Bredband i Ekenäs
Så här går det till att skaffa bredband i Ekenäs:
Jag beställde bredband över internet från den lokala leverantören som mitt husäranslutet till, sedan tog det över en vecka innan de hörde av sig (se förra inlägget om "Ekenästid"). De ringde i torsdags, och idag kom det hit två personer för att installera bredbandet. Huset där jag bor är redan anslutet till bolaget ifråga, så allt som behövs är en dosa och ett par sladdar föratt jag ska kunna använda det. I min lägenhet i Sverige har jag en dosa av exakt samma typ, där fick man den och sladdarna på posten och kopplade in det hela själv (inte svårt), men i Finland krävs det tydligen två proffs som kommer hem och gör det. Vilket inte är mig emot så länge de inte tar extra betalt för det.
När de kom konstaterade de att de inte hade grejerna de behövde med sig (dvs de hade inte med sig sakerna de var här för att installera...), så de fick åka tillbaka till butiken och hämta det. Men de kom snart tillbaka, och den ena tog itu med att skruva upp dosan på väggen medan den andra tittade på - väldigt effektivt. Är bredbandsinstallatörer månne som trollkarlar som behöver en lättklädd tjej som står vid sidan om när de jobbar för att distrahera publiken så att de inte fattar trixen? Nu var tjejen ifråga visserligen inte lättklädd (som tur var) men någon praktiskt nytta verkade hon inte göra heller. Inte för att det behövdes, för att skruva upp en dosa på väggen och koppla i två sladdar - kanske kommer de hem till en två stycken för att man ska känna att man får valuta för sina pengar? För Finland är tydligen känt för att ha dyra och långsamma bredband. Men nu är det gjort och det fungerar! Fantastiskt!
Finska företeelser - Ekenästid
Det är i sig inte negativt, i alla fall inte enbart. Men om man själv kommer från ett ställe där tiden går mycket fortare, så fort att man ibland får anstränga sig att hinna med, som t.ex. Stockholm - då kan man lätt bli smått frustrerad i Ekenäs. Det jag blir mest frustrerad över är dock inte det att allting tar lång tid, utan att tidsangivelserna man får för hur lång tid något kommer att ta ofta är felktiga. I Ekenäs är alla nämligen obotliga tidsoptimister. Jag gillar inte tidsoptimister. Inte så att jag har något emot dem personligen, men eftersom jag själv är en sån där som alltid är i tid och verkligen betraktar deadlines som heliga, så blir det liksom alltid jag och min planering som drabbas negativt av tidsoptimisternas bristande tidsuppfattning.
Det är väldigt tydligt i Ekenäs. I Ekenäs tar allt inte bara längre tid än det borde, utan framför allt tar allt mycket längre tid än det är sagt att det ska göra.
När jag precis flyttat till Ekenäs gick jag till magistraten, som är den myndighet man som nyinvandrad gästforskare måste anmäla sig hos för att få ett finskt personnummer. Jag gick till magistraten, fyllde i ett par blanketter, och damen bakom disken sa: "Det kommer hem till dig senare i veckan". Det här var en tisdag, och vid det laget hade jag redan lärt mig att saker ofta tar lång tid i Ekenäs, så jag tolkade tidsangivelsen som att jag skulle ha stor tur om personnumret verkligen kom redan samma vecka, men att det förvisso var möjligt. Jag trodde att det snarare skulle komma efter helgen, dvs i början på veckan efter. Och jag hade rätt i att tidsangivelsen att det skulle ta ett par dagar var överdrivet optimistisk, men underskattade exakt hur överdrivet optimistisk. Pappret kom en vecka senare än jag trott, och en och en halv vecka senare än det var sagt...
Jag kan som sagt leva med att saker tar lång tid, men jag vill veta hur lång tid de tar. Jag klagar inte på att något tar en vecka så länge jag vet att det kommer att ta en vecka, men jag vill inte ha optimistiska gissningar där jag sen måste gå och undra vad som hänt. För tillfället gör jag så att så fort något ska ta några dagar så avhåller jag mig från att undra tidigare än en vecka efter utsatt tid. Och jag då har jag fortfarande fel ibland, så jag funderar nu på att justera det uppåt.
För två veckor sen sådär ringde jag fastighetsskötaren i mitt hus och bad att han skulle ändra namnet på namnskyltarna på min dörr och nere i porten. Jag fick reda på att för detta måste man fylla i ett papper och skicka in det till kontoret. Sagt och gjort. Jag fick pappret, fyllde i mitt finska personnummer och allt, och skickade in. Nu har det gått nästan två veckor och inget har gjorts med skyltarna, och jag har fortfarande bara en dittejpad papperslapp på min dörr som talar om att jag bor där...inte ett problem egentligen, men irriterande att det ska ta sån tid. Ska ringa nån dag, men jag tycker illa om att behöva ringa och tjata och fråga vad som händer.
Nyligen beställde jag bredband till lägenheten. Det gjorde jag på nätet, och fick då reda på att ett papper skulle skickas hem för påskrift. Jag har inte fått något papper än, och om det tar över en vecka för företaget att skicka papper på posten kan man verkligen undra hur lång tid det kommer att ta för dem att handlägga ärendet sen? Man kan tycka att en internetleverantör borde vara bättre på det där med kommunikation, men detta är ju trots allt Ekenäs. Jag ska ringa till dem snart - min policy är ju att vänta åtminstone en vecka för att kompensera för Ekenästid, men nu har det gått en och en halv så det börjar bli dags.
Och nu ska jag sluta gnälla. Ekenäs är jättefint och det är som sagt inte alltid en nackdel att saker tar tid. Det är på ett sätt trevligt att saker får ta tid. Men jobbigt när man inte vet hur mycket tid...
Marina subsidier med fjäderplymer
Fjädermyggor är generellt sötvattensdjur, men de finns även i Östersjön. Och här i Ekenäs som ligger på en halvö ser man dem även hemma hos mig, och jag bor ändå en halv kilometer sådär från havet med skog och villaområden mellan mitt hus och vattnet - fjädermyggor anses allmänt stanna väldigt nära vattnet även som vuxna, eftersom det är där honorna lägger ägg. Men klotspindlarna som bor på min balkong utnyttjar marina subsidier ganska friskt för tillfället - de har mer fjädermygg än något annat i näten, och då är balkongen ändå inglasad så man kan undra hur mycket mer fjädermyggor de spindlar som bor utomhus äter? Tror att jag ska se om jag kan hitta lite hjulnät också runt huset och se om jag kan inkludera dem i nätmätningsprojektet. Hade varit kul att sätta några klisterfällor också - måste kolla om de har något flugpapper i affären...
En blåsig kväll här när myggen var tvungna att landa och sitta still långt nere i vassen för att inte blåsa bort, lyckades jag äntligen få hyfsade bilder på fjädermyggor. De här bilderna hade jag velat ha medan jag doktorerade, till presentationer, avhandlingen m.m...Det är så dags nu, men fina är de, chirrarna, med sina plymer och guldglittriga hår.
Plymer som på en cirkushäst...fast en väldigt konstig cirkushäst. Cirkusmygga?
Det här är en av de större arterna, de är bara lite mindre än stickmyggor. Det finns en ljusgrön art (kan vara flera arter) som flyger här nu, ska försöka få bilder på dem också för de är jättevackra. Men det kan bli svårt för de är mycket mindre än de på de här bilderna (mindre än hälften så stora).
Mät ett nät!
Sådär!
Om man är lika konstig som jag och tycker det är roligt att örla omkring och kolla på spindlar, så kan den som så önskar nu hjälpa mig att mäta spindelnät. Instruktioner finns här:
Mät ett nät!
Eller så kan man nöja sig med att kolla på spindlar här på bloggen...
T.ex. är här en bättre bild på den väldigt orangea mattvävarspindeln som jag hade en väldigt suddig bild av innan: 
Och här är en fin Alopecosa sp.
En väldigt vackert tecknad klotspindel som bor på min balkong:
Och sist men inte minst en liten grön gurkspindel.
Sol och spindlar
Jag håller på att försöka dra igång ett litet spindelprojekt, och har väntat på att det ska bli lite bättre väder så att jag kan ge mig ut och testa fältmetoderna för det jag tänkt göra. I dag är vädret bra, men tyvärr regnade det i natt så alla spindelnäten i vassen är bortregnade och eftersom spindlarna inte är aktiva på dagen så kvittar det hur fint väder det är, man kan inte göra ett dugg...så nu avvaktar jag till ikväll och testar igen då.
Det här spindelnätsprojektet är lite halvt vid sidan av jobbet (som ju inte handlar om spindlar), det finns inga pengar till sånt här i projektet och jag har inga egna anslag. Men högskolan har en del utrustning jag kan använda, det finns flera hyfsade fältlokaler här i stan (eftersom Ekenäs är en skärgårdsstad som ligger på en halvö), och tanken är att göra något som är enkelt och kostar minimalt. Det som ställer till det är att jag vill göra isotopanalyser (som kostar pengar), men proverna kan jag samla in så länge även om jag inte kan analysera dem nu, och så söka pengar i efterhand. Projektet handlar om nätvävarbeteende hos hjulnätspindlar nära vatten, och kan förhoppningsvis ge svar på vissa frågot jag haft under doktorandtiden och med lite tur (förutsatt att det ger resultat) gå att publicera också.
Sen hade jag tänkt göra det här som ett projekt där vem som helst som tycker det skulle vara roligt att gå ut och kolla på spindelnät och spindlar skulle kunna hjälpa till (vet några sådana människor nämligen). Dels för att det skulle vara roligt att se om det går att göra ett sådant forskningsprojekt, dels för att det skulle ge mig mer data och data från ett större geografiskt område än Ekenäs (vilket i sig skulle vara intressant). Så är du intresserad av att gå ut på en strand och mäta spindelnät i sommar? Säg till mig! Det här kommer framför allt att handla om hjulnätspindlar vid havsstränder, men jag kan absolut tänka mig att inkludera även sjöstränder och kanske till och med rinnande vatten om man gärna vill vara med men bor långt från kusten.
Jag håller fortfarande på att utarbeta metoderna för projekt "spindelnätet", men har redan några frivilliga fältassistenter. Tanken är att det ska vara enkla metoder som kräver minimalt av förkunskaper och utrustning, men det är ganska många parametrar jag vill ha med så jag behöver komma ut och testa så att det fungerar. Så jag hoppas på att vädret håller i sig och att spindlarna kommer fram och bygger nya nät ikväll...
Studieorganism nr 1 - Larinioides cornutus.
Finska företeelser - tjära
Jo, åtminstone när man har den i glassdisken och på godishyllan skulle jag vilja påstå...
När jag en dag handlade schampo i närbutiken konstaterade jag att de hade flera märken tjärschampo. Detta var lite märkligt, men jag har även i Sverige sett tjära i schampo - ska tydligen vara bra mot mjäll? Men då har det varit sådär lite nästan medicinskt, och jag har aldrig sett det på t.ex. konsum eller hemköp. Och flera olika sorter! Fanns naturligtvis även balsam.
Lite märkligt. Har finnar mycket mjäll, eller bara en stark förkärlek för tjärdoft? (basturelaterat?)
Efter det har jag hittat flera andra produkter som innehåller tjära, och lutar nu åt det senare. Särskilt sedan jag hittade halspastillerna (flera sorter) och glassen (!) med tjärsmak i affären. Jag har inte provat och känner ingen särskild lust att göra det, men är samtidigt smått nyfiken. Kanske jag provar glassen nån gång om jag hittar smaken i ett kulglasstånd, så jag slipper köpa ett helt paket.
http://www.pingviini.fi/se/produkter/losglass/wanhan_ajan_tjara
Spindlarna hemmavid
Naturligtvis bor det spindlar hemma också (vilda alltså). Spindelfaunan hemma är hittills uppe i tre arter: Jag vet att det finns en Pholcus phalangioides eftersom det satt en i taket när jag flyttade in, men jag har inte sett den sen dess. Jag tror att jag har Steatoda bipunctata (samma klotspindelart som finns i lägenheten i Stockholm på balkongen också, men jag har inte sett någon spindel, bara nät. Bildbevis kommer kanske så småningom.
Jag har också pyttesmå mattvävarspindlar som den här.
De bor inte inne i lägenheten utan utanför, men i går kom det in en zebraspindel och hälsade på och det är ju alltid trevligt. Han stannade en stund och var, som hoppspindlar tenderar att vara, väldigt nyfiken.
Hoppspindlar har fantastiskt god syn, bäst av alla leddjur, och de är aktiva jägare som går omkring och letar efter byten som de smyger sig på. Det betyder att de inte bara behöver sin skarpa syn, de måste också vara uppmärksamma på sådant som finns omkring dem och det märks att de hela tiden aktivt avsöker omgivningen och kollar upp vad som händer. Jag brukar lära mina studenter att om du tittar på en spindel och den tittar tillbaka på dig så är det troligen en hoppspindel. Det räcker faktiskt nästan som bestämning, det är så typiskt för dem. 
Och det är så att den här nyfikenheten ibland gör det svårt att fotografera dem om man vill ha bilder rakt uppifrån som visar teckningar och färger (vilket ofta räcker för att göra en bra artbestämning, hoppspindlar tenderar att ha väldigt artspecifik teckning) eftersom de är riktiga linslusar som mer än gärna tittar i kameran och bilder framifrån visar ofta inte det man behöver se för en artbestämning. Inte för att det behövs i det här fallet, den här arten är så omisskännlig ändå.
En vig liten hoppspindel kan vinkla framkroppen 90 grader uppåt för att titta på något intressant. Som t.ex. en kamera. Omelett!
Högholmen - spindlar
I vassen på Högholmen kryllade det av spindlar, och jag har sett två för mig nya arter, bara det!
Pirata hygrophilus? Jag måste dit igen och fånga en så att jag kan göra en ordentlig artbestämning, men det här är i alla fall en Pirata jag inte sett förut.
Hypomma biturberculatum eller H. fulvum. Tyvärr världens sämsta bild eftersom spindeln är sådär 2 mm och vägrade sitta still. Men den fantastiska orange färgen syns ju i alla fall.
En väldigt vanlig spindel i vass är Larinioides cornutus. Det typiska Larinioidesnätet ser ut så här och är lätt att skilja från t.ex. korsspindel (som man också hittar i vassen) - man behöver inte alls se någon spindel för att veta vem som gjort nätet. L. cornutus gör typiskt nät som ser väldigt slarviga ut - skeva och vinda, glesa och oftast ganska trasiga (de är inte bara slarviga med tillverkningen utan också lata vad gäller att reparera). Spindeln sitter antingen i ett bo i närheten eller i nätet. När den sitter i nätet knycklar den ihop sig så här så att den ser ut som något skräp som hamnat i nätet. 
Boet är ofta i en vassvippa och en stabil konstruktion som ska tåla hårda havsvindar. Spindeln är ganska välkamouflerad och jag skulle gärna vilja veta vad som styr färgvariationerna, för den är ganska variabel och jag har sett röda individer som levt i säv (vars ax är rödbruna) medan man oftast ser olika beige och bruna nyanser i vassen.
Hitta djuret...ser ni spindeln? 
Så här ser den ut. Den här är väldigt ljus, oftast är de något mörkare gråbeige.
Och ibland är de riktigt mörkbruna, i synnerhet hannar. De kan också vara intensivt rödbruna, nästan mer röda än orange, men någon sådan hittade jag inte.
Här är en liten Tetragnatha extensa, en annan spindel som är ganska specialanpassad till att bo i vass. Den här var jag på jakt efter för att få lite bättre bilder än jag har till min spindelföreläsning i Lund i sommar, där den är en utantillart. Tyvärr är spindeln dels väldigt välkamouflerad och välgömd i vassen, dels väldigt lättskrämd - så fort man hittat en hoppar den bungyjump ner på marken där den försvinner spårlöst i all liggande gammal vass. Så jag har fortfarande inga bra bilder, alla jag hittade var dessutom ganska tråkigt beige i färgerna - de kan vara jättefint tecknade i gulgröna toner med röda ränder. Jag hoppas att det är för att de är små ännu och att de blir vackrare längre fram på sommaren när de är fullvuxna. 
Högholmen - skärgårdsvår
Jag tillbringade söndagskvällen i naturreservatet i Ekenäs (det ni sett bilder från tidigare), med att leta spindlar i vassen. Det var en sån där helt underbar skärgårdskväll - soligt och varmt och helt vindstilla (vädret har varit fantastiskt hela helgen och är det fortfarande). Och allt utom fjorårsvassen är sådär vårligt skirt och grönt.
Svanen visar upp sig på fjärden efter att medelst ett våldsamt handgemäng (eller heter det vinggemäng) ha drivit bort en rival från reviret.
Hela naturreservatet Hagen-Ramsholmen-Högholmen är nu helt täckt av vitsippor. 
Förutom vitsipporna blommade massor av nunneört.
Krulliga ormbunkar fanns det också.
Och alla träden och buskarna knoppas (utom ekarna som tänker avvakta lite till). 
En ros. Med mycket taggar.
Inte så väldigt välanvänd bänk.
Blommande starr
Randig stig, kantad av vitsippor och spirande liljekonvalj. Om några veckor kommer här att finnas mer liljekonvaljer än jag någonsin sett på en gång - hela fält av dem!
Havet ligger alldeles stilla.
Naturligtvis har jag massa spindelbilder också, men de får ett eget inlägg eftersom det här blev så långt ändå.
För övrigt är det vår och vitsippor hemma också - så här ser det ut när man kommer ut på gården. Påskliljorna på gården blandar sig med vitsipporna i slänten bakom.
Det är alltid väldigt pyssligt och pyntat där jag bor, och gården har nu fått pynt i form av ett flertal träfåglar av olika slag.
Iniö
I fredags var Kaj och jag på Iniö i Åbo skärgård. Vi träffade folk från öarna (styrgruppen för ett biosfärsområdesprojekt i Åbo skärgård) och fikade väldigt mycket. Det var trevligt, om än långt att åka från Ekenäs för en dag (sådär tre timmars resa, inklusive vägfärjor). Men det var fint, och vi hade som synes tur med vädret! Nu har jag därmed besökt två av mina finska "jobböar". Eller egentligen tre eftersom Iniö inte är en utan flera små öar, varav jag nu varit på två.
Vi gick en promenad till gamla byhamnen i Jumo, med jättefina gamla gamla båthus. Det är vanligt här att man formar dörrhålen på ekonomibyggnader så här, så att de inte bara är fyrkantiga - det syns inte bara på båthus utan även på t.ex. lador och liknande.
Masten som sticker upp i bakgrunden på bilden ovan är inte ett segelfartyg utan byns midsommarstång - tydligen ser midsommarstänger i Finland ut så här, lite som skeppsmaster med flera tvärstänger. Visserligen står den uppe på en bergknalle, men stången är ändå väldigt hög (telefonstolpehög). En fotograf i sällskapet var noga med att påpeka med att hans bys midsommarstång minsann var den högsta (eller var det näst högsta?) i Finland tills den bröts i vintras. Tydligen tar man det här med midsommarstänger på stort allvar i Finland...
Så gammalt att trät nästan är vitt.
Jumo. Jättefint gammalt kulturlandskap med fina gamla gårdar och hagmarker.
Ingalill får besök
Ingalill är "kontorsspindel" på mitt jobb, hon bor i ett ganska trevligt inrett (hon har fått lite renoveringsarbete gjort) terrarium på mitt kontor. Ryktet att jag hade en fågelspindel på kontoret spred sig snabbt på Aronia, och Ingalill har nu blivit något av en sevärdhet. Till den grad att när det kommer folk till mitt kontor och knackar på är det oftast Ingalill de vill träffa, inte mig.
Hittills har en stor del av Aronias personal varit och tittat, och i dag dök hela städpersonalen upp i samlad tropp, 6-7 pers, och frågade om de fick titta på spindeln. Och visst fick de det! Det är faktiskt en av anledningarna till att jag har en fågelspindel på jobbet - att sprida lite kunskap och öka toleransen vad gäller den här ofta ganska missförstådda djurgruppen. En stor, levande spindel ger alltid upphov till frågor, och de flesta är ganska intresserade, oavsett om de gillar spindlar eller inte. Ingalill är också en väldigt bra isbrytare, jag hade t.ex. helt säkert inte fått tillfälle att träffa så här många av städpersonalen och prata så mycket med dem annars.
Så jag öppnade terrariet så de kunde titta ordentligt. Öppet terrarium = mer spännande, även om spindeln sitter längst bak i ett hörn och inte rör sig ur fläcken - vilket i sig också ger intryck av ett lugnt och ofarligt djur när vi kan stå där och prata med terrariet öppet utan att spindeln gör minsta försök att smita., Jag berättade lite om fågelspindlar och arten och svarade på diverse spindelfrågor om allt möjligt. En av de äldre i sällskapet sade lite längtansfullt "hon ser så mjuk ut...!", så hon fick klappa lite försiktigt och konstaterade att "det känns ju precis som kattpäls!". Sen blev hon orolig för att Ingalill skulle tycka att vibrationerna från golvboningsmaskinen var jobbiga...
Det här är ett mycket gott skäl att ha en fågelspindel på jobbet - vad som för de flesta av dessa 6-7 personer först var ett läskigt kryp betraktas nu som en individ med mjuk päls som kan ha synpunkter på vad som pågår i hennes omgivning! Det är otroligt hur en lugn fågelspindel och lite information om den kan ändra folks uppfattning om en hel djurgrupp, jag har varit med om det förr och det är alltid lika fantastiskt att se. Bra jobbat Ingalill!
Ingalill - kunskapsspridare och spindelambassadör.
Finska företeelser - mjöd
Drycken ifråga heter sima på finska, och att kalla det mjöd på svenska är troligen något slags dålig översättning som är smått förvirrande. "Sima" behöver inte innehålla honung (men kan göra det) och är i princip en alkoholfri, mousserande, söt fruktig dryck som smakar lite som pommac. Typiska ingredienser är farinsocker, jäst och citron även om det verkar kunna vara lite allt möjligt i vad gäller frukter och sockersorter. Förr i tiden var det här tydligen ett alternativ till svagdricka, nu är det som sagt en valborgstradition (helst i kombination med munkar).
Valborg/första maj i Ekenäs
Jag är ju van att spela på Valborg, och det känns konstigt att inte göra det. I brist på valborgsbål tog jag en cykeltur ner för att reka den närmaste badplatsen (för tidigt än, men bara att veta var man ska bege sig när vattentemperaturen går över fem grader). Den verkade trevlig, det kan nog bli några dopp där i sommar...(bild kommer).
Det typiska vårtraditioner vi i Sverige förknippar med valborgsaftonen - dvs elda bål, sjunga vårsånger som "Vintern rasar" (eller lyssna på körer/orkestrar som spelar dem) med mera, eventuellt iförd studentmössa - infaller i Finland istället på första maj. Dock utan bål. Vid lunchtid samlades Ekenäs befolkning, till stor del iförda studentmössor, i parken i centrum där Ekenäs manskör framförde vårsånger. Jag tog mig dit, i normala fall är jag inte särskilt förtjust i sådana evenemang men som ny i stan känns det bra att inventera kulturen på orten. Det var en fin solig dag också, så en cykeltur till parken passade bra. Det var smått underligt och ganska roligt att höra de klassiska vintern rasat ut, sköna maj m.m. på finlandssvenska...
I parken sprang jag på en annan svensk postdoc vid Aronia och hans flickvän (också biolog och forskare) som var på besök från Uppsala. Efter det anslöt sig ytterligare forskare från Aronia och Novia (varav en biolog, som jag känner från Lund!), så till sist var vi en liten grupp på sju ekologer med tre barn...Marianne hade varit förutseende och tagit med hembakta munkar och mjöd så att det räckte till alla, så nu har jag även provat på den finska specialiteten mjöd (eget inlägg kommer om detta). Sen gick vi hem till Purba och Johan och fikade, de bodde i ett av de fina trähusen i gamla stan, precis nere vid havet. En dag med mycket fika blev det...och en oväntat trevlig första maj.
