Ja som sagt, min nätsladd brann ju upp. Det enda som skadades var själva kontakten, men att en så liten kontakt kan ställa till så mycket jobb...jag har ringt åtskilliga telefonsamtal i flera dagar, och inte bara jag. I dag har jag, telefonguidad av mamma som suttit framför datorn och kollat på eniro, knallat runt till fyra datorbutiker i Stockholms centrum innan jag äääntligen fick tag i en nätsladd. Så nu är datorn igång Snart kommer lite bilder från Mörkö i efterhand.

Nu var det ett tag sen sista blogginlägget och sen dess har det hunnit hända lite. Jag har varit i Lund för mitt årliga gästspel i form av en spindeltemadag på universitetets fördjupningskurs i faunistik, jag har varit på Gröna Lund för första gången sen jag var liten (och då har jag ju faktiskt bott i Stockholm i över tre år nu...), jag har fältjobbat på Mörkö med Elin som fältassistent, och när jag kom hem och laddade ner alla bilder från Mörkö på datorn brann nätsladden upp. Oj, vilka eldfängda bilder! Var det månne den på Elin glamouröst poserande på en klippa som föranledde detta? Eller den betydligt mindre glamourösa på mig med huvudet instoppat i ett gammalt träd? Brännbart material...

Incidenten med sladden innebär tyvärr att jag inte kan blogga några av dessa foton förrän jag fixat en ny nätsladd, eftersom alla bilderna ligger på den datorn och jag är för lat för att ladda ner dem på en annan dator också. Men dröjer det länge innan problemet löses så kommer jag nog att göra det. Tills dess får ni nöja er med text på bloggen och ha tålamod i vetskapen att det kommer massor av bilder från Mörkö inom en förhoppningsvis ganska snar framtid.

Knappt har den ena sjuklingen gått bort förrän det är dags för nästa, jag kan snart öppna djursjukhus...men den här gången var det åtminstone inte ett av mina djur. 



I morse på väg till jobbet möttes jag av en måsunge mitt på cykelbanan som ansattes av skator och kajor och inte verkade vara i skick att undkomma. Man ska inte ta in djurungar utan synnerligen goda skäl, och att de är ensamma är i sig inte ett skäl (att föräldrarna inte syns till betyder inte alls att de är övergivna). Dessutom var ungen så stor att den kanske redan lämnat föräldrarna. Men det var uppenbart att kråkfåglarna skulle hacka ihjäl den om jag lämnade den där den var, och jag kunde inte riktigt göra det. Det hade till och med känts bättre om jag avlivat den, och ännu bättre om någon bättre lämpad gjort det. Så jag tog in den, gav den lite vatten och kollade igenom den. Förutom ett sår på ryggen där den blivit hackad verkade det enda felet vara att den inte stödde på ena benet, men det verkade inte vara brutet och hade ingen synlig skada. Förutom det verkade fågeln, som ganska säkert är en skrattmås, fullt frisk och inte särskilt medtagen heller.

Så jag gjorde som man ska göra med upphittade skadade vilda djur och ringde viltjouren i Stockholm. De instruerade mig att lämna måsen på en djurklinik i centrum där viltjouren ska hämta den i eftermiddag, förutsatt att inte veterinären bedömer att den är för svårt skadad för att bli frisk nog att släppas fri igen. Men jag har svårt att tänka mig att den inte skulle kunna bli frisk med lite hjälp (och jag är väl ändå inte helt ute och reser som biolog och mångårig fågelägare). Skrattmås är ju också en av de många fågelarter i Sverige som minskat kraftigt under senare tid, vilket gör att det känns lite viktigt att rädda livet på just en sådan.

Här kommer svaren på de där frågorna i förförra inlägget:

-Fiskarna levde, med undantag för ett par platys som försvunnit spårlöst. Det verkar som om mitt lilla akvarium inte fungerar att ha just platys i, de andra fiskarna trivs men platysarna blir inte gamla. Måste överväga någon annan art, men jag vet ju inte exakt varför just platysarna inte klarar sig...

Spindlarna levde, i högönsklig välmåga som alltid. Något annat var inte att vänta och deras antal har nu dessutom utökats med ett par skånska vargspindlisar som jag vill veta vad det är för art, så de får bo här tills de blir så stora att man kan se det.

Blommorna lever faktiskt, allihop. Även den jobbiga plantan som jag ständigt överväger att låta dö eftersom den behöver vatten mycket oftare än alla andra och inte alls tål att inte få det.

DN har snällt låtit bli att levererat tidningen de flesta dagar, men ett söndagsnummer slank in trots avbeställningen. Nåja, så länge inte hela hallen är full av tidningar så.

Rolig post: Jajamänn! Vykort från New York från föräldrarna (fast ett vykort med mer negativt innehåll har jag aldrig fått faktiskt). Tackkort med många fina bilder från Emelie som fyllt 20 år, och ja Emelie, om du läser detta: självklart är du välkommen att hälsa på i Stockholm! Senaste volymen av Nationalnyckeln hade, som jag ju gissade, också anlänt. Jag har hämtat ut den och den rekommenderas varmt! För 260 kr får man ett ordentligt tjockt praktverk om alla nordiska säckspinnare och käkmalar på över 600 sidor, innehållande bestämningsnycklar, artinformation och fina bilder. Klart prisvärt!



Tråkig post: Nja, ganska mycket intetsägande post som reklam, kontoutdrag och liknande.

Dirigenten för S:t Eriks har såvitt jag vet inte ringt. Bra.

Fiolens stämning vet jag ännu inget om eftersom jag är för upptagen med att utforska egenskaperna hos min nya trumpet för att ha tid med fiolen, och nej, jag kan inte låta bli trumpeten trots sår i munnen. Men jag är ju också ivrig att utforska de nya fiolnoterna från Petra så snart åker nog fiolen fram den med.

Resväskan anlände i ett stycke till lägenheten, det var tungt att få upp den för alla trapporna men upp kom den.

Trots en del ordentligt mörka moln slapp jag på hemvägen ångra att jag lämnat regnjackan i Blentarp, och vädret klarnade framåt kvällen så Anna och jag kunde grilla på gården. Sej med nypotatis och grönsaker blev det, och gott var det med lätt somrig grillmat efter all stabbig tysk mat jag ätit på sistone.

Nu är jag på hemväg, efter nästan en vecka i Tyskland och totalt två veckor i Skåne. Och eftersom jag denna resa hade turen att hitta en förstaklasstågbiljett för 150 kr (!!) kommer jag dessutom ut på nätet ombord, därav detta blogginlägg.

Frågorna är de vanliga när man är på väg hem efter att ha varit borta ett tag något jag börjar bli väldigt van vid...lever alla fiskarna (troligen, möjl;igtvis med undantag för någon platy)? Lever alla spindlarna (säkerligen)? Lever alla blommorna (troligen inte)? Kom DN ihåg att jag avbeställde tidningen eller har jag ett berg av sådana innanför dörren (hoppas jag inte att jag har)? Har jag fått rolig post medan jag varit borta (nästa nationalnyckel ska väl komma snart?)? Har jag fått tråkig post, t.ex. räkningar som skulle betalats i slutet av juni eller liknande (hoppas inte)? Har dirigenten för S:t Eriks orkesterförening ringt för att han vill ha vikarie och pratat in på telefonsvararen hemma (som jag sällan kollar) eftersom han aldrig lärt sig att det är bättre att ringa på mobilen om jag inte svarar hemma trots att jag sagt det varje gång han ringt (hoppas inte)? Kommer fiolens stämskruvar att ha ploppat ut så jag får stämma om alltihop innan jag kan testa de fina fiolböckerna med tillhörande cd:ar jag fick av Petra (ja säkert!)? Kommer jag  på vägen hem att bittert ångra att jag lämnade regnjackan i Blentarp tills jag ska ner och ha spindelexkursion om en och en halv vecka (troligen, men jag hoppas ändå)? Kommer jag att få upp resväskan för alla tre trapporna hemma utan att bottnen går ur (tuuungt!)? Kommer vädret att tillåta Anna och mig att grilla i kväll (kanske, men troligen inte)? Hur mycket kommer jag att orka spela på min nya trumpet (som är så fin så fin, det kommer ett inlägg om underverket sen) efter de hårda marschspelningarna i Tyskland (mycket, trots munnen full av sår efter Tyskland!)?

Nu när jag fått in tillräckligt många fältlokaler och slutat fältjobba i Skåne är vädret äntligen bra att fältjobba i! Efter förra veckans gråmulet ostadiga väder är det äntligen precis så varmt och soligt som vargspindlarna vill ha det. Trevligt, men det kunde väl kommit bara liiite tidigare... 

Så dagens fina väder ägnades inte åt att fältjobba utan åt att tvätta och packa. Och fotografera orangea kryp, eftersom det flyger massor av nässelfjärilar på backen i det fina vädret (de ska ta igen all overksamhet förra veckan nu) och sitter en väldigt fin och fotovänlig korsspindel i en av föräldrarnas blomlådor. Men fint väder är ju alltid trevligt och ännu varmare ska det vara i Hannover som jag ger mig iväg till för att spela i morron. Även om två marschspelningar samma dag i 35 graders värme är något av en utmaning. I vilket fall kommer på grund av nämnda Hannoverresa inget att hända på bloggen de närmaste sex dagarna. Till dess får ni titta på mina orangea fjärilar och korsspindel.

Med syster Petra som assistent ägnar jag mig nu åt insamlande av tångfauna nere i Skåneland. Jag är något lite besviken på vargspindlarna, som är lite för sällsynta hittills, men annars är det förstås jättetrevligt att få fältjobba här vid skånekusten!

I går tillbringade vi dagen på Österlen och sållade tång på fyra ställen längs kusten från Brantevik till vårhallarna strax norr om Simrishamn. Vädret var strålande så Petra brände benen tills de antog en rödrosa färg, som hon säger sig föredra framför vitt...



Bland annat hittade vi en fin tånghög på stranden strax norr om vårhallarna, badstranden närmast farmor och farfars stuga.



Och som avslutning, en illustration till visan "Björnspindeln sover, björnspindeln sover, i sitt lugna bo" ur boken "barnvisor för arachnologer" som jag hoppas att Petra snart ska ge ut.

Är ju så underbara, även om de inte är lika ljusa härnere som på Gräsö där jag brukar befinna mig vid midsommartid. Minns den fantastiska natten förra året då Anna och jag var ute vid elvatiden och ett mycket märkligt rödorange ljus gjorde att allting glödde som om det var självlysande! Har aldrig sett något liknande varken där eller någon annanstans, trots många kvällspromenader till hamnen i Norrboda i solnedgång. Då hade man velat vara en konstnär och gå ut med ett staffli, eller vara en mycket bättre fotograf än man är för om man målat det ljuset hade ingen hade trott att det verkligen såg ut så på riktigt utan trott att man bara tog sig konstnärliga friheter. 

Hade i alla fall en trevlig krypexkursion runt huset i Blentarp i går vid tio-halvelvatiden då det var mörkt nog för att de lite mer nattaktiva spindlarna skulle titta fram men  ljust nog att kunna se dem ordentligt. Kameran tyckte tyvärr ändå att det var väl mörkt för att fotografera småkryp så det blev inte så bra bilder. Gick och tittade på bålgetingarna som svärmade i stort antal runt stora granen på grannens tomt när de kom hem till sitt bo, och massa skuggspindlar (Nuctenea umbratica) lite varstans på huset. 

Och så är det gladorna, som man ser så ofta här och som är en fågel jag saknar i Stockholmstrakten. Men man behöver inte vara i Skåne länge för att få se dem, redan i bilen på väg till Blentarp såg jag flera stycken och här ute flyger ett par runt ovanför trädgården varje dag under högljudda skrik vilket inte är särskilt populärt bland råkorna som bor i skogen nedanför.

På en av mina fältlokaler på Utö fanns ett svanpar som var väldigt roliga att titta på. Farfar hade gillat att måla den här viken i kvällsljus...och Elin, din älvdans hade gjort sig här! Svanarna hade gärna deltagit (se nedan).

Först presenterar vi lokalen: Stora Sandvik, trolskt och vackert en ljus junikväll. Bilden är tyvärr inte så bra.



Den stora anledningen till att svanparet var så roliga att titta på var att de var så otroligt välkoreograferade! Allt gjordes samtidigt. I efterhand insåg jag att jag förstås borde ha videofilmat dem i stället för att bara ta bilder, men det var så dags -då var minnet i kameran slut. Ni får nöja er med bildsekvensen, de här bilderna är tagna i följd (och på dagtid, men det är samma lokal och samma svanar):

"Vi löpte in i Utö hamn..."

Eller jag rättare sagt. Denna gång blev det fältjobb på egen hand, men det gjorde inget. Utö var fantastiskt fint, och det är ju alltid kul att utforska nya platser som är fina!



Liksom på Ornö skulle jag leta tångvallar och leta kryp i dessa, men på Utö var det MYCKET lättare att både hitta lokaler och att komma åt lokalerna än på Ornö. Så mycket lättare att jag i efterhand inser att det bästa hade varit att strunta i Ornö och ägna mer tid åt Utö, men det är lätt att vara efterklok. Fantastiskt fint var det i alla fall.



Och vill man sitta och titta på hur fint det är så hade en av mina lokaler en perfekt naturlig parkbänk med fantastisk utsikt.



Inne i skogen i naturreservatet på norra delen av ön blommade linneorna för fullt (tyvärr är bilderna tagna på kvällen och ljusa sommarkvällar ställer till det lite för kameran. Det blir inte riktigt bra varken med eller utan blixt).



Det var väldigt gott om dem på sina ställen! Dålig bild, men alla ljusa prickar är linneor.



Linnea står ofta i karakteristiska rader, eftersom växten har långa liggande stjälkar liggande på marken som blomstänglarna växer upp från (de större bladen på stjälkar som står uppåt är blåbär. Liggande stjälkar med bladknippen med lite mellanrum är linnea).



...Men jag var ju ute efter tång, här är en fin tånglokal:



Intill tången på bilden fanns strandkvanneplantor som det var mängder gröna guldbaggar i.





Och trollsländor är ju också fina.



Men jag är ju mest intresserad av spindlar som alla vet. Vargspindlarna var inte helt lätta att få tag i, uppenbarligen trivs de inte ika bra i tångvallar som på strandängar (där jag ju brukar jobba) så det krävdes en del letande för att få fatt i många nog. på vissa ställen gick det inte. Här en Pardosa som spanar ut över vattnet.

Utforskningen av öarna i södra skärgården fortsätter. Denna gång var uppdraget att hitta stränder med tångvallar och samla kryp i dem. Det tog låång tid att ta sig till ornö, färjorna tog ett uppehåll mitt på förmiddagen så att den sista av de tidiga var för tidig för att vi skulle hinna dit från universitetet i rusningstrafik och den första av de sena så sen att vi fick vänta en stund i Dalarö. Dessutom fick färjan elfel och blev väldigt försenad, så vi kom till Ornö lagom till lunch.

På Ornö finns det, liksom på Gräsö, en enda asfalterad väg som slingrar sig längs öns inre. Sedan finns det en mängd mer eller mindre dåliga grusvägar, i de flesta fall mycket mycket dåliga. Statoil tyckte tydligen att vi behövde en rallybil, med uppseendeväckande statoilreklam, för att klara detta...



Och vi kände oss verkligen som rallyförare där vi skumpade på gropiga, steniga små grusvägar, Malin som förare och jag som kartläsare. Vi kom nästan upp i 30 kilometer i timmen på raksträckorna. Och ingen på ön lär ha kunnat missa att vi var där, vi kunde inte gärna lite diskret slinka in och reka på privata vägar med den här bilen. 

Vi ägnade eftermiddagen åt idogt letande efter tång enligt metoden: Kör ner på varenda uslig liten grusväg som leder i riktning mot ostkusten och ser ut att leda till en vik med något annat än klippstränder, fortsätt till fots när vägen inte längre är framkomlig ens med den fantastiska rallybilen eller helt tar slut, konstatera att det finns gott om vass men ingen tång (alternativt är det stränder med privata båtbryggor där nitiska stugägare har städat bort all tång), gå tillbaka till bilen, kör ut på den asfalterade vägen igen. Upprepa från söder till norr. Detta sökande resulterade i en enda tånglokal. Suck. Men den lokalen var åtminstone riktigt bra!



Vi övernattade i en liten stuga med fantastisk inredning i knallgrönt och vitt. Och så liten som stugan var (en f.d. vedbod) så hade den ett förvånansvärt stort antal matplatser. Köksbord med utfällbar extraskiva, stiligt matsalsbord i "salongen" och ett rejält bord med bänkar på verandan. Tre matplatser att välja på i en stuga mindre än min lägenhet! Om ni undrar så intog vi vår middag vid utebordet på verandan och frukosten i köket. Matsalsmöblemanget hann vi inte prova.






Dagen efter fortsatte vi sökandet enligt metoden ovan, problemet var bara att enda sättet att nå ostkusten på de nordligaste delarna av ön var en privat väg...så eftersom det bara fanns två tänkbara lokaler där, eftersom norra delarna av ön överlag verkade sämre än den södra (enligt flygbild) och eftersom bara en av alla de tidigare tänkbara lokalerna vi tittat på gett utdelning gav vi upp och bokade tidigare hemfärd med färjan. När vi rullade ner till färjeläget slängde jag en blick ner på stranden vid sidan om, och vad såg jag? Tång! Inte mycket, men ändå! Vi ställde bilen i färjekön och gav oss i kast med uppgiften att sålla tång och samla in så mycket djur vi hann halvtimmen vi hade på oss tills färjan skulle gå. När tiden för avgång närmade sig lastade Malin det mesta av utrustningen och hopsamlat material medan jag sållade in i det sista. Så Malin fick köra ombord bilen utan mig, som gick ombord till fots med det sista sållprovet kvar i hinken som jag sedan ägnade mig åt att plocka djur ur i bilen under överfarten...Där vi slapp visa våra biljetter (tur och returbiljetter köpta under ditresan), uppenbarligen kände färjepersonalen igen bilen.

Till lunch var vi tillbaka på universitetet och resten av dagen ägnades åt att förbereda utötrippen, som jag skjutit upp till på söndag dels eftersom vädret ska bli dåligt de närmaste dagarna och dels för att vandrarhemmet inte hade plats två nätter i rad före helgen och jag tror inte en natt på utö räcker.

Petra och Johan och Knut har fått tillökning med en liten Lisa. Otroligt söt, och matte och husse ser ut att vara väldigt lyckliga! Krydolfbloggen ser fram mot fler bilder på Önnerupsbloggen? Inget har visserligen hänt på denna blogg på mycket länge, men med en sån här fotomodell kanske Önnerupsfotograferna blir inspirerade?

I dag och i går har jag fältjobbat på Mörkö och provtagit på Himmerfjärdenstränder. Fantastiskt väder, fina omgivningar, vad mer kan man begära...
 
Mörkö: Så här Sverigeidylliska miljöer är det svårt att tro faktiskt existerar på riktigt (det syns inte, men åt baksidan har huset på bilden utsikt över Himmerfjärden, det gula som skymtar är fjolårsvass).

Fältlokal: En liten vik nånstans på Mörkö. Fältjobbet bestod i att samla in småkryp, främst spindlar, växt- och algprover från en rad små stränder vid himmerfjärdskusten för isotopanalys.




"Jobbspindeln" nr 1, en vargspindel i släktet Pardosa med äggkokong.




Malin samlar älggräs (som itne alls är ett gräs), men har vissa problem med att minnas namnet: "Jag ska samla björngräs. Nä, inte björn, vilket djur var det det hette nu igen...". Och ja, det är en strand. Vattnet finns därute i vassen nånstans. För övrigt motsvarar inte Malins klädsel temperaturen alls, själv hade jag shorts och sandaler.




Vi övernattade på Botans forskningsstation Tullbotorp nära Tullgarns slott. Ett helt underbart hus från 1870! På utsidan vill säga, på insidan lämnade stället en del att önska. Möglet frodades i badrummet och råttorna lite överallt (nä, vi såg inga, bara spåren av deras närvaro). Trist att inga pengar finns för att hålla sådant här i skick, tänk vilka avdelningsfester man kunde haft här! Trädgården såg för övrigt ut att vara en, även den ganska eftersatt, slåtteräng. 



När jag och Malin gick husesyn gjorde Malin ett fynd: en död guldbagge. Vid en närmare titt visade den sig vara ett ännu större fynd: en levande (om än nätt och jämnt) marmorerad guldbagge! En skvätt vatten på ett tefat fick baggen att piggna till avsevärt, och efter att ha tillbringat natten inomhus (eftersom väderrapporten hotade med nattfrost trots högsommarvärmen under dagen) provade den sig på en flygtur och fick sedan återinfångas i fönsterkarmen för förflyttning utomhus. Vi var glada över att vår livräddning lyckats, baggen är den största av våra svenska guldbaggar, tämligen sällsynt och lever i en miljö som i sig är hotad: ihåliga gammelekar.




Och så sist ett par snygga skinnbaggar. Jag vet att jag visat vilder på strimlöss förr, men jag kan inte låta bli att ta fler bilder av dem, de är så fina! Rödsvartrandiga på ovansidan och röda med svarta prickar på undersidan.



En annan vacker skinnbagge: riddarskinnbagge, som heter så för att någon tyckte den liknade en riddarsköld.



Här är ett helt gäng som krupit in i en maskrosboll. Ser ganska mysigt ut att sitta inuti en sån.

Naturligtvis måste jag avsluta med en spindelbild dock, en vargspindelgrabb av arten Alopecosa pulverulenta som snällt ställde upp som fotomodell. Han var verkligen snygg, och visste om det...

.

I morgon är det äntligen dags för säsongens första fältjobb. Äntligen eftersom det är lika fantastiskt att få jobba ute vid kusten i det väder som rått den senaste veckan som det är eländigt att jobba ute vid kusten när det är 5 grader och snålblåst. vargspindlarna gillar också det här vädret, så jobbet lär gå bra också.

Fältjobbsperioderna i år blir dock bara några dagar åt gången, inte tre veckor i sträck i en sommarstuga utan kommunikation med omvärlden. Dock nås jag från och med nu lite mer sporadiskt på mail -det kan gå några dar utan tillgång til internet ibland, men mobilen funkar alltid om nån vill få tag på mig.

I dag har det varit ännu en sån där underbar sommardag. Solna Brass hade spelning på Skansen på eftermiddagen, men samtidigt var det Stockholm Marathon i dag så det var lite svårt att ta sig därifrån med bil direkt efter spelningen. Så bilfolket och jag (som liftade med en av bilförarna) hängde oss kvar på Skansen efter spelningen, som gick utmärkt, bättre än förra året då vi gjorde samma sak. Vädret var bättre, kören vi spelade med var mycket mycket bättre, och vi fick spela några egna stycken också förutom att bara kompa kören som sist.  Efter en väl utförd spelning kändes det inte alls betungande att hänga kvar på Skansen några timmar i sommarvärmen tills maratonet dragit förbi och avspärrningarna börjat plockas bort ur stan, i stället för att sätta sig i en varm bil eller trängas på buss 47. Jag hade ju kunnat ta mig hem med kollektivtrafiken i stället för att vänta på att Lasse som jag liftar med skulle kunna komma ut med bilen, men det var trevligt på Skansen, vädret var fantastiskt, och när man nu ändå råkar vara där redan och dessutom utan att ha betalat inträde så...Vi gick en sväng, avundades sälarna som fick bada, klappade söta killingar, åt glass, gick på akvariet (lemurerna hade ungar, och de var på sitt sällskapligaste humör och kom fram till oss! Sååå söta!) och avslutade med middag (utomhus förstås). Ett trevligt sätt att fördriva en solig lördagseftermiddag i blommig sommarklänning.

Nu börjar planeringen kännas ok inför måndagens fältjobbsstart.



2 st förnasåll byggda (se ovan -det här blev det alltså av brädan och nätet, se tidigare blogginlägg).
Karta över Mörkö inhandlad och Peter tvingad att pricka ut Himmerfjärdslokalerna på en kopia. 
Bilrekvisition fixad.
Assistenten Malin har fått tider och planering.
Nyckel till Tullbotorp fixad.
Fältprotokoll fixade och packade.
Kopior på förra årets fältprotokoll från området kopierade och packade.
Fältanteckningsmaterial fixat och packat.
Provrör, lådor till rören och märkpennor fixade och packade.
Papperspåsar för växt- och algprover packade.
Sekatör för växtprover packade.
Plastpåsar för papperspåsarna packade.
Måttband packat.
Håv framlagd.
I fall att-fallfällor packade, samt pappershanddukar till dem.
Roberts (spindelbok) packad.

Hinkar -saknas. Handla på mack på vägen?
Stora provrör -ska jag komma ihåg att hämta i Peters rum på måndag.
Etanol -jag har sprutflaskan hemma, ska komma ihåg att ta med den.
Jones (spindelbok) ligger hemma, den ska också med.

Det var nog allt, förutom den personliga packningen. Sandaler saknas också fortfarande, men annars ser det bra ut. Bra ut ser även väderleksrapporten inför både helgen och nästa vecka, bra både för utomhuskonserter och fältjobb.

I Stockholm är det just nu försommar i sin fulla glans: det blommar överallt, solen skiner och det är sommarvarmt (det som ser visset ut på slänten är inte visset, det är mobilen som itne klarade av att ta fina bilder på gula blommor). Och jag är i stort behov av nya sandaler så det blir nog till att försöka shoppa det också innan fältsäsongen börjar på måndag. Men hur ska jag hinna med det, det är så mycket nu med fältförberedelser (fast sandalerna jobbar jag ju i, är inte det också jobbshopping då?), disputationer, disputationsfester och spelningar?



I dag var en upptagen dag. Jag transporterade min bräda (se tidigare inlägg) till Botan på morgonen och pratade med vaktmästar-Hasse om sågning av densamma, sen hade jag möte med fältassistent-Malin, sen var det lunch, sen gjorde jag en shoppingtur (jobbshopping, se förra inlägget) som visade sig ta betydligt längre tid än planerat, gick tillbaka till Botan, plockade ihop det mesta av fältutrustningen till nästa vecka, skrev ett abstract till sindelkonferensen i Bern och submittade det (ja, det är ett existerande verb på Botan), hjälpte Petter med planering av fältförsök för studenter, fixade nyckel till Tullbotorp dit jag ska nästa vecka och sen inhandlade jag ett par kartor på hemvägen...märkligt, mina jobbdagar ser vanligen antingen ut så här, dvs väldigt uppsplittrade med mycket springande hit och dit, eller så sitter jag bara framför datorn precis hela dan. Eller fältjobbar hela dan, om somrarna.

Så här ser programmet ut för den närmsta månaden:

Torsdag: Jobbar jag hemma och tvättar samtidigt, sista tillfället till det inför fältandet. Ska studera tångstränder på flygbilder, göra fältprotokoll inför provtagningarna och göra en checklista för all utrustning. På kvällen är det rep med Solna Brass.

Fredag: Hannah disputerar på förmiddagen, på eftermiddagen ska jag bygga förnasåll och gå igenom Himmerfjärdslokalerna med Peter på mina nyinköpta kartor. På kvällen disputationsfest för Hannah.

Lördag: Solna Brass spelar på Skansen. Kanske skulle man kunna hinna med lite sandalshopping också efteråt?
Söndag: Solna Brass spelar i Tullinge kyrka som 50-årsjubilerar. Måste packa för Himmerfjärdsfältandet också.

Måndag 2/6: Packning av fältutrustning tidigt på morgonen och sedan åker jag och assistenten Malin till Tullbotorp. Avlastning av packning där, sedan fältjobb på Mörkö i Himmerfjärden resten av dan. Martin har sitt licentiatseminarium, men det missar jag tyvärr.

Tisdag 3/6: Antingen fortsatt provtagning på Mörkö eller en tur längre ut mot kusten för att leta tångstränder och provta om vi hittar några sådana.

Onsdag 4/6: Fältjobb, men jag slutar hyfsat tidigt för att ta tåget till Stockholm för spelning i Vaxholm med Sjövärnskåren på kvällen.

Torsdag 5/6: Didrik disputerar. lite jobb hinns också med. Disputationsfest på kvällen.

6-8/6: Långhelg och ganska tomt i almanackan. Sjövärnskåren skulle ha spelat, men i och med att så många av våra medlemmar, i synnerhet ledarna, är anställda militärmusiker och måste jobba på nationaldagen var vi tvungna att tacka nej. Att det är tomt i almanackan innebär dock inte att jag är sysslolös. Har tankar på att fältjobba på Utö, men tror inte jag kommer att orka åka dit redan på fredagen...och eftersom jag vill vara i Stockholm på måndagen för att syselsätta Malin assistent och det troligen inte är lönt att åka över bara en natt om man ska få nåt gjort är frågan om det kanske är vettigare att ägna helgen åt lite manusskrivande? Dessutom har Sjövärnskåren kanske terminsavslutning med grillfest på lördagen. Får se vad som händer.

Måndag 9/6: Fältjobb? Sjövärnskåren har styrelsemöte med middag (terminens sista möte) på kvällen men det lär jag missa om jag fältjobbar vilket jag troligen gör. om jag fältjobbar åker jag troligen iväg nånstans över ett par dagar.

Tisdag 10/6: Fältjobb? Solna brass har rep med LDK på radiohuset på kvällen, men det missar jag kanske om jag fältjobbar.

Onsdag 11/6: Fältjobb? Solna brass har gemensam konsert med LDK på Hovstallet på kvällen och den tänker jag vara med på även om jag kanske missar genrepet på tisdagen.

12-18/6: Fältjobb. Troligen itne hela den här tiden, men stora delar av den, och då i form av turer på 1-3 dagar iväg nånstans till förhoppningsvis tångrika stränder.

Torsdag 19/6: Åker jag till Skåne för midsommarfirande på Önnerupsrasten (Petra! Det låter faktiskt inte helt positivt att fira midsommar på en rastplats!) och därefter fältjobb med systrar som fältassar vilket ska bli mycket trevligt.

3-7/7: I Hannover med Romele Musikkår. Därefter tillbaka till Stockholm, lite fältjobb, sen tillbaka till Skåne för min årliga spindelföreläsning och exkursion i Lund, sedan tillbaka norrut och kanske lite mer fältarbete? Eller är jag färdig? En Himmerfjärdenprovtagning i augusti blir det i alla fall också men sen är det klart! Puh!

I dag har jag varit på SU-butiken. SU-butiken är Stockholms universitets egen butik för anställda, och den är ett intressant ställe. Den ligger gömd längst bort i en mörk källarkorridor (kulvert) med betonggolv och branddörrar av stål. Butiken innehåller främst kontorsmaterial och laboratorieutrustning, samt en del reklamprodukter som det står Stockholms Universitet på. I dag var jag där och införskaffade lite småsaker inför fältjobbandet som sätter igång nästa vecka, som märkpennor, fältanteckningsböcker, plastslang, och allra viktigast, provrör. 



Provrören visade sig högst problematiska. För det första hade butiken förstås inte rör av det slag jag ville ha hemma. Som tur är kan man beställa saker från labfirmorna genom SU-butiken (naturligtvis kan man beställa själv från institutionen också, men SU-butiken har rabatt) och det borde ju vara enkelt eftersom jag visste exakt vad jag ville ha, inklusive tillverkare och produktnummer. Det var ju inte första gången jag handlade provrör. Men så enkelt var det förstås inte...Sarstedt som jag brukar köpa rör ifrån hade plötsligt slutat sälja mina favvorör (mikrorör, 2 ml, skruvkork med packning) i förpackningar med färre än 5000 st, att jämföra med tidigare 500 st-förpackningar! Och inte behöver jag 5 000 st, trots att jag lovat att handla rör åt Gundula också. Det tog en bra stunds bläddrande i tjocka kataloger från olika labfirmor innan jag hittade likadana rör hos en annan tillverkare, och då var produktbeskrivningen så krånglig att den snälle och hjälpsamme Mohammed i SU-butiken fick ringa firman och fråga om i princip alla detaljer, som t.ex. hur många rör förpackningen innehåller...hur svårt kan det vara att skriva ut det i katalogen så att man förstår? Nu är rören beställda i alla fall, men eftersom jag behöver rör redan på måndag fick jag nöja mig med en förpackning (500 st) av det vanligare slaget utan skruvkork tills vidare...

På vägen hem besökte jag kartaffären och shoppade en karta över Mörkö också, så nu är jag försedd med allt som behövs för att börja fältjobba nästa vecka utom ett par hinkar. Det får jag nog fixa på nån mack.

Nuförtiden finns det många bloggar som handlar om shopping och prylar, och till och med människor som får betalt för att blogga om diverse produkter, och vars bloggar sedan till och med omnämns i andra media. Jag hör inte till dem. Den här bloggen handlar sällan om shopping. Och när den gör det handlar den sällan om kläder och skor av det trendigare slaget, eller om kläder och skor över huvud taget. Den innehåller heller inga iakttagelser om trender.

Just nu infaller dock den tid på året (tiden precis före fältsäsongen) då jag faktiskt shoppar i jobbet, dvs får betalt för att shoppa. Det är dock inte direkt shopping av det slag som vanligen förknippas med shopping -jag har i dag inhandlat en planka och en rulle metallnät på K-rauta.



Det är en ganska vanlig företeelse i ekologisk forskning att man behöver tillverka sin egen fältutrustning. För sommarens fältjobb behöver jag förnasåll, och de som finns att köpa har mycket mindre maskstorlek än vad jag behöver. Därav shopping på K-rauta, finns inte det man behöver att köpa får man tillverka det själv.

Jag tycker alltid att man känner sig lite dum när man som ekolog handlar fältmaterial på stora byggmarknader, eftersom man ofta behöver så små mängder jämfört med proffsbyggarna. Det känns liksom fånigt att stå där i kassan med en enda planka när alla andra fyller en mindre lastbil med trä. Virkesåtgången för två förnasåll är ju inte så stor...men det är förstås alltid kul att shoppa när man inte betalar själv, oavsett vad det är man handlar.