte en så lång promenad, för efter veckor av töande, snöande och frysande om vartannat bestod alla stigar, grusvägar, och alla släta partier även utanför stigarna av ren blankis under snön.  Hade inte grusvägen över järvafältet grusats (till ingen större nytta) hade det varit enklare att helt enkelt ta på mig skridskorna i stället.



Det fina vädret lockade ut kiteflygarna, som brukar  flyga från den stora backen på Järvafältet mellan Tensta och Akalla (kan jämföras med Blentarpsstupet fast mycket högre, mer som Brösarps backar fast bara en).



Och de var inte de enda flygarna ute. Även om de flesta fåglarna lyser med sin frånvaro så sjunger de få vinterfågelarterna för fullt.

(vad säger FRA om denna rubrik tro?)

Det är rent märkligt vilken anarki som alltid råder här hos mig. Alla djuren är terrorister (ja inte kackerlackorna i förra inlägget, än i alla fall -de har grävt ner sig allihop och gör inget väsen av sig alls) och den senaste händelsen här hemma får mig verkligen att undra -nu terroriserar till och med datorn folk på eget bevåg.

När jag kollade mail i går kväll (söndagkväll, alltså) upptäckte jag ett mail från en person i Bern som jag bara nätt och jämt kände igen namnet på -jag mailade honom när jag anmälde mig till konferensen i Bern förra sommaren. Han mailade mig för att han fått ett mail om ovannämnda konferens och var ganska förvirrad över detta -konferensen hade ju varit! Och nästa är inte förrän omett halvår och den är förstås inte i Bern. Han har alltså fått ett mail jag skickat i augusti en gång till, nu. Mycket märkligt. Men vi har precis bytt server på Botan så jag skyllde på att något strulat där, och fick efter att jag mailat vår mailansvarige svar i dag att jag troligen hade rätt (skönt, tänk om det vore ett virus).

Servern har alltså skickat ett mail jag skickade för ett halvår sen en gång till. Det är dessutom ett mail som jag själv inte kunnat skicka igen, så det är ingen risk att jag tryckt på skicka av misstag - jag har slängt allt innehåll i "sänt"-mappen i mailen flera gånger sen dess. Och det här skickade mailet hamnade heller inte i skickatmappen nu. Jag hoppas verkligen verkligen att det var en engångsföreteelse för annars är det ju lite pinsamt. Tänk er skräckscenariot, att servern skickar alla mail jag skickat det senaste halvåret (eller mer!) en gång till! Alla får massa mail från mig som är jättegamla och total inaktuella. Hoppas inte. Men får någon mail från mig som inte verkar vettiga så är det alltså det här det beror på.

Hörreni på Önnerupsrasten, varför kan jag inte lämna kommentarer till blogginläggen på mellbrand.com? Jag som hade så många fantastiska namnförslag på kollektivet...även om jag ju nu egentligen tycker att Önnerupsrasten är ett bra och fullt tillräckligt namn i sig, både på platsen och kollektivet.

...ja inte till mig alltså, utan till spindlarna. Eller, kackerlackan på bilden är en av flera kommande middagar till spindlarna och grönsakerna är söndagsmiddag till kackerlackorna. Kackerlackor är ett vanligt förekommande foder till bland annat fågelspindlar, och nej, man får inte lägenheten full av ohyra, det här är en tropisk art som behöver mer värme och mycket mer fukt för att må bra och föröka sig än vad man har i en normal lägenhet.

Jag har odlat kackerlackor som mat till spindlarna förr, men de dog ut när jag var i australien och sen dess har jag fått köpa syrsor i djuraffären, något som är opraktiskt av flera skäl. Framför allt för att det innebär täta besök till djuraffären, men även för att hannarna spelar (irriterande när man bor i en etta) och det är förstås också mycket dyrare att köpa syrsor styckvis i djuraffären än att föda upp maten själv. Naturligtvis kan man föda upp även syrsor själv, men som sagt, hannarna spelar, så om man ändå ska ha foderdjur hemma är kackerlackor trevligare.

Så jag har idag adopterat en grupp kackerlackor, från en kille som annonserade om att han ville skänka bort sina kryp mot avhämtning. Bra tyckte jag och åkte glad i hågen och hämtade ett gäng -tur att inte övriga tunnelbanepassagerare visste vad jag hade i kassen på hemvägen. Nu har de, som ni ser på bilden, fått mat i form av lite överblivna grönsaker och svamp, men som ni också ser på bilden är de mer intresserade av...bottensubstratet. Det kan bero på att de vill gräva, men jag tror att det framför allt är så att de är törstiga och dricker från den fuktiga jorden för deras förre ägare hade dem helt torrt (och det är en regnskogsart, som sagt). Får se om de blir intresserade av maten sen -det finns ju fukt att få i sig därifrån också. Arten på bilden heter för övrigt sexprickig kackerlacka efter fläckarna på halsskölden.

Annelie (Sagoruna) utmanade: Leta upp den sjätte bilden i den sjätte mappen i "Mina bilder" på datorn och blogga den. Så varsågoda, bilden är från sommarens fältjobb på Utö och föreställer en bofink sjungande i en tall.


Men: utmaningen presenterar ett litet problem: Om jag går direkt in i "mina bilder" och räknar bilder och mappar så blir resultatet som ovan, en mapp med bilder från Utö och i den finns bland anant bilder på en bofink. Men när jag går in på bloggen och därifrån laddar upp en bild från datorn till bloggen så kommer mapparna i en annan ordning, så då är inte den sjätte mappen den sjätte mappen längre. Det första borde ju vara den korrekta sjätte bilden, men ni får ändå två. Den översta på bofinken är den egentliga sjätte bilden i den sjätte mappen i mina bilder. Bilden nedan på fågelspindeln Ethel på min arm är vad man får om man väljer sjätte bilden i sjätte mappen när man ska ladda upp bilden från datorn till bloggen. Dålig bild tyvärr.

Den här veckan (fram till nu alltså) har jag varit på oikosmöte (konferens med andra svenska ekologiforskare som äger rum varje år) på SLU i Uppsala. Oikosmöten är ofta trevliga, av flera skäl. Framför allt för att man träffar massa trevliga ekologer man inte träffat på länge, gamla kursare och andra. Sedan kan man ju få lyssna på intressanta föredrag, titta på postrar, med mera med mera. Jag hade ju en poster själv också, här ser ni hur den blev när den är färdig. Den fick mycket beröm, tack för hjälpen Elin och pappa!



Postern handlar om att spindlar på stränder gör individuella val i vad de äter, och de valen ser olika ut på stränder där vattnet utanför är olika mycket övergött. Den gula fickan längst ner till höger innehåller flygblad och visitkort, medan den lilla lådan längst ner till vänster innehåller en liten interaktiv pedagogisk finess: Här kan besökaren själv få välja mellan "terrester" eller "marin" föda, där det terrestra representeras av sött godis och det marina av saltlakrits. Eller kunde, för på bilden finns bara bottenskrapet kvar i den terrestra halvan av lådan och inget alls i den marina.



En kul detalj med godislådan var att man kan dra en del intressanta halvvetenskapliga slutsatser utifrån den också: Det var snart uppenbart att det dels fanns en stor individuell variation mellan individer även i det här valet (vilket förstås ka förväntas), dels att de flesta föredrog det salta godiset (även om min handledare jämnade ut statistiken där lite genom att sätta i sig en hel del av bara det söta när han hängde vid postern på måndagen). Resultatet blev en situation som inte är helt olik situationen för vargspindlar som bor på mindre övergödda lokaler i studien postern handlar om: Fler väljer marint än terrestert, men det förekommer väljare av båda slagen.

Ett annat intressant resultat är att av de tre söta sorternas godis (något slags skumma skumdjur, sega råttor och zoo) som fanns i den terrestra halvan av lådan tog den sorten med störst bitar slut först, därefter den näst största, medan den minsta är den som det fortfarande finns kvar av på bilden ovan (zoo). Detta antyder att många väljer godis efter kvantitet snarare än kvalitet, för ur kvalitetssynpunkt skulle jag nog ranka dem tvärtom både vad gäller smak och ja, kvalitet. Det är förvisso individuellt vad man väljer, men zoo var det enda godiset av känt märke, råttorna var billigt skräp som såg ut att ha sett sina bästa dagar (men formen är ju välkänd i alla fall), och skumdjuren var...skumma, tämligen smaklösa, av okänt ursprung, och i skrikiga färger som såg ut som om färgämnena möjligen är förbjudna av livsmedelsverket (om jag hade ställt upp en hypotes hade jag trott att dessa enbart borde tilltala mycket små barn med förkärlek för starka färger och helt utan tankar på innehållet så länge det bara smakar sött). Av det salta tog de jättesalta bläckfiskarna slut före de lite mer bräckta sillarna, men av det bör ingen slutsats dras eftersom sillarna nu faktiskt var betydligt fler än bläckfiskarna till att börja med.



En som alltid finner kreativa sätt att göra reklam för sig var Didrik, som tejpade upp lappar med rosa och vita tassavtryck överallt i konferenslokalerna (som skulle tolkas som en kattfot=blomman kattfot, där färgen skiljer mellan han- och honblommor). Det satt tassavtryck överallt: Ute, inne, på toaletterna, på pelarna, på väggarna, på trappräckena, på ekologernas spikträd för avhandlingar, jag tror att anslagstavan var det enda ställe han missade. Och han kan knappast ha lyckats hitta alla igen, de lär hitta små lappar med rosa och vita tassavtryck på slu i veckor framöver.

Tänkte egentligen spara detta inlägg till alla hjärtans dag, men kan inte hålla mig.

Nere i tunnelbanestationen i Tensta har det en längre tid nu suttit en utställning med teckningar gjorda av tredjeklasseleverna på en skola i Tensta. Utställningen är på temat kärlek, och teckningarna föreställer som man kan vänta sig diverse söta djur och lyckliga par förevigade med tjocka lager krita.

Det här är min favorit, vet inte riktigt varför, kanske bara för de långa och utförliga diskussioner detta verk potentiellt skulle kunna ge upphov till om lågstadieelevers syn på könsroller och utseendeideal. Jag tänker dock inte ge mig in på det ämnet, bara konstatera att jag inte kan låta bli att bli på gott humör av kombinationen av den guldtandade rapparen och det stora glada hjärtat, oavsett vad rapparens blingiga stil och hans hårt sminkade flickvän säger om lille Alis manliga och kvinnliga ideal.

Upp-och-nervända världen i terroristakvariet?




Tro det eller ej, men den gamle Pseudotropheus saulosi-hannen Zarqawi (pappa till alla de övriga saulosicikliderna) har nu fått överlämna titeln som akvariets terroristledare till den största Melanochromis chipokae-hannen, som gått om saulosisarna i storlek. Han har inget terroristnamn, men borde kanske få ett?




Samtidigt i kitchakvariet...är fotografering svårt pga det hårda vattnet som lämnar så mycket kalkavlagringar på rutorna, och den vita mollyhannen som det inte går att få skarpa bilder på (det är som att fotografera en snabbt simmande reflex).
 

När man precis fått huvudet över ytan i statistikträsket (se förra inlägget) finner man att allt plaskandet däri ändå inte utmynnade i något vettigt.

Som jag hoppades (se förra inlägget) hade Peter i dag löst statistikproblemen och förmått R (statistikprogrammet) att analysera våra data på ett korrekt sätt. Vi var väldigt nöjda tills vi upptäckte att det som ramlade ut ur R inte var ett dugg bättre än vad vi fått förut (med en annan analys) och minst lika svårtolkat. Så vi måste inse att vårt storskaliga försök som sträckt sig över fyra år blev tämligen misslyckat och inte ledde till mycket alls i resultatväg -och även om det i sig kan vara intressant kommer ingen vetenskaplig tidskrift att vilja publicera det...suck. Nåja, så går det ibland när man jobbar med naturliga system och det kommer åtminstone att gå att ha med det manusform i avhandlingen i alla fall, även om det kanske inte kommer längre än så.

Att det ska vara så svårt att statistiskt hantera spindlar som plockats bort från öar, vilket kan påverka mängderna av andra kryp på öarna, och där effekten på dessa andra kryp även kan påverkas av vilket år det är eller vilken ö det är eller hur stor ön är, eller av en kombination av alltihop eller några av faktorerna...eller ok, det är kanske förståeligt att det är svårt. Men med tanke på att den här typen av försöksdesign är ganska vanlig i ekologi är det väl ändå märkligt att det ska vara så svårt att analysera de där interaktionseffekterna på ett sätt som fungerar...



Jag och min handledare Peter är alltså just nu mitt uppe i en kris relaterad till hur man ska åstadkomma en bra analys av data från ett visst mycket storskaligt fältexperiment i statistikprogrammet R. Efter flera försök där vi får felmeddelanden ingen av oss förstår (inte konstigt vad gäller mig, men Peter är betydligt mer hemma både i R och ämnet statistiska analyser) insåg vi att vi inte reder ut det här själva. Det värsta är att R i vissa fall gör analysen helt utan felmeddelanden men i andra fall inte alls kan göra den utan bara lämnar ifrån sig obegripliga felmeddelanden, så vi vet ju inte om vi kan lita på den ens när den gör analysen och det kommer ut värden för om modellen är fel blir ju värdena som kommer ut också fel.

Till sist tog Peter till  "ring en vän" och ringde en statistikkunnig kollega i Uppsala vilket inte ledde någnstans, han var lika oförstående han. Sedan försökte jag maila universitetets statistiska rådgivningstjänst (jo, det finns en sån) men jag har fortfarande inte fått svar. Eftersom vi inte har tålamod att vänta mailade jag min både statistikkunnige och R-kunnige f.d. doktorandkollega Didrik, som svarade med urförliga instruktioner och utläggningar om vad som kunde gått fel, varför, och hur vi kanske eventuellt skulle kunna rätta till det. Mailet slutade dock med den inte alltför hoppfulla kommentaren:

"Ni närmar er gränsen för statistisk teori och implementering. Välkomna till träsket!"

Därefter jobbade Peter större delen av eftermiddagen med att försöka få Didriks förslag att fungera utan att lyckas. För egen del var jag inte till någon större hjälp eftersom statistiknivån (och framför allt R-nivån) nu går mig en bra bit över huvudet. Peter mailade Didrik igen och vi har nu fått några nya förslag, jag vet inte om Peter har provat dem än eller inte men man kan ju alltid hoppas att det fungerar och att han presenterar en genial lösning på måndag...

Elin har jobbat hårt de senaste dagarna med att fixa och frilägga spindelbilder åt mig. Tackar tackar!

Som tillägg till föregående inlägg om hur fältarbetets effektivitet påverkas av närvaron av aggressiva fiskmåsar kan jag fortsätta med att berätta att vi när vi analyserade datat senare fick plocka bort den ön ur analysen. Detta eftersom behandlingen (=förflyttning av spindlar som fångats i fällor från ön) inte fungerat. Att endast hälften av fällorna tömts under den tiden då måsarna har ungar är inte den enda anledningen, men det har nog bidragit...Synd i alla fall, för det innebär ju att assistenternas tappra arbete med att tömma fallfällor med skränande måsar störtdykande mot huvudet var helt förgäves.

Jag har ägnat en del tid på sistone åt att sammanställa data från förförra sommarens fältsäsong som jag behöver nu. Ibland dyker det upp anteckningar om annat än bara vad som fångats i fällorna, och i vissa fall är det ganska rolig läsning. Här är ett exempel där man kan följa ett helt litet drama som utspelar sig på en av fältlokalerna, ett litet skär utanför Gräsös nordkust som vi kallar "13T" (den är för liten för att ha ett riktigt namn på kartan, så vi har numrerat de många små skären  vi jobbar på). På 13T häckar ett fiskmåspar varje år.
 


I slutet av juni lämnade jag min fältassistent ensam med jobbet några dagar för att åka en vända till stockholm för att fixa lite av varje där. Här följer citat ur fältanteckningarna assistenten fört under den perioden:

Första dagen jag var borta stod det ovanför listan över vilka spindlar som fångats på 13T: "Endast 1/2 av fällorna tömda pga fiskmåsattack"

Dagen efter står det: "1/2 tömt pga måspar"

Nästa dag bara: "1/2 av fällorna tömda",
 
och dagen efter det har ingen anteckning alls förutom antalet insamlade spindlar. Men det betyder inte att assistenten tömt alla fällorna utan att det vid det laget blivit standard att bara tömma hälften av dem på den ön pga måsarna (den hälften som är längst bort från måsboet på öns västra sida)...

Sen kom jag tillbaka, och eftersom jag inte är rädd för måsar står det nästa dag en asterisk vid listan över vilka spindlar som fångats på ö 13T och längst ner på sidan med min handstil: 

" * Alla fällor tömda".

Det står inte i anteckningarna, men därefter plockade jag (som jag brukar) bort fällorna närmast måsboet för att inte störa dem så mycket, och tömde de övriga fällorna på den ön själv tills ungarna lämnade boet.

Det är inte så mycket aktivitet här på bloggen för tillfället, jag är dålig på att blogga och av kommentarerna att döma är folk dåliga på att besöka bloggen också. Vad det senare beror på vet jag inte (förutom att jag är dålig på att blogga och att jag när jag gör det ofta bloggar om spindlar), vad det förra beror på är att jag skriver så mycket på min artikel nu att jag itne kommer mig för att skriva här också. Men snart snart är pappret om hur spindlar påverkas av övergödning i Nortäljeviken klart. Hoppas jag.




Häromdan kom min biträdande handledare in i mitt rum där jag för tillfället sitter ensam och skriver, skriver, skriver, tittade på sin f.d. doktorand Sonjas tomma och städade skrivbord och sa "så tomt här ser ut!", sen tittade hon på papperstravarna på mitt skrivbord och sa "ja här ser man att det jobbas i alla fall". Ja, om mängden papper på skrivbordet är ett mått på effektivitet så bådar det gott för avhandlingen. Och vid det laget kommer jag nog att få utfärda lavinvarning för skrivbordet...

Dessutom måste jag uppbåda lite kreativitet och göra en poster om de övergödda spindlarna till en konferens... någon som har några idéer? Inte vad gäller innehåll, det har jag färdigt, men vad gäller utseendet?

Nu finns de rätta svaren på alla julkalenderfrågorna i julkalendern!  Klicka dit och titta!

Julkalendern

...Kommer vilken dag som helst. ¨Håll utkik på julkalendersidan, den som väntar på nåt gott slipper vänta länge till.

I dag har Elin och jag klarat av årets julbak, nåja, jag tjuvstartade med lussekatterna i går, men idag blev det kakbak och sistaadventsfika.

Luciafirande...tentamen...tentamen...luciafirande...åh så svårt, vad ska man välja?