Sett på växthuset på Stensoffa forskningsstation.

Eter en intensiv spindeltemadag i Skåne med många spindlar, flitiga studenter och besök från media (håll utkik i sydsvenskan, gott folk!) är jag nu tillbaka hemma i Flemingsberg igen. I kväll ska det repas figurativ marsch på armémuseum med Sjövärnskårens musikkår inför helgens tattoo som äger rum där. Inför kvällens rep fick vi en utrustningslista av vår eminente engagemangsansvarige:

Detta ska ni ta med er!
Bra skor
Ett glatt humör
Instrument
Regnkläder

Följande noter; Svenska arméns tapto, Pirates of the Caribbean, Highland Cathedral, Semper Fidelis, Luftwaffe march, Kameraden auf see, Allt under himmelens fäste, Muistoja Pohjolasta

Klädsel: Civil

Undrar om utrustningen står i prioritetsordning?

I vilket fall måste jag få tag i någon eftersom jag inte har en enda not - jag var ju frånvarnde från sista repet på vårterminen på grund av en viss disputation...nåja, resten har jag i alla fall. Regnkläder tror jag att jag struntar i eftersom både svenska och norska väderleksrapporterna säger att det bara ska bli molnigt, inget regn.

Nu är jag i Skåne för mitt årliga besök på Lunds universitet för att lära ut viktig spindelartkunskap till studenterna där. Tills det är dags i nästa vecka roar jag mig med att leka med den nya kameran hemma hos föräldrarna i Blentarp. Särskilt intressant för tillfället är att studera livet i oreganobuskaget utanför växthuset.

I oreganon bor bland annat en stor rovspindel som gjort barnkammare åt sina många ungar av hela blomställningen på en oreganplanta. Däruppe sitter hon och vaktar, med utsikt över hela trädgården.







Fler än mamma rovspindel tyckte att oreganon var ett trevligt ställe för en barnkammare, här finns även mamma lockespindel. Hon har dock byggt sin barnkammare en bit ner på plantan i stället för högst upp i toppen som rovspindeln. Ville hon kanske inte ha en rosa barnkammare?





De flesta besöker dock oreganon av helt andra skäl - mat! Flitiga gäster i oreganorestaurangen är:

Blomflugorna




Humlorna







Och fjärilarna

I dag var vädret äntligen fint nog för den efterlängtade turen för att utforska det närbelägna naturreservatet och badsjön Gömmaren. Gömmaren är en liten liten näringsfattig sjö med klippstränder. Badtemperaturen var väldigt lagom och jag upptäckte att jag blev smått förvånad över detta -jag har liksom vant mig av med sjöbad de senaste åren då jag mest badat i havet (där det oftast är kallare). 

Gömmaren

Vit näckros (fanns även gula)




Gömmaren igen.




Om ni tittar på bilden ovan ser ni att det sticker ut en liten udde som är öppen och skoglös. Den blev jag genast nyfiken på eftersom det ser ut att vara myrvegetation på den. Så jag var tvungen att gå och undersöka, och jovisst, det stack ut en liten mosse kantad av pors i sjön. Jag hade inte riktigt tid att ge mig ut på någon av vandringslederna i området, det ska jag göra nästa gång, men jag ägnade någon timme åt att utforska mossen, eller snarare utforska nya kameran för första gången i fält.

På en mosse finns massa vitmossa, det är liksom definitionen på en mosse. Och det är alltså den gulgrönröda mossan på bilden som är vitmossa, inte det man har i adventsljusstakarna på jularna (det är renlav). Som synes är vitmossa faktiskt inte särskilt vit, men den bleknar när man torkar den, därav namnet.


Om man tittade lite närmare ner i vitmossan (t.ex. efter vargspindlar) så hittade man (förutom vargspindlar) massor av rundsileshår! Notera hur välkamouflerade de är mot vitmossan.



Sileshåren var tacksamma att fotografera, de glittrade så fint i solen!









Hela plantan. Översta bladet i mitten har som synes fångat ett litet kryp, det här är ju en av de få svenska köttätande växterna.



Tuvull



Ängsull




Fyrfläckig trollslända (Libellula quadrimaculata), som heter så för att den har två svarta fläckar på varje vinge i stället för en.






En trollslända som försöker gömma sig? Går inget vidare när man inte kan fälla ihop vingarna.




Kärrtrollslända (Leucorrhinia albifrons)



Vackra ögon!




Flaskstarr, en av de ytterst få starrarter jag faktiskt kan!




En av de många starrarter jag inte kan.




Blomfluga (Syrphus? Megasyrphus?)




Det kryllade förstås av vargspindlar också, en del Pirata men mest Pardosor (förstås), som dock vägrade sitta still i solskenet ens de två sekunder som krävs för att man ska kunna ställa in skärpan och få en bild. Här är i alla fall en Pardosa sphagnicola på vitmossa, Sphagnum (som den fått sitt artnamn efter eftersom arten trivs just på myrar).




Väl hemma kan man numera hänga sina badkläder på tork på balkongen! Lyx!

Nu är gardintyger införskaffade och gardiner sydda till alla fönstren. I glada färger.

Rummet

Köket

Det kan verka som om jag inte gör annat än fotograferar natur- och väderfenomen från balkongen, men så är faktiskt inte fallet. Men jag måste få visa denna fantstiska regnbåge som syntes över Flemingsberg i går. En hel regnbåge, dvs båda ändarna i marken, inte från ett moln och ner som oftast är fallet. Tyärrr kunde jag inte få med precis hela den enormt stora regnbågen på en och samma bild. Dessutom hade den en sekundärbåge (en liten, svagare regnbåge med omvända färger ovanför den starka bågen). Jättevackert!

Nu har jag äntligen fått flyttat alla böcker från balkongen till bokhyllorna, med resultatet att man nu faktiskt kan sitta ute på balkongen! Jippi!

Och böckerna är där de ska vara vilket även det är skönt. Dessutom ser stället väldigt mycket mer möblerat ut när de är på plats. Kerstin och Marianne har också fått flytta in i sina terrarier.

 

Något jag måste fixa snart är gardiner...solen står rakt in här på mornarna så man vaknar fyra. En filt får fungera som nödlösning, men vackert är det inte. Och den stänger faktiskt inte ute solen bra nog heller.

Och så ännu en dramatisk solnedgång från balkongen.

Mitt namnval för min avhandling har blivit en stor källa för diverse ordvitsar (av vilka avhandlingstiteln förstås är en). Här kommer därför en liten redogörelse för dessa.

Sedan min variant. Jag döpte min avhandling till "The spider and the sea", och valet gjordes främst för att jag ville ha en kort och koncis titel (ovanligt i avhandlingssammanhang) som samtidigt faktiskt beskrev vad avhandlingen handlar om. Och det gör den, på det mest kortfattat tänkbara sätt man kan tänka sig. Dessutom gillar jag alliterationer. Och så gillar jag att läsa böcker, och då är det ju lite trevligt att ha en titel som anspelar på ett av litteraturens stora verk. Dessutom kan den klassiska "den gamle och havet"-allegorin ge upphov till intressanta filosofiska diskussioner när man använder den i sammanhanget doktorsavhandlingar.




Naturligtvis snappade min amerikanske opponent upp Hemingwayassociationen, och blev dessutom mycket förtjust i den. Som den grand old man han är i spindelekologiska sammanhang gjorde han förstås även sin egen version:




Och sist i raden damp ett vackert inslaget paket från orkesterkollegerna Olov och Elis ner i brevlådan häromdan, innehållande en ny version av boken, med en ny twist på titeln och även en konstnärlig tolkning med havsdjupet fullt av jättespindlar (uppenbarligen en för vetenskapen okänd ny marin spindelart).






Vad kommer härnäst tro? Eller är ämnet nu uttömt? Hur långt kan man egentligen utforska kombinationen en gammal man, en spindel och havet?

Från och med nästa helg blir jag lägenhetsinnehavare, då flyttar jag, fiskarna, spindlarna och kackerlackorna till en etta i Huddinge. Med balkong. Och fin natur inpå knuten.

Huset ligger jättenära pendeltågsstationen, det är inte med på bilden men ligger en bit till höger om det knallröda huset och är likadant som det fast knallgrönt i stället.

Efter disputationen drabbades jag av en besvärlig förkylning som hade oförskämdheten att sätta sig på stämbanden. Och kanske hjälpte jag till själv eftersom jag var på jobbet (där man förstås måste prata med folk) fast jag var jätteförkyld och fast jag dessutom egentligen ska föreställa ha semester. Men jag behövde reda ut alla icke analyserade prover så att min handledare vet vad som är vad, och sen hux flux dök det upp en trevlig lägenhet till salu vilket också innebar en massa pratande. Resultatet blev att jag till slut inte kunde prata alls, i fredags gav stämbanden upp totalt så jag har ålagt mig tystnad över helgen. Och troligen i morgon också. Sen så kanske. Så nu försöker jag hålla tyst, stanna hemma och inte gå ut i blåsten och regnet mer än nödvändigt (vilket ju också är ett bra sätt att undvika att behöva prata med någon), och sysselsätter mig med lite flyttpackning. Inte för att jag vet exakt när jag kan flytta än eftersom bostadsföreningen i nya huset måste behaga sammanträda först. Men går allt som det ska flyttar jag snart söderut till Flemingsberg (Huddinge).

Elin har lagt ut bilder från disputationen och festen på facebook:

http://www.facebook.com/home.php#/album.php?aid=102335&id=705030107

Det kommer att ta ett tag att lära sig att till fullo använda och utnyttja den nya kameran på bästa sätt, men här är ett par första försök (ja pappa, de här är tagna med makroobjektivet!):

Så var det klart, i fredags godkände betygskommittén min doktorsavhandling och försvaret av den, jag hälsades välkommen till vargspindelmaffian av min opponent från Chicago och kan nu titulera mig filosofie doktor!

Tack alla som var där för en oförglömlig dag! Tack för all uppmärksamhet och alla fina presenter! Tack för all hjälp med allt som måste göras, i synnerhet till mamma, pappa, Elin och Petra som gjorde jätteinsatser för att åstadkomma en fantastisk disputationsfest! Mycket jobb, och fantastisk underhållning från toastmastrarna. Blommor till er, synd att de bara är tvådimensionella!

Jag tycker för övrigt att det är ganska roligt att ämnet för min avhandling och mitt forskningsämne stämmer så otroligt dåligt överrens...

Elin efterlyste bild på avhandlingen, här hänger den på Botans spikbräda (i mitten, med blått vatten och en brun spindel):



Doktorsavhandlingen hänger väldigt nära min licentiatavhandling (längst till höger i jämnhöjd med doktorsavhandlingen), så det blir ett litet spindeltema i mitten av den annars väldigt botaniska brädan.




Och helt apropå ingenting måste jag också visa en bild på den enorma häggen precis utanför botan som är väldigt stor för att vara hägg (jämför med gammeleken strax bakom till höger) och blommar för fullt. Det gör för övrigt alla de andra, dock inte fullt så stora, häggarna i omgivningarna också och det är ganska gott om dem. Tillsammans med de nyutslagna ekarna och blommande körsbärsträd är det just nu väldigt vårligt här, syrenerna blommar inte än här, men väldigt snart slår de också ut.

I dag har det varit en lång och smått jäktig men överlag trevlig dag.

Dagen började egentligen redan i går, med att jag stod och skrev ut inbjudningskort till disputationsfesten för att kunna stoppa dem i avhandlingarna jag delade ut till folket på avdelningen i dag. Detta ägde rum i går natt, eller extremt tidigt i morse, eftersom jag kom hem från skåne i går eftermiddag och sedan tillbringade kvällen på brassbandsrep. 

Dagen inleddes sedan med nästintill panik!  Avhandlingarna som tryckeriet skulle ha levererat i går fanns inte på mitt rum. Det i sig var inte märkligt, jag hade bett leverantören (som dessutom ringde mig i går medan han befann sig på Botan så det borde vara smått omöjligt att glömma instruktionerna!) att om han inte kunde lämna dem på mitt rum skulle han lämna avhandlingarna hos min handledare, eller hos någon annan på växtekologen om Peter inte var där. Samt att både Peter och övriga på växtekologen finns i korridoren till vänster om trappan, inte höger där jag har mitt rum. Men Peter hade inte sett till några avhandlingar och det hade ingen av de andra på avdelningen för heller. Efter ett samtal med tryckeriet fick jag bekräftat att de visst levererats -till ett rum nära mitt. Något som visar på detta tryckeris eminenta förmåga att ta instruktioner.

Detta innebar att jag efter att ha jagat avhandlingarna hos alla på växtekologen fick fråga runt bland alla växtfysiologerna också, men till sist kom de i alla fall till rätta. Det mesta av tiden före förmiddagsfikat gick alltså till detektivarbete för att hitta 180 försvunna avhandlingar (=4 kartonger) men jag hann också besöka husets enda bra skärmaskin nere i källaren och skära till mina inbjudningskort och börja stoppa dem i avhandlingarna, samt prata med vår vaktmästare Hasse om spikning och lokallån för disputationsfesten. Och så började Peter fråga om den elektroniska spikningen så att jag blev tvungen att oroa mig lite för det verkligen var avklarat (det är den spikningen som numera är obligatorisk) eftersom både han och jag trodde att i dag var den dag då avhandlingen måste vara spikad. Men jag bestämde mig föratt skjuta upp detta problem till eftermiddagen eftersom jag inte kunde göra något åt det för tillfället utan i stället ägna mig åt de nödvändiga förberedelserna för den analoga spikningen.

På förmiddagsfikat uppskattades de blådekorerade kakorna väldigt, men eftersom det inte är så många på avdelningen för tillfället (fältsäsong...) gick de inte på långa vägar åt. Troligen har växtekologen kakor till hela nästa veckas fikor också, men det är ju inte fel. Efter fikat besökte jag Hasse igen, denna gång med en avhandling förra gången jag pratade med honom hade jag itne hittat dem än), som han borrade hål i åt mig. Det är lite för jobbigt att slå en återanvänd grov spik genom en avhandling och in i en ekbräda, så de förborras. Jag fick även en spik som Hasse rätade ut åt mig (avhandlingar spikas med speciella gamla fina spikar som återanvänds om och om igen) men fick däremot ingen hammare, för den hade Gustav som skulle spika samma dag redan lagt beslag på. Så då var jag tvungen att leta rätt på Gustav och ta ifrån honom hammaren eftersom jag skulle spika före honom. Detta eftersom vi växtekologer hade ett seminarum på eftermiddagen och jag tänkte hinna spika före det. Sedan ägnade jag resten av förmiddagen åt att skriva i avhandlingar, stoppa inbjudningskort i dem och dela ut dem på avdelningen.

På fredagar har vi en lunchtradition på växtekologen, då går vi doktorander ut och äter ihop. Naturligtvis kan man äta lunch ute andra dagar också och naturligtvis är det inte alla som kan eller vill följa med varje fredag, men det är alltid några som gör det och det är alltid trevligt. I dag var vädret strålande så vi kunde sitta utomhus.

När vi kom tillbaka närmade sig klockan ett, dvs spikdags. Vi tidigarelade det hela ytterligare lite eftersom eftermiddagens seminarium också skulle börja ett. Så jag spikade tio i, med den traditionsenliga guldhammaren (se förra inlägget). Det blev en snabbt avklarad spikning, men avhandlingen fick en mycket fin plats mitt på brädan nära min licavhandling. Sedan sprang jag upp till Gustavs rum, överlämnade hammaren, och tillbaka ner för att hinna till seminariet. Det hölls av Ulf Swensson och var intressant, trots att det var både systematiskt och botaniskt. Handlade om väldigt storskalig spridning.

Efter detta ägnade jag mig åt att stoppa fler inbjudningar i avhandlingar, stoppa dem i kuvert och leta och skriva adresser till diverse folk som kommer att få en avhandling i brevlådan nästa vecka (utom opponenten som bor i USA). Troligen på tisdag för jag tror inte de hann ner i posten snabbt nog för att hinna med dagens sista hämtning. Och så redde jag ut den elektroniska spikningen, där det som jag misstänkte visade sig att jag redan klarat av alla mina plikter för ett par veckor sen och Peter alltså bara skrämde upp mig också eftersom han inte hade koll själv, och eftersom han är min handledare tror jag att han har rätt och att om han är orolig borde kanske jag också vara det. Men så var inte fallet den här gången. Nu är det i alla fall spikat och klart och de flesta avhandlingar som måste lämnas eller skickas till någon är lämnade och skickade.