Efter ett par dagar utan internet kommer här äntligen en rapport österifrån. Tack alla som hjälpte till med flytten: Lasse, föräldrarna, och systrarna (och tack för våffeljärnet! Har inte invigt det än, men det kommer. Och tvålen och ljuset pryder badrummet). 

Petra hjälper till att måla, grant utstyrd i rosa för att kontrastera ordentligt mot den gula färgen hon ska måla med.




Själva flytten till Finland gick väldigt problemfritt, jag, föräldrarna och krypen kom fram som vi skulle och likaså flyttbilen. Jag har fortfarande flyttlådor överallt, men det börjar likna något. Och idag har jag införskaffat en liten soffa och ett soffbord från Emmaus så att jag har en trevligare sittplats än pinnstolar. 

Jag bor i en etta i ett litet område med fyra hyreshus som här kallas för "sandhålet" (eftersom det var så det tydligen såg ut där innan husen byggdes), eller "höghusen" eftersom det är nästan de enda husen i Ekenäs med fler än tre våningar (närmare bestämt fem). Och jag bor bara en trappa upp, vilket känns konstigt (men bra!) efter att ha bott på åttonde våningen i ett elvavåningshus. I huset bor många pensionärer, vilket innebär att det är väldigt pyssligt och fixat och ordnat överallt, med blomkrukor vid dörren och en välbesökt fågelrestaurang i mattpiskarställningen på gården. 

När jag flyttade in hälsades jag välkommen av en darrspindel,en spindel jag faktiskt inte trodde fanns i Finland (kollade på nätet och där påstås den ha hittats här första gången så sent som 2000). Men där satt den i taket. Sen skrämde jag bort den när jag borrade i en vägg, och sen dess har jag inte sett den. Men den sitter väl i något krypin nånstans.

Lägenheten är nyrenoverad och jättefin, även om ett fåtal mer pittoreska inslag från forna tider finns kvar. Som t.ex. den mörkgröna färgen på fönsterkarmen och balkongdörren, och de mest skrikigt brandgula persienner jag nånsin sett. Men eftersom lägenheten har söderläge är jag glad åt persiennerna oavsett färg, och kommer att vara ännu gladare åt dem i sommar misstänker jag.




Men bortsett från persiennerna är allt väldigt nytt och fräscht och fint. Balkongen är enormt stor och jag längtar tills det blir varmare och den kan fyllas med växter istället för flyttlådor. För flyttlådor är lägenheten för tillfället full av, även om jag jobbar lite i taget på att bli av med dem.

Köket.

Mamma beklagade sig över bristen på kökskrokar - det är fixat nu.




Mer bilder från lägenheten kommer när det är lite mer uppackat och möblerat och alla flyttlådorna förpassats ner i källaren.

Spindlarna är också inflyttade i sina terrarier, till visst obehag för mig eftersom jag var dum nog att en dag sätta på mig en tröja (alla andra var ju nedpackade...) som legat runt lådorna spindlarna var packade i under flytten och som det (skulle det visa sig) hamnade en del brännhår på vid urpackningen. Och inte blev det bättre av att jag sedan var dum nog att rätta till inredningen i Doris terrarium med händerna - Doris är den värsta hårsparkaren av alla mina spindlar, brännhåren flög i terrariet när jag fångade henne inför flytten och nu finns de förstås kvar i jorden där. Men jag får skylla mig själv.

Kerstin gillar inte att jorden i terrarriet är fuktig. Men det behövdes verkligen fuktas lite, det var jättetorrt ju!

Birgitta, nyömsad och fin.




Om någon tror att spindlarna har något emot att vara nerpackade i små burkar fodrade med så mycket papper att de knappt kan röra sig, så nej, faktum är att det är ganska motvilligt de klättrar ur och man får ofta mer eller mindre knuffa eller stjälpa ur dem (till skillnad mot en plastburk utan fodring, som de oftast inte alls vill vara i om de kan slippa och genast klättrar ur när man öppnar locket). Med Lisbeth blev det till och med dragkamp om burken!

Bilden är dålig tyvärr, men Lisbeth har tag med frambenen i kanten motsatt min hand, och håller emot.  

 


Lisbeth, välkamouflerad.




Marianne

På Doris och Ingalill har jag inga nya bilder nu, Doris för att hon är så nervös av sig och genast sprang och gömde sig när hon kom in i terrariet igen, Ingalill för att hon bor på mitt kontor och jag har inte tagit med mig kameran dit (än).   

På jobbet är jag också inflyttad, och så även Ingalill. Jag har inte mycket mer än fem minuters cykelväg till jobbet, vilket känns otroligt lyxigt efter Stockholmsårens alla bussar, tunnelbanor och pendeltåg. Otroligt smidigt (och otroligt bra även ekonomiskt förstås). Jag delar kontor med den också nyanställde administrativa chefen inom Green islands-projektet (vid namn Kaj!) ute i ett fantastiskt charmigt gammalt lärarinneseminarium (fint trähus från 1800-talet). Kaj börjar dock inte förrän första maj, så än så länge är jag ensam i seminariet förutom studenter som har lektioner där och en del byggjobbare (eftersom huset håller på att renoveras). Men eftersom seminariet än så länge saknar internetuppkoppling, och jag dessutom inte har fått någon jobbdator än, så är jag inte där så mycket utan sitter för tillfället med min egen dator i ett extrarum i Aronias korridor i huvudbyggnaden på högskolan. Men snart ska jag ha fått en jobbdator hoppas jag (jag har inget internet hemma heller än, men ska ta tag i det också snart).

Ja, det har ju stått lite still på bloggen nu, och det beror förstås på att jag varit så upptagen med att flyttpacka och fixa med annat inför flytten. Men flytten är inte enda anledningen till att jag varit upptagen, jag har mitt i flyttstöket ägnat mig åt att införskaffa ett körkort också - ganska många år för sent, men bättre sent än aldrig och idag var det klart! Det ironiska är nu bara att jag kört upp så precis innan jag flyttar att jag inte hinner få det riktiga kortet innan jag åker till Finland, och den där tillfälliga lappen gäller inte utomlands...suck. Jaja, i Ekenäs är det ändå cykelavstånd till allt.

Men flyttpackande och övrigt flyttfixande är ändå det som åtminstone känns som omd et tar mest tid just nu, varav det senare visat sig ta mycket mer tid och vara mycket besvärligare än det förra. Framför allt verkar det råda ett fenomen där alla jag ringer till först är väldigt svåra att få tag på, och när jag väl får tag i dem vet de itne vad jag behöver veta och ska de ringa tillbaka (eller maila) och ge mig den information/de besked jag behöver väldigt snart, sen gör de inte det och jag måste få tag i dem igen vilket är lika svårt som första gången. Man kan bli galen för mindre.

Men här är nu lite uppdateringar i alla fall. Hade jag varit en lika ambitiös bloggare som Elin hade jag gjort ett eget inlägg för varje ämne, och sett till att alla eller åtminstone de flesta illustrerats med en bild. Men nu gör jag istället som jag tenderar att göra och svamlar en väldig massa text i samma inlägg istället. Fler uppdateringar. Jag har i helgen också gjort två högvaktsspelningar med Sjövärnskårens musikkår, mina sista innan jag flyttar. Som för övrigt inte alls var med Sjövärnskårens musikkår eftersom spelningarna även var kårens första som nybildade Hemvärnets Musikkår Södertörn. Fast vi spelade liksom lite under dubbla identiteter eftersom vi presenterades som HvMk Södertörn, men eftersom vi inte hade hunnit få nya märken och grejer var uniformerna fortfarande Sjövärnskårens. Inte för att skillnaden är så rysligt stor eftersom kåren kommer att behålla sin marina identitet även som hemvärnskår och alltså fortfarande ha marinblå uniform, inte hemvärnets gråa. Jaja. Spelningarna gick sådär för kåren, delvis av egen förskyllan, delvis beroende på diverse yttre omständigheter. Men nu har jag nästan uppfyllt alla orkestrala plikter - spelningar avklarade, styrelseuppdrag åt brassbandet slutförda. Det enda som återstår är att lämna tillbaka sjövärnsuniformen till förrådet på amfibieregementet, vilket är ett typiskt fall där telefonkontakten fungerat som i beskrivningen ovan.

Och det mesta runt själva flytten är fixat. Boendet i Finland är det som löpt mest problemfritt - min blivande hyresvärd mailade till och med i dag och frågade om han skulle sätta igång kyl och frys innan jag kom dit. Min lägenhet är uthyrd, dock med en formalitet kvar som måste ordnas vilket återigen är ett exempel på den där få-tag-i-folk-problematiken...och en flyttfirma har anlitats för att forsla bohaget från punkt A till B. Men så fort man fixat en sak dyker det upp massa andra, varav en del inte alls har med flytten att göra. Allt ska liksom göras precis just nu. Tre dar kvar, sen börjar fixandet med massa saker i Finland istället! Ojoj, jag kanske till och med kan sova på finlandsbåten den här gången?

Det var tydligen väldigt svårt att gissa vem ögonen tillhörde, och det är fullt förståeligt. Här kommer en bild till där jag zoomat ut liiite - så nu får ni ett helt porträtt som ledtråd.

Och jag kan säga att det är ingen tillfällig tillfällighet att ögonen ser ut så här - det gör de på alla bilder jag har av det här djuret som är tillräckligt bra för att man ska kunna zooma in nära nog.

Ännu ett tv-tips kommer här - svt visar en naturfilmsserie "Afrikas stora sprickdal" (finns på svt play), och avsnitt 2 handlar till stor del om Malawisjön. Där kan man få se både fina Malawiciklider (="terroristfiskar") och en snabb skymt av en mal som Hjördis (Synodontis spp., i filmen kallad fjädertömsmal). Bara en glimt dock, men att malar som Hjördis är skygga och svåra att få se vet jag ju...


                                  Terroristfiskarna

Hjördis




Ännu intressantare är avsnittet om de enorma fjädermyggssvärmarna som kläcks ur sjön, och spindlarna som jagar dem på stränderna. Inte varje dag man får se ämnet för sin doktorsavhandling med dess viktigaste studieorganismer i en naturfilm! Det är bara vargspindlarna som saknas. Men i synnerhet fjädermyggor är ju inte direkt vanligt förekommande på tv (tror aldrig jag någonsin läst om eller sett en bild på en vuxen fjädermygga annat än i artbestämningslitteratur och liknande), så det är roligt att få se dem så här. Synd bara att man itne fick fler fina närbilder på hannarna med sina vackra antenner (som gett dem namnet fjädermyggor). Och oj vad intressant det vore att studera akvatiska subsidier här...


En hjulnätspindel med nätet fullt av fjädermygg på en skärgårdsstrand - så långt ifrån och så annorlunda Malawisjön, men ändå så väldigt likt.  

Min blivande hyresvärd i Ekenäs skickade några bilder på lägenheten för att visa hur långt den pågående renoveringen hunnit. Tänkte dela med mig av dem här också.

Balkong. Balkongen är inglasad och ungefär lika stor som den jag har nu (som är stor, vilket ni som sett den vet!). Som ni ser är det fortfarande vinter även i Ekenäs.




Kokvrå




Rummet, med balkongen utanför.




Sovalkov. Den ser rysligt liten ut på bilden, men det går faktiskt in en säng där.




Badrum




Fint va?

I dag gick en naturfilm om valar på svt (titta gärna på den! Valpatrullen, finns på svt play!). Den handlade om en räddningspatrull i västra Australien som ryckte ut för att rädda valar som fastnat i fisknät, hummertinor och liknande eller hamnat på stränderna, och det är en delvis sorglig film eftersom det inte alltid slutade lyckligt för valarna. Men den var samtidigt sååå nostalgisk att se eftersom det hela utspelade sig längs kusten i Perth-trakten (där jag var och jobbade på stränderna för några år sen)!

Om jag inte har fel för mig så var utgångspunkten för valpatrullen fiskeriverket norr om Perth, som ligger precis granne med en av mina fältlokaler. Rottnest island har jag också varit på, den lilla hummerfiskestaden Geraldton som omnämns har jag varit i, och storstaden det pratas om vid ett tillfälle är förstås Perth (för det är den enda storstaden i sydvästra Australien). Längs sträckan från Perth upp ungefär halvvägs till Geraldton har jag nog varit på precis varenda sandstrand! Vissa av dem ganska många gånger.

Tyvärr fick jag inte se några valar alls när jag var där. Och jag hoppades verkligen på det och tittade efter dem, jag visste att de migrerar förbi nära nog för att kunna ses från kusten. Men jag hade ingen tur alls med det. Nu fick jag ju se så mycket annat roligt i djurväg där så jag är nöjd ändå, men...en enda liten knölval hade väl inte varit för mycket begärt?


Man ser långt långt från de höga sanddynerna bredvid fiskeriverket, men nä, inga valar därute...




Men jag måste rätta mig själv. Några valar fick jag ändå se, för delfiner är ju faktiskt valar de också om än små sådana. I synnerhet den här som är av en mindre underart till flasknosdelfin, och som förutom på storleken skiljs från den vanliga på att den har prickig mage. Söt.

På sista tiden har det ju varit mycket Finland här på bloggen, och av förekommen anledning kommer det troligtvis att bli mycket Finland även ett bra tag framöver. Inte nog med att det är det som för mig är viktigast och det som jag lägger mest tid på just nu och därmed det som ger mest stoff till bloggen, det innebär ju också att jag helt enkelt inte har så värst mycket annat att skriva om. Alla delar av mitt liv präglas liksom av den förestående Finlandsflytten. Jag har sagt upp mig från mitt lärarjobb, jag håller på att "avveckla" mig i orkestrarna - jag kommer att vara med på Solna Brass nästa konsert nu i mars och Sjövärnskårens högvaktsspelningar 2-3 april, och jag har en del uppgifter jag kommer att slutföra i Solna Brass styrelse som t.ex. att göra en ny hemsida åt bandet - men annars är det bara Finlandsrelaterade uppgifter som gäller. Och djur och natur blir det inte mycket av än på ett tag, inte förrän snön försvunnit och småkrypen börjat komma fram. Vad gäller djuren här hemma så gör ju inte fågelspindlar så mycket att det blir mer om dem än något enstaka inlägg då och då, och akvariet håller på att avvecklas (jag har en Malawiciklid och en mycket vacker mal kvar som söker nya hem, om någon i Stockholmstrakten är intresserad?).

Så jag känner ett visst behov av att variera utbudet på bloggen så att allt inte bara och enbart handlar om Finland och jobbet där. Det blir mycket nog om det ändå, både nu och framöver. Men med vad? När Finland genomsyrar hela tillvaron? Ska jag börja blogga om nyheter, politik och världshändelser? Det finns mycket mycket mycket sådant nu som är intressant och spännande och läskigt och kan bloggas om - revolutioner, tsunamis, kärnkraftskatastrofer, politiska ledare både i Sverige och utomlands, melodifestivalens bedrövlighet med mera med mera. Men nej, jag har inte för avsikt att blogga om sådant, det är inte syftet med den här bloggen alls. Om den nu kan sägas ha ett syfte. Men den är åtminstone tänkt att vara ganska lättsam och absolut inte en missnöjesblogg och därför tänker jag undvika den typen av ämnen. Vilket inte betyder att jag privat undviker sådana frågor - men de hör inte riktigt hemma i just den här bloggen.

Så vad varva Finland med då? Jo jag har en ganska fånig (men totalt Finlandsfri) idé som jag tänker lansera på bloggen i brist på bättre. Vet inte om det är någon vidare idé egentligen, men den kommer att roa mig själv åtminstone och för mig är det faktiskt ganska tillräckligt...kommer snart på en blogg nära dig. 

Nu är jag tillbaka efter en kort men intensiv resa i Österled. Här kommer en rapport.

För den som missat detta har jag alltså fått en postdoctjänst i Ekenäs, Finland. För den som inte vet vad en postdoc är, är det en temporär, tidsbestämd (ofta ett eller ett par års) forskartjänst som ofta innehas av forskare som nyligen disputerat (avlagt doktorsexamen). En postdoctjänst är ibland en "vanlig" anställning med lön (som i mitt fall), ibland ett stipendium. Min postdoctjänst är en del av projektet Green Islands, som i sin tur är ett EU-projekt. Projektet som helhet handlar om olika miljöfrågor i skärgårdsmiljö, och där jag kommer att jobba med ekosystemtjänster. Jag är anställd av den finska parten i projektet, forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia, baserat på yrkeshögskolan Novia i Ekenäs. I tisdags var det kick-off för projektet, i form av ett möte på Novia på tisdagen, middag på kvällen och sedan mer möte på onsdagen. Jag varvade också mötena med lägenhetsvisningar...

Om platsen: Ekenäs är en mysig och lagom pittoresk liten skärgårdsstad. Staden ligger på en udde med vatten på tre sidor. Centrum har typisk skärgårdsstadsbebyggelse bestående av massor av fina gamla trähus från 17- och 1800-talet och är k-märkt (eller vad nu den finska motsvarigheten är). Det finns en fin gammal kyrka och även en skampåle, och massa småbutiker. Att det är en mysig liten skärgårdsstad har förstås sina för- och nackdelar. En stor fördel som jag ser mycket fram emot är att slippa allt vad SL-kort, pendeltåg, tunnelbana och bussar heter och kunna gå eller cykla överallt (framför allt till jobbet). Men samtidigt som en pittoreks skärgårdsstad är en jättefin miljö att bo och jobba i, är samtidigt allt (från hyror till mat) ganska dyrt just på grund av stadens läge. Kan tänka mig att det även är nästan olidligt mycket turister nere i centrum om somrarna.

Jobbet då? Jo, rent fysiskt är jobbet på yrkeshägskolan Novias campus i Ekenäs. Novia utbildar yrkesgrupper som hortonomer, agrologer, skogsvetare, miljötekniker osv - lite åt SLU-hållet. Campus ligger nära centrum, är fint och till största delen ganska nybyggt. Huvudbyggnaden är ett nytt och modernt bygge, med en ganska strikt inredning med mycket grått och glas. Aronia i övrigt har sina kontor där, men jag och en av mina medarbetare kommer däremot att ha vårt gemensamma kontor i en annan byggnad på campus - ett gammalt lärarinneseminarium. Något vår chef lät lite urskuldande över, men Kaj och jag (japp, Kaj och Kajsa ska dela kontor, det bordse väl göra det enkelt att hålla reda på var vi finns) är väldigt nöjda med det och helt överrens om att hur snygg huvudbyggnaden än är så föredrar vi ändå charmiga träbyggnader från 1800-talet med träpaneler och stora kakelugnar överallt. Än så länge är det bara vi som har kontor i seminariet även om lektionssalarna används, men renovering pågår av huset och tanken är tydligen att hela Aronia ska flytta dit på sikt.

Och så har jag som sagt tittat på lägenheter. Flera stycken. Två av dem studentbostäder på campus (något av en nödlösning även om de var fina och campus i sig är fint och centralt beläget), och två små ettor i stan. Och i dag har jag tackat ja till den ena av dem, en liten liten etta lite i utkanten av stan, ungefär en km från Novia och en och en halv från centrum. Huset är jättefint, och lägenheten är nyrenoverad (faktum är att den i skrivande stund inte ens är färdigrenoverad) med en stor inglasad balkong. Enda nackdelen är att den är så liten (34 kvm) och har en öppen planlösning, vilket sammantaget gör den väldigt svårmöblerad.

Så de senaste dagarna har varit intensiva men effektiva. Allt är faktiskt ordnat i Ekenäs - jag har ett jobb, ett kontor, och någonstans att bo! Nu ska jag bara ordna allt här hemma också så jag kan flytta...

Nu är jag strax på väg till Finland för möte på nya jobbet imorron! Spännande...

Några av dem i alla fall. Chokladmalen Jarl och algätaren har idag flyttat till sin nya husse och matte, boende här i Flempan även de så fiskarna behövde inte flytta så långt. De kommer att få det jättebra där i ett stort sydamerikaakvarium!

Jarl tackade för sig genom att åstadkomma blodvite när jag försökte handfånga honom (eller henne - jag vet faktiskt inte) - inte lätt med fiskar som är så taggiga att man sticker sig på dem, samtidigt som taggarna gör det totalt omöjligt att använda en håv...

Så nu är det bara "hårdvattensfirrarna" kvar som behöver nytt hem. Svårare, eftersom de har andra krav på vattenkvalitet än de flesta andra vanliga akvariefiskar, och inte heller fungerar ihop med dem socialt. Vilket i och för sig även gäller rovfisken Jarl - Fredrik får nog inte ha kvar sin enda kvarvarande neontetra länge till i det där sydamerikaakvariet om han inte flyttar den...

...gör att allt blir mycket krångligare än om jag hade flyttat inom landet, trots att jag faktiskt inte flyttar särskilt långt rent geografiskt - tvärs över Östersjön bara. Tänk att riktningen gör så stor skillnad i hur mycket krångel det blir, hade jag flyttat lika långt men rakt norrut eller söderut istället hade allt varit mycket enklare. På ett sätt gör det faktum att det ändå är såpass nära det hela ännu besvärligare, för det innebär att jag kan flytta på "riktigt" med i stort sett allt mitt pick och pack. Om jag flyttat längre (t.ex. till USA) hade jag inte kunnat ta med mig särskilt mycket, och blivit mer eller mindre tvungen att liksom göra en total omstart. Vilket det på ett sätt är skönt att slippa, men istället blir det massa avvägningar hela tiden om vad som kan tas med eller ska lämnas i Sverige, vad som måste ordnas innan och vad man kan vänta med, vilka olika avtal, medlemsskap, abonnemang och liknande som måste sägas upp och vilka man kan ha kvar. Och mycket måste göras i en speciell ordning, just nu är det t.ex. mycket som beror av att jag har en bostad i Finland och vilken typ av bostad. Och att leta lägenhet när många hemsidor och annonser är helt eller delvis bara på finska är inte det enklaste...jag har till exempel upptäckt att det ibland är så att det finns en svensk version av hemsidorna, med text på svenska, men ofta är fortfarande alla valbara menyer, klickbara knappar och liknande på finska! Varför översätter man inte dem också? Märkligt. Jag har i alla fall lärt mig att "hae" betyder "sök". 

Ojoj, det ovanstående lät ju väldigt negativt, och det menade jag inte alls. Det ska bli jätteroligt och jätteintressant, och det är främst det där med boendet som verkligen måste ordnas, är det väl fixat faller mycket annat också på plats. Och det är heller inte det att det är mycket att göra som är jobbigt, utan just att osäkerheten vad gäller bostad gör att jag inte kan ta tag i mycket av det. Nästa vecka ska jag i alla fall till Ekenäs på möte, och det ska bli jätteroligt att få komma dit, se stället och träffa folket!  

Och det verkar vara ordnat för djuren i alla fall. Jag har lyckats ta reda på att det inte ska vara några problem att ta med sig spindlarna till Finland, och jag har en adoptivfar på gång till fiskarna.

...blir det snart. Svaret på frågan som ställdes för ett par inlägg sen är alltså: Det blir en postdoc i Ekenäs, Finland.

Efter intervju i fredags ringde de från Finland i dag (snabbt jobbat!) och sade att de ville ha dit mig, så om någon månad börjar jag på ett postdocprojekt i Ekenäs. Ska bli jättekul och intressant, men oj så mycket att göra och fixa! Den åttonde mars ska jag på möte och träffa de andra inom projektet, vill ni veta mer om vad jag ska hålla på med kan ni läsa här:

Green islands

Det är det som står i första stycket, om ekosystemtjänster (ecosystem services), som jag ska jobba med.

Som alla ni som följer denna blogg vet jobbar jag på att försöka få en postdoctjänst, både genom att söka utlysta tjänster och genom att söka pengar för ett projekt tillsammans med ett par forskare i amerikanska Springfield. Hittills ingen lycka, men skam den som ger sig!

Bland annat ansökte jag om postdocstipendium hos Vetenskapsrådet i höstas för det amerikanska projektet, men några pengar fick jag förstås inte (och knappt några andra ekologer heller). Men kommentarerna var positiva och därför tänker jag söka igen nu i februari när VR utlyser nya anslag. Förhoppningarna är väl inte så stora men försöka duger, och Springfield finns fortfarande på kartan.

Samtidigt har jag fortsatt att söka utlysta tjänster. De flesta av dem har varit i Sverige, men inte alla. Häromdan kom ett mail från Ekenäs i Finland - de vill intervjua mig, för en jätteintressant tjänst om ekosystemtjänster i skärgården! Så nu är frågan, blir det Ekenäs? Blir det Springfield? Eller inget av dem?

 

Denna bloggs julkalender från i julas tog ju upp många ekologiteorier med intressanta namn, men eftersom en julkalender bara är 24 dagar hann jag inte ta upp alla som finns (trots att jag i vissa fall faktiskt klämde in flera i samma avsnitt). Så då och då kan det dyka upp fler här på bloggen, när tillfälle bjuds.

Och det gör det idag apropå förra bloggavsnittet som berör ämnet spindelfobi, och en nystartad blogg (se nedan) som idag presenterade "the equation of fear" som dagens ekvation. Rädsla kan nämligen vara en viktig del i interaktioner både inom och mellan arter, rädsla, risktagande och säkerhetstänk påverkar beteenden vilket i sin tur påverkar massor av andra ekologiska aspekter. Om jag inte missminner mig berör också åtminstone några av julkalenderns avsnitt det där med risktagande i naturen.  

En blogg i teoretisk ekologi har nyligen startats vid Lunds universitet, och för den matematikintresserade (Per...) kan den vara intressant kanske? I dag är alltså dagens ekvation the "equation of fear", och vad gäller coola teorier hade det väl funkat väldigt bra som titel på en thriller eller skräckfilm, hade den inte?

Equation of Fear

Den här ekvationen beskriver i stort sett den avvägning individen gör mellan risktagande och resursbehov, dvs ju större behovet är, desto större risker vågar man ta.

Om vi tillämpar detta på spindelrädda Annika som sov över här igår, så behövde hon någonstans att bo i Stockholm, och uppenbarligen gjorde min bostads läge och möjligheten att träffa mig att Annika vågade ta risken att stanna här snarare än att välja ett dyrare men spindelfritt hotell i stan. Hoppas att det var ett bra val, jag tyckte det var trevligt i alla fall även om jag var en usel värd som var på rep och lämnade Annika ensam med spindlarna.

...så blommar det härinne i lägenheten i alla fall, och man kan roa sig med att ta närbilder på intressanta små blommor i väntan på sippor och tussilago.

Vårelden anser att det redan är vår. Det är en ganska anskrämlig våreld och den är i stort behov av en rejäl beskärning, men det får vänta tills den blommat färdigt för inte nänns jag klippa bort de här.

Det här vet jag inte vad det är, men jag har ganska många av den och alla plantorna blommar. Det är en oansenlig växt med svagt fläckiga blad och blomställningar med pyttesmå blommor som saknar kronblad och inte alls är särskilt imponerande. Om man inte tittar väldigt nära, då är de vackra.

De här märkliga blommorna tillhör en Gasteria (mamma, det är en sån som du har i köket som påminner om en Aloe l växtsättet, med styva, mörka blad med ljusa upphöjda prickar). Blomman har kronblad som sitter ihop till ett rör, det här är alltså inte knoppar utan det blir inte mer utslaget än så här. Ståndare och pistiller är helt inneslutna i röret. I naturen pollineras de av solfåglar (den afrikanska motsvarigheten till kolibrier).




Chiliplantorna har blommat ända sen i somras, men nu tror jag den sista blomman har vissnat ner. Och den första chilifrukten har börjat utvecklas! Hoppas det blir flera!

Och apropå hemodlade trevliga saker att äta petade jag förra veckan ner några vitlöksklyftor i en kruka och de växer nu så att man bokstavligen ser det. 




Jordgubbarna ute på balkongen har också börjat växa på allvar nu när det blivit lite varmare (dvs temperaturen når över noll de flesta dagar). Finns det något bättre än egenodlade gubbar?