Elin kommenterade när hon var här att jag inte skrivit nåt på bloggen på en vecka. Så därför gör jag det nu. Anledningen till att jag inte skrivit något är att jag hade så mycket att göra slutet av förra veckan med anledning av Solna Brass konsert. Vi repade alla kvällar (utom onsdagen då jag var och lyssnade efter, men inte på, ugglor, se förra inlägget) och hela lördagen, det var middag hos förstahornisten Lasse på lördagkvällen, och så hade vi genrep och konsert på söndagen. Konserten gick nog bra tror jag, och det var mer publik än vi hade väntat oss med tanke på att Solna brass inte har ett öre till marknadsföring. Trevligt!

I måndags tog jag hand om disk och allt annat jag inte hunnit med här hemma förra veckan pga repen, bland annat tog jag ner alla påskfjädrar Elin satt upp här och där i hela lägenheten. Det tog en stund att hitta alla...och resten av påskpyntet är fortfarande uppe. Men påsken är ju så kort så det känns trist att ta ner det direkt efter, fast till helgen är det nog dags.

Tisdagen var det rep med Sjövärnskåren, och så kom ju Elin och hälsade på igen. Hon sändes genast ut till Haninge för att hämta Sjövärnskåens affisch (som Elin gjort -jättefin blev den!) på tryckeriet där eftersom ingen i kåren kunde. Vi är väldigt tacksamma för det! Därefter åt vi indisk mat på stan varefter Elin åkte hem till mig och jag åkte till Sjövärnskårens rep. När jag kom hem hade Elin gjort en fantastiskt god fruktsallad med grädde, maränger och torkad frukt som tillbehör. Trevligt, man borde alltid ha Elin hemma när man kommer hem från sina rep halv elva på kvällen.

I går kväll kunde jag ha bloggat, men det gjorde jag inte. Men nu så! Jag skäms dock lite över att jag är så dålig på att förse mina bloggar med illustrationer, jag är helt enkelt för dålig på att ta bilder och för dålig på att föruts: "Det här kan jag blogga om, så jag borde nog ta en bild". Dessutom har jag inte kameran med och min mobiltelefon tar rätt dåliga bilder så det är inget kul att fotografera med den. Men det hade ju varit bättre än inget. Ska försöka åstadkomma ett inlägg med bild snart.

I söndags spelade jag den sista Beethovenkonserten med S:t Eriks orkesterförening, men egentligen hade "har ni cykellås" passat bättre på repertoaren. Jag hade tänkt mig att cykla till tunnelbanan, men när jag kom ut hade hänglåset cykeln är låst med kärvat ihop alldeles. Över natten bara, det var inga problem dagen innan! Måste bero på det plötsliga väderomslaget från soligt och fint på lördagen (se förra inlägget) till grått, fuktigt och tråkigt på söndagen. Jag fick inte upp låset och fick skynda mig till tunnelbanan till fots (det är inte långt dit, men det går ju ändå dubbelt så fort med cykel). Eftersom jag dels lirkade en stund med låset, dels fick gå till tunnelbanan missade jag mitt tåg och kom för sent. Inte till konserten utan till stämrepet som jag och min trumpetarkollega hade tänkt ha precis före orkesterrepet, och lite efter tiden som var utsatt för orkesterrep av Beethovenstyckena också. det senare gjorde dock inget eftersom orkesterrepet av Cimarosaoperan, där trumpetarna inte är med, drog över tiden. Som tur var kom även den andra trumpetaren för sent, hans tåg var nästan en timme sent från Örebro, så jag behövde inte ha dåligt samvete alls.  

Denna gång spelade vi i stora konsertsalen på Dieselverkstaden (f.d. dieselverkstad, numera kulturhus) i Sickla, ett ställe jag spelat på några gånger förut och en trevlig lokal. Dess enda nackdel är att det är lite omständigt att ta sig dit. 

När jag kom hem på kvällen gjorde jag ett nytt försök att få upp hänglåset på cykeln eftersom det vore trevligt att kunna cykla till bussen (som jag åker till universitetet) på måndagsmorgonen (jag har dubbelt så långt till bussen som till tunnelbanan, så där tjänar man definitivt tid på att cykla). Efter en stunds lirkande lyckades jag bryta av nyckeln i låset! Som tur var lyckades jag få ut den avbrutna spetsen, annars hade det blivit till att skaffa mig en rejäl avbitartång och klippa av kedjan...jag gav därefter upp alla försök att forcera låset den kvällen.

På måndagsmorgonen gjorde jag ett nytt och väldigt försiktigt försök med extranyckeln, och då gick minsann låseländet upp så snabbt och enkelt att jag nästan blev tveksam till mitt beslut att omedelbart slänga det om jag lyckades få upp det! Men eftersom jag inte vill riskera att bryta min enda kvarvarande nyckel byttes det ändå ut mot ett nytt, ett som jag dessutom har tre nycklar till. Bara att hoppas att det går bättre nästa gång, jag är tillfrågad att vicka i orkesterns nästa konsertprojekt också när de ska spela Lätta kavalleriet. 

Denna lördag sammanföll äntligen en dag utan jobb, spelning eller rep med fint väder, så jag packade en termos varm choklad och kikaren i ryggsäcken och gav mig ut på järvafältet.

Det blåser visserligen en del, men solen skiner och himlen är klarblå sådet var trevligt ändå! På grund av kraftig motvind begav jag mig inte ända till Hanstareservatet, utan gick en runda norr om Hästa gård i stället. En bit bakom skogen som syns i bakgrunden ligger Barkarby flygfält (liten flygplats för privatplan) och det var en hel del små plan uppe som också utnyttjade det fina vädret.

Konferensen började bra (se förra inlägget) och var i stort sett trevlig överlag. tyvärr var det ont om föredrag som var ens i närheten av mitt ämne, men en hel del var intresant ändå och ännu trevligare var att träffa bekanta från andra universitet som jag inte sett på länge. Roligast var kanske att få reda på hur det går med läderbaggeferomonforskningen i Bjärka-Säby av Glenn, som jag inte träffat sedan jag gjorde mitt exjobb där 2001!

Sen är det ju alltid trevligt att komma tillbaka till Lund och Ekologihuset, där jag tillbringat så många år. Studierektorn, som jag både haft som lärare och jobbat åt (undervisat) dök på mig första dagen och utbrast: "Jasså du är här åtminstone! Var har du hon den andra som också är i förskningring?" (syftande på Marina, som är doktorand på zoologen här i Stockholm).

Ekologihuset: