Till Skåneland!
På kvällen hade det snöat så att man inte kunde se ut...men om man gör det är det vitt!
Fina fiskarna!
Nu fnns det nya bilder i terroristfiskbloggen på storakvariet! detta med anledning av att akvariet fått tillskott av ännu en ciklidart, röd zebra (Metriaclima estherae). 3 ciklidarter var min ursprungliga plan, och zebrorna gav verkligen akvariet ett lyft! Det blev jättefint med några orange fiskar (de ser gula ut på bilden, men det är de inte, de är apelsinorange) bland allt blå-svart. Akvariet ser nu också verkligen ut som ett malawiakvarium ska se ut.
Som sagt, se gärna terroristernas egen blogg för fler bilder.
Postern!
Postern är äääntligen färdig och ivägskickad till tryckeriet, så nu är det försent att ändra alla smådetaljer man alltid upptäcker efteråt att man skulle vilja ändra på. Så här blev resultatet, tyvärr gör den ju sig inte riktigt i så här litet format (originalet är 70*100 cm). Sen saknas det lite detaljer också i form av små spindlar och liknande som ska sitta på den, alla pilarna i figurerna ska t.ex. peka på något, inte bara ut i luften. Och ja, diagrammen ska vara "upp och ner" (detta eftersom värdena är negativa).
Jag är ganska så nöjd, får jag nog säga. I alla fall just för tillfället.
Människor att sakna
Förra veckan gick både min kusins man och den äldsta medlemmen i den musikkår jag mer eller mindre växt upp i bort. Båda lämnar varma minnen efter sig och kommer att saknas. Tror jag skrivit tidigare att jag tänker undvika att "missnöjesblogga" så långt det är möjligt, och det tänker jag tillämpa även vad gäller den här typen av deppig bloggning. Båda dessa människor var glada, varma, fantastiska personer som kommer att saknas av många, men livet går vidare och världen är som tur är full av andra glada, varma, fantastiska människor som kommer att förgylla den med sin närvaro en tid till. Som till exempel alla mina kusiner och kusinbarn i Göteborg och mina före detta orkesterkolleger i Skåne.
Som tur är händer det mycket roliga saker också nu. I morgon är det konsert med Sjövärnskåren, det ska bli trevligt. Och veckan efter ska jag på oikoskonferens i Skåne då jag hoppas på att få träffa bekanta på Lunds universitet, samt förstås familjen. Utom Elin förstås som åkt till Honduras då (Avundsjuk! Jag vill också åka till Honduras, och leta fågelspindlar och andra kul kryp! Att jag precis kommmit hem från Australien hjälper inte upp dessa känslor nämnvärt.). Efter oikos är det inte långt kvar till påsk, och då kommer föräldrarna hit och hälsar på (påskmiddag i Tensta är utlovad, och systrarna, ni är förstås också välkomna. Det är ni ju alltid!).
Det är bara lördag...
Denna eleganta spindelbild har Elin fixat till mig, den ska sitta i väldigt stort format ovanför själva postern på konferensen är det tänkt.
Roborallykväll
Mathias föreslog att vi målar upp en gigantisk roborallyplan på Botans parkering så att vi kan gå ut och spela live där på luncherna. Eftersom det för tillfället har grävts en del på parkeringen finns det ju till och med hål att ramla ner i, vi har dock inga rullband, kanske man borde spela på t-centralen i stället? Eller lasrar, till min och Jockes sorg (men vattenpistoler borde fungera bra det med).
Skånebesök
Den här helgen hälsar Elin på och vi har ägnat oss åt trevliga aktiviteter såsom:
Beskåda kända och mindre kända konstverk på moderna museet. Vissa kunde man se vad de skulle föreställa, övriga kunde man ju alltid försöka gissa.
Äta koreansk fläskkarré med spenat utan fläskkarré (nej, det innebär inte att vi åt endast spenat).
Fixa och trixa med en spindelbild till min poster. Eller rättare sagt, Elin har förstås gjort själva fixandet och trixandet.
Baka muffins, samt förstås äta muffins.
Jag har även utsatt Elin för stora doser brassbandsmusik, men än så länge har hon inte klagat.
Posterinspiration sökes!
Nu till problemet. Jag har inga större problem att åstadkomma en helt ok poster. Men det räcker inte att postern är ok. På den förra oikoskonferensen hade jag en poster som jag tyckte var ok (se bild), och där jag på ett för ekologikonferenser tydligen innovativt sätt använt ett foto av farmors gulblommiga tapet som bakgrund och gett postern ett "vägg"-tema. Postern fick mycket beröm trots att den tyvärr blev för mörk vid tryckningen. Den inspirerade också föreningen Oikos till att i år instifta pris för bästa poster och bästa muntliga presentation (för doktorander). Så nu har det blivit viss prestige i att göra en bra poster till årets konferens -jag kan stå ut med att den inte vinner, men den måste ändå vara riktigt bra. Inte ok, inte hyfsad, utan riktigt bra. Det hade varit enklare om jag haft en muntlig presentation i stället, då hade det inte varit någon prestige i det, men nu anmälde jag tyvärr mig för sent för att få prata utan får nöja mig med en poster.
Jag kan förstås inte använda vägg- och tapettemat en gång till utan nu krävs något nytt. Det vanliga är antingen en enfärgad bakgrund eller ett foto som bakgrund, men eftersom det är det vanliga tycker jag att båda dessa alternativ är tråkiga. Jag kunde stå ut med ett foto om jag hade ett bra, men eftersom postern är i stort format krävs en riktigt bra bild för att det inte ska bli grynigt, och jag har ingen som både är tillräckligt bra fotomässigt och som dessutom fungerar färgmässigt för sammanhanget och har ett motiv som passar.
En annan idé var att göra en poster inspirerad av australisk aboriginkonst. Det hade varit roligt, och kunde bli riktigt snyggt, men kräver nog för mycket arbete. Antingen får man göra hela postern för hand (handmåla) eller också på något vis skapa en bakgrund i australisk aboriginstil på datorn som man sedan kan använda för att göra en poster på normalt sätt (dvs i powerpoint). Även det blir dock troligen för tidskrävande eftersom utmärkande för denna typ av konst är komplicerade grafiska mönster, ofta med små detaljer.
Så nu har jag kört fast lite. Det är bakgrunden som vållar de stora problemen, alla övriga komponenter har jag i stort sett ganska klart för mig hur jag vill ha även om det finns ett par alternativ även där. Den senaste idén är att baka ihop ett par av figurerna jag tänkt ha på postern med bakgrunden, och kanske även göra vissa delar av bakgrunden/figurerna "aboriginmönstrade"...
Julklappskängor!
Denna bild (nä, jag åker faktiskt inte skridskor på parketten även om man skulle kunna tro det) får mig att tänka på Elins blogg, där man ofta ser bilder på moderna kreationer och eleganta skor. Så är det inte på min blogg. Här är det manchesterbyxor och omoderna kängor (=telemark) som gäller, detta kan dock betraktas som high fashion i ekologvärlden. Där Elins skogarderob innehåller det ena paret högklackade, glittriga små nätta skor efter det andra finner man i min främst gummistövlar, kängor, vandrarskor och vandrarsandaler, fotbeklädnader för all slags terräng och alla slags väder, men inget för dansgolv och cocktailpartyn. I min garderob finns ett enda par skor med höga klackar vilka av Elin troligen knappast hade betraktats som särskilt högklackade alls, och jag använder dem bara och enbart på Solna brass spelningar för där är klädseln smoking. Då kan inte ens jag komma i kängor (det hade jag dock kunnat på disputationsfester på växtekologen, utan att någon lyft ett ögonbryn). Som en av mina lärare en gång så fint uttryckte det: "Gummistövlar är aldrig fel...men inte alltid rätt heller". Lite irriterande var dock att han sade detta, och inget annat, var gång någon frågade om vi behövde gummistövlar på en exkursion med följden att alla hade stövlar jämt för säkerhets skull, även i 30 graders värme på kruttorra sandhedar.
Men jag har ännu ingen flytoverall i min garderob åtminstone. En sådan kan faktiskt beskådas på Elins blogg, även om det ska sägas att den inte tillhör henne.
Tillbaka på Botan 2
Vad gäller statusen från förra inlägget om detta så har vissa saker hänt. Burkarna, Hugos och Leenas doktorsavhandlingar, och det vita ljuset har flyttat från skrivbordet upp i bokhyllan (burkarna fortfarande odiskade, men nu åtminstone prydligt staplade). Kristoffer har åtagit sig att hålla en minikurs i hur man gör en stockholms universitets-hemsida och denna har schemalagts till på tisdag eftermiddag, den ska jag gå på. Didriks nya komplicerade fågelskådningsvariant har gett honom problem eftersom han inte lyckats kryssa pilfink och enligt sitt nya system inte får kryssa något annat förrän han kryssat den. Det roliga här är att pilfink är jättevanlig, det är anmärkningsvärt att inte lyckas kryssa den, och i dag syntes Didrik med en bok om pilfinkar i ett försök att "tränga in i pilfinkens psyke". Gundula har blivit färdig med sin ämnesuppsats om ekosystem på skarvkoloniöar och den ser mycket trevlig ut. Peter har sin grå tröja med orange ärmar. Jag har fortfarande vadarstövlar i returpapperslådan och 2007 års almanacka hänger fortfarande på anslagstavlan med septembers blåfotade, dansande sulor uppslagna.
På bar kvist
Jag insåg just att de flesta inte vet att det inte bara är Petra som har pinnar i sitt hem, utan även jag. Jag har hittills inte funderat så mycket på pinnarnas närvaro i mitt ständigt något variabla menageri, det innehåler ofta kryp som jag tillfäligt plockat in för att titta på eller hittat nånstans och som inte blir omnämnda i bloggar och liknande, men pinnarna kommer troligen att vara kvar ett tag i alla fall så här är en bild på en av dem. Jag var smått förvånad över att de fortfarande levde när jag kom hem efter julen i Skåne, men har sen inte tänkt så mycket på dem förutom att de förstås fått mat och vatten.
Förklaringen till pinnarnas närvaro är att när jag fixade pinnar åt Petra tog jag förstås inte med bara två, utan jag gjorde förstås som när jag fångar kryp på jobbet: tog med ett par i reserv, för det är alltid jobbigare om saker dör så att man har färre än man behöver än om man har för många. Och i det här fallet skulle det ju vara rätt trist om inte alla klarade resan, lite svårt att hämta fler ju. Men det blev inget svinn alls, och jag tänkte först slå in allihop som julklapp. Sedan insåg jag att det kanske vore smartare att fortsätta sprida riskerna och låta reservpinnarna stanna här, dels vore det väldigt trist om någon strök med under resan ner till Skåne efter att ha klarat sig så långt (och jag var rätt orolig, och glad att jag tänkte så här, när tåget blev flera timmar försenat i Mjölby och det började bli kallt när det stod still!), dels kan ju pinnar vara kinkiga med matbyte och akacia är ju inte lätta att hitta i Sverige så om någon av oss inte klarade att hålla liv i dem skulle den andra kanske lyckas. Och om jag skulle misslyckas så gjorde det inte så mycket, om Petra skulle misslyckas -så fanns ju reserverna här. Men nu har ju alla pinnar klarat sig, både i Skåne och Stockholm, så här kommer en bild på Stockholmspinnarna. Jag behöll de minsta, men de har vuxit till sig bra nu.
Och här är ett mattips som jag har testat och vet funkar, Petra: de gillar murgröna! Jag har börjat testa mig igenom lite olika saker, men murgröna leder hittills över spenat, persilja och ruccola och halvvissna blad från en rosväxt på gården. Giftig mat är tydligen mums, då känner de sig som hemma (undantaget är fortfarande lagerhägg, det ska alltid undvikas eftersom det utsöndrar cyanidgas när bladen skadas och det tål inte ens en pinne med plåtmage).
Murgröna hittas (förutom ute på husväggar men där är den ju vissen nu) i blomsteraffären och ibland i mataffären. Och så här efter jul kan man hitta dem på rea med de andra julgruppsblommorna. Pinnarna här har en planta med fina spräckliga blad för tio kronor på konsum i terrariet (den är inte på bild dock), en annan står på tillväxt.
Den typ av pinne som inlägget syftar på är alltså den ljusa, lite gulaktiga längst upp till vänster på bilden. Nu föredrar jag ju fortfarande arachnider som husdjur, och det är inte tänkt att pinnarna ska bli ett bestående inslag i menageriet här. De har heller inte ett idealiskt boende, de bor för tillfället i det före detta yngel/kitchakvariet som inte längre innehåller vare sig vatten eller fisk. Det är inte tänkt att innehålla pinnar heller och är inte inrett därefter, framför allt saknar det ett lock som fungerar ur terrariesynpunkt. Blir jag någon gång färdig till att göra om det till ett ordentligt terrarium blir det i så fall inte förrän nästa akvarieprojekt är slutfört, och i så fall blir det nog ett kryp med ett par ben mer som får flytta in (och då krävs ett ordentligt lock). Så Petra, tar pinnarna slut så finns det fler här!
Kitchakvariet fungerar dock, och nu till helgen ska jag göra inredningen lite mer pinnvänlig...
Sooolen!
Tillbaka på Botan!
Nu är jag tillbaka på Botan, efter totalt lite över tre månaders bortavaro. Allt är ungefär som vanligt och alla försäkrar att det inte hänt någonting alls medan jag varit borta. Min almanacka, som ofta legat en månad efter i år, visar fortfarande september månads två dansande blåfotade sulor, Sonja vågar inte läsa sin nypublicerade artikel för rädslan att hitta fel i den som det är för sent att ändra, Peter har fyllt halva mitt skrivbord med kvarlämnade odiskade burkar som det bott vargspindlar i under hösten, Didrik vrålar när det han jobbar med går dåligt från rummet bredvid, någon har lämnat ett stort, tjockt, vitt stearinljus på mitt skrivbord (vems? varför?) intill de odiskade burkarna, det är jättekallt i både fikarummet och lunchrummet, Leena och Hugo som disputerade i höstas har lämnat sina avhandlingar på mitt skrivbord, mitt postfack är fullt av gammal post varav det mesta är skräp (reklam, SU-nytt med mera), Didrik har uppfunnit ännu en ny och mer komplicerad variant på fågelskådning, kartongen med överblivna licentiatavhandlingar (inte många, men kartongen är ju lika stor för det) står fortfarande kvar på mitt skrivbord, Aaron tycker det är kallt ute och ont om myror (Perth har 40 grader nu), Peter har förutom spindelburkarna även lämnat tre av flaskorna som geneticum odlar bananflugor i på mitt skrivbord (de ska tillbaka till geneticum, vi fick bananflugor därifrån för att mata spindlar med), Kristoffer och Didrik utarbetade en ny teori, en variant på signaturläran, under fikapausen som säger att kartbilden av en arts utbredning är lik dess form (publicering i Nature?), det är ont om gafflar i lunchrummet, Kristoffer uppmanar alla (inte för första gången) att göra egna stockholms universitet-hemsidor länkade till botans hemsida, men ingen mer än Kristoffer (och möjligen Didrik) vet hur man gör med de där universitetshemsidorna så ingen gör det, jag har två par vadarstövlar i min returpapperslåda så jag kan inte slänga papper förrän jag har analyserat alla växtproverna som gör att stövlarna inte får plats i bokhyllan där de brukar ligga, jag har däremot väldigt gott om plats för vetenskapliga artiklar eftersom Peter flyttat spindelburkarna som fyllde facken i bokhyllan till skrivbordet, Gundula pratar bättre svenska än när jag åkte, vi använder lässoffan i vårt rum att slänga ytterkläder på eftersom vi dels inte har nånstans att hänga dem, dels är för många i rummet (3) för att någon ska kunna koncenterera sig om man försöker sitta och läsa i soffan, Didrik vill att vi ska utmana zootis på fågelskådartävling där man bara får kryssa från institutionsbyggnaden (deras hus ligger mitt på campus, vårt i ekskogen nere vid Brunnsviken), Peter har på sig den grå tröjan med orange ärmar, och taklampan i fikarummet är trasig. Allt är som det ska vara med andra ord.
Behöver jag nämna att det var rätt fullt på mitt skrivbord?
Liten men glupsk!
Ber att få varna alla känsliga personer som tycker att spindlar och larver och djur som har ihjäl och äter varandra är äckliga. Detta inlägg innehåller inslag av alla dessa företeelser.
I går serverades middag i form av mjölmask (dvs mjölbaggelarver) till de mindre krypen här hemma, de som är för små för syrsorna som de större krypen (fågelspindlarna) äter. Det här är en av de australiska vargspindlarna, en Tetralycosa oraria. Den är än så länge ganska liten men som synes är både jaktförmågan och aptiten stora så det räcker.
Fler terrorister!
Gott nytt år!
I morgon är det nytt år! Nu igen! I år firar jag för första gången inte nyår i Skåne, eller rättare sagt, jag firar inte direkt. Jag har inte planerat något, men efter två och en halv månad i Australien har jag viss svensk natur-abstinens så jag hade faktiskt funderingar i går på en tur till närbelägna Säbysjön under dagen för ett sista tappert försök att bättra på fågelkrysslistan. Men i morse snöade det stora vita juliga flingor som nu gjort det lite väl slirigt för att cykla, dessutom har vädret nu blivit grått och disigt vilket inte är vidare bra fågelskådarförutsättningar. Klockan är halv två och det är redan ganska mörkt ute, så jag håller mig hemma och kanske gör en rivstart på nästa års lista någon av de närmaste dagarna i stället.
Syster Elin har gjort fantastiska nyårskrönikor på sin blogg om sin blogg, men det tänker inte jag göra eftersom det inte har hänt så mycket på den här bloggen i år att det är värt att krönisera (eller vad det nu heter?) om det. Elin är ju för övrigt familjens bloggare nummer ett och fantastiskt flitig, till skillnad från mig. Men jag är åtminstone bra mycket flitigare än Petra, även om det inte säger så mycket.
Året har trots allt varit händelserikt: Jag har jobbat mer än någonsin (vilket säger en del), och det är därmed också jobbet som stått för de flesta större händelserna. Bland annat har jag avlagt licentiatexamen och fältjobbat i Australien. Några minnesvärda händelser utöver jobbet är pappas 60-årsdag och mina systrars 30-årsdag. Den senare missade jag tyvärr pga Australienresan. På orkesterfronten har Sjövärnskårens Musikkår spelat in en skiva med marin marschrepertoar och släppt densamma, medan jag däremot till min stora förtret missade brassbands-SM där Solna Brass kom på andra plats.
Här skulle jag kunna krönisera (jag gillar det ordet, oavsett om det finns eller inte) om de stora världshändelserna under det gångna året, men det tänker jag inte göra eftersom det finns så många som gör det ändå och som dessutom har bättre koll än jag. Och jag vill heller inte skriva en deprimerande nyårsblogg, det finns nog många som bloggar om elände ändå. Och vill man sätta sig in i växthuseffekten, Mellanösternproblematik med mera finns det bättre källor än bloggar. Nä, att jag alls gjorde en hemsida som sedan kompletterats med en blogg var för att familj, släkt och vänner som jag inte träffar så ofta ska kunna kolla vad jag håller på med utan att jag behöver uppdatera dem om varje liten detalj i mitt liv när vi någon gång träffas. Därmed tänkte jag nu för en gångs skull avlägga ett nyårslöfte, nämligen att försöka bli lite flitigare med bloggandet på den här bloggen. Vi får se hur det går med det, men det bör inte vara så svårt att åstadkomma med tanke på utgångsläget. Vidare tänker jag även i fortsättningen i stort sett avstå helt från att kommentera världshändelser, samt anstränga mig för att undvika att missnöjesblogga (och hatblogga är det inte tal om) i såväl stort som smått.
Gott nytt år!
God Jul!
Tills dess önskar jag god jul, eller snarare god fortsättning, till alla läsare av denna blogg och australienbloggen (hoppas att alla ni som läst den även hittat hit!)! Och tack så mycket för alla fina julklappar, ni som gett mig sådana och läser det här!
Efter en traditionsenlig jul i Skåne (med utomhusdans till Bosse Larsson, Donnan i tomteluva, Blentarpstomtens problem med renarna, julfika med kursarna från Lund och allt annat som hör till) ska jag snart hem till Tensta igen. Där har jag en massa saker att göra eller förbereda: Jag ska bjuda släktingarna som var snälla nog att hämta mig och min packning på Arlanda före jul på fika, skaffa fler fiskar till ciklidakvariet, ha hornsektionsstämrep inför Solna Brass trettondagskonsert (Kaleidoscope, teststycket från SM som jag inte var med på ska spelas, så jag lär behöva repa...), ha styrelsemöte med Sjövärnskårens musikkårs styrelse, uppdatera hemsidan som i stort sett legat i träda under sommaren och hösten...och sen ska jag tillbaka till Botan förstås och försöka pussla ihop mina australiendata med mina Gräsödata. Mycket att göra, men roligt.
Besok resebloggen i stallet!
Detta ar ett meddelande till er som inte last det forra inlagget och undrar varfor jag inte bloggat pa sista tiden. Det ar inte sant. Jag bloggar mycket for tillfallet, dock inte har utan pa en sarskild Australienblogg eftersom jag befinner mig i Australien. Besok garna denna reseblogg, dar finns bade bilder och mer eller mindre relevant information om vad jag gor har nere:
krydolf.travelblogg.se
Nu bär det av!
Nytt från Paul i Perth!
I dag fick jag mail från Paul i Perth som ville att jag skulle bekräfta att han skulle hämta mig på flygplatsen klockan 15.35 på lördag. Med tanke på att mitt plan går från Stockholm 14.35 på lördag lär detta bli svårgenomförbart (Stockholm-Perth på en timme, inklusive byte i Bangkok?)...vi lyckades snart reda ut att Paul fått tiden om bakfoten (och dessutom hade rätt tid i sin almanacka) så nu slipper han vänta 23 timmar på flygplatsen.
Paul tipsade dessutom om jobbkläder i Perth, något som uppenbarligen är ganska variabelt: varm tröja, regnställ, badkläder, hatt och solglasögon.
