Spindelmannen på riktigt
Det här är egentligen ingen stor nyhet, det har föreslagits tidigare att det skulle fungera så här, men den studien bortförklarades. Den nya visar slutgiltigt att det stämmer, fågelspindlar spinner faktiskt silke med fötterna.
http://www.bbc.co.uk/nature/13382903
Det förklarar också allt silke på väggarna i vissa av mina terrarier...
Vetenskapen har alltså visat att det måste varit en fågelspindel som bet spindelmannen?
Här visar Ingalill hur det går till i verkligheten. En av världens största fågelspindelarter, på en vertikal glasvägg. Och med tanke på teckningen med anknytning till mänsklig fysiologi ser hon sig kanske som någon slags spindlig motsats till Spindelmannen?
Fast att Ingalill skulle bita någon är knappast troligt, det är hon alldeles för snäll för.
Iniö
I början av förra veckan var Kaj och jag på Iniö. Eller rättare sagt på öarna Keistiö, Iniölandet och Jumo (Iniö är hela kommunen). Iniö ligger i Åbohavets skärgård, och det är jättefint där. Vi började med att hälsa på fotografen Janne på Keistiö, dit man kommer via tre vägfärjor (fastlandet-Jumo, Jumo-Iniölandet, Iniölandet-Keistiö).
Hemma hos Janne och hans fru serverades vi en fantastisk egenodlad salladslunch i den jättefina trädgården. Och vi fick också njuta av massvis av fjärilar, humlor och andra insekter som trivdes i den väldigt blomrika trädgården, en harpalt och överflygande havsörn till lunchen.
Janne hade ett rejält tilltaget och väldigt vackert trädgårdsland.
Efter lunchen besökte vi och pratade en stund med handlaren och ägaren till gästhamnen på Keistiö, sedan åkte vi en tur runt ön. Därefter var det dags för dagens fjärde och femte vägfärjetur för att komma tillbaka Jumo där vi skulle träffa lite Jumobor och bo över natten.
Kaj pratar med Janne medan vi väntar på färjan (jag letar kryp i diket...). Jag vet inte om vad Kaj , men det ser känslosamt ut. Deklamerar han månne skärgårdsromantiska visor av Taube? 
Två färjeturer senare åt vi en trevlig middag på skärgårdsfisk, nypotatis och skärgårdsbröd hos Satu och Tapani på Bergshagens ekologiska/miljövänliga bed and breakfast på Jumo (där vi också bodde över natten). Sen åkte Janne hem, och Kaj och jag pratade lite green islands-projekt med Satu, Tapani och Tapanis föräldrar.
Gurkspindel på Bergshagen. Det är sällan man ser de här med ett "riktigt" hjulnät, de brukar göra ett litet hopknycklat nät inuti ett löv i en buske eller ett träd. Men den här har byggt ett rejält hjulnät helt öppet i en kamomill på Bergshagens gårdsplan...
Jag gick ner till hamnen senare på kvällen och fältjobbade lite (= letade spindlar och spindelnät). Det var en helt fantastisk kväll med en en helt fantastisk solnedgång. 
I hamnen finns också Jumos imponerande midsommarstång.
Jag hittade några väldigt röda korsspindlar.
Och så fanns det några Larinioides cornutus...
...vad jag tror är en Larinioides patagiatus...
...och sträckspindlar (Tetragnatha) förstås.
Marina subsidier: En Tetragnatha förpackar en fjädermygga.
Det är mycket spindelungar ute den här tiden på året, och även om det finns många vackra spindlar så blir det nog inte gulligare än små små zebraspindelungar. Bilderna är tyvärr dåliga, för de här är verkligen pyttesmå. 
Tills sist kom det lite regn, vilket behövdes eftersom det varit varmt och torrt väldigt länge. Men bara ett fint sommarregn, och trots att det började närma sig midnatt gick det att vara ute i bara shorts och t-shirt utan att frysa. Även om jag förvisso kunde haft mer på mig av en annan anledning, nämligen myggen...Till sist tilltog dock regnet lite och det blev för mörkt att mäta spindelnät, så jag gick tillbaka till Bergshagen (varpå regnet följaktligen upphörde).
Nästa dags arbete bestod främst i att besöka Iniös postkontor och ordna med utskicket av projektets miljöenkäter. det ordnade vi på förmiddagen, sen åkte vi en tur runt Iniölandet innan vi gav oss hemåt. 
Idylliska Söderby
Under Iniöturen har åkte vi vägfärja totalt åtta gånger på två dar. Första dan blev det fem färjeturer. Spindlarna trivs förstås på färjorna också, och på stora färjan från fastlandet till Jumo räknade jag snabbt till minst fem arter hjulnätspindlar.
Brospindlar trivs inte bara på broar utan på alla möjliga mänskliga konstruktioner nära vatten. Inklusive färjor.
Kaj tycker att jag är en märklig typ att ha med sig eftersom jag glatt tillbringar väntetiderna vid färjelägena med att rota efter och fotografera spindlar och andra småkryp i dikena (dikena här är väldigt fina nu, med massor av blommor. Tyvärr har man ingen vidare koll här på hur man borde sköta artrika diken utan slår dem ofta för tidigt).
En rödhuvad fluga.
En vacker geting.
Här bor en Larinioides cornutus, som hittat en ovanligt fin boplats i en rallarros (som blommar överallt här nu).
På väg tillbaka gjorde vi en turistavstickare för att jag skulle få se Åbo och Kaj skulle få köpa tidningar. Åbo centrum var väl inte så alldeles roligt eller intressant, även om stråket längs ån var fint. Och det är trevligt att besöka akademiska bokhandeln i Finland, de har jättefina småkrypsböcker! Tyvärr är de finaste bara på finska och tur är väl kanske det, för annars hade jag blivit fattig. Men den där skinnbaggeboken, och trollsländeboken med de fantastiska bilderna, är nästan värda sitt pris även om man inte förstår ett ord. Det är det tråkiga med finska, på nästan vilket västeuropeiskt språk som helst hade man nog hyfsat kunnat klara av att åtminstone delvis använda en bestämningsbok, men på finska...nej.
Men om jag nån gång ser en så fin bok om spindlar på finska kommer jag nog att köpa den oavsett.
Och som avslutning på bildkavalkaden en liten bildgåta: Vad är det här och vem är den skyldige?
Kvadratspindel i kvadratiskt bo
Kvadratspindlar känns igen på fyra stora tydliga vita prickar på bakkroppen, det är dock lite svårt att se i det här fallet när spindelns grundfärg är väldigt ljus. Det är också typiskt för arten att de är väldigt variabla i färg - det finns riktigt vita kvadratspindlar som denna, men det finns också gula, beige, röda, mörkbruna och alla nyanser däremellan. Om man tittar på bilden nedan ser man dock fyra pyttesmå mörka prickar också på bakkroppen - de sitter i kanten av de stora vita prickarna så när spindeln är så ljus att de vita prickarna syns dåligt ser man som tur är åtminstone de mörka desto bättre.
Finska företeelser - ärtor?
Lagom lite före midsommar började det säljas jordgubbar i Finland. Precis som i Sverige säljs gubbarna både i affärern aoch i stånd på gator och torg, och precis som i Sverige är de hutlöst dyraförst för att sedan sjunka i pris efterhand. Men i Finland säljer man i jordgubbsstånden på gator och torg och utanför affärerna inte bara jordgubbar utan även färska hela ärtskidor i lösvikt. och det gäller precis alla stånd där man säljer jordgubbar. Jag har hittills inte sett ett enda stånd där det säljs jordgubbar där det inte också säljs ärtor (och oftast enbart jordgubbar och ärtor, inget annat). Och man ser folk med stora påsar ärtor, litervis. För övrigt säljs jordgubbar i flera av jordgubbsstånden här även i lösvikt, det tror jag aldrig jag sett i Sverige utom på självplockning.
Men vad är det speciella med finska ärtor? Jag försökte fråga kollegan Kaj men fick inget svar. Många av de företeelser jag reagerar över i Finland verkar ha gått Kaj förbi - jag frågade honom även om fenomenet glass med tjärsmak men det hade han aldrig sett påstod han (här i Ekenäs finns sådan glass både i frysdisken i affären och i glasstånden som säljer kulglass). Mamma (föräldrarna är för tillfället här och hälsar på) försökte fråga en försäljare om ärtorna men fick inte heller något svar - försäljaren var säsongsanställd och visste inget. Och nu börjar jag bli riktigt nyfiken. Jag har själv bara ätit ärtskidor i mat lagad av någon annan än mig vid ett tillfälle här i Finland, och då var de bara en av många ingredienser i sallad - och det var förvisso en väldigt delikat sallad, men jag undrar om ärtskidor som salladsingrediens verkligen kan motivera en särbehandling av ärtorna på samma sätt som jordgubbarnas speciella ställning bland frukt och bär? Och varför handlar folk dem i så stora mängder? Vad gör de med dem? Är det bara för att det är en säsongsvara, och de tänker frysa eller lägga in dem för bruk resten av året, eller finns det något speciellt man använder dem till?
Jag tänker försöka undersöka detta närmare och återkomma med ett svar. Till dess kan jag meddela att min egen ärtskörd slagit helt fel eftersom balkongen drabbats av spinn - det blev bara en enda ärtskida innan alla ärtplantorna dog spinndöden. Men det finns ju som tur är att köpa...
Hämähäkki?
Nu var det länge sen senaste "hitta djuret" eller annan naturrelaterad bildfråga, så här kommer en. Dock inte en "hitta djuret" eftersom djuret faktiskt inte syns på bilden. Istället är frågan: Vilken spindel har gjort detta ganska snyggt fyrkantiga näste (och nej, det är inte en rovspindel)?
"Hämähäkki" är för övrigt det finska ordet för "spindel". Vilket är ett ganska roligt ord - undrar om man kan hitta ett annat icke sammansatt ord med så många ä:n i på något annat språk än finska (nej, det var inte menat som en utmaning)?
Och apropå många ä:n så heter barnvisan "Imse vimse spindel" följaktligen "Hämä hämähäkki" på finska.
Pausspindel
Rovspindelhona med äggkokong.
Utmärkande för rovspindlarna är för övrigt, om det inte märks redan på bilderna, att de är en av spindelvärldens bästa mammor. När de lagt sina ägg bär de omkring på äggkokongen, ungefär som en vargspindel, men rovspindelns äggkokong är större. Så stor att den inte kan bäras fäst i spinnårtorna som vargspindlarna gör, utan honan bär den i käkarna och håller den under kroppen. ofta även med en "säkerhetslina" till spinnvårtorna. Hon klättrar omkring med den som ni ser på bilderna i närmare en månad och under den tiden kläcks ungarna. Då biter honan av några trådar så att kokongen kan utvidgas så att ungarna får mer plats.
Hon bygger också en barnkammare (ett s.k. vårdnät) av silke i vegetationen i soligt läge. Där tillbringar hon en stor del av sin tid, med kokongen. När det är dags för ungarna att lämna kokongen öppnar honan den och hänger upp den i vårdnätet så att ugnarna kan klättra ut. Ungarna stannar sen i barnkammaren i en vecka ungefär, innan de flyttar hemifårn och börjar jaga på egen hand. Honan stannar hos dem under den tiden, och sitter oftast och vaktar ovanpå eller intill vårdnätet.
Rovspindelungar i sin barnkammare
Förutom intressant yngelvårdsbeteende (ja, det heter yngelvård även när det handlar om spindelungar, heter så oavsett vilket djur det handlar om) har rovspindlarna även ett intressant uppvaktningsbeteende. Hannen överlämnar en friargåva till honan, en insekt fint inslagen i silke. Vilket för en spindelhanne förstås är ett smart sätt att se till att honan är upptagen med något annat än honom och något som gör henne mätt, så att han kan få para sig utan att riskera att bli middag själv.
Vissa spindelhannar är dock inte så smarta utan överlämnar ett tomt paket, eller ett som bara innehåller skalet av ett redan uppätet byte...men en sådan present blir förstås inte så populär. Tänk er själva - pojkvännen ger flickvännen ett fint inslaget paket som visar sig innehålla en fin chokladask, men asken visar sig vara - tom. För grabben har ätit upp hela innehållet själv, möjligen bara lämnat de där äckliga körsbärspralinerna, och till att råga på det har han haft den otroliga fräckheten att sen slå in asken och ge bort den ändå. I spindelvärlden är det dödsstraff på sådant. Och det är ganska intressant att sådana beteenden ändå inte hunnit selekteras bort i evolutionen...här skulle man kunna ge sig in på intressanta diskussioner om förekomsten (och den uppenbara fortlevnaden mot alla odds) av uppvaktningsbeteenden och parningsbeteenden av tvivelaktig karaktär, men det gör jag inte för jag måste packa så att jag kan börja åka mot Iniö halv sex i morgon.
Finska företeelser - pragmatism?
Om man pratar om finskhet så får man lära sig ordet sisu, som spreds under finska vinterkriget och som syftar på finnländarnas mentalitet. Det ska betyda envishet, uthållighet, kampvilja och liknande (det finns ett finskt godis som heter sisu också, det smakar förstås tjära). Och det låter ju bra, och man föreställer sig lätt att finnländarna därmed skulle vara människor som är snara att ta tag i problem och orättvisor och inte låter sig hunsas. Och det verkar som om det är vad finländarna vill vara och är stolta över. men man ser itne mycekt uttryck för det i vardagen utan snarare det omvända. Vad man märker är att det finns en mycket stor tröghet och ovilja att acceptera alla former av förändringar, liksom en stor ovilja att själv försöka åstadkomma några förändringar även vad gäller sådant man inte tycker är bra. Det senare omfattar en fördragsamhet och förmåga att lugnt uthärda allt som är jobbigt utan att klaga, vare sig det gäller jobbet, samhället i stort eller något annat. Och det är ju också en form av envishet och uthållighet, att stå ut med krångel, stelbent byråkrati och besvärliga regelverk oavsett hur jobbigt det är utan att göra något åt det.
Är den finska envisheten i själva verket pragmatism?
Härnedan finns ett exempel, en radiointervju som sändes här en morgon. Sådana intervjuer förekommer ofta i morgonradion och jag har hört flera i samma stil som den nedan, men det här är den jag kommer ihåg bäst.
Radiointervjuaren (R) är en kvinna som låter väldigt pigg och glad och empatisk, men hon får verkligen inte mycket hjälp av sina intervjuobjekt (detta är något tillrättalagt för jag kommer inte ihåg den exakt ord för ord. Men ni förstår.). Intervjun är med en skolbusschaufför (B) och ämnet är den hårda vintern som varit och dess konsekvenser för en yrkeschaufför. Alla busschaufförens repliker framförs i en mycket lugn, saklig och tålmodig ton. Föreställ er också att radiointervjuaren ofta väntar en liten stund efter de korta svaren innan hon ställer en ny fråga, för att ge busschauffören tid ifall han spontant vill berätta något. Men det gör han aldrig och det blir något av en lite pinsam tystnad efter nästan varje svar. Ni får också föreställa er den finlandssvenska dialekten.
R - Det måste vara ett besvärligt jobb att köra buss en vinter som denna, så mycket snö som det varit?
B - Nej, så är det ju om vintrarna.
R - Så du har inte haft svårigheter med vinterväglaget?
B - Nej, det har gått bra.
R - Vägarna har ju varit väldigt hala och det har varit mycket snö...
B - Jo. Men det är ju vinter varje år.
R - Men det måste ju bli väldigt svårt att hålla tiderna?
B - Jo.
R - Händer det att du inte hinner hämta barnen i tid på grund av vintervägarna?
B - Jo. det händer ju.
R - Men vad händer då?
B - De kommer hem lite senare.
R - Så barnen kan få vänta på att du ska komma?
B - Jo. Men de är ju i skolan.
(jag minns inte alls formuleringen här men vad han vill ha sagt, och får sagt på ett väldigt kortfattat sätt, är att det inte går någon nöd på barnen i skolan och att det inte skadar dem att få vänta lite).
R - Borde man göra något åt väglaget?
B - Man plogar ju. Det gör man.
Jag minns inte mer, men det var en väldigt rolig intervju att lyssna på. Radiointervjuaren ansträngde sig hårt, man fick intrycket att hon velat ha uttalanden och klagomål om vädret, snöröjningen, förslag på förbättringar, och kanske skräckhistorier om riskerna med att köra buss med barn i på hala vägar, men hon fick ingenting alls. Busschauffören lät för övrigt som om även intervjun var ännu något han måste stå ut, på ett stoiskt och pragmatiskt sätt.
Rödklöversafari 2 - kryp
Eftersom vädret var väldigt trist i går satt de flesta kryp och tryckte nånstans, men fördelen med vädret var att de som gick att hitta till stor del satt still vilket förstås underlättar fotografering avsevärt...
Som ni kanske märkte på förra inlägget går vegetationen i denna glänta mycket i grönt och rosa (floran domineras starkt av rödklöver), och det kommer även att märkas här eftersom krypen sitter i den väldigt gröna och rosa vegetationen. Vissa av krypen tar också upp färgtemat - t.ex. denna rosa gräshoppsnymf. 
Och här är ett grönt kryp - känner ni igen det? Det här djuret har varit mycket på bild här i bloggen nu i vintras: Det är en guldögonslända, i den mellbrandska familjen även känd som "Evinrude". Evinrude övervintrar gärna inomhus, men så här lever han om sommaren och då skiftar han färg från den ofta lite tråkigt gulgröngråbeige vinterfärgen till somrigt ljusgrönt. 
Nu lämnar jag färgtemat lite, många av djuren i gläntan gick nämligen mer i orange. Här en bågstekel.
Och en harkrank, ett djur som kanske inte är det första man förknippar färgen orange med utan snarare tänker på som tråkigt gråbrunt, men det finns faktiskt mer färgglada varianter också.
Det finns långa smala långbenta orangea kryp, och så finns det små runda knubbiga orangea kryp. Det här är en lövfluga, den är väldigt liten och sitter på ett klöverblad.
Därmed lämnar jag temat orange en stund och fortsätter istället med fler flugor. ögonen är orange i alla fall. Jag tror att det här är en myllfluga.
Och det här är en kålfluga, som hittat en väldigt upphöjd position där han kan hålla koll på vad som försiggår runt omkring.
Så, nu får det vara nog med flugor! En glänta med högörtsvegetation är precis rätt habitat för rovspindel, så naturligtvis fanns där massor av sådana. Annars blev det inte mycket spindlar. Men rovspindlarna fanns överallt, de har bon nu och efter regnet var de väldigt lätta att hitta. Och det är bara när de har bon och ungar som rovspindlar faktiskt är lätta att hitta, annars springer de omkring och jagar i den täta vegetationen och är jättesvåra att få syn på.
Rovspindelbon ser oftast ut som en liten kupol, som en liten ostkupa av silke. Men det förekommer en del variationer på temat, här är ett ovanligt runt. Den runda bollen som skymtar inuti är en äggkokong.
Här samma bo men ur en vinkel där både äggkokongen och mamma rovspindel syns. Boet fungerar bra som regnskydd också, vattendropparna lägger sig utanpå silket och den här honan har säkert klarat sig helt torr därinne.
En annan variant på bo, byggt lite mer på höjden. Spindeln sitter under boet till vänster, precis ovanför den vita blomman i nederkanten.
Bo med kläckta ungar i. Många ungar. 
Rovspindelhona med äggkokong.
Rovspindlarna är inte de enda spindlarna som har bon, ägg och ungar. Här bor någon annan, kan ni gissa vem?
En närmare titt avslöjar en krabbspindel i släktet Xysticus med sin äggkokong. 
Tillbaka till mer färgglada djur. Pollinatörer syntes det inte mycket av på grund av vädret, det är djur som överlag vill ha det varmt och soligt. Men här är en mindre tåtelsmygare i alla fall. 
Och dagens fynd, en humlebagge! Det var länge sen jag såg en.
Baggen envisades med att sitta med huvudet instucket i klöverblomman eller hoppa av den, så jag fick ingen bild på hela djuret på blomman. Men här är den i handen.
En annan bagge i en blomma, en knäppare.
Om insekterna i stort sett tyckte vädret var trist så fanns det en djurgrupp som var helnöjda - sniglarna. Här en lundsnäcka.
Och så som avslutning dagens färggladaste djur - en guldstekel. Som jag aldrig lyckats få bilder på innan trots att jag försökt, för jag har sett dem när det varit varmt och soligt och då sitter de inte still länge nog (och eftersom de är ganska små är det hopplöst att få en skarp bild om de rör sig). Men nu så!
Rödklöversafari 1 - rosa blommor
Tänkte att det skulle bli lite blombilder nu först, det är ju inte så ofta (naturligtvis var jag främst ute efter kryp, men de får ett eget inlägg). Det här är precis efter ett rejält regnväder så allt är blött. Och det var jag också när jag kom hem igen, även om det inte regnade när jag var ute - men vegetationen är ganska hög här (här finns en del vass t.ex.), så jag hade behövt vadarstövlar för att inte bli dyblöt.
Blöt rödklöver.
Alsikeklöver
Det är jättemycket fingerborgsblomma här i Ekenäs, i flera färgvarianter. Har faktiskt aldrig sett så mycket vild fingerborgsblomma (dvs vild i betydelsen att den inte växer i trädgårdar, men de har ju säkert spridit sig därifrån) som här i Ekenäs, de är överallt.
Ros
Vassen blommar också nu.
Så, nu får det minsann vara nog med blommor! I nästa inlägg blir det kryp. Och förvisso blommor också eftersom krypen ofta sitter på blommor...
Och bara så att ni vet - nej det var inte mörkt ute. Men vädret var så grått att alla bilder tagna utan blixt blev jättetråkiga.
Gäster i randigt
Det är en hel del zebraspindlar på huset här, och de kommer in ibland. Det har ju varit bilder av en hanne på bloggen tidigare, så här kommer en på en hona som tittade in i går. Tror att hon ägnade sig åt att plundra nätet för en Steatoda bipunctata som bor på balkongen. Önskar att hon hade ätit kvalstren som attackerat ärtplantan hon sitter på, men sån tur har jag nog inte - kvalstren är nog alldeles för små som byten åt henne.
En annan randig gäst var en fin solitär geting.
Och ännu en spindel, en sträckspindel (Tetragnatha extensa). Tyvärr syns det inte riktigt på bilderna att den är randig, men det är den, på längden.
Här i den klassiska positionen som gett den namnet sträckspindel.
Kerstin i sommardräkt
Tyvärr en otroligt dålig bild, men visar tydligt skillnaden i färg före och efter öms. Nyömsad spindel (ljusare) längst fram, det gamla skinnet sticker upp bakom längs väggen.
Närbild på de rosa iriserande håren på framkroppen - och notera att det här är en bild på det gamla, ömsade skinnet, de nya har mycket mycket mer lyster (men Kerstin har gått och gömt sig så ni får ingen bild på dem).
Och så här ser en spindelmun ut, bara så ni vet. Det är sånt här som är svårt att få se på nära håll på själva spindeln, men på ett ömsskinn kan man titta och fotografera utan att störa och stressa. Bilden är tagen underifrån, ni ser ett par av frambenen på vardera sidan och så käkarna med "tänderna" överst och munnen under dem. De långa tänderna är rörliga och fungerar lite som en fällkniv - i vila ligger de nästan tryckta mot käken, när de ska användas fälls de ut.
"Pälsen" på fötterna har en helt annan struktur än den på spindelns kropp i övrigt, den är kort, väldigt tät och påminner om plysch. De här håren ger spindeln väldigt bra grepp (de kan klättra på helt släta vertikala ytor som t.ex. glas), och notera att den har dem inte bara under själva foten, den yttersta leden som är den som spindeln går på, utan även på den näst yttersta leden.
Nyömsad och fin.
Sköna Skåldö
Det var fantastiskt fint väder, varmt och soligt, och fint. Skåldödagen var precis vad man föreställer sig: en klassisk liten marknadsjippodag med stånd som sålde hantverk och hembakat, underhållning med sång, dragspel och gitarr, båtar som gled förbi hamnen, folkdansuppvisning, lotteri och uppvisning av frivilliga brandkåren (killen som åkte i vattnet för att bli livräddad tre gånger var säkert glad att det var en så varm dag. Faktum är att han hade nog det bästa jobbet på Skåldödagen).
Vi hittade en någorlunda skuggig plats inklämda mellan ett stånd som sålde hembakt bröd och kakor och ett som sålde fika och stickade ylleplagg - raggsockor m.m. (det senare sålde inte alltför bra denna 30 grader varma dag...). Där satt vi och retade oss lite smått på bandet (sång, dragspel gitarr). Vi båda för att volymen var för hög, gitarren stämde ganska illa och för att det nästan bara var den som hördes. Jag även för att jag tyckte att man ju kunde hoppats få sig lite finsk sångkultur till livs en dag som denna, men allt som framfördes var svenska visor (Taube med mera, mestadels i valstakt). Och dans på Brännö brygga låter faktiskt lite märklig på finlandssvenska (visserligen befinner vi oss på västkusten, men det är ju inte den västkusten).
Vet inte varför Kaj ser så barsk ut - troligen är det musiken, eller så är han bara avundsjuk på folket som sitter i skuggan och dricker öl på restaurangen bakom.
Den lilla mjukiskatten på bordet är för övrigt Kajs - han tyckte vi behövde en maskot och är väldigt förtjust i katter. Jag erbjöd mig att ta med en av spindlarna nästa gång...
Det var ganska mycket folk på Skåldödagen, och det var väl överlag trevligt, men framåt lunch verkade jippot vara över och folk började åka därifrån - troligen på grund av värmen. Kaj och jag åt lunch, sen åkte vi också hem. Jag konstaterade att Skåldö har helt fantastiskt fina diken med massor av fina ängsblommor - undrar vem som ar ansvarig för att sköta dem? Ska ta reda på det, har inte riktigt funderat på dikenas roll i min del av projektet men nu känner jag att jag borde inkludera dem på något vis.
Vi missade precis färjan från Skåldö och fick vänta på nästa. Och inte mig emot - jag hade inga problem att roa mig i diket och färjan hade gärna fått ta ännu längre tid på sig att åka och vända. Kaj konstaterade roat att "det är inte ofta folk blir glada om man slänger av dem i diket". Men man har ju så mycket roligare i livet när det räcker med ett dike fullt av johannesört, vädd och kamomill och alla tillhörande småkryp...jag såg min första pärlemorfjäril för året men fick ingen bild - krypen var så aktiva i värmen att den aldrig satt still länge nog.
