Sköna Skåldö
Det var fantastiskt fint väder, varmt och soligt, och fint. Skåldödagen var precis vad man föreställer sig: en klassisk liten marknadsjippodag med stånd som sålde hantverk och hembakat, underhållning med sång, dragspel och gitarr, båtar som gled förbi hamnen, folkdansuppvisning, lotteri och uppvisning av frivilliga brandkåren (killen som åkte i vattnet för att bli livräddad tre gånger var säkert glad att det var en så varm dag. Faktum är att han hade nog det bästa jobbet på Skåldödagen).
Vi hittade en någorlunda skuggig plats inklämda mellan ett stånd som sålde hembakt bröd och kakor och ett som sålde fika och stickade ylleplagg - raggsockor m.m. (det senare sålde inte alltför bra denna 30 grader varma dag...). Där satt vi och retade oss lite smått på bandet (sång, dragspel gitarr). Vi båda för att volymen var för hög, gitarren stämde ganska illa och för att det nästan bara var den som hördes. Jag även för att jag tyckte att man ju kunde hoppats få sig lite finsk sångkultur till livs en dag som denna, men allt som framfördes var svenska visor (Taube med mera, mestadels i valstakt). Och dans på Brännö brygga låter faktiskt lite märklig på finlandssvenska (visserligen befinner vi oss på västkusten, men det är ju inte den västkusten).
Vet inte varför Kaj ser så barsk ut - troligen är det musiken, eller så är han bara avundsjuk på folket som sitter i skuggan och dricker öl på restaurangen bakom.
Den lilla mjukiskatten på bordet är för övrigt Kajs - han tyckte vi behövde en maskot och är väldigt förtjust i katter. Jag erbjöd mig att ta med en av spindlarna nästa gång...
Det var ganska mycket folk på Skåldödagen, och det var väl överlag trevligt, men framåt lunch verkade jippot vara över och folk började åka därifrån - troligen på grund av värmen. Kaj och jag åt lunch, sen åkte vi också hem. Jag konstaterade att Skåldö har helt fantastiskt fina diken med massor av fina ängsblommor - undrar vem som ar ansvarig för att sköta dem? Ska ta reda på det, har inte riktigt funderat på dikenas roll i min del av projektet men nu känner jag att jag borde inkludera dem på något vis.
Vi missade precis färjan från Skåldö och fick vänta på nästa. Och inte mig emot - jag hade inga problem att roa mig i diket och färjan hade gärna fått ta ännu längre tid på sig att åka och vända. Kaj konstaterade roat att "det är inte ofta folk blir glada om man slänger av dem i diket". Men man har ju så mycket roligare i livet när det räcker med ett dike fullt av johannesört, vädd och kamomill och alla tillhörande småkryp...jag såg min första pärlemorfjäril för året men fick ingen bild - krypen var så aktiva i värmen att den aldrig satt still länge nog.
Coola ekologiteorier
Några andra som har en "kalender" om coola ekologiska teorier är avdelningen för teoretisk ekologi i Lund, som publicerar bloggen "equation of the month" (som förstås även förekommit tidigare här på bloggen). Månadens ekvation är "the canonical equation of adaptive dynamics", som bl.a. kopplar populationsdynamik till evolutionära processer.
http://equation-of-the-month.blogspot.com/
Och jag nog tycker att bara namnet effektivt undanröjer all känsla av ekologi som ett flummigt ämne för skogsmullar och miljöaktivister (därmed åsyftas inget negativt om vare sig skogsmullar eller miljöaktivister, bara om synen på ekologi som en flummig vetenskap).
Glad midsommar!
Väna Vänö
Ja nu var det ju länge sen senaste inlägget, ber om ursäkt för att jag varit dålig på att blogga. Men jag har varit rätt upptagen, egentligen inte så upptagen att jag inte hunnit blogga, men däremot för upptagen för att göra något som jag kan blogga om utöver det jag varit upptagen med. Men en del av det jag varit upptagen med ska ni få läsa om nu.
I början av veckan besökte kollegan Kaj och jag Vänö, en av öarna i Green Islands-projektet och en av de minsta. Vänö har sådär sju bofasta hushåll (uppdelade på två familjer och med ganska hög medelålder), 4-5 sommarstugor, och sen tillkommer en del tillfälliga besökare på sommaren.
Till Vänö kommer man med en båt som kör fasta turer till Vänö och några andra öar. Etersom turistsäsongen inte kommit igång än var vi inte många på båten på ditresan och på hemresan var Kaj och jag ensamma vilket kändes väldigt lyxigt på en båt lite mindre än en vaxholmsbåt och som dessutom kan ta ett par bilar (vi tog inga bilar med - det finns knappt vägar på Vänö och ön är dessutom väldigt liten så bil är totalt onödigt - det är lättare att gå).
Vänö hamn
Kaj och jag inledde med att informera om vårt projekt i byns café/butik "Strandhugget" (väldigt liten och egentligen inte öppen för året än). Det hela övergick i lite mer diskussion, sedan blev vi visade till vår stuga en bit bort längs öns enda väg.
Som ni ser står syrenerna fortfarande i full blom här, liksom rönn, och till och med häggen hade inte helt blommat ut. 
Det blommar för övrigt väldigt mycket överallt nu i skärgården och Kaj och jag funderade lite över det faktum att turistsäsongen inte alls startat än - att det är så få som tar semester och åker ut i skärgården nu (vi såg bara två segelbåtar på den över en timme långa båtresan till Vänö)! Det är ju nu det är som allra vackrast, när allt är grönt, nätterna är som ljusast, och med blommande styvmorsviol, vild gräslök, strandkamomill, syrener, vildapel, rönn, rödblära, smörblommor, nattvioler, vickrar, klövrar, nävor, med mera med mera, och massor av humlor, bin, flugor, skalbaggar och fjärilar som utnyttjar blomsterutbudet, fjädermygg som dansar i svärmar på stränderna om kvällarna (ok, det är det kanske bara jag som uppskattar...), ladusvalor som matar ungar i sina bon vid varje stuga (vi hade ett bo på verandan på låg höjd vilket var lite problematiskt för man kunde inte sitta därute, då vågade inte svalorna mata ungarna), näktergalar som sjunger natten igenom, sjöfåglar som häckar på klipporna, rådjur med kid, fladdermöss som man kan se flyga och jaga eftersom nätterna är så ljusa... 
Eftersom min del av projektet är ekosystemtjänster fick jag en guidad tur runt öns hagmarker av Vänös enda aktiva lantbrukare/fårägare Petra, vars får betar både hagmarkerna på Vänö samt många mindre öar runtomkring (däribland en nationalpark). Eftersom fårhunden Emma behövde öva lite fick jag även en kort förevisning av fårvallning med hund, jätteroligt att se! Mest förvånad var jag nog över hur otroligt lugna fåren var - för när man sett sånt här på tv har fåren verkat smått nervösa, men här var det inte frågan om att de blev jagade hit och dit av hunden utan allt gick i mycket lugnt tempo och fåren gick helt kolugnt hit och dit. Får har ju ganska lätt att bli hispiga för ganska lite, men det här var de uppenbart vana vid och helt införstådda med vad som förväntades av dem. Och söta och sällskapliga och klappvänliga får var det också (och klappvänliga hundar för den delen), en finsk lantras jag aldrig sett förut. Ganska stora med jättefin krusig ull.
Fick tyvärr ingen bra bild på varken fåren eller fårvallningen...
En stor del av ön har tidigare varit betad men mycket är nu igenvuxet och består av totalt oigenomträngliga enbuskage. Petra röjer allt hon hinner och orkar för att få mer betesmark till sina får och hålla landskapet öppet (och fåren kan inte beta där det är så mycket en att de måste tränga sig igenom mellan dem, för då fastnar de, så det krävs ganska mycket röjningsarbete innan man ens kan börja låta fåren beta). Och därigenom blir det också utnyttjbart även för andra än får - för de igenvuxna markerna är verkligen totalt oigenomträngliga. Det finns inget egentligt åkerbruk alls på ön längre, men på de f.d. åkrar som inte betas eller vuxit igen odlas nu vinterfoder till fåren (det är sådana fält som syns mellan husen på bilden ovan med vägen, husen och syrenerna), och många av fälten slås tidigt på sommaren för att sedan efterbetas. 
Högst upp på ön ligger ett litet fint, väldigt enkelt timrat träkapell där man tydligen lyckas få en präst att komma ut och hålla gudstjänster ibland. Det ligger väldigt vackert med fantastisk utsikt och omgivet av en likaledes fantastisk ljunghed. Eller en f.d. fantastisk och nu igenväxande ljunghed rättare sagt...traditionellt har heden hållts öppen genom att man bränt den och sedan haft kor på bete där, men svedjebruk sysslar ingen med nu och det finns inga kor kvar på ön. Så nu har enarna börjat ta över och även om det fortfarande är gott om ljung mellan dem är heden nästan helt ogenomtränglig förutom där man kan gå på klipporna. Petra berättade att hon mest besöker den på vintern när snön ligger för då kan man åka skidor ovanpå enarna...så tätt är det! Och tyvärr är det väl väldigt liten chans att någon ska våga börja bränna ljungheden igen...
Högst uppe på klipporna ovanför ljungheden.
¨
Vy över ljungheden (det är alltså här man kan åka skidor ovanpå alltihop på vintern). Nu är ljungen gråbrun (det riktigt gröna är enarna), men tänk vilken syn när all ljungen här står i blom! Och vilken syn det måste varit när verkligen hela området blommade rosa, innan det fanns så mycket en...
Kaj, som själv är skärgårdsbo (på Kimitoön, som har broförbindelse med fastlandet), hittade en båt han blev väldigt förtjust i och sade längtansfullt att den hade passat i Pirates of the Caribbean (för där hade den minsann kunnat segla, även i detta usla skick). Det jag tyckte bäst om med båten var att den var full av stora fina spindelnät, menmen, vi kanske får göra en "Pirates of the Archipelago" med Kaj som Kapten Sparv? Öborna blir säkert bara glada om han stjäl båten, så slipper de frakta bort den eller hugga upp den som ved (om de nu någonsin tänkt göra det, den har uppenbarligen legat där rätt länge). Bara jag slipper svimma i korsett, eller dansa runt i en särk och dricka rom...
På kvällen var jag ute en sväng och jagade spindlar, och då var det fantastiskt vackert, klart väder, kav lugnt med näktergalssång ur varenda buske och vacker fullmåne. Bilden är tagen ungefär vid midnatt och gör tyvärr inte alls kvällen någon rättvisa. Hm, det är den här kvällen den där månförmörkelsen borde infallit ju, då hade man kunnat fåse den istället för bara en massa moln. 
Och jag kan förstås inte skriva något om natur i skärgården utan spindlar. jag var ute lite och letade spindlar för mitt lilla nätspindelprojekt, men det gick inte helt bra. Problemet är att det är ljust sålänge så spindlarna börjar bygga nät väldigt sent (det finns knappt några nät alls förrän tidigast vid midnatt och knappt då heller), så antingen får man jobba sås ent att man nsätan jobbar väldigt tidigt, och då ärdet svårt att hitta både nät och spindlar för att det är för mörkt (jag gömde ta med en ficklampa, jag är van att ha en på mobilen men det har inte min nya finska). Eller så får man jobba tidigt tidigt på morgonen, men det finns så mycket mat för spindlarna nu att de flesta näten är trasiga efter natten. Sen pågår något av ett generationsskifte nu - det finns mest små nät med juvenla spindlar, som inte är till någon större nytta för mig eftersom jag behöver kunna artbestämma dem. Bästa stället att leta vuxna spindlar på vid stränderna nu när fjorårsvassen i de flesta fall har ramlat sönder och den nya inte blivit hög nog än är egentligen på byggnader, men då måste det verkligen vara om natten för där bor spindlarna oftast i sprickor, bakom lister och liknande, där det är svårt eller omöjligt att fånga dem om de inte sitter ute i nätet.
Men jag gjorde ett par försök i alla fall på stranden och fick ett nytt problem som jag inte stött på innan. Jag hittade ganska många stora, men uppenbarligen gamla och slitna, nät som beboddes av spindlar som uppenbarligen var alldeles för små för att kunna ha gjort näten! Och jag som blev glad att hitta uppenbart "vuxna" nät, ända tills jag kikade i boet och hittade en spindel som aldrig hade kunnat åstadkomma en sådan byggnation...Det pågår någon slags kleptoparasitism (fint vetenskapligt ord för stöld...) här - troligen har en stor, gammal spindel dött efter att ha lagt sin sista kull ägg i livet, och sedan har en annan mindre spindel hittat det övergivna nätet och utnyttjat situationen (kanske till och med en unge till ägaren). Jag hittade flera sådana här nät med en alldeles för liten spindel i ett bo i närheten. Och näten är som sagt gamla, slitna och trasiga, så uppenbarligen har inte ockupanten försökt laga det heller.
Den här spindeln är inte mycket större än fjädermyggen i nätet (och det här är pyttesmå fjädermygg). Inte en chans att den här spindeln har gjort det här nätet. 
Lite surt eftersom jag gärna fått tag i de egentliga ägarna till de där näten, men samtidigt ett intressant fenomen. Jag avslutar med en bild på resans fynd, ett fynd dels för att det är en vuxen hjulnätspindel som hade ett helt nät, dels för att det är en Larinioides patagiatus. Lik en L. cornutus men ovanligare. Faktiskt så lik att jag inte kan vara fullt 100% säker på att det inte är en sådan, men jag är minst 90% säker, och jag har samlat in spindeln så att jag kan artbestämma den och bli helt säker. Och skulle det visa sig vara en L. cornutus gör det inget, för det är egentligen bättre för den där nätspindelundersökningen, men det tror jag verligen inte att det är.
Tomtar på loftet?
Och de är inte ensamma. Om man tittar snett till vänster ovanför bron på bilden ovan så hittar man en hel liten gåsfamilj på promenad. Med pappa gås i hatt och mamma gås i sjalett!
Och så har vi en hel flock av träfåglar också. De flygande svartvita gässen..
...och de konstiga betande vadarna (de är fler än på bilden, men de är lite utspridda så alla fick inte plats).
Till det kommer diverse målade stenar, krukor, regnvattensmätare i plast, fågelholkar (men dem har jag inget emot!) och märkliga smidesjärnshistorier.
Det är tur att det faktiskt finns riktiga blommor och djur också! Vilka enligt min åsikt är väldigt mycket mer dekorativa.
(och skulle möjligtvis inte amiralen på bilden ovan vänligen kunna bege sig ner från rönnen, flasha sina stiliga gradbeteckningar i rabatten och kommendera tomtarna vid bron vänsterhögerommarsch?)
Att angöra en brygga...
Mycket mat i näten blir det på bryggan. Larinioides cornutus.
"Jag vet var spindlarna spänna i vassen nät över vattnet" skrev Dan Andersson. Det är faktiskt inte särsilt imponerande - det är ganska lätt att veta bara man är ute sent nog om kvällen. Här en Tetragnatha extensa.
Det är för övrigt inte bara spindlarna som uppskattar de stora mängderna fjädermygg - det är massor av fisk runt bryggan som hoppar efter myggorna i skymningen så att det plaskar överallt. Och jag tycker också att båtbryggan är ett trevligt ställe ljusa sommarkvällar. Alla de här bilderna är för övrigt tagna vid halvtolvtiden på kvällen.
Har för mig att jag tidigare här på bloggen utlovade en bild på gröna fjädermygg. Det tog lite tid för mig att lyckas åstadkomma en sådan och inte ens när jag fick assistans av en skuggspindel med ett för fotografering välplacerat nät fick jag en skarp bild - det är mörkt och myggan är pytteliten - men här är en i alla fall. Och kolla färgerna på vingarna! Jag har ju sagt att jag ska försöka ta fler bilder på tvåvingar mot mörk bakgrund, men jag tenderar att glömma bort det så den här bilden är liksom två flugor (myggor?) i en smäll. Både en grön fjädermygga och dessutom fotograferad mot mörk bakgrund. Och jag tycker nog att det ger en helt ny dimension till en djurgrupp som man annars oftast föreställer sig som tråkigt gråbrun!
Och här är skuggspindeln som fångade den, den här gör dessutom skäl för sitt namn.
En klokrypare kom krypande!
För att få en uppfattning om storleken så sitter den på en vetenskaplig artikel, med betydligt mindre text än i en vanlig dagstidning. Klokrypare är otroligt små spindeldjur, ungefär i samma storleksordning som lite större kvalster - men de är faktiskt otroligt coola även när man inte ser dem i förstoring, trots att de nätt och jämt är stora nog att alls synas. Så små att de nästan försvinner, som i visan om okända djur.
Attityden står dock inte alls i proportion till storleken - klokrypare är väldigt aggressiva och tuffa rovdjur. Den här försökte faktiskt gå till attack när jag fångade den! Den har naturligtvis inte en chans att komma genom huden på en människa med klorna, och tur är kanske det eftersom de jagar med gift, precis som spindlar. Fast i klokryparnas fall är giftkörtlarna kopplade till klorna istället för käkarna. Giftiga klor alltså. Spindelvärlden är väldigt uppfinningsrik vad gäller olika sätt att jaga med gift - hos spindlarna är det käkarna som injicerar gift, hos skorpionerna svansen och hos klokryparna klorna.
Bredband i Ekenäs
Så här går det till att skaffa bredband i Ekenäs:
Jag beställde bredband över internet från den lokala leverantören som mitt husäranslutet till, sedan tog det över en vecka innan de hörde av sig (se förra inlägget om "Ekenästid"). De ringde i torsdags, och idag kom det hit två personer för att installera bredbandet. Huset där jag bor är redan anslutet till bolaget ifråga, så allt som behövs är en dosa och ett par sladdar föratt jag ska kunna använda det. I min lägenhet i Sverige har jag en dosa av exakt samma typ, där fick man den och sladdarna på posten och kopplade in det hela själv (inte svårt), men i Finland krävs det tydligen två proffs som kommer hem och gör det. Vilket inte är mig emot så länge de inte tar extra betalt för det.
När de kom konstaterade de att de inte hade grejerna de behövde med sig (dvs de hade inte med sig sakerna de var här för att installera...), så de fick åka tillbaka till butiken och hämta det. Men de kom snart tillbaka, och den ena tog itu med att skruva upp dosan på väggen medan den andra tittade på - väldigt effektivt. Är bredbandsinstallatörer månne som trollkarlar som behöver en lättklädd tjej som står vid sidan om när de jobbar för att distrahera publiken så att de inte fattar trixen? Nu var tjejen ifråga visserligen inte lättklädd (som tur var) men någon praktiskt nytta verkade hon inte göra heller. Inte för att det behövdes, för att skruva upp en dosa på väggen och koppla i två sladdar - kanske kommer de hem till en två stycken för att man ska känna att man får valuta för sina pengar? För Finland är tydligen känt för att ha dyra och långsamma bredband. Men nu är det gjort och det fungerar! Fantastiskt!
Marina subsidier med fjäderplymer
Fjädermyggor är generellt sötvattensdjur, men de finns även i Östersjön. Och här i Ekenäs som ligger på en halvö ser man dem även hemma hos mig, och jag bor ändå en halv kilometer sådär från havet med skog och villaområden mellan mitt hus och vattnet - fjädermyggor anses allmänt stanna väldigt nära vattnet även som vuxna, eftersom det är där honorna lägger ägg. Men klotspindlarna som bor på min balkong utnyttjar marina subsidier ganska friskt för tillfället - de har mer fjädermygg än något annat i näten, och då är balkongen ändå inglasad så man kan undra hur mycket mer fjädermyggor de spindlar som bor utomhus äter? Tror att jag ska se om jag kan hitta lite hjulnät också runt huset och se om jag kan inkludera dem i nätmätningsprojektet. Hade varit kul att sätta några klisterfällor också - måste kolla om de har något flugpapper i affären...
En blåsig kväll här när myggen var tvungna att landa och sitta still långt nere i vassen för att inte blåsa bort, lyckades jag äntligen få hyfsade bilder på fjädermyggor. De här bilderna hade jag velat ha medan jag doktorerade, till presentationer, avhandlingen m.m...Det är så dags nu, men fina är de, chirrarna, med sina plymer och guldglittriga hår.
Plymer som på en cirkushäst...fast en väldigt konstig cirkushäst. Cirkusmygga?
Det här är en av de större arterna, de är bara lite mindre än stickmyggor. Det finns en ljusgrön art (kan vara flera arter) som flyger här nu, ska försöka få bilder på dem också för de är jättevackra. Men det kan bli svårt för de är mycket mindre än de på de här bilderna (mindre än hälften så stora).
Mät ett nät!
Sådär!
Om man är lika konstig som jag och tycker det är roligt att örla omkring och kolla på spindlar, så kan den som så önskar nu hjälpa mig att mäta spindelnät. Instruktioner finns här:
Mät ett nät!
Eller så kan man nöja sig med att kolla på spindlar här på bloggen...
T.ex. är här en bättre bild på den väldigt orangea mattvävarspindeln som jag hade en väldigt suddig bild av innan: 
Och här är en fin Alopecosa sp.
En väldigt vackert tecknad klotspindel som bor på min balkong:
Och sist men inte minst en liten grön gurkspindel.
Sol och spindlar
Jag håller på att försöka dra igång ett litet spindelprojekt, och har väntat på att det ska bli lite bättre väder så att jag kan ge mig ut och testa fältmetoderna för det jag tänkt göra. I dag är vädret bra, men tyvärr regnade det i natt så alla spindelnäten i vassen är bortregnade och eftersom spindlarna inte är aktiva på dagen så kvittar det hur fint väder det är, man kan inte göra ett dugg...så nu avvaktar jag till ikväll och testar igen då.
Det här spindelnätsprojektet är lite halvt vid sidan av jobbet (som ju inte handlar om spindlar), det finns inga pengar till sånt här i projektet och jag har inga egna anslag. Men högskolan har en del utrustning jag kan använda, det finns flera hyfsade fältlokaler här i stan (eftersom Ekenäs är en skärgårdsstad som ligger på en halvö), och tanken är att göra något som är enkelt och kostar minimalt. Det som ställer till det är att jag vill göra isotopanalyser (som kostar pengar), men proverna kan jag samla in så länge även om jag inte kan analysera dem nu, och så söka pengar i efterhand. Projektet handlar om nätvävarbeteende hos hjulnätspindlar nära vatten, och kan förhoppningsvis ge svar på vissa frågot jag haft under doktorandtiden och med lite tur (förutsatt att det ger resultat) gå att publicera också.
Sen hade jag tänkt göra det här som ett projekt där vem som helst som tycker det skulle vara roligt att gå ut och kolla på spindelnät och spindlar skulle kunna hjälpa till (vet några sådana människor nämligen). Dels för att det skulle vara roligt att se om det går att göra ett sådant forskningsprojekt, dels för att det skulle ge mig mer data och data från ett större geografiskt område än Ekenäs (vilket i sig skulle vara intressant). Så är du intresserad av att gå ut på en strand och mäta spindelnät i sommar? Säg till mig! Det här kommer framför allt att handla om hjulnätspindlar vid havsstränder, men jag kan absolut tänka mig att inkludera även sjöstränder och kanske till och med rinnande vatten om man gärna vill vara med men bor långt från kusten.
Jag håller fortfarande på att utarbeta metoderna för projekt "spindelnätet", men har redan några frivilliga fältassistenter. Tanken är att det ska vara enkla metoder som kräver minimalt av förkunskaper och utrustning, men det är ganska många parametrar jag vill ha med så jag behöver komma ut och testa så att det fungerar. Så jag hoppas på att vädret håller i sig och att spindlarna kommer fram och bygger nya nät ikväll...
Studieorganism nr 1 - Larinioides cornutus.
Spindlarna hemmavid
Naturligtvis bor det spindlar hemma också (vilda alltså). Spindelfaunan hemma är hittills uppe i tre arter: Jag vet att det finns en Pholcus phalangioides eftersom det satt en i taket när jag flyttade in, men jag har inte sett den sen dess. Jag tror att jag har Steatoda bipunctata (samma klotspindelart som finns i lägenheten i Stockholm på balkongen också, men jag har inte sett någon spindel, bara nät. Bildbevis kommer kanske så småningom.
Jag har också pyttesmå mattvävarspindlar som den här.
De bor inte inne i lägenheten utan utanför, men i går kom det in en zebraspindel och hälsade på och det är ju alltid trevligt. Han stannade en stund och var, som hoppspindlar tenderar att vara, väldigt nyfiken.
Hoppspindlar har fantastiskt god syn, bäst av alla leddjur, och de är aktiva jägare som går omkring och letar efter byten som de smyger sig på. Det betyder att de inte bara behöver sin skarpa syn, de måste också vara uppmärksamma på sådant som finns omkring dem och det märks att de hela tiden aktivt avsöker omgivningen och kollar upp vad som händer. Jag brukar lära mina studenter att om du tittar på en spindel och den tittar tillbaka på dig så är det troligen en hoppspindel. Det räcker faktiskt nästan som bestämning, det är så typiskt för dem. 
Och det är så att den här nyfikenheten ibland gör det svårt att fotografera dem om man vill ha bilder rakt uppifrån som visar teckningar och färger (vilket ofta räcker för att göra en bra artbestämning, hoppspindlar tenderar att ha väldigt artspecifik teckning) eftersom de är riktiga linslusar som mer än gärna tittar i kameran och bilder framifrån visar ofta inte det man behöver se för en artbestämning. Inte för att det behövs i det här fallet, den här arten är så omisskännlig ändå.
En vig liten hoppspindel kan vinkla framkroppen 90 grader uppåt för att titta på något intressant. Som t.ex. en kamera. Omelett!
Högholmen - spindlar
I vassen på Högholmen kryllade det av spindlar, och jag har sett två för mig nya arter, bara det!
Pirata hygrophilus? Jag måste dit igen och fånga en så att jag kan göra en ordentlig artbestämning, men det här är i alla fall en Pirata jag inte sett förut.
Hypomma biturberculatum eller H. fulvum. Tyvärr världens sämsta bild eftersom spindeln är sådär 2 mm och vägrade sitta still. Men den fantastiska orange färgen syns ju i alla fall.
En väldigt vanlig spindel i vass är Larinioides cornutus. Det typiska Larinioidesnätet ser ut så här och är lätt att skilja från t.ex. korsspindel (som man också hittar i vassen) - man behöver inte alls se någon spindel för att veta vem som gjort nätet. L. cornutus gör typiskt nät som ser väldigt slarviga ut - skeva och vinda, glesa och oftast ganska trasiga (de är inte bara slarviga med tillverkningen utan också lata vad gäller att reparera). Spindeln sitter antingen i ett bo i närheten eller i nätet. När den sitter i nätet knycklar den ihop sig så här så att den ser ut som något skräp som hamnat i nätet. 
Boet är ofta i en vassvippa och en stabil konstruktion som ska tåla hårda havsvindar. Spindeln är ganska välkamouflerad och jag skulle gärna vilja veta vad som styr färgvariationerna, för den är ganska variabel och jag har sett röda individer som levt i säv (vars ax är rödbruna) medan man oftast ser olika beige och bruna nyanser i vassen.
Hitta djuret...ser ni spindeln? 
Så här ser den ut. Den här är väldigt ljus, oftast är de något mörkare gråbeige.
Och ibland är de riktigt mörkbruna, i synnerhet hannar. De kan också vara intensivt rödbruna, nästan mer röda än orange, men någon sådan hittade jag inte.
Här är en liten Tetragnatha extensa, en annan spindel som är ganska specialanpassad till att bo i vass. Den här var jag på jakt efter för att få lite bättre bilder än jag har till min spindelföreläsning i Lund i sommar, där den är en utantillart. Tyvärr är spindeln dels väldigt välkamouflerad och välgömd i vassen, dels väldigt lättskrämd - så fort man hittat en hoppar den bungyjump ner på marken där den försvinner spårlöst i all liggande gammal vass. Så jag har fortfarande inga bra bilder, alla jag hittade var dessutom ganska tråkigt beige i färgerna - de kan vara jättefint tecknade i gulgröna toner med röda ränder. Jag hoppas att det är för att de är små ännu och att de blir vackrare längre fram på sommaren när de är fullvuxna. 
Högholmen - skärgårdsvår
Jag tillbringade söndagskvällen i naturreservatet i Ekenäs (det ni sett bilder från tidigare), med att leta spindlar i vassen. Det var en sån där helt underbar skärgårdskväll - soligt och varmt och helt vindstilla (vädret har varit fantastiskt hela helgen och är det fortfarande). Och allt utom fjorårsvassen är sådär vårligt skirt och grönt.
Svanen visar upp sig på fjärden efter att medelst ett våldsamt handgemäng (eller heter det vinggemäng) ha drivit bort en rival från reviret.
Hela naturreservatet Hagen-Ramsholmen-Högholmen är nu helt täckt av vitsippor. 
Förutom vitsipporna blommade massor av nunneört.
Krulliga ormbunkar fanns det också.
Och alla träden och buskarna knoppas (utom ekarna som tänker avvakta lite till). 
En ros. Med mycket taggar.
Inte så väldigt välanvänd bänk.
Blommande starr
Randig stig, kantad av vitsippor och spirande liljekonvalj. Om några veckor kommer här att finnas mer liljekonvaljer än jag någonsin sett på en gång - hela fält av dem!
Havet ligger alldeles stilla.
Naturligtvis har jag massa spindelbilder också, men de får ett eget inlägg eftersom det här blev så långt ändå.
För övrigt är det vår och vitsippor hemma också - så här ser det ut när man kommer ut på gården. Påskliljorna på gården blandar sig med vitsipporna i slänten bakom.
Det är alltid väldigt pyssligt och pyntat där jag bor, och gården har nu fått pynt i form av ett flertal träfåglar av olika slag.
Iniö
I fredags var Kaj och jag på Iniö i Åbo skärgård. Vi träffade folk från öarna (styrgruppen för ett biosfärsområdesprojekt i Åbo skärgård) och fikade väldigt mycket. Det var trevligt, om än långt att åka från Ekenäs för en dag (sådär tre timmars resa, inklusive vägfärjor). Men det var fint, och vi hade som synes tur med vädret! Nu har jag därmed besökt två av mina finska "jobböar". Eller egentligen tre eftersom Iniö inte är en utan flera små öar, varav jag nu varit på två.
Vi gick en promenad till gamla byhamnen i Jumo, med jättefina gamla gamla båthus. Det är vanligt här att man formar dörrhålen på ekonomibyggnader så här, så att de inte bara är fyrkantiga - det syns inte bara på båthus utan även på t.ex. lador och liknande.
Masten som sticker upp i bakgrunden på bilden ovan är inte ett segelfartyg utan byns midsommarstång - tydligen ser midsommarstänger i Finland ut så här, lite som skeppsmaster med flera tvärstänger. Visserligen står den uppe på en bergknalle, men stången är ändå väldigt hög (telefonstolpehög). En fotograf i sällskapet var noga med att påpeka med att hans bys midsommarstång minsann var den högsta (eller var det näst högsta?) i Finland tills den bröts i vintras. Tydligen tar man det här med midsommarstänger på stort allvar i Finland...
Så gammalt att trät nästan är vitt.
Jumo. Jättefint gammalt kulturlandskap med fina gamla gårdar och hagmarker.
Valborg/första maj i Ekenäs
Jag är ju van att spela på Valborg, och det känns konstigt att inte göra det. I brist på valborgsbål tog jag en cykeltur ner för att reka den närmaste badplatsen (för tidigt än, men bara att veta var man ska bege sig när vattentemperaturen går över fem grader). Den verkade trevlig, det kan nog bli några dopp där i sommar...(bild kommer).
Det typiska vårtraditioner vi i Sverige förknippar med valborgsaftonen - dvs elda bål, sjunga vårsånger som "Vintern rasar" (eller lyssna på körer/orkestrar som spelar dem) med mera, eventuellt iförd studentmössa - infaller i Finland istället på första maj. Dock utan bål. Vid lunchtid samlades Ekenäs befolkning, till stor del iförda studentmössor, i parken i centrum där Ekenäs manskör framförde vårsånger. Jag tog mig dit, i normala fall är jag inte särskilt förtjust i sådana evenemang men som ny i stan känns det bra att inventera kulturen på orten. Det var en fin solig dag också, så en cykeltur till parken passade bra. Det var smått underligt och ganska roligt att höra de klassiska vintern rasat ut, sköna maj m.m. på finlandssvenska...
I parken sprang jag på en annan svensk postdoc vid Aronia och hans flickvän (också biolog och forskare) som var på besök från Uppsala. Efter det anslöt sig ytterligare forskare från Aronia och Novia (varav en biolog, som jag känner från Lund!), så till sist var vi en liten grupp på sju ekologer med tre barn...Marianne hade varit förutseende och tagit med hembakta munkar och mjöd så att det räckte till alla, så nu har jag även provat på den finska specialiteten mjöd (eget inlägg kommer om detta). Sen gick vi hem till Purba och Johan och fikade, de bodde i ett av de fina trähusen i gamla stan, precis nere vid havet. En dag med mycket fika blev det...och en oväntat trevlig första maj.
Fjärilsslinga överlåtes!
Fjärilsslinga i Flemingsberg, någon?
Om ni har svårt att läsa texten så lyder den:
"Lillängen - en trevlig fjärilsslinga med ett flertal dagfjärilsarter tillgänglig i Flemingsberg omgående pga flytt till Finland. Endast använd ett år. Lättinventerad, pendlingsmöjligheter. Något för den händige. Missa inte tillfället!"
Glad påsk!
Istället för påskkort får ni lite vårbilder från Ekenäs, och lite mer uppdateringar om hur det ser ut hemma hos mig.
I det här huset bor jag. Ett av fyra likadana hus som i Ekenäs går under beteckningen "sandhålet" (tydligen var det ett sådant här innan husen byggdes) eller "höghusen" eftersom de tydligen var de första flervåningshus som byggdes i Ekenäs. Den senare beteckningen är lite rolig när man precis flyttat hit från åttonde våningen i ett elvavåningshus. Kanske inte de vackraste husen i Ekenäs, men säkert de mest välskötta! Allt är väldigt pyssligt och ordentligt, till den grad att det blir ganska roligt ibland.
Till exempel pyntet! Så här ser det ut i porten till huset nu i påsk...någon har alltså lagt en bordduk på golvet i entrén, och på denna placerat ett påskris som är lite för litet för att passa så bra stående på golvet, och ett gäng små porslinshöns. Påskris hade jag nog väntat mig att se eftersomdet är så pyssligt här, men bordduk och små små porslinshöns på golvet...nja, men måste ju beundra engagemanget.
Så här ser gården ut, notera fågelholkarna (de är många!) och den lilla bron över den långa rabatten som (liksom området bakom den) är helt full av krokus, scilla och andra vårlökar även om det syns dåligt på bilden. De smutsiga högarna i förgrunden är snö.
Uppe hos mig ser det nu ut så här på balkongen. Den är inglasad och har söderläge - rena växthuset.
Humlen hade precis kommit upp när jag flyttade in, och nu formligen invaderar den sin omgivning i rasande fart, man måste hålla ögonen på den för att den inte ska ta sig alltför stora friheter med möbler och annat som kommer i dess väg.
Och snart blir det skörd av egenodlad chili!
Mamma har efterlyst en bild på soffan och soffbordet, införskaffade för en mycket ringa summa från det närbelägna Emmaus. Här är de. Soffan är inte alls så rödbrun som den ser ut på bilden, utan beige.
Ramsholmen och Högholmen
I Ekenäs finns ett naturreservat (eller var de flera som sitter ihop?) i princip i stan, så där var jag igår. Området är i tre delar: Hagen och Ramsholmen, som är gamla hagmarker (som tyvärr inte betas) med blandskog, till största delen lövskog. Fina hassellundar, mycket al och alsumpskog nära vattnet, men även en del ek och annat. Trädet på bilden nedan är nog den största al jag nånsin sett - det är sällan man ser sådana riktigt gamla och stora.
Än så länge ser det hela rätt trist ut, men när väl vårblomningen kommit igång om ett par veckor sådär kommer detta att bli ett hav av vit-och blåsippor. Och av den myckna lövförnan att döma kanske man kan hoppas på Hygrolycosa rubrofasciata-spel (H. rubrofasciata är en vargspindel som trummar på vissna löv som uppvaktningsbeteende)?
Alen blommar rött. Fint, om än allergiframkallande.
Det har pratats en del om Ramsholmen på jobbet förra veckan på grund av det otroligt korkade "naturvårdsbeslutet" att såga ner flera över 200 år gamla tallar. Skandal! Och man kunde väl åtminstone lämnat några högstubbar, om man avverkar i naturvårdssyfte är det ganska onödigt att såga träden så här nära marken.
Storleksmässigt kan ni jämföra stubben med stigen, som är ett elljusspår och bred som en cykelväg - den här stubben har en omkrets på 3-4 m och det var inte den största av de tallar som huggits. Uppenbarligen gjordes det här eftersom skötselplanen förområdet säger att lövträden ska gynnas och barrträden ska bort, vilket är korrekt för ett område som detta, med lövskog av lundkaraktär med mycket hassel och ek, vilket är en naturtyp som är ganska sällsynt i Finland. Men bara för att det är rätt på pappret bör man inte vara så här mycket paragrafryttare - om tallarna skuggat eller trängts med stora äldre lövträd, framför allt ekar, hade det varit ett rätt beslut. Men lövvegetationen där flera av de här tallarna stod består främst av buskvegetation med hassel och andra mindre lövträd och buskar. Den är fin och säkert artrik, men den tar ingen direkt skada av att det står några gamla tallar här och där så länge de inte är för många eller står ganska tätt (och så var det inte). Tråkigt, det är väldigt sällan man alls ser så här gamla tallar, de kunde gått fått stå tills de ramlade av sig själva... Men några finns kvar i alla fall.
Längst ut i området ligger Högholmen, en mindre ö som också varit betesmark att döma av inslagen av ek och en, men numera mest består av tallskog även om en del fina gamla ekar finns kvar. Här finns också en stor utstickande sandrevel med vassbälten runt som säkert är ett jättebra fågelskådarställe när isarna väl försvinner. Till Högholmen kommer man på en gångbro över det lilla sundet mellan Ramsholmen och Högholmen.
I det smala sundet är det mycket vass, och i den öppna rännan är vattnet strömt och öppet vilket utnyttjas av ett gäng storskrakar. Efter mig på bron kommer ett gäng mer seriösa fågeskådare med tubkikare som parkerar sig på bron. Men utdelningen för deras del blev nog lite klen, verkar inte som om det fanns mer att titta på än storskrake, några gräsänder och då och då överflygande kråkor och måsar...
Herr och fru storskrake (dålig bild tyvärr - de var långt borta).
Fram till bron har det funnits cykelvänliga breda gångvägar, men på Högholmen är det betydligt mindre tillrättalagt. Vilket är trevligt tycker jag, även om det var bitvis lite svårframkomligt på grund av främst snösmältningen som gjorde att alkärren svämmade över med vatten. Det ni ser (eller inte ser, rättare sagt) nedan är stigen.
Det ser vintrigt ut på bilden ovan, och isen ligger fortfarande på fjärden...men vädret var mycket bättre än vad det ser ut att vara på bilderna (det var faktiskt sol - syns på skuggorna i skogen på bilden ovan), solen värmde och snön smälter fort nu.
Och även om det är snöfläckar kvar är det mest barmark nu, och snart blir det vit- och blåsippor i massor här!
Tills de slår ut får man nöja sig med en färgklick bestående av några vilda vinbär som satt kvar på en buske och lyste upp i den gråbruna omgivningen.
Småkrypen var också igång i vårsolen (äntligen!): Citronfjärilar, påfågelsögon), flera jordhumlehonor som letade efter ställen att bygga bo, gråsuggor, flugor och myggor. Och spindlar förstås, vargspindlarna har också vaknat nu även om de än så länge bara är aktiva när det är soligt och varmt. Men det var det ju den här dagen.
Pardosa lugubris är ofta en av de första vargspindlar man ser på våren. Lätt igenkännlig (för att vara Pardosa) med en bred och jämn ljus rand längs framkroppen.
Död ved lever!
Hela det området, men i synnerhet Högholmen, är fullt av död ved i massor. Här står döda och halvdöda träd kvar, och de som faller får ligga. Ibland klagar folk på att naturreservat som detta ser ostädade ut, med mycket ris och nedfallna träd som får ligga och skräpa, men som ekolog blir man glad. Det är så här det ska se ut i en skog - den döende och döda veden är otroligt värdefull ur naturvårdssynpunkt.
Och här märks också att den myckna döda veden gett utdelning, i hela reservatet hör man mycket hackspett, det finns spår efter flera arter vedlevande skalbaggar på både stående och fallna trädstammar, och jag som inte direkt kan så mycket om tickor ser bara på högholmen säkert tio olika arter. Död ved lever!
Lämna död ved i skogen, varför? Därför:
Komocka? nej, ticka.
En ticka till, av en annan art.
Och några till.
