Några av dem i alla fall. Chokladmalen Jarl och algätaren har idag flyttat till sin nya husse och matte, boende här i Flempan även de så fiskarna behövde inte flytta så långt. De kommer att få det jättebra där i ett stort sydamerikaakvarium!

Jarl tackade för sig genom att åstadkomma blodvite när jag försökte handfånga honom (eller henne - jag vet faktiskt inte) - inte lätt med fiskar som är så taggiga att man sticker sig på dem, samtidigt som taggarna gör det totalt omöjligt att använda en håv...

Så nu är det bara "hårdvattensfirrarna" kvar som behöver nytt hem. Svårare, eftersom de har andra krav på vattenkvalitet än de flesta andra vanliga akvariefiskar, och inte heller fungerar ihop med dem socialt. Vilket i och för sig även gäller rovfisken Jarl - Fredrik får nog inte ha kvar sin enda kvarvarande neontetra länge till i det där sydamerikaakvariet om han inte flyttar den...

...gör att allt blir mycket krångligare än om jag hade flyttat inom landet, trots att jag faktiskt inte flyttar särskilt långt rent geografiskt - tvärs över Östersjön bara. Tänk att riktningen gör så stor skillnad i hur mycket krångel det blir, hade jag flyttat lika långt men rakt norrut eller söderut istället hade allt varit mycket enklare. På ett sätt gör det faktum att det ändå är såpass nära det hela ännu besvärligare, för det innebär att jag kan flytta på "riktigt" med i stort sett allt mitt pick och pack. Om jag flyttat längre (t.ex. till USA) hade jag inte kunnat ta med mig särskilt mycket, och blivit mer eller mindre tvungen att liksom göra en total omstart. Vilket det på ett sätt är skönt att slippa, men istället blir det massa avvägningar hela tiden om vad som kan tas med eller ska lämnas i Sverige, vad som måste ordnas innan och vad man kan vänta med, vilka olika avtal, medlemsskap, abonnemang och liknande som måste sägas upp och vilka man kan ha kvar. Och mycket måste göras i en speciell ordning, just nu är det t.ex. mycket som beror av att jag har en bostad i Finland och vilken typ av bostad. Och att leta lägenhet när många hemsidor och annonser är helt eller delvis bara på finska är inte det enklaste...jag har till exempel upptäckt att det ibland är så att det finns en svensk version av hemsidorna, med text på svenska, men ofta är fortfarande alla valbara menyer, klickbara knappar och liknande på finska! Varför översätter man inte dem också? Märkligt. Jag har i alla fall lärt mig att "hae" betyder "sök". 

Ojoj, det ovanstående lät ju väldigt negativt, och det menade jag inte alls. Det ska bli jätteroligt och jätteintressant, och det är främst det där med boendet som verkligen måste ordnas, är det väl fixat faller mycket annat också på plats. Och det är heller inte det att det är mycket att göra som är jobbigt, utan just att osäkerheten vad gäller bostad gör att jag inte kan ta tag i mycket av det. Nästa vecka ska jag i alla fall till Ekenäs på möte, och det ska bli jätteroligt att få komma dit, se stället och träffa folket!  

Och det verkar vara ordnat för djuren i alla fall. Jag har lyckats ta reda på att det inte ska vara några problem att ta med sig spindlarna till Finland, och jag har en adoptivfar på gång till fiskarna.

...blir det snart. Svaret på frågan som ställdes för ett par inlägg sen är alltså: Det blir en postdoc i Ekenäs, Finland.

Efter intervju i fredags ringde de från Finland i dag (snabbt jobbat!) och sade att de ville ha dit mig, så om någon månad börjar jag på ett postdocprojekt i Ekenäs. Ska bli jättekul och intressant, men oj så mycket att göra och fixa! Den åttonde mars ska jag på möte och träffa de andra inom projektet, vill ni veta mer om vad jag ska hålla på med kan ni läsa här:

Green islands

Det är det som står i första stycket, om ekosystemtjänster (ecosystem services), som jag ska jobba med.

När ens brassband är dåligt på att dokumentera sina konserter och marknadsföra sig på internet är det tur att det finns andra som gör det åt en. Här är ett holländskt youtubeklipp med en inspelning med Solna Brass från 70-talet! Bilden har inget med saken att göra (Solna Brass har aldrig burit uniform). 

Förhoppningsvis blir vi bättre på det här (vi har t.ex. filmat åtminstone delar av senaste konserten) så att man kan hitta även dagens Solna Brass på t.ex. youtube.

Som alla ni som följer denna blogg vet jobbar jag på att försöka få en postdoctjänst, både genom att söka utlysta tjänster och genom att söka pengar för ett projekt tillsammans med ett par forskare i amerikanska Springfield. Hittills ingen lycka, men skam den som ger sig!

Bland annat ansökte jag om postdocstipendium hos Vetenskapsrådet i höstas för det amerikanska projektet, men några pengar fick jag förstås inte (och knappt några andra ekologer heller). Men kommentarerna var positiva och därför tänker jag söka igen nu i februari när VR utlyser nya anslag. Förhoppningarna är väl inte så stora men försöka duger, och Springfield finns fortfarande på kartan.

Samtidigt har jag fortsatt att söka utlysta tjänster. De flesta av dem har varit i Sverige, men inte alla. Häromdan kom ett mail från Ekenäs i Finland - de vill intervjua mig, för en jätteintressant tjänst om ekosystemtjänster i skärgården! Så nu är frågan, blir det Ekenäs? Blir det Springfield? Eller inget av dem?

 

Denna bloggs julkalender från i julas tog ju upp många ekologiteorier med intressanta namn, men eftersom en julkalender bara är 24 dagar hann jag inte ta upp alla som finns (trots att jag i vissa fall faktiskt klämde in flera i samma avsnitt). Så då och då kan det dyka upp fler här på bloggen, när tillfälle bjuds.

Och det gör det idag apropå förra bloggavsnittet som berör ämnet spindelfobi, och en nystartad blogg (se nedan) som idag presenterade "the equation of fear" som dagens ekvation. Rädsla kan nämligen vara en viktig del i interaktioner både inom och mellan arter, rädsla, risktagande och säkerhetstänk påverkar beteenden vilket i sin tur påverkar massor av andra ekologiska aspekter. Om jag inte missminner mig berör också åtminstone några av julkalenderns avsnitt det där med risktagande i naturen.  

En blogg i teoretisk ekologi har nyligen startats vid Lunds universitet, och för den matematikintresserade (Per...) kan den vara intressant kanske? I dag är alltså dagens ekvation the "equation of fear", och vad gäller coola teorier hade det väl funkat väldigt bra som titel på en thriller eller skräckfilm, hade den inte?

Equation of Fear

Den här ekvationen beskriver i stort sett den avvägning individen gör mellan risktagande och resursbehov, dvs ju större behovet är, desto större risker vågar man ta.

Om vi tillämpar detta på spindelrädda Annika som sov över här igår, så behövde hon någonstans att bo i Stockholm, och uppenbarligen gjorde min bostads läge och möjligheten att träffa mig att Annika vågade ta risken att stanna här snarare än att välja ett dyrare men spindelfritt hotell i stan. Hoppas att det var ett bra val, jag tyckte det var trevligt i alla fall även om jag var en usel värd som var på rep och lämnade Annika ensam med spindlarna.

Det har inte handlat så mycket om fågelspindlarna på sistone, så här kommer lite bilder. Inte på alla dock, eftersom alla inte behagade ställa upp som fotomodeller.

                                            Lisbeth

Ingalill




Doris



Närbild på Doris lockar.




                                         Birgitta

Något jag tycker är väldigt gulligt på fågelspindlar är den lilla hårtofsen de har precis bakom ögonen.




Men det är förstås inte alla som tycker sånt är gulligt...Just Birgitta ställde till visst bekymmer för Annika, som bodde över här i natt. Jag var på rep i går kväll, så spindelrädda Annika fick nyckel till lägenheten och skickades hem ensam. Och det hade nog gått bra om inte Birgitta, som vanligen inte gör mycket väsen av sig, valt just denna kväll att vara ovanligt aktiv och klättra runt en massa i terrariet...Så när jag i ringde Annika senare under kvällen för att höra hur det gick uppehöll hon sig i köket, av rädsla för spindlar i allmänhet och Birgitta i synnerhet. Stackare, inte lätt att vara ensam i min lägenhet om man är spindelrädd, men väldigt modigt! När jag kom hem hade Annika dock övervunnit sin rädsla tillräckligt för att inta tv-soffan (bra jobbat, soffan står mitt i rummet med spindelterrarier utströdda runtomkring). Birgittas terrarium fick stå utom synhåll bredvid min säng under natten...

En som tur är mindre skräckframkallande ciklid. 

...så blommar det härinne i lägenheten i alla fall, och man kan roa sig med att ta närbilder på intressanta små blommor i väntan på sippor och tussilago.

Vårelden anser att det redan är vår. Det är en ganska anskrämlig våreld och den är i stort behov av en rejäl beskärning, men det får vänta tills den blommat färdigt för inte nänns jag klippa bort de här.

Det här vet jag inte vad det är, men jag har ganska många av den och alla plantorna blommar. Det är en oansenlig växt med svagt fläckiga blad och blomställningar med pyttesmå blommor som saknar kronblad och inte alls är särskilt imponerande. Om man inte tittar väldigt nära, då är de vackra.

De här märkliga blommorna tillhör en Gasteria (mamma, det är en sån som du har i köket som påminner om en Aloe l växtsättet, med styva, mörka blad med ljusa upphöjda prickar). Blomman har kronblad som sitter ihop till ett rör, det här är alltså inte knoppar utan det blir inte mer utslaget än så här. Ståndare och pistiller är helt inneslutna i röret. I naturen pollineras de av solfåglar (den afrikanska motsvarigheten till kolibrier).




Chiliplantorna har blommat ända sen i somras, men nu tror jag den sista blomman har vissnat ner. Och den första chilifrukten har börjat utvecklas! Hoppas det blir flera!

Och apropå hemodlade trevliga saker att äta petade jag förra veckan ner några vitlöksklyftor i en kruka och de växer nu så att man bokstavligen ser det. 




Jordgubbarna ute på balkongen har också börjat växa på allvar nu när det blivit lite varmare (dvs temperaturen når över noll de flesta dagar). Finns det något bättre än egenodlade gubbar?

Visste ni att det finns en utveckling i hur man läser en vetenskaplig artikel? Jodå. Det är förstås logiskt att t.ex. en oerfaren grundkursstudent inte läser likadant som en erfaren forskare, men det finns faktiskt intressanta generella mönster i hur man läser en vetenskaplig artikel beroende på nivå. Som förstås är viktiga att känna till när man undervisar, om inte annat.




Den typiska vetenskapliga artikeln är uppbyggd så här:

Abstract (kort sammanfattning, ibland på flera språk. I en tysk tidskrift kan artiklarna t.ex. ha abstract på både tyska och engelska även om texten i själva artikeln alltid är på engelska)
Inledning (förklarar den teoretiska bakgrunden till studien och ställer upp hypoteser för undersökningen)
Material och metoder (förklarar i detalj hur undersökningen är utförd)
Resultat (presenterar resultaten av undersökningen kortfattat och utan tolkningar, ofta mycket siffror och figurer) 
Diskussion (tolkar resultaten, diskuterar resultaten och tolkningarna och sätter dem i relation till befintlig teori)
Referenslista (listar alla referenser som refererats till i texten. I texten står referenserna med ett eller två författarnamn och årtal, i listan finns de fullständiga referenserna med alla författarnamn, årtal, titel och vilken publikation det är frågan om)

Abstract
För nybörjaren: Är viktigt. Det är en sammanfattning av hela undersökningen, så här får man liksom kontentan av det hela så enkelt och kortfattat som möjligt - om man som nybörjare tycker det är väldigt jobbigt att läsa och förstå vetenskapliga artiklar, så får man åtminstone ut huvuddragen här. 

För den erfarne: Är även här viktigt, men då framför allt ur söksynpunkt: När man söker efter vetenskapliga artiklar i databaser får man upp deras abstract. Dem använder man för att avgöra om det är intressant att läsa hela artikeln eller inte. 

Inledning
För nybörjaren: Är mycket mycket viktig. Det är här man får hela teorin bakom undersökningen förklarad för sig, och är man själv inte så teoretiskt bevandrad är den här delen nödvändig att läsa noga för att förstå studien. Nybörjaren lusläser därför ofta inledningen, framför allt de tidiga delarna som sammanfattar den teoretiska bakgrunden. Inledningen innehåller ofta mycket referenser, som för nybörjaren mest är jobbiga och i vägen eftersom de hackar upp texten och gör den mindre sammanhängande och mer svårläst. Referenserna i sig betyder ofta inget eller mycket lite för en nybörjare som inte är förtrogen med ämnet sedan tidigare. Många är de grundkursstudenter som klagat över de många och långa referenserna i texten i en naturvetenskaplig artikel, och för många framstår den metod som används inom andra vetenskaper, att istället använda noter, som mycket bättre eftersom den inte bryter upp texten lika mycket.

För den erfarne: Ofta läser man främst artiklar i ämnen som ligger hyfsat nära vad man själv håller på med, det vill säga där man ofta redan är väl förtrogen med teorin. Därför skummar man genom i synnerhet de tidiga delarna av inledningen ganska fort, mest för att se vilka teorier författaren bygger sina hypoteser på. Referenserna är däremot intressanta, för de visar för den som är förtrogen med ämnet (och därmed förtrogen med många av författarna i ämnet) var studiens författare har fått sina idéer ifrån och vad de bygger sina egna teorier på, och det är viktigt. Om jag läser en inledning behöver jag t.ex. inte läsa igenom författarnas beskrivning av vad Gary Polis kommit fram till jättenoga, för jag har själv läst Gary Polis artiklar. Det är viktigt för mig att författarna refererat till Polis eftersom det är viktigt för mig att veta att Polis forskning är en av byggstenarna i deras teorier, men en eventuell genomgång av Polis forskning skummar jag bara eftersom jag redan är väl förtrogen med den. Vill jag väldigt gärna veta mer om just Polis (om jag t.ex. inte skulle vara jätteförtrogen med honom) kan jag läsa mer noggrant förstås, och är det verkligen intressant nöjer jag mig inte med det som står i inledningen utan letar upp och läser originalreferensen också. För den erfarne naturvetaren är sättet att skriva referenserna inne i texten att föredra framför metoden att använda noter. Detta för att man då får se referensen i samband med texten och om man vill ha det så är det förstås ett större avbrott i läsningen om man måste slita blicken från texten för att läsa en fotnot längst ner på sidan, eller rentav bläddra till referenslistan. Det är också helt och hållet en vanesak - har man läst mycket naturvetenskapliga artiklar klarar man att läsa texten som om den vore sammanhängande utan att bli störd av referenserna ens när de faktiskt är ointressanta.

Material och metoder
För nybörjaren: Nybörjaren vill ha reda på vilka metoder som använts i studien, och behöver läsa det här för att faktiskt förstå vad som gjorts. Nybörjaren är sällan förtrogen med metoderna sedan tidigare och behöver därför noggranna metodbeskrivningar, i synnerhet vad gäller mer komplicerade analysmetoder. Nybörjaren gör däremot inga bedömningar av metoderna eller hur de tillämpats - det här är bara och enbart torra fakta.

För den erfarne: Den erfarne är som regel redan väl förtrogen med de metoder som används inom sitt fält. Den erfarne vill därför veta vilka metoder som använts för att kunna relatera dem till andra metoder som finns, relatera studien till andra studier som gjorts, göra en bedömning av om metodvalen är bra eller dåliga och i vilka avseenden, och hur detta påverkar undersökningen. För den erfarne räcker det ofta att skumma detaljerade beskrivningar av metoderna i sig, men däremot är detaljerna om hur de tillämpats i just det här fallet väldigt viktiga. Undantaget är om författarna använt en nyutvecklad metod som läsaren inte är väl förtrogen med, eller en metod som författaren inte använt men vill använda - i sådana fall lusläses metodbeskrivningarna och då kan metodbeskrivningen mycket väl vara det absolut viktigaste i hela artikeln. Kanske rentav den enda anledningen att läsa den.

Resultat
För nybörjaren: Resultatdelen är alltid viktig, det är vad man faktiskt kommit fram till i studien. För nybörjaren är detta enbart torra fakta. Figurer är för nybörjaren viktiga för att förstå vad resultaten visar. Statistiska analyser som gjorts är i sig mindre intressanta, det enda intressanta är om resultatet är signifikant eller inte. 

För den erfarne: Resultatdelen är viktig, men inte alltid. Om den erfarne läst artikeln för att t.ex. få reda på hur hur en metod fungerade (se metoddelen) är det kanske egentligen ointressant vilka resultat studien gav så länge metoden faktiskt fungerade (men felkällor hör inte hemma i resultatdelen). Men om den erfarne är intresserad av resultaten är det förstås väldigt viktigt. Den erfarne tittar noga på figurer och på resultaten av de statistiska analyserna för att se inte bara om det finns samband uan hur tydliga de funna sambanden är. Det är inte bara intressant vad de statistiska analayserna visar, utan vilka analyser som använts och hur de tillämpats. Den erfarne kan också för sig själv relatera resultaten till andras (och kanske egna) studier i ämnet, dvs föregripa diskussionsdelen lite.

Diskussion
För nybörjaren. För nybörjaren innebär detta ofta en tillbakablick till teorin från introduktionen, nu relaterad till studiens resultat. Diskussionsdelen är viktig, men nybörjaren är ofta mest intresserad av tydliga slutsatser snarare än teoretiska resonemang. För nybörjaren är kopplingen av resultaten till teori och annan forskning på området också viktig för att förstå studien i ett lite större perspektiv. Liksom introduktionen innehåller diskussionsdelen ofta mycket referenser, och liksom i introduktionen betrakas dessa oftast som överflödiga och till mer besvär än nytta av nybörjaren. Nybörjaren ser ofta främst hur befintlig vetenskaplig teori kan användas för att förklara studiens resultat, dvs fokuserar på studien, studiesystemet och studieorganismen snarare än teorin. 

För den erfarne: Den erfarne är intresserad av hur författarna tänkt när de tolkat sina resultat, vilka teorier de tolkat resultaten utifrån, hur de sätter sina resultat i relation till andras forskning, vilka slutsatser de drar och hur de slutsatserna motiveras. Precis som i inledningen är referenserna viktiga. Den erfarne är ofta mest intresserad av hur studiens resultat påverkar befintlig teori och vad studien innebär för vidare studier och utvecklingen av teorin på området, dvs fokuserar på teorin snarare än studiesystemet eller studieorganismen.

Referenslista
För nybörjaren: Betyder ofta inte mycket alls. En nybörjare som avancerat lite och behöver läsa fler artiklar inom samma område kan ha kommit på (eller upplysts om av sin lärare) att referenslistor kan vara ett bra sätt att hitta fler artiklar inom samma område som kan vara läsvärda.  

För den erfarne: Viktig. Lusläses inte alltid, men skummas ofta igenom. Och är naturligtvis nödvändig om man själv vill läsa någon av de studier som refereras till i texten i original. Är artikeln i ett ämne man inte är helt väl förtrogen med är referenslistan, i relation till texten, också bra för att hitta fler artiklar att läsa inom området. Referenslistan kan också vara viktig för att upptäcka var studier kommer ifrån (vilken vetenskaplig bakgrund) - för det är inte alltid den mest kända av författarna till en artikel som står som huvudförfattare, och om artikeln har fler än två författare innebär det att den av dem vars verk man är mest förtrogen med kanske bara återfinns i referenslistan. Exempel: Jag är huvudförfattare till ett papper tillsammans med tre andra forskare. Jag är ganska okänd, men två av mina medförfattare är professorer och mycket mer kända inom sina respektive fält. Eftersom pappret har fyra författare kommer en referens i texten inte att innehålla något namn utöver mitt (referensen skrivs då som "Mellbrand et al. följt av årtal). Om man läser referenslistan kan man däremot upptäcka Hambäck och Lavery bland författarna, och för den insatte säger de namnen mycket mer än Mellbrand. Här måste man även ha koll på hur författarordning fungerar: Generellt står den person som faktiskt skrivit artikeln, huvudförfattaren, först. Sedan kommer andra som hjälpt till att skriva och/eller haft teoretiskt inflytande i sjunkande viktighetsordning, förutom sista platsen som oftast innehåller den författare som är viktigast och (åtminstone vad gäller det teoretiska) bidragit mest näst huvudförfattaren (är man doktorand återfinns t.ex. ofta handledarens namn här). 


Det här var väldigt mycket väldigt nördigt svammel, jag vet. Men jag tycker det är intressant och därför skrev jag ner det, ni andra får tycka vad ni vill.  

Och med det syftar jag inte på mitt fiolspel, nej...

I dag är det torsdag och repdag för Solna Brass inför vår konsert med tubatema den 12 februari. Och jag är inte där för jag är hemma med en förkylning. Och det är illa, för det är inte många rep kvar till konsert och förutom massa tubamusik (förstås) ska vi spela Bourgeois "Blitz". Och Blitz är ett stycke som kräver sitt band, och som jag inte kan spela (än)! Och med det menar jag att jag inte bara inte spelar det bra nog, utan inte ens spelar helt rätt ännu även om det börjar likna något. Så jag behöver alla rep jag kan få! Det är också läskigt att dirigenten hittills inte sagt något alls under repetitionerna om det läskiga solit jag har tillsammans med solohorn - snabbt, i svag nyans och med massor av förtecken och återställningstecken. Betyder det att det är bra, eller betyder det att det låter så illa att han inte gitter säga något om det förrän jag har övat in det bättre själv? Hu, man ska väl ändå inte behöva utsättas för dylika solon när man spelar tredjekornett? Gnällgnäll. Nåja, jag har förstås inte kunnat avhålla mig helt från att spela utan har övat lite härhemma i alla fall. I stället för att sitta i replokalen och hosta på sitt eget band kan man ju åtminstone öva tillsammans med en inspelning, och som tur är har jag Blitz på cd.

Undrar man hur detta låter så finns förstås Blitz på Youtube, här med ett väldigt bra belgiskt band: http://www.youtube.com/watch?v=BA6-sQyntlw

Vi spelar det förstås varken så här snabbt (det ska faktiskt inte gå fullt så här fort heller - bandet på youtube har dragit upp tempot lite, troligen för att det är på tävling) eller så här bra än. Solopartiet jag är smått nervös för är 7.40 min in i stycket, med en kornett och ett horn som spelar unisont och där musiken också blir lite svagare.

I söndags var jag med Anna på Steve Reich-konsert. Vi var båda förkylda, så vi satt där på läktaren och snörvlade ikapp...men det var en bra konsert, i synnerhet som Reichs musik är av ett slag som jag normalt inte kommer i mycket kontakt med så det var intressant att höra den live. Vårt gemensamma omdöme var att det var en mycket bra konsert, särskilt det avslutande stycket "Music for 18 musicians" (som dock framfördes med 19 musiker), medan vi däremot kände att vår dåliga placering (högt upp på ena sidan ovanför scenen) gjorde att vi inte till fullo kunde uppskatta första stycket "Different trains" (vilket nog annars är min favorit av dem som spelades) eftersom det bygger mycket på inspelade ljud och röster, och alla högtalare var riktade bort från oss. En bra avslutning på det hela var också att Reich själv var där och konserten avslutades med en liten frågestund där han berättade om sin musik. Så efteråt kände man sig sådär lagom kulturellt bildad som varit på konsert och lyssnat både på Reichs musik och Reich själv. 

Värt att notera var också att Fläskkvartetten, som spelade "Different trains", hade sina noter på läsplattor på ställ istället för papper på notställ! Oj vad man efterlyst en sådan lösning, det är konstigt att man inte sett det förr i vår datoriserade tid och med tanke på hur mycket krångel pappersnoter vållar. Folk blir altid av med dem, det tar tid på repen när folk letar bland sina noter, i trånga replokaler/scener går folk alltsomoftast in i notställ så att noterna far över hela golvet och vad som händer utomhus när det blåser ska vi bara inte tala om (fast där kan det ju vara lite problem med läsplattor), och så fort styckena är mer än två sidor långa måste man vända blad medan man spelar och bladbytena är förstås alltför ofta på väldigt olämpliga ställen. Fast i Fläskkvartettens fall handlade det i det här fallet mycket om effektsökeri, för de spelade i mörker och hade lysdioder på stråkar och trumpinnar, och då är det förstås mycket coolare med en läsplatta än notställ med notställsbelysning. Jag var i vilket fall imponerad av att äntligen få se en dylik teknisk lösning på problemet pappersnoter, och tänker på hur fantastiskt det vore att kunna spela utan att behöva vända blad (Fläskkvartetten behövde visserligen också vända blad, men det gjordes genom att trycka på en knapp vilket går väldigt mycket fortare än att vända blad på mer traditionellt sätt).