Visste ni att det finns en utveckling i hur man läser en vetenskaplig artikel? Jodå. Det är förstås logiskt att t.ex. en oerfaren grundkursstudent inte läser likadant som en erfaren forskare, men det finns faktiskt intressanta generella mönster i hur man läser en vetenskaplig artikel beroende på nivå. Som förstås är viktiga att känna till när man undervisar, om inte annat.




Den typiska vetenskapliga artikeln är uppbyggd så här:

Abstract (kort sammanfattning, ibland på flera språk. I en tysk tidskrift kan artiklarna t.ex. ha abstract på både tyska och engelska även om texten i själva artikeln alltid är på engelska)
Inledning (förklarar den teoretiska bakgrunden till studien och ställer upp hypoteser för undersökningen)
Material och metoder (förklarar i detalj hur undersökningen är utförd)
Resultat (presenterar resultaten av undersökningen kortfattat och utan tolkningar, ofta mycket siffror och figurer) 
Diskussion (tolkar resultaten, diskuterar resultaten och tolkningarna och sätter dem i relation till befintlig teori)
Referenslista (listar alla referenser som refererats till i texten. I texten står referenserna med ett eller två författarnamn och årtal, i listan finns de fullständiga referenserna med alla författarnamn, årtal, titel och vilken publikation det är frågan om)

Abstract
För nybörjaren: Är viktigt. Det är en sammanfattning av hela undersökningen, så här får man liksom kontentan av det hela så enkelt och kortfattat som möjligt - om man som nybörjare tycker det är väldigt jobbigt att läsa och förstå vetenskapliga artiklar, så får man åtminstone ut huvuddragen här. 

För den erfarne: Är även här viktigt, men då framför allt ur söksynpunkt: När man söker efter vetenskapliga artiklar i databaser får man upp deras abstract. Dem använder man för att avgöra om det är intressant att läsa hela artikeln eller inte. 

Inledning
För nybörjaren: Är mycket mycket viktig. Det är här man får hela teorin bakom undersökningen förklarad för sig, och är man själv inte så teoretiskt bevandrad är den här delen nödvändig att läsa noga för att förstå studien. Nybörjaren lusläser därför ofta inledningen, framför allt de tidiga delarna som sammanfattar den teoretiska bakgrunden. Inledningen innehåller ofta mycket referenser, som för nybörjaren mest är jobbiga och i vägen eftersom de hackar upp texten och gör den mindre sammanhängande och mer svårläst. Referenserna i sig betyder ofta inget eller mycket lite för en nybörjare som inte är förtrogen med ämnet sedan tidigare. Många är de grundkursstudenter som klagat över de många och långa referenserna i texten i en naturvetenskaplig artikel, och för många framstår den metod som används inom andra vetenskaper, att istället använda noter, som mycket bättre eftersom den inte bryter upp texten lika mycket.

För den erfarne: Ofta läser man främst artiklar i ämnen som ligger hyfsat nära vad man själv håller på med, det vill säga där man ofta redan är väl förtrogen med teorin. Därför skummar man genom i synnerhet de tidiga delarna av inledningen ganska fort, mest för att se vilka teorier författaren bygger sina hypoteser på. Referenserna är däremot intressanta, för de visar för den som är förtrogen med ämnet (och därmed förtrogen med många av författarna i ämnet) var studiens författare har fått sina idéer ifrån och vad de bygger sina egna teorier på, och det är viktigt. Om jag läser en inledning behöver jag t.ex. inte läsa igenom författarnas beskrivning av vad Gary Polis kommit fram till jättenoga, för jag har själv läst Gary Polis artiklar. Det är viktigt för mig att författarna refererat till Polis eftersom det är viktigt för mig att veta att Polis forskning är en av byggstenarna i deras teorier, men en eventuell genomgång av Polis forskning skummar jag bara eftersom jag redan är väl förtrogen med den. Vill jag väldigt gärna veta mer om just Polis (om jag t.ex. inte skulle vara jätteförtrogen med honom) kan jag läsa mer noggrant förstås, och är det verkligen intressant nöjer jag mig inte med det som står i inledningen utan letar upp och läser originalreferensen också. För den erfarne naturvetaren är sättet att skriva referenserna inne i texten att föredra framför metoden att använda noter. Detta för att man då får se referensen i samband med texten och om man vill ha det så är det förstås ett större avbrott i läsningen om man måste slita blicken från texten för att läsa en fotnot längst ner på sidan, eller rentav bläddra till referenslistan. Det är också helt och hållet en vanesak - har man läst mycket naturvetenskapliga artiklar klarar man att läsa texten som om den vore sammanhängande utan att bli störd av referenserna ens när de faktiskt är ointressanta.

Material och metoder
För nybörjaren: Nybörjaren vill ha reda på vilka metoder som använts i studien, och behöver läsa det här för att faktiskt förstå vad som gjorts. Nybörjaren är sällan förtrogen med metoderna sedan tidigare och behöver därför noggranna metodbeskrivningar, i synnerhet vad gäller mer komplicerade analysmetoder. Nybörjaren gör däremot inga bedömningar av metoderna eller hur de tillämpats - det här är bara och enbart torra fakta.

För den erfarne: Den erfarne är som regel redan väl förtrogen med de metoder som används inom sitt fält. Den erfarne vill därför veta vilka metoder som använts för att kunna relatera dem till andra metoder som finns, relatera studien till andra studier som gjorts, göra en bedömning av om metodvalen är bra eller dåliga och i vilka avseenden, och hur detta påverkar undersökningen. För den erfarne räcker det ofta att skumma detaljerade beskrivningar av metoderna i sig, men däremot är detaljerna om hur de tillämpats i just det här fallet väldigt viktiga. Undantaget är om författarna använt en nyutvecklad metod som läsaren inte är väl förtrogen med, eller en metod som författaren inte använt men vill använda - i sådana fall lusläses metodbeskrivningarna och då kan metodbeskrivningen mycket väl vara det absolut viktigaste i hela artikeln. Kanske rentav den enda anledningen att läsa den.

Resultat
För nybörjaren: Resultatdelen är alltid viktig, det är vad man faktiskt kommit fram till i studien. För nybörjaren är detta enbart torra fakta. Figurer är för nybörjaren viktiga för att förstå vad resultaten visar. Statistiska analyser som gjorts är i sig mindre intressanta, det enda intressanta är om resultatet är signifikant eller inte. 

För den erfarne: Resultatdelen är viktig, men inte alltid. Om den erfarne läst artikeln för att t.ex. få reda på hur hur en metod fungerade (se metoddelen) är det kanske egentligen ointressant vilka resultat studien gav så länge metoden faktiskt fungerade (men felkällor hör inte hemma i resultatdelen). Men om den erfarne är intresserad av resultaten är det förstås väldigt viktigt. Den erfarne tittar noga på figurer och på resultaten av de statistiska analyserna för att se inte bara om det finns samband uan hur tydliga de funna sambanden är. Det är inte bara intressant vad de statistiska analayserna visar, utan vilka analyser som använts och hur de tillämpats. Den erfarne kan också för sig själv relatera resultaten till andras (och kanske egna) studier i ämnet, dvs föregripa diskussionsdelen lite.

Diskussion
För nybörjaren. För nybörjaren innebär detta ofta en tillbakablick till teorin från introduktionen, nu relaterad till studiens resultat. Diskussionsdelen är viktig, men nybörjaren är ofta mest intresserad av tydliga slutsatser snarare än teoretiska resonemang. För nybörjaren är kopplingen av resultaten till teori och annan forskning på området också viktig för att förstå studien i ett lite större perspektiv. Liksom introduktionen innehåller diskussionsdelen ofta mycket referenser, och liksom i introduktionen betrakas dessa oftast som överflödiga och till mer besvär än nytta av nybörjaren. Nybörjaren ser ofta främst hur befintlig vetenskaplig teori kan användas för att förklara studiens resultat, dvs fokuserar på studien, studiesystemet och studieorganismen snarare än teorin. 

För den erfarne: Den erfarne är intresserad av hur författarna tänkt när de tolkat sina resultat, vilka teorier de tolkat resultaten utifrån, hur de sätter sina resultat i relation till andras forskning, vilka slutsatser de drar och hur de slutsatserna motiveras. Precis som i inledningen är referenserna viktiga. Den erfarne är ofta mest intresserad av hur studiens resultat påverkar befintlig teori och vad studien innebär för vidare studier och utvecklingen av teorin på området, dvs fokuserar på teorin snarare än studiesystemet eller studieorganismen.

Referenslista
För nybörjaren: Betyder ofta inte mycket alls. En nybörjare som avancerat lite och behöver läsa fler artiklar inom samma område kan ha kommit på (eller upplysts om av sin lärare) att referenslistor kan vara ett bra sätt att hitta fler artiklar inom samma område som kan vara läsvärda.  

För den erfarne: Viktig. Lusläses inte alltid, men skummas ofta igenom. Och är naturligtvis nödvändig om man själv vill läsa någon av de studier som refereras till i texten i original. Är artikeln i ett ämne man inte är helt väl förtrogen med är referenslistan, i relation till texten, också bra för att hitta fler artiklar att läsa inom området. Referenslistan kan också vara viktig för att upptäcka var studier kommer ifrån (vilken vetenskaplig bakgrund) - för det är inte alltid den mest kända av författarna till en artikel som står som huvudförfattare, och om artikeln har fler än två författare innebär det att den av dem vars verk man är mest förtrogen med kanske bara återfinns i referenslistan. Exempel: Jag är huvudförfattare till ett papper tillsammans med tre andra forskare. Jag är ganska okänd, men två av mina medförfattare är professorer och mycket mer kända inom sina respektive fält. Eftersom pappret har fyra författare kommer en referens i texten inte att innehålla något namn utöver mitt (referensen skrivs då som "Mellbrand et al. följt av årtal). Om man läser referenslistan kan man däremot upptäcka Hambäck och Lavery bland författarna, och för den insatte säger de namnen mycket mer än Mellbrand. Här måste man även ha koll på hur författarordning fungerar: Generellt står den person som faktiskt skrivit artikeln, huvudförfattaren, först. Sedan kommer andra som hjälpt till att skriva och/eller haft teoretiskt inflytande i sjunkande viktighetsordning, förutom sista platsen som oftast innehåller den författare som är viktigast och (åtminstone vad gäller det teoretiska) bidragit mest näst huvudförfattaren (är man doktorand återfinns t.ex. ofta handledarens namn här). 


Det här var väldigt mycket väldigt nördigt svammel, jag vet. Men jag tycker det är intressant och därför skrev jag ner det, ni andra får tycka vad ni vill.  

Och apropå flugor i förra inlägget - ser de tråkiga ut? Gråsvarta insekter med färglösa vingar? Nädå, inte alls, kolla på de fantastiska bilderna i den här artikeln från Lunds universitet!

Hela den vetenskapliga artikeln:
Stable structural color patterns displayed on transparent insect wings

Populärvetenskaplig sammanfattning:
Wasps-and-flies-have-hidden-rainbows-in-their-wings/

Nu är det inte frågan om husflugor här, men bananflugor som det bland annat handlar om är ju inte direkt kända för sin färgprakt de heller - men visst har man sett de här regnbågsfärgerna skymta ibland på olika insekter, även om man sällan får en ordentlig titt på färgerna eller teckningarna. Jag har ju redan tidigare här på bloggen utgjutit mig över all den färgprakt vi inte uppfattar i småkrypens värld - då apropå människans oförmåga att se ultravioletta våglängder och vilka svårigheter denna trots allt ganska lilla skillnad mellan oss och många djur innebär vad gäller att tolka det vi ser i naturen. Och apropå våglängder tyckte jag det var väldigt intressant att de helt saknade röda våglängder, en färg många insekter (och spindlar) inte ser. Och i så fall är det ju inte konstigt om rött saknas, för om färgerna fyller en funktion i kommunikationen mellan individer så är det ju meningslöst att använda våglängder som inte kan uppfattas. Ungefär som om vi skulle använda ultraviolett på trafikskyltar.

Måste försöka fotografera vingförsedda kryp mot mörk bakgrund i sommar...!

Och bara för att jag bloggade om krypbristen vintertid i går, såg jag i dag årets första fluga. Det är visserligen minusgrader ute, men det var soligt och fint väder i förmiddags och flugan är troligen en av de som övervintrar i mina vädringsfönster. Med solen som stod rakt på österfönstret blev det varmt nog för den att ta årets första flygtur mellan fönstren. Hoppas att den hade vett att krypa tillbaka in när solen försvann.


(flugan på bilden är en annan än den som var ute och flög idag) 

Så här års kan man lätt drabbas av krypabstinens, det var ju länge sen alla småkryp gick till vintervila och ett bra tag kvar tills de kommer fram igen. Själv tycker jag att detta märks väldigt på bloggen och bloggandet...och därför får man gripa efter minsta halmstrå. I dag fick jag i uppdrag att skriva en väderrapport för förra sommaren till Svensk dagfjärilsövervakning, och det känns smått märkligt att tänka på och skriva om djur som fjärilar så här mitt i vintern (konstigt nog känns det inte lika märkligt med spindlar som med t.ex. fjärilar, trots att de inte heller är aktiva om vintern. Kanske för att fjärilarna är så beroende av varmt och soligt väder även när det faktiskt är sommar). Men det ger ju tillfälle att visa några somriga fjärilsbilder på bloggen i alla fall! 

Hedblåvingar

 


Bastardsvärmare (egentligen inte en dagfjäril, men brukar räknas till dem i dagfjärilsinventeringar)




Rutig buskmätare (inte heller någon dagfjäril ens i inventeringssammanhang, men den fick vara med ändå)

Ja har man inget annat att blogga om får man väl blogga om att man inte har något att blogga om?

För tillfället har jag väldigt fullt upp med undervisning, Solna Brass kommande konsert (med tubatema) i februari, ansökningar både hit och dit som ska skrivas, och en väderrapport till svenska dagfjärilsprojektet som också ska skrivas. Och så var det de där fem marscherna samt ett annat stycke som ska kunnas utantill till Sjövärnskårens musikkårs fig också ja...

...råder just nu. Jag gör mycket och har mycket att göra, men inget att blogga om.  

Terminen är igång med allt vad det innebär. Jag lärarvickar, för tillfället i gymnasiematte. Orkestrarna har dragit igång och en del kommer att hända där framöver. Sjövärnskårens musikkår borde vid det här laget vara hemvärnskår men pappersarbetet har väl dragit ut på tiden för vi medlemmar har fortfarande inte fått några papper (men jag tror att vi ska föreställa vara en hemvärnskår nu?). Kåren har inga spelningar den närmaste tiden (det brukar vara väldigt tomt under vintern) och satsar istället på att repa in figget (jaja, vi borde ju kunna det, men det ska bli bättre och det ska spelas utantill) och har sen ett par högvakter i april. Solna Brass går ut hårt med en konsert med tubatema i februari, då förhoppningsvis det tilltänkta fritt valda teststycket inför höstens SM ska testköras också. Så det repas mycket på det stycket nu...

Annars skriver jag på nya ansökningar, om forskningsmedel och för utlysta tjänster. Och det är ungefär vad jag gör.  

Jo, och så var jag på bio häromdan, med Anna. Inte mycket att blogga om kan tyckas, men med tanke på hur otroligt sällan jag går på bio är det en stor händelse. Vi såg Winter´s bone, som var väldigt bra! Ett extra skäl att se den för min del var att den utspelar sig i Missouri, dit jag söker forskningsmedel för att åka på postdoc. Tyvärr tror jag inte att denna film gav någon särskilt bra eller utförlig bild av staten Missouri - kan tilläggas att jag söker pengar för att åka till ett universitet, och förhoppningsvis på detta sätt kan undvika narkotikatillverkande och banjospelande hillbillies (vilka det, om man ska tro på vad man ser i filmen, kryllar av uppe i the Ozarks)...

...åker julen ut. Varen härmed varnade, det gäller även julkalendern! Så om ni inte läst den och vill göra det, passa på för efter tjugondagen försvinner den.

Här kan man lyssna om småkryp, börjar ca 12 minuter in i klippet.

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=2819717

I morgon halv nio ska jag och en ekolog till prata om insekter, spindlar och andra småkryp i P4 radio Malmöhus. Missa inte det!

 

Ingen har väl missat den kritik som senaste veckan framförts i media vad gäller de s.k. excellenssatsningarna på forskning, som dels i största allmänhet inte alls haft avsedd effekt, dels visat sig vara en katastrof ur jämställdhetssynpunkt (missgynnar kvinnor). I dag kunde ett "svar" från Jan Björklund läsas i DN, vilket var väldigt intressant på ett bakvänt sätt. Man kan verkligen undra varför han över huvudtaget brydde sig om att skriva ett svar då han istället för att bemöta någon enda del av kritiken (vilket han helt och hållet undviker) helt enkelt svarar med en genomgång av vad som verkar vara den ursprungliga ambitionen med excellenssatsningarna (vilket väl ändå ingen missförstått?), utan någon som helst kommentar till hur det där faktiskt fungerat eller den kritik som framförts.

Nä, skygglapparna på, tanken är ju god och om det ser bra ut i på pappret måste det ju fungera även i praktiken, eller hur? Varför stanna upp, utvärdera, begrunda? Eller för den delen lyssna på kritiken från forskarvärlden? Nä, ännu mer pengar till "starka forskarmiljöer", vilket verkar definieras som manligt dominerade och framför allt manligt ledda forskargrupper som redan har gott om pengar och ofta arbetar med tillämpad forskning. Man kunde ju tycka att svenska universitet i sig borde betraktas som starka forskningsmiljöer, men så är det uppenbarligen inte...hm, undrar om det verkligen är lönt att söka VR-pengar igen i februari? Eller måste man som svensk kvinna vars forskningsintressen ligger inom ekologisk grundforskning satsa på karriär utomlands? 

Grattis på födelsedan Elin och Petra!

Har ingen bild på en födelsedagstårta, så istället får ni virtuella nybakade lussekatter med cola light.

Bokstavligen. Vackert, om än lite monokromt. Bilderna är tagna vid tiotiden på förmiddagen.




Det känns också som om allt och alla anpassar sig till färgschemat. Medan jag tog de här bilderna hann fem bilar åka förbi på vägen utanför och alla var antingen vita eller grå...

Igår kom jag ut och blev smått förvånad över att det var jättedimmigt trots att temperaturen låg på närmare 20 minus. Då brukar det väl vara ganska klart, åtminstone här? Och hur kan det vara dimma (vattendroppar i luften som är för små att ramla ner som regn) när det är så kallt? Men jag kunde konstatera att dimman bestod inte av vattendroppar utan av väldigt väldigt små iskristaller - själva luften glittrade så fort man kom i närheten av en lampa.




Mitt knallgröna hus syns knappt från mitten av gården. Och det är inte fullt så mörkt som det verkar på bilden - bara väldigt dimmigt.





Mamma var här i torsdags och var smått besviken på att folk inte hade adventspyntat mer - men det blir mer pynt här för var dag nu, och snart kommer hela kvarteret att lysa som en julgran för många där jag bor pyntar nämligen i lite mer amerikansk stil (synd att det var så dimmigt när jag tog bilden bara)...

 


Inne i stan var det klarare väder och när jag väntade på tåget hem i Älvsjö tänkte jag på Annas facebookuppdatering häromdan när hon (nyinflyttad exilskåning i 08-land) förundrades över vinterfärgerna och att hela världen var pastellfärgad. Då började det skymma så smått (klockan var halv tre) och himlen var pastellblå, lila och rosa mot allt det vita. Är det förresten inte märkligt att när det är så här vintrigt så blir hela världen så där fantastiskt färgmatchad i vintrig färgskala, allt går verkligen i vitt och kalla pasteller. I Skåne fick man sällan uppleva det - där är det oftast mer av gråa toner även när det faktiskt ligger snö.

I Flemingsberg var det dock fortfarande lika dimmigt, och all den där isdimman åstadkom tjocka lager rimfrost på precis allting, så nu är hela världen vit. Verkligen helt vit. I dag har dimman lättat, så nu är det solsken på allt det vita och det är så fantastiskt vackert, en värld av is och snö i vitt och pastell.

Balkongfönstren är så täckta av frost att man inte kan titta ut genom dem.




Och när jag sa att allt är täckt av frost menade jag det verkligen. Allt. Lyktstolpar, elledningar (det sprakar och blixtrar om pendeltågen när de kommer åkande för det är så mycket is på ledningarna), varenda barr på granarna, varenda kvist på träden. Det enda som sticker ut i allt det ljusa är folk i mörka och frostfria vinterkläder. Och jag var tvungen att gå ut en sväng med kameran i allt det vita, så här är lite frostiga bilder:

























Och ni som väntar på julkalendern, även i dag kommer dagens lucka inte att kunna öppnas förrän någon gång i kväll eftersom jag ska iväg och spela på eftermiddagen och inte är hemma förrän i kväll. Ska spela mässingssextett vid någon finare ärtsoppps-och-punchtillställning på slottet på Berga långt ut på Södertörn, och där borde det verkligen vara fantastiskt fint, därute vid kusten.

Nu är årets julkalender igång, besök den gärna! Länk finns nedan, men även i länklistan i bloggens högerkant. Där heter den dock adventskalender (bara för att den ska hamna överst i listan).

Tomten på Terapivägens Ekologiska Julkalender

I dag är det 30 november. Denna dag blev Karl den tolfte skjuten i Norge och Sveriges tid som stormakt upphörde. Detta är i sammanhanget helt ovidkommande. Den 30 november är också Anders-dagen, och ordstävet säger att om Anders braskar så slaskar julen. Jag tycker gott man kunde fått brask både i dag och i jul - jag föredrar absolut de rådande tio minusgraderna, snö och sol (typiskt brask-väder) framför grått och fuktigt novemberslaskväder. Men kanske måste jag ställa in mig på en grå jul alltså?

Som tur är tänker jag inte riktigt så långt i förväg - och för tillfället hänger jag mest vid brevinkastet och på hemsidorna tillhörande olika stiftelser som delar ut forskningsanslag för att se om någon av dem möjligen kanske eventuellt skulle kunna nedlåta sig till att ge mig lite pengar att göra ett projekt för i USA. Hittills har jag fått avslag från FORMAS, Fysiografen och Carl Tryggers stiftelse - återstår Vetenskapsrådet och Wenner-Gren...Håll tummarna! Men jag har inte stort hopp om att mitt projekt (även om det faktiskt är ett jätteintressant projekt!) ska klara sig genom den hårda konkurrensen om de åtråvärda anslagen, och tänker därför inte låta detta dämpa adventsstämningen.

Advent har jag för övrigt firat på sedvanligt sätt i förrgår med brassbandet i Oscarskyrkan. En spelning på adventsgudstjänst med trombon-trumpetkvartett (och körer) följt av två adventskonserter med hela bandet (och körer). Sen har man spelat adventsmusik så det räcker hela advent...

Sista november alltså, det innebär även att i morgon är det den första december. Då startar julkalendern, som traditionen på denna blogg bjuder. Julkalendern har sett väldigt olika ut olika år - för två år sen var det en spindelfrågesport, förra året ett virkmönster med ett nytt varv varje dag, och i år har jag sedan tidigare lovat Per att kalendern ska handla om ekologisk teori.

Varför det då? Jo, läs inlägget "coola teorier" här på bloggen om ni inte gjort det, där jag ondgjorde mig över att vetenskaper som fysik verkar ha mycket högre coolhetsfaktor än ekologi och att ekologisk vetenskap är väldigt underrepresenterad i populärkultur och litteratur. Och att detta faktiskt inte beror på att ekologi är det minsta mindre coolt, utan snarare på en allmän okunskap. Där fysiker i filmer och böcker ofta framställs som forskarnördar i vita rockar som svänger sig med coola termer som kaosteori, Schrödingerekvationer och kvantmekanik, verkar det allmänna intrycket av ekologer snarast vara skogsmullar i Fjällrävenbyxor och stickad kofta som tittar på fåglar i kikare och intresserar sig för samspelet i naturen - absolut inte coola nog att skriva böcker eller göra filmer eller tv-program om. Men "samspelet i naturen" är i stort sett en myt - i naturen är det strid på kniven och ond bråd död som gäller, och ekologisk vetenskap sysslar med att kartlägga interaktioner som ofta verkar hämtade ur en thriller snarare än en barnsaga full av söta små djur som samspelar med varandra för allas bästa. Och visst bär vi ekologer stickade koftor ibland (men det gör väl ändå fysiker också? Förresten har de fysiker jag träffat på haft en stor förkärlek för fjällrävenbyxor). Och visst fågelskådar många av oss, men vi är faktiskt forskarnördar också även om vissa av våra lab ibland är väldigt stora och innehåller träd och fågelsång och spindlar istället för partikelacceleratorer (ja, våra lab är ibland större än CERN). Och vi har också teorier med coola namn, och en del av dem kommer att tas upp i julkalendern som startar imorgon.

I morgon (troligen sen eftermiddag/kväll) startar alltså julkalendern på temat coola ekologiska teorier, och härmed utfärdas en varning för totalt vetenskapsnörderi på hög nivå ända fram till den 24.e.

Adventskalendern kommer som vanligt inte att finnas här utan vara i form av en egen blogg. Länk till julkalendern att finnas i länklistan på den här bloggens högra sida, länken kommer att heta "adventskalender" (bara för att den ska hamna överst på listan).

Nä, jag har inte inventerat fjärilar...det är det för sent för. Men eftersom jag hade viss skogsabstinens gick jag en sväng till Lillängen trots grått, fuktigt, råkallt och småregnigt novemberväder. Jag hade också för avsikt att införskaffa pynt till adventsljusstaken eftersom det blir ont om tid till det i slutet av veckan då föräldrarna hälsar på och det ska dessutom spelas mycket. Så det var liksom sista chansen att hinna. Ännu mer sista chansen än jag trodde visade det sig, eftersom det novembertrista vädret nu övergått till stormvindar så skogspromenad i dag hade inte varit att tänka på.



En skog av kaveldun i kanten av dammarna.

I brist på småkryp kan man  åtminstone titta på fåglar i reningsverksdammarna. De har börjat frysa, men vattnet är fortfarande öppet på sina ställen och där fanns det massor av fåglar. Det blev inga bra bilder tyvärr eftersom det var svårt att få några bra i novembereftermiddagsdunklet (men det är inte riktigt så mörkt som det ser ut). Här är familjen sångsvan.





Så länge det inte är mer snö än att man ser stubben efter vassen så ser man också var den upphöjda stigen över våtmarksområdet går.

Jag hann inte så långt in i skogen eftersom det var mitt på eftermiddagen och det börjar ju bli mörkt redan lite efter tre. Innan fyra är det helmörkt och till dess ville jag vara hemma. Eller åtminstone tillbaka på vägar med gatlyktor. Men jag fick med mig lite adventsljustakspynt (mossa med mera) hem åtminstone. 


En ensam kantarell. 



 

Och vem har åstadkommit det här? Jag önskar att jag vore så bra på den här typen av spår att jag kunde ha det som en liten tävling (för det var ju ett tag sen sist nu), men tyvärr är jag inte säker själv. Men ni kan ju ändå få gissa på vad det skulle kunna vara. Själv tänker jag gå tillbaka och kolla noggrannare nån gång mitt på dan när det är ordentligt ljust.

Vädret är väldigt novembrigt nu - omväxlande vinter och omväxlande höst när den är som värst. Förra tisdagen (dvs bra tajmat veckan före SM när det var mer rep än vanligt på kvällarna) blåste det upp en rejäl snöstorm, rutorna skakade för att inte säga hela huset häruppe på åttonde våningen. Bilden är tagen mitt på dagen.

All snön var dock blötsnö, som när den landat på marken omgående omvandlades till slask på alla gator och gångbanor. Massor av slask. Decimeterdjupa drivor av slask. För övrigt skakar huset fortfarande eftersom det sprängs här i närheten. undrar vad de vibrationskänsliga spindlarna tycker om det? Och undrar om de uppfattar varningssignalen och har kopplat det till att det kommer att skakasnart efter?

Det var en utvikning, tillbaka till vädret. Så småningom smälte slasket (och frös till blankis), och nu är det återigen omväxlande grått och trist och då och då en kallare vacker dag med sol och blå himmel. Så var det idag, fint! Synd bara att det blir mörkt så fort att man inte hinner njuta så länge när det för en gångs skull är fint väder.



Och det regnade förresten hela SM-helgen i Värnamo. Och allra mest verkade det regna varje gång jag och Madde skulle gå mellan vandrarhemmet och centrum...men just nu är det fint med rimfrost på alla grenar.